Det finns en sak som är värre än att promenera i regn, och det är att promenera i regn tillsammans med sin lärare som införskaffat sig en stegräknare. Att han har skaffat en stegräknare innebär att varje omväg är en genväg, vilket i sin tur innebär att det inte blir några genvägar eftersom de är omvägar, och därför blir det en lång promenad. Men ett regnigt Lund har minst lika mycket att erbjuda som ett soligt Lund, inte minst då man titt som tätt får höra rövarhistorier från lärarens barndom. Mina klasskamrater hade turen att få se Stefan Holm. Jag missade det av den simpla anledningen att jag helt enkelt kollade på fel människa. För Stefan Holm hade tydligen ingen mössa på sig, som jag trodde. Så, vem var killen med en stor, mossgrön mössa?
Ända bort till Rinnebäcksravinen kom vi. Där klättrade en del våghalsar in i de enorma rören som de kloakråttor de egentligen är. Under tiden stod alla andra, lite mindre våghalsiga, utanför och huttrade. För det var rätt kallt, och blåste gjorde det också. Jag gjorde ett par tappra försök att försöka förklara för mina klasskamrater hur vackert det är vid Rinnebäcksravinen på sommaren, men det var lönlöst. Sommaren känns långt borta.
Det som är positivt med den här promenaden är dock inte motionen, eller alla fina byggnader vi fick se. Det är helt enkelt känslan av att komma in i värmen, sätta sig ner, andas ut och känna sig nöjd med sin insats. När man inser att genvägarna som egentligen var omvägar inte var så farliga, eller att det faktiskt är okej att lämna Facebook för ett par timmar, då känns det ganska, eller kanske till och med väldigt, bra.
Och ja, det är definitivt bittert att jag missade Stefan Holm. Jävla skit. En kändis mitt på Lunds Central, hur ofta händer det liksom? Visserligen träffade jag Sebastian från jobb precis innan, men huruvida han räknas som kändis eller inte kan man ju diskutera...
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar