Dagen började rätt bra med simning, vackert väder, fina människor och liknande, men det gick ganska snabbt utför. Det svenska nationella talet kommer gå käpprätt åt helvete, för jag har ingen fritid och kommer med andra ord få vara uppe 24/7 för att hinna med att skriva det. För övrigt så känns resan till USA mest ångestladdad för tillfället. Pengar fattas, ingen vet hur de ska komma fram och så vidare. Sedan när började det bli jobbigt att leva? Alltså riktigt, jävla jobbigt? Jag har till råga på allt ställt till det för mig när det gäller personen jag älskar mest i hela världen. Hur kan jag vara så dum i huvudet? Jag orkar inte ens svara på den frågan. Den har inget svar. Allt är bara jobbigt nu.
Nu ska jag skriva färdigt min läslogg. Sedan kanske jag skriver lite på talet, eller så tröstäter jag choklad hela natten...
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar