Lördagnatt på Donken. Katastrof. Jag har ingen aning om hur jag överlevde. Det var visserligen inte så fruktansvärt som natten då Kani körde skift, men det var inte långt ifrån. Jag sålde rätt bra i kassan, Malin rätt bra i DT:n och Omid jobbade på som fan i köket. Vad Christian gjorde när det var som mest att göra vet jag inte riktigt, men det var säkert något vettigt... Det kom mycket folk man kände; Filip, Walid, Fisken, Markus. Och det kom mycket folk man inte kände; gubben som tackade för ett trevligt bemötande, britterna som vinkade så glatt när de skulle gå, killen som ville lära mig att dricka öl, för att nämna några. Att vi sedan var ganska brutalt överkörda och efter med stängningen är ju en helt annan sak. Dock lyckades vi ganska bra ändå. Tror jag. Jag minns inte. Jag tror jag har förträngt de sista två timmarna.
Vaknade vid fem idag. Blev uttråkad direkt så jag bytte meddelandesignal på mobilen, bara för att ha något att göra samt för att känna att jag åstadkommit någonting idag. Gick sedan upp, direkt till skafferiet, blev besviken och nu sitter jag här med en kurrande mage. Jag har inte ätit på cirka 12 timmar. Snart kommer jag ha passerat den där gränsen där man inte längre tycker att man är hungrig. Jag är egentligen inte särskilt sugen på mat, när jag tänker efter. Men så småninom måste jag trycka i mig någonting, helst innan 21, fördå ska jag börja jobba. 21-05. Sista nattpasset på ett tag. Eller ja, några dagar. Efter det här passet väntar två dagars lediget. Äntligen!
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar