Igår var jag med om det värsta migränanfallet någonsin. Och då menar jag verkligen någonsin. Jag jobbade 12-19, och kände inte särskilt mycket då. Hade lite ont i huvudet från och till, men det brukar jag ha så det var inget jag uppmärksammade särskilt mycket. Sedan kom Jenny och hämtade mig, vi åkte hem så att jag kunde byta om och sedan åkte vi till Kani. Jag satte mig i Kanis soffa och det var som om någon släppte en bomb i hjärnan på mig. Jag åt lite, sedan däckade jag. Fick lite glass, började gråta av smärta. Alla ljud, allt ljus, alla tankar gjorde allt bara värre. Låste in mig på toaletten där jag grät, skakade och hatade mitt liv. Kani kom och gav mig vatten och jag försökte spy. Det gick inte, så jag hamnade i Kanis säng i stället. Sprang till toaletten och spydde upp allt jag ätit på flera dagar. Jävlar vad jag spydde. Sedan körde Jenny mig hem. Kom hem och var helt förstörd. Fick sova mellan mamma och pappa i deras säng, tillsammans med alla katter. Grät lite till. Det kändes som om huvudet satt fast i ett skruvstäd som långsamt, långsamt skruvades åt. Aldrig mer, snälla.
Sjukade mig från jobb idag. Vaknade med bomull i huvudet, och huvudvärken har kommit och gått hela dagen. Nu är den värre än på hela dagen. Försöker ignorera det ett tag till. Jösses, igår hade jag några av de värsta timmarna i mitt liv, utan tvekan. Som tur var så var det roligt på jobb, det väger upp dagen lite. Ytterst lite, men ändå.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar