Finns det något botemedel mot bitterhet eller ångest?

Min syster är en förrädare som inte tänker på någon annan än sig själv. Sorgligt men sant. Man kan inte lova mig att gå och se en film på bio med mig, och sedan springa och se den med någon annan i stället och sedan säga "men jag kan se den med dig också". Det, mina vänner, är i min värld förräderi på högsta nivå. Jag är en arg och bitter liten människa just nu. Och Lukas är rätt så konstig han med, det bör tilläggas. Och ingen svarar på mina sms (SOPHIE?!). Jag är ensam med mig själv och mitt förstklassiga skithumör. Snart kommer väl ångesten också. Fine, varför inte göra det dåliga värre?

Igår jobbade jag 20-06. För er som inte kan räkna så är det 10 timmar. Det började med kaos, minst sagt. Christian står i tvåan och jag kan riktigt se hur paniken lyser ur hans ögon. Det har tydligen varit kaos sedan klockan fem, och det är fortfarande igång. Jag tar över tvåan, Christian tar ettan. Han fuckar upp allting då en bil betalar en annan bils mat och allting blir helsnurrigt. Jag springer som en skållad råtta och försöker desperat ställa allting till rätta. Servicetiderna fick min ögon att tåras, det var rött överallt. Efter en och en halv timmes slit dog det ut, och jag kunde då konstatera att jag är bättre i tvåan än vad Christian är, vad han än säger.

Resten av kvällen var det Monique som körde skift, och det är alltid lika roligt att jobba med henne. Det var hon, jag, Philip och Jennyfer. Suveränt gäng om jag får säga det själv. Monique hade tagit med sig en radio som vi ställde i köket (eftersom någon klippt av sladden till vår vanliga musikkälla...), och jag måste säga att det är sjukt stor skillnad att jobba natt när man har musik. Det blir liksom lite lättare att skura golvet och allt det där. Jag träffade på Dylan, som tog studenten från skolan nu i år. Han var lagom dragen och yrade om att han skulle in till Malmö. Malmöfestivalen räddade oss för övrigt från en vanlig, kaosartad fredagsnatt. Riktigt härligt var det. Det kom dock ett par slemmiga typer i driven som jag hade kunnat kastrera rakt av. De hade minsann ingen skam i kroppen de där grabbarna! Men överlag var det en fin natt, och det kändes faktiskt inte att jag jobbade hela tio timmar.

Idag ska jag jobba natt igen, ett vanligt 22-06 pass. Kommer gå suveränt. Det är ju trots allt samma gäng som igår!

take care / s.pehrson