Jag tror att de flesta som känner mig relativt bra vet att jag är helt såld på allt som rör Förintelsen, Hitler och Andra Världskriget. Jag kan inte få nog utav böcker, filmer, allt som har med detta att göra. Varför vet jag egentligen inte, men jag anser att Förintelsen borde uppmärksammas mer, för det ligger trots allt väldigt nära i tiden. För 60-70 år är inte alltför stenålders-länge-sedan.
Jag läste idag ut en bok, vars titel rubriken på detta inlägg redan har avslöjat, och den har till stor del även avslöjat vad boken handlade om. Thomas Buergenthal var 10 år gammal då han skildes från sina föräldrar och hamnade i Auschwitz. Han var 10 år gammal då han såg sin pappa för sista gången och han vara bara 10 år då han blev tvungen att klara sig på egen hand, då han blev tvungen att kämpa för sin överlevnad. Idag är han domare i Internationella domstolen i Haag och expert på internationell rätt och mänskliga rättigheter, och vem kan vara mer passande för en sådan uppgift än just han, som har överlevt ett utav den moderna tidens allra största folkmord?
På 250 sidor lyckas Thomas klämma in sitt liv innan koncentrationslägret, sitt liv i koncentrationslägret (egentligen koncetrationslägrena, för han satt i både Auschwitz och Sachsenhausen), samt sitt liv efter koncentrationslägret, från det att han befrias fram till idag. Den var definitivt värd den tid det tog att läsa boken! Dock kanske det bara är jag som tycker det, jag är ju trots allt en liten nörd innerst inne, som brinner för att läsa om folkmord och överlevarnas livshistorier. Men någon ska ju syssla med det...
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar