Det var den, faktiskt, bokstavligt talat. När klockan var lite i ett gick jag mot ettan och passerade då fritöserna. Jag ser att det brinner i en av dem, men går vidare ett par steg innan jag inser att det kanske inte är helt normalt. "Alltså... jag tror nog inte det ska brinna i fritösen va?" sa jag till Jenny och Tonnie i headsetet. Stackars Jenny kollar på mig med stora ögon och jag ser hur allt hon för tillfället tänkte på flög iväg. Efter lite vatten så fick vi släckt elden, men vad det berodde på visste ingen av oss, och givetvis så gick det inte att få tag på chefen heller, trots att hon alltid ska gå att nå. Och på tal om chefen så tycker hon att jag bokar för mycket pass. Hon får tydligen sms varje gång någon bokar ett ledigt pass på McTime, och jag brukar sitta mitt i natten och boka in på mig, så då får hon sms. Antingen är jag elak eller så får hon skylla sig själv. Eller en kombination?
Stängningen gick i alla fall lite bättre än sist. Vi var därifrån vid tio i två. Helt okej. När jag kom hem däckade jag i en fåtölj och glodde på The Osbournes med min fina lillasyster. Krängde kakor gjorde jag också. Vid fem tyckte jag det var dags att sova. Nu är klockan snart tjugo över tre på eftermiddagen och jag vaknade för en halvtimme sedan. Klockan 18 ska jag börja jobba (18-22), men har lovat Jenny att vara där redan kvart över fem, för säkerhets skull.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar