Den här dagen har varit katastrofal, förfärlig, hemsk, för jävlig, den värsta i mitt liv och samtidigt väldigt bra. Dock övervägande dålig, men det har funnits ljusa stunder under dagens lopp. Dagen började som ni kanske förstår riktigt dåligt, då jag vaknar upp och är superstressad inför fotoupggiften som skulle lämnas in på morgonen. Jag insåg att jag fattades ett par bilder, samt att jag inte var nöjd med en enda av de jag redan hade, så morgonen var fylld utav ångest. Jag åkte tidigt till skolan för att få lite extra tid till att skrapa ihop de sista bilderna, men i stället så sitter jag utanför skolan och kräker av mig min depression på Daniel, som var otroligt stöd som orkade lyssna på mig. Jag var som en levande zombie, kvävd utav ångest och självförakt. Det var hemskt.
När fotolektionen kom igång fick vi reda på att vi skulle redovisa alla våra 15 bilder för varandra, och sedna skulle vi gemensamt välja ut den bästa som sedan ska printas ut och sättas upp på skolan. Tror ni att det fick mig att må bättre? Inte en chans. Mitt humör, som redan var på botten, blev obefintligt. Men som vanligt så håller jag masken och spelar glad, för det är så jag gör. Jag försöker att låta det gå ut över folk i den mån jag klarar av att hålla det inom mig, vilket idag gick ganska bra. Vi fick till 14.30 på oss att redigera bilderna, och då kände jag ett litet, ytterst litet hopp tändas inom mig, och vid lunchtid kändes saker och ting inte bra, men lite bättre. Dock var maten på Tengan slut, så vi fsom kom sist fick någon uppvärmd gammal biff som inte smakade alltför bra, men det var i alla fall mat.
Efter lunch fortsatte redigeringen, men jag gick även ut en stund för att fotografera tillsammans med Anna och Mauritz. Vi hittade en övergiven soffa på stationen, och Anna tvingade mig att sitta i den... Det var inte, verkligen inte, bekvämt att gå runt med en blöt rumpa efter det, det är ett som är säkert! Så tack för den Anna, du kan förvänta dig en hämndaktion snarast! Vi återvände till skolan, fortsatte redigera och efter en stund insåg jag att en del av mina bilder var helt okej och inte alls så hemska som jag tyckt från början. När det var dags för redovisning satt jag och mumlade tyst för mig själv att jag verkligen inte ville vara först ut, men vems namn tror ni står på lappen som dras först? Mitt, såklart. Redovisningen gick bra, mot all förmodan, och jag fick mycket bra feedback från de andra som jag verkligen uppskattade, och jag kände mig nästan stolt över mig själv när jag var klar. De andra redovisade, jag fick en omotiverad örfil av Anna och sedan slutade vi. Jag sprang till bussen och hann precis med fyran mot Norr Fäladen, och inom ett par minuter var jag på jobb.
Fortsättning följer...
take care / s.pehrson
hey vilken hemsk människa du framställer mig som :o
SvaraRaderanu blev jag ledsen i ögat!