Ännu en seg skoldag har susat förbi, och den har varit ganska lik alla andra jag har upplevt de senaste veckorna. Matten var lika med tråkig, och vi har för övrigt prov på måndagmorgon. Hur dålig stil är inte det? Att lägga ett matteprov, som är bland de värsta proven som finns, på en måndagmorgon? Jag känner egentligen för att mentalt strypa min mattelärare, men jag tror inte att konsekvenserna utav en sådan handling är värd det nöjet som själva "mordet" skulle ge, så jag låter bli. Idrotten var lika med inaktiv. Vi satt i ett klassrum och lyssnade på vår lärare som malde på om muskler, stress och en del annat. Lunchen var lika med falafeltallrik, behöver jag säga mer? Religionen var lika med inställd, så vi jobbade som sagt på vårt engelskaarbete, vilket gick sådär. Svenkan var lika med flummig, men ganska intressant.
När jag sedan så troget cyklade hem på min blåa, högljudda cykel insåg jag att saker och ting är gaanska bra. Imorgon åker fotoklassen till Öland, i helgen ska jag jobba och det är dessutom Kulturnatten på lördag, Lukas är bra, alla runt omkring mig är bra. Det mesta är bra, förutom praktiken som närmar sig med stormsteg. Jag vet seriöst inte hur jag ska lyckas hitta en praktikplats! Jag känner ingen, verkligen ingen, som jobbar inom fotobranschen, och vad jag vet så känner jag ingen som känner någon i den branschen. Jag är körd, med andra ord. Jag tror att ett krissamtal med Emma är nödvändigt. När jag cyklade förbi Fäladstorget fick jag syn på min gamla kemilärare från högstadiet. Han kände inte igen mig, vilket jag inte trodde heller, för han känner knappt igen sig själv, men jag blev glad av att se honom. Inte minst för att han gick och mumsade på en glass och såg mänsklig ut.
Kvällen lär bli tragiskt lugn. Mauritz vill att jag ska sova hemma hos honom eftersom han är feg och inte vågar sova ensam hemma, men det kommer nog inte att hända. Jag orkar verkligen inte krångla med bussar fram och tillbaka från Staffanstorp, speciellt inte eftersom vi ska samlas på skolan redan klockan sju imorgon. Så nej, det får bli en annan gång. Så för min del blir det nog en hel del ingenting. Skönt det, för en gångs skull.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar