Jag har varit vaken i knappt tre timmar och dagen är redan en katastrof. Att vakna upp med en huvudvärk som inte är av denna värld samt en näsa som inte längre går att andas igenom är ju kanske inte det mest idealiska sättet att vakna upp på. När man kommer upp för trappan ligger tidningen uppslagen på soffan. "Segerherren" står det och så en helsidig bild på Reinfeldt. Sverigedemokraterna har fått en vågmästarroll och det mesta gick åt helvete igår. Grattis Sverige, hoppas ni är nöjda nu! Att det dessutom kan kallas demokrati ifrågasätter jag big time. Vi har något att säga till om vart fjärde år, tack för det. Det ena blocket består av 4 partier och det andra av 3... Var är rättvisan? Idag är jag besviken på mitt land, minst sagt.
Sedan kommer jag till busshållplatsen, och mitt på vägen ligger en överkörd katt. Till en början blev jag rädd att det var en av våra. Med hjärtat i halsgropen gick jag dit, såg att det inte var en av våra, sedan började jag gråta som ett litet barn. Gick helt paralyserad mot busshållplatsen, vände mig gång på gång om och hoppades på att katten skulle resa på sig och springa iväg, att blodet som samlats i en pöl på marken skulle vara borta. Jag stod där, i regnet, och grät. Sedan ringde jag Lukas, sa att han skulle komma med en handduk. Ett par minuter senare dök han upp. Med tårarna rinnande nerför ansiktet plockade jag med hjälp av handduken upp den lealösa kroppen och la den intill buskarna vid sidan av vägen. Det enda jag kan tänka på för tillfället är de tomma ögonen. Blodet. Hur jävla, jävla egoistisk människan är som anser att de kan köra över ett djur utan att ta tag i det. Jag ska aldrig skaffa körkort. Jag skiter i det. Bilister är mördare.
Nu ska vi ha historia. Sedan ska jag jobba. Sedan ska jag hem och dö.
take care / s.pehrson
jag tycker inte om denna dagen heller, jag skäms lite över att vara skåning med tanke på att sd fick flest röst här ifrån
SvaraRadera