När jag bloggat innan idag insåg jag att jag glömt berätta om den superroliga övningen vi hade på litterär gestaltning. Man skulle vara två och två, och en skulle skriva tio frågor (lite sådär lagom poetiska) och en skulle skriva tio svar (även de lite poetiska), och man fick inta prata med varandra och inte visa varandra vad man skrev. Jag hade turen att få jobba med ingen annan än Emma Törngren, som numera är lite som min lilltå; ganska onödig men helt omöjlig att släppa ifrån sig. Ni ska nu få ett par exempel på vad vi lyckades knåpa ihop tillsammans (ni kanske bör veta att jag skrev frågorna och Emma skrev svaren...)
Varför gör det ont att älska? För att vattnets vågor dränker oss.
Varför har katter morrhår? För att mjölken blivit dyrare.
Hur mår man i rymden? Som i ett par trånga skor.
Hur lever man utan att dö? Som i en ensam romans.
Jag är väldans stolt över vår insats, är inte du det Emma? Och idag har vi lyckats få ihop ännu en bra löpsedel, jag och Törngren. Vi är lagom bra, måste jag säga!
Efter skolan gick jag och Mauritz till H&M (Hennes & MAURITZ... om jag hade gjort smileys i min blogg hade det definitivt varit en nu, en blinkande!) och jag köpte smink. De senaste veckorna har jag lånat Sannes smink, i smyg dock, så den som skvallrar är dödens! Jag har ingen aning om vart mitt eget har tagit vägen, men jag misstänker att jag har glömt det hemma hos Lukas i Vallkärra. Men, nu har jag eget, så nu kommer jag se lite fräsch ut!
På vägen hem hittade jag en död igelkott. Jag begravde den under busken utanför Sannes fönster. Eller ja, Henrik grävde, jag stod bredvid och var lite ledsen. Jag har blivit så blödig på sista tiden, patetiskt snäll också. Mot döda djur... Pappa sa i alla fall att det var en väldigt god gärning. Och om han säger att det var det, då var det det. Så det så.
Nog med svammel, nu har jag helt plötsligt väldigt mycket att stå i; jag måste göra engelskan, innan Kristofer dödar mig, jag måste baka två (!) kladdkakor, för jag och Tim ska bjuda journalistklassen på fika imorgon, jag måste se Biggest Loser... Just det. Väldigt stressigt är det för tillfället.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar