När Somar kommer in vid halv sex, ser sig omkring och säger "ni är mina nya idoler!", då vet man att man har gjort en bra stängning. Och det gjorde vi, trots att vi inte ansträngde oss lika mycket som igår. Jag skulle egentligen bara jobbat till fyra, men eftersom Monique frågade så snällt och tittade på mig med sina underbara ekorrögon så stannade jag till sex i stället. Två timmar spelar ingen större roll, speciellt inte när det gäller ett nattpass då du ändå inte kan göra mycket mer än att sova när du kommer hem. Nu ska jag ju dock inte sova alls förrän jag slutat jobba imorgon vid 01.30, men ändå. Så mamma när du läst det här kan du väl hojta ner till mig? För jag kommer definitivt vara vaken. Känner inga som helst tecken på trötthet, och jag sover hellre ingenting än en timme eller två. Skulle jag bli akut trött senare får jag väl slå till med en powernap, men jag tvivlar på att det kommer behövas.
Så, nu ska jag läsa ut min bok. Jag hoppas att den slutar med att någon dör. Visserligen har det dött personer genom hela boken (senast dog det runt 800 pers på en och samma gång... overkill), men det finns en viss person som bara måste dö. Verkligen måste. Nu måste jag sluta blogga. Lukas dampar på att jag slår så hårt på tangentbordet. Han börjar jobba om tre timmar. Ägd.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar