Jaha, väl på jobb så möts jag utav Jenny, som omedelbart börjar prata om mina bröst. Väldigt oförberett, men en helt okej inledning på ett samtal! Jag röker en cigarett, snackar lite skit med Jenny och Philip, känner att kvällen förmodligen kommer sluta med migrän och går sedan upp för att byta om till mina absoluta favoritkläder; Donkenuniformen!
In och jobba, idag var min position bopen, och där trivdes jag som fisken i vattnet. Jag trivdes dock mindre med migränen som för varje steg blev lite värre och lite mer outhärdlig. Jenny sprang runt och petade på mig ända fram till halv åtta, då hon slutade. Jag har visserligen inget emot att bli petad på, men jag förstod inte riktigt meningen, så Jenny, varför all denna trevliga petning? Min migrän blev värre, värre än jag haft på länge, och till slut så ville jag bara kräkas, benen vek sig under mig och jag såg dubbelt. Men tror ni att jag gnällde? Tror ni att jag slutade, att jag ens satte mig ner för att vila i en minut? Inte en jävla chans. I 5 timmar sprang jag runt med obeskrivlig huvudvärk som hotade att knocka mig till golvet. I 5 timmar sprang jag omrking som en skållad råtta och gjorde allt jag skulle, allt jag kunde, allt jag blev tillsagd och mer därtill. Jag gav 110%, trots att jag mådde skit rakt igenom. Hade det kommit ännu en arab som raggat på mig i driven hade jag skallat honom, men det hände inte...
Berättade jag ens om den araben som raggade på mig igår? Jag tror inte att jag gjorde det, så ni får en snabbversion:
Killen i bilen: Du, min kusin här i baksätet tycker att du är underbart snygg, kan han få ditt nummer?
Jag: Nej, tyvärr.
Killen i baksätet blinkar ett antal gånger mot mig med ena ögat, och jag skruvar på mig obekvämt och vill bara att det skla köra iväg med sina förbannade cheeseburgare.
Killen i bilen: Men kom igen, du är ju söt ju!
Jag (lagom irriterad och dessutom väl medveten om kön som bildats bakom dem): Nästa gång ni kommer hit så kanske, kanske, kanske...
Killen i bilen: Vi kommer vajre dag!
Sedan försvinner de och jag dör inombords.
Hur som helst, tillbaka till dagens arbetspass. Jag lyckades sälja ett bar burkar kakor till mina kära kollegor. Bland annat tre till Anna, och Danne som tidigare ville ha fyra, köpte i stället åtta burkar! Och han betalade dessutom direkt. Nu hoppas jag att Jenny slår på stort och köper fler än Danne, för om jag känner Jenny rätt så vill hon vara värst i allt. Nog om kakor, klockan 22 fick jag äntligen, äntligen sluta, och det var med tunga steg som jag började gå hemåt, utan jacka och med migränen värre än någonsin. När jag kom hem proppade pappa i mig diverse piller, och nu känns det lite bättre. Några kakor, lite film och ett par timmars sömn ska nog göra susen.
Imorgon är det ännu en fullspäckad dag; profildag, dejt med Jenny, lämna av x antal burkar kakor på jobb och så lanet på skolan. Förhoppningsvis så är morgondagen bättre än dagen som nyss gått...
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar