Konstig dag, och inte på ett bra sätt. Åter igen känner jag mig tyngd, dock inte över skolarbete, utan av att inte veta varför en av de personer som har betytt mest för mig under större delen av mitt liv helt plötsligt inte vill prata med mig, inte vill veta av mig. Det svider i hjärtat, vet du det? Att du inte ens vill tala om vad jag har gjort för fel? Att du bara ignorerar mig? Om jag nu är så hemsk så är du inte mycket bättre själv som gör såhär, det hoppas jag att du förstår.
Jag har ingen lust att berätta om min dag. Mitt goda humör från igår är som bortblåst tack vare ovanstående problem. Och egentligen vet jag inte ens om jag borde bry mig, jag vet ju inte ens vad jag har gjort. Fine, ignorera mig, det är du som kommer må dåligt av det i slutändan.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar