Det har varit en synnerligen spännande dag på jobb. Egentligen skulle jag jobbat 16.30-21, men tack vare Yessie blev det 15-23, där jag dessutom höll i skiftet efter sju. När jag kom dit lite i tre var matsalen smockfull och alla mina kollegor såg ut som om det mest ville lägga sig ner och dö. Jag kastades in i köket, helt ensam bör tilläggas, och efter tjugo minuter ville även jag dö. Jag fick hjälp av Somar efter en stund, tack och lov för det. Jag stod även lite i tvåan under peak, och någon gång kom min historialärare förbi och hälsade. Då var jag fullt upptagen med att försöka hindra mig själv från att dränka mig vasken, så jag vet inte riktigt vad han fick för hälsning tillbaka...
Efter sju höll jag som sagt i skiftet, och Omid, tack så jävla mycket för att du inte dök upp, himla hyggligt! Jag fick prioritera om, och det hela slutade med att jag bankade grillar, Nikoletta höll köket, Emma driven och Lukas kassan. Ett tag var det rätt mycket att göra, men precis när det lugnat ner sig och vi börjat återhämta oss så får vi in en beställning på 60 cheeseburgare, 40 pommes, 20 läsk och 10 kaffe. Underbart. Men det gick. Monique fick väl inte världens bästa överlämning, men inte heller den sämsta!
Jag missade thanksgiving-middagen. Hela året har jag längtat efter denna dag och så kommer Donken i vägen. Jag hoppas att övriga familjen åt kalkon tills knappen på byxorna lossnade, annars blir jag djupt besviken!
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar