En halv dag i skolan var allt som behövdes för att jag skulle psyka ihop totalt. Att få en uppgift med en deadline som man absolut inte kommer hinna precis när man kommit tillbaka efter en veckas frånvaro på grund av någon slags deppighet, är inte okej. Vi fick i uppgift att intervjua en person, 40+, under kvällen och imorgon ska det skrivas ett personporträtt baserat på intervjun. Jag visste direkt att jag ville intervjua pappa, men problemet var att jag skulle jobba till halv elva. 22.30. Vid den tiden är min pappa knappt levande, för det mesta. All tidigare ångest blandades med ny ångest, och det enda jag fick höra från min lärare var "Ner med axlarna, du fixar det, inga problem". På bussen till jobb satt jag med tårar i ögonen. Jag kom till jobb och så fort jag får syn på Christian, Kani och Emily i kassalinjen brister det för mig. Jag tar mig in genom toaletterna, möts av Kani och då pallar jag bara inte mer. Jag vet inte hur mycket Kani förstod av vad jag försökte säga, men jag försökte berätta att jag för tillfället inte orkar med att puzzla ihop mitt liv. Helt plötsligt kommer Somar, som slänger sig vid mina fötter och frågar vad som har hänt. Efter fler tårar och många kloka ord från chefen och Kani lugnar jag ner mig, skämdes lite över mitt ångestutbrott också för den delen. Tack vare Kani, Somar, Faisal och de andra så slapp jag jobba över huvud taget. Jag är skyldig dem alla en stor, stor tjänst och ett ännu större tack. Efter många om och men löste jag så att inte heller Sanne behövde jobba (tack Sebastian!). För vem vill egentligen jobba på sin födelsedag? Så, vi åkte hem och frossade i tacos och glass, och jag fick gjort min intervju med pappa i lugn och ro, utan stress, ångest eller liknande. Underbart.
Imorgon ska jag däremot jobba, på lördag likaså. Lördag kommer för övrigt bli en synnerligen fullspäckad dag. På eftermiddagen blir det släktfirande för Sanne (såvida inte vädret blir sämre), därefter jobb till nio och sedan avslutas det hela med thanksgiving-middag. Det är fruktansvärt bra att jag är ledig på söndag, för jag kommer vara både trött och mätt...
take care / s.pehrson
PS. I februari ska jag tydligen se Håkan Hellström med Jenny och Emma! Spännande!
hey, vad gör man inte för sina vänner <3 .. vet inte hur många gånger jag gått till jobbet med en klump i magen av all ångest, tänker: "fan, jag ska jobba, skit i allt annat", men det går inte att skaka loss ångesten, den är där, den försvinner inte, men jafar, I'm here for ya ;) //kani
SvaraRaderaäven om det är svårt, försök att ta det lite lugnare. någonting bör bortprioteras
SvaraRadera