Nu är jag äntligen hemma från jobb! Eller äntligen och äntligen, det var riktigt kul att jobba idag. Jag var lite av en mångsysslare idag; lite kassa, lite kök, lite drive, lite allt möjligt med andra ord. När jag stod i tvåan och gav en snubbe sin mat så sa han "Du har glömt något!", och jag visste bestämt att alla hans förbannade cheeseburgare och allt annat låg i påsen som han höll i sin knubbiga näve, vilket jag förklarade för honom. "Så vad har jag glömt?" frågade jag. "Ditt telefonnummer", svarade han. Att ragga på McDonald's är att sjunka så lågt man kan, och tro mig, jag tog det inte som en komplimang när den kom från honom...
Vi hade måttligt mycket att göra (läs: riktigt mycket), men det var inget som vi inte klarade av. När klockan var lite över åtta bestämde sig Sami för att kasta bröd på mig, vilket enligt mig inte var helt okej, men då han missade varenda kast tyckte jag att det var en ganska bra sport trots allt. För vad kan en låtsasfinne göra en sådan som mig? Inte mycket.
Mauritz var på Donken när jag slutade, och han följde med mig hem bara för att hämta cigaretter, så nu har han försvunnit igen, och det var väl lika bra. Imorgon ska jag nämligen jobba öppning, för första gången någonsin dessutom. Det ska bli spännande, och jag hoppas att Markus är snäll mot mig och lär mig mycket. Med andra ord borde jag gå och lägga mig ganska snart, för jag måste vara på jobb halv åtta. Stackars mig, som verkligen inte är någon morgonmänniska...
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar