Jag kanske inte är den du önskar att jag vore, eller den jag borde vara och så vidare... Men jag försöker vara allt för dig. Allt. Jag försöker, varenda minut av min existens just nu går ut på att försöka vara den du vill att jag ska vara. Och nu misslyckas jag. Men om du har lärt dig samma sak angående mänskligheten som jag har så förstår du att misslyckandet är en del av oss, en del av dem vi är. En del av den jag är. Och om du inte har lärt dig det av mig än så vet du nu; misslyckande är det jag går ut på.
Jag kan säga allt, och ingenting. Det gör ingen skillnad. Inte för mig. För mig är det vad Du säger som spelar roll, och vad du Inte säger spelar en ännu större roll. För jag kan se vad du vill säga, men att du inte säger det gör mer skada än du tror. Att du tror att jag klarar allt är en komplimang i sig, men det är när jag inte klarar mig som du är som allra viktigast. Och vem ska veta när jag behöver dig som mest om inte du?
Min Iphone ligger tyst. Det sista du skrev tog så hårt så jag tvingades ut. Tvingades ut på trappan med andan i halsen och tårarna rinnande nerför kinderna. Jag kanske inte är den du trodde. Jag kanske är för... oerfaren.För ung. För sorglig och alldeles för förstörd. För med mig kommer en historia som inte är vad den borde vara för en 20-åring. Och jag låtsas så mycket. Och jag är så bra på det. Men jag vill att du ska se när jag låtsas. För vad är vi annars om inte främlingar för varandra?
Jag kan skriva tusen ord och tusen meningar och tusen sidor. Men vad gör det om du ändå inte förstår? Vad gör det om dem skrivna orden bara förblir olästa ord? Ingenting. De gör ingen skillnad. Och mina skrivna ord är allt jag har just nu.
take care / s.pehrson
