Jag somnade på engelskan, bokstavligt talat. Jag sover för lite, lever för lite. Det enda jag gör är att stressa, och det börjar märkas nu. Jag har aldrig förr somnat på en lektion (SO-lektionerna i högstadiet räknas inte, det var omöjligt att itne somna under alla filmer som vi tvingades se), och jag börjar undra vart jag är på väg. Jag känner mig lite mörkare för varje dag som går, lite hemskare, lite sämre. En fin vän sa att jag borde ta en dag ledigt, men jag hinner inte ta ledigt. Jag hinner verkligen, verkligen inte. Jag har redan tonvis med ångest över de dagarna jag missade i skolan förra veckan, så ännu en dag skulle knappast göra saken bättre, bara värre.
Jag sitter i skolan nu, folk pratar runt omkring mig men jag låtsas inte höra, inte se. En och en halv lektion kvar, sedan tre timmars jobb, sedan hem och gömma sig under täcket och hoppas på att världen har gått under då man vaknar.
Jag är på väg neråt, neråt, neråt. Fan också..
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar