Idag återvände jag till skolan, och det med ett leende på läpparna. Det är egentligen ganska galet att man kan sakna skolan eller över huvud taget vara glad över att få gå dit, men för mig är det så. Det har ju i och för sig inte alltid varit så, bara sedan jag började gymnasiet på LBS, men det väger definitivt upp för all ångest jag upplevde under högstadiet! Skoldagen förflöt utan några hinder. Jag slapp springa 3,2 kilometer, och jag måste medge att det var lite bitterljuvt. Jag hade gärna fått det överstökat, men eftersom jag numera käkar penicillin och har en infektion i kroppen så blev det ett strängt nej från mamma. Dock gick jag halva rundan tillsammans med Mauritz, så man kan ju inte säga att jag var helt inaktiv.
Jag vägrade åter igen mat på Tengan, så jag, Christoffer, Mauritz och Ipsen gick till McDonald's. "Äter inte du där tillräckligt ofta?", och jo, det kanske jag gör, men äta bör man annars dör man, inte sant? Dessutom så bjöd Mauritz, och då är det dumt att tacka nej. Efter lunch följde religion och svenska, och båda lektionerna var helt okej, i synnerhet svenskan, där vi hade ett öråd angående vem som ska representera klassen i elevrådet. I ettan var det ju jag som var elevrådsrepresentant, men i år kände jag bara att jag inte orkar, inte med tanke på hur mycket skit jag fick ta förra året då elevrådet inte fungerade som det skulle, och jag vill inte råka ut för det igen. Så det fick bli Ludvig i stället, vilket känns som en bra representant från min sjuka klass.
Efter skolan drog jag till Ariman för att träffa min kära vän och kollega Hanna. Vi satt där en stund och filosoferade angående sömnproblem och en del andra ämnen, för att sedan bege oss ut på en liten shoppingrunda på stan. Det visade sig dock bli lite mer av en springa-runt-hela-stan-runda, då Hanna letade efter ett par skor samt en extern hårddisk, något som inte en enda butik lyckades uppfylla. Hanna var lätt deprimerad, men hon fick i alla faall köpt strumpor, och det är ju alltid något. Vid halv sex så tog Hanna bussen, och kvar stod jag på Botulfs, nu i sällskap utav en gammal vän; migränen. Jag ringde mamma, som lovade att hon skulle komma och hämta mig samt min cykel, så att jag slapp cykla hela vägen hem (det är egentligen inte särskilt långt, men det är desto brantare!). I väntan på henne gick jag in på H&M och slösade lite pengar. Det fick bli två tröjor (varav en är ett rent härmköp, för Anna har en exakt likadan) samt en skjorta, och sammanlagt gjorde jag av med 650 kronor. Men jag anser att jag får unna mig lite ibland, faktiskt. Jag förtjänar det. Tror jag...
Nu är jag hemma, och jag har fortfarande migrän och jag känner en svag dödslängtan. Ikväll kanske jag gör slag i saken och färgar mitt fruktansvärt fula hår, om inte så kommer det fördmodligen aldrig att ske...
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar