Jag klarar inte av det. Ensamhet. Jag klarar verkligen inte det. Paniken kryper i mig som en sjukdom på väg att ta över hela min kropp. Äter upp mig inifrån. Svårt att andas. Gråtattacker. Ångest. Det är fruktansvärt. Händerna skakar och jag vill bara kräkas. Allt det där för att jag är ensam i ett par timmar. Jag kan inte hantera det. Vet inte vart jag ska göra av mig själv. Jag tror att jag är rädd för att spendera tid med mig själv. Jag har en klump av oro i magen som bara växer för varje ensam minut som går. Jag lägger mig ner, helt apatisk och försöker kontrollera mig själv, alla känslor, all rädsla. Det går inte. Varför ska det vara så jävla svårt att vara ensam?
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar