Såhär ser en riktig bra dag ut!

Det rådde någon slags underbar förvirring på skolan idag när man kom dit. Vår skola har förvandlats till en byggarbetsplats, och ingen visste vart man skulle eller vilken sal som var vilken. Varje år jag har börjat på LBS har skolan sett annorlunda ut än föregående år. Det är liksom en tradition att de bygger om över varje sommarlov, och jag måste säga att det är riktigt roligt att ha fått ta del av den traditionen och se hur skolan år efter år växt fram och bara blivit större, mysigare och bättre. Och så var det förstås underbart att få träffa alla igen, och inse att det här året kommer verkligen bli bra. Det låg liksom i luften, någon härligt, riktigt jävla bra känsla.

I år går jag ju som sagt journalistik, och det var med det mitt tredje och sista år på gymnasiet började. Dock väldigt lättsamt. Lite info, en presentationsrunda (där jag presenterade mig själv som ointressant, men trots det berättade jag mer än alla andra. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?!) och sedan fick vi sluta. Två timmar, totalt. Därefter hängde några av oss runt på skolan, kollade läget, spanade in alla nya ettor och sådär. Ettorna är hur många som helst. Jag som precis i slutet av tvåan slutade se nya ettor varje dag ska nu behöva börja om med detta. Jag har dessutom bestämt mig för att bli vän med alla i nya spelettan (splettorna!). De är 32 stycken. Heja mig! Så, efter att ha spanat tillräckligt bestämde vi oss för att ta del av maten som vi bjöds på. Pastasallad med kebabkött. Helt okej, men hur pass näringsrikt det var vet jag inte riktigt. Det gick att äta i alla fall.

Efter skolan åkte jag, Albin och Mauritz till Donken för att chilla lite. Jag skulle vänta på Kani och de andra två höll mig sällskap. Vi satt ute i solen, pratade och hade det allmänt bra. Senare kom Markus förbi också, och någon gång då halshögg jag en geting. Den skulle ha det, så kaxig som den var. Sedan försvann Mauritz, efter en stund Albin och till slut även Markus. Då gick jag in och såg på när Kani försökte gömma sig för en geting. Det gick sådär. När Kani äntligen slutade tog vi mod till oss och ringde. Eller Kani ringde, jag var med som mentalt stöd. På onsdag klockan 17 smäller det, för då jävlar ska vi tatuera oss! När tiden var bokad blev vi båda två nervösa som fan. Speciellt Kani. Men det kommer bli bra som fan. Jag skrev ut mitt motiv (som för övrigt är hemligt tills onsdag. Ni som vet; knip igen!) och visade Christian det och var jag ska ha den. Han sa att det kommer bli jättebra. Jag litar på honom. Men fan, på onsdag! GALET!

När jag kom hem från jobb hade jag den värt huvudvärken jag haft på riktigt länge. Det gjorde ont att hålla ögonen öppna, så jag och däckade i min säng. Sov ett par timmar och nu är jag som ny igen. Dessutom är jag ledig imorgon! Kan det bli bättre? Tveksamt.

take care / s.pehrson