"De har ju inte städat denna fucking matsalen på hela morgonen"

Jag avrundade denna fullspäckade vecka med ett pass på Donken, och inte bjöds det på någon sovmorgon heller. Halv nio, precis som igår. Gå ut med sopor och kartonger, precis som igår. Soppressen strejkade, det gjorde den inte igår. Soporna fick med andra ord ligga kvar där de låg, men kartongerna däremot var jag så illa tvungen att få bort, för de låg i en oroväckande stor hög där inne i backroom. Därefter var det ganska dött. Lukas kom och gjorde mig sällskap på min rast, och när han gick bytte jag om till min värdinneoutfit och sedan var det bara att vara trevlig för hela slanten. På tal om trevlig så är det väl inget man kan säga om min nya chef. Idag svor hon så jag trodde ögonen skulle hoppa ur skallen på henne, och hon blev dessutom fly förbannad när jag ville gå hem klockan 16 (jag slutade ju trots allt då, och eftersom jag varit där sedan halv nio var det väl inte så konstigt att jag ville hem), för hon trodde att jag skulle stanna och vara värdinna till klockan 19. Med andra ord visste hon inte om tidbytet som skedde igår efter att hon smsat mig, vilket hon tydligen inte kunde acceptera. Jag hoppas att Kani och Emelie inte fick ta alltför mycket skit för det, för jag har redan dåligt samvete som det är.

Jag känner att jag inte kan skriva särskilt sammanhängande eller intressant, och jag tror det beror på att mitt huvud håller på att sprängas. Därför ska jag sluta här och nu, och tillåta mig själv att kränga lite choklad, för det är jag minsann värd.

tke care / s.pehrson

Jag snurrar, snurrar, snurrar iväg

Ändrade planer inför morgondagens arbetspass gånger 2. Ändring nummer ett inträffade då min nya chef Somar smsade och frågade om jag kunde börja halv tolv i stället för kvart i. Svar: ja. Ändring nummer två kom ett par timmar senare, då Emelie skickar ett sms och frågar om jag kan börja halv nio och sluta tidigare (skulle slutat 20.00 enligt schemat), så jag ringde till Kani på jobb och kollade läget och det gällde 08.30-16. Svar: ja. Definitivt en fördel att sluta fyra i stället för åtta, så det så!

Jag har varit galet frustrerad sedan jag kom hem från jobb, och allt är Lukas fel. Jag har försökt ringa tusen gånger men hans mobil har varit avstängd, och jag blir alltid, verkligen alltid, extremt orolig. Tänk om något har hänt, tänk om han har stängt av den för att han inte vill prata med mig, tänk om han har hemligheter för sig? Det är sjukligt jobbigt att behöva tänka sådana tankar, men jag kan inte direkt hjälpa det. Nu har jag dock fått tag i honom. Eller rättare sagt så var det han som fick tag i mig, för han ringde hem till mig och talade om att han tänkte komma förbi lite senare. Förmodligen kommer jag sova då, men det gör inget, det är mysigt.

För övrigt så såg jag nyss The eternal sunshine of the spotless mind, och för er som inte har sett den så rekommenderar jag den verkligen. Det är en otroligt bra film, men den är oerhört svår att förstå första gången man ser den. Men den är helt klart en av mina favoritfilmer!

take care / s.pehrson

Temperaturskillnader flera gånger om

Svar på Annas kommentar i våffelinlägget: Anna, du är en fin människa, och jag har minsann aldrig sagt att det skulle vara någonting dåligt med att äta fler våfflor än alla andra, så du kan känna dig stolt över din insats!

Idag är det lördag, och för de flesta innebär det sovmorgon och allt mysigt som hör till en riktigt bra lördag, men för min del kunde det lika gärna ha varit måndag, för min dag började vid ungefär samma tid som en vanlig måndag brukar göra. Jag började jobba klockan halv nio, och det, mina vänner, innebär skräprunda. Att plocka skräp runt Donken i den här kylan är inget jag direkt föredrar, men i och med snön så finns där inte så mycket skräp att plocka upp, så hela proceduren gick ganska fort, så jag fick komma in i värmen igen. Tiden gick, jag hamnade i kassan och Lukas kom förbi, och jag sa till honom att han skulle säga hejdå innan han gick. Inte en chans att han skulle kunna göra det, för fem minuter senare var det kö ut genom dörrarna och jag var ensam i kassan. Jag sprang runt som en skållad råtta, tog beställning efter beställning och det tog aldrig slut. Klockan ett kom Pernilla och vi var två i kassan, men det spelade ingen roll, köerna försvann aldrig. Men roligt var det, även om jag vid vissa tillfällen ville lägga mig ner och dö.

Klockan tjugo över två kom Dariush in, genomfrusen efter att ha stått utomhus med HHOT:en och tagit emot beställningar från bilarna i driven. Han ville inte stå där längre, så jag erbjöd mig att gå ut i stället, allt för att få komma ifrån kassan en stund. HHOT:en är en bärbar skärm som vi kan ta emot beställningar med, så vi står ute i driven och gästerna får då beställa direkt via oss i stället för via speakerboxen. Många frågade mig om speakern var sönder, men så var ju inte fallet, så jag förklarade att det var något nytt påhitt som vi börjat med. De flesta tyckte synd om mig som fick stå ute och frysa, och jag kunde inte annat än hålla med, för det var riktigt, jävla kallt. Innan jag gick ut så var jag lagom kaxig och tänkte att "40 minuter ute, det är ju ingenting!", men efter 5 minuters vistelse utomhus kunde jag konstatera att mitt ansikte förlorat ungefär 95% av känseln. Men jag stod tappert kvar, och klockan 15 fick jag komma in i värmen igen. En halvtimme senare slutade jag, och jag var nöjd med dagens insats.

Nu, mina vänner, har jag absolut ingenting planerat på hela kvällen, och det kunde inte ha känts bättre. Jag ska passa på att läsa, sova och vara allmänt lat, för det har jag inte hunnit med på hela veckan. Imorgon är det åter igen jobb, och då är det värdinnande för min del. Spännande!

take care / s.pehrson

Om ändå våfflor hade trollat bort migrän

Trots en brutal migrän så pallrade jag mig till skolan idag, för jag var så illa tvungen eftersom vi idag skulle ordna bilderna till utställningen. Jag trodde att det skulle gå någorlunda fort, så att jag skulle kunna åka hem och vila, men det var inte klart förrän vid tre, och då kände jag att jag lika gärna kunde vara kvar tills vi slutade. Jag vet inte riktigt om jag är nöjd med bilderna som jag kommer ställa ut, men eftersom majoriteten av mina bilder ligger på min numera döda hårddisk fick jag ta det jag hade. Ett par bilder från dokumentärfotouppgiften, en på Sanne från ljusuppgiften och ett par andra bilder. Det blir nog bra ändå, när jag tänker efter.

Idag fick Victor i trean för sig att han skulle göra våfflor till alla på skolan, något som vi uppskattade väldigt mycket. Men han var inte direkt engagerad, så när han inte pallade mer tog vi över, och vi bjöd oss själva samt ett par lärare på våfflor. Det smakade synnerligen bra, om jag får säga det själv! Därefter, klockan halv fyra närmare bestämt, så möttes de olika profilerna i en episk låtintrotävling med inte mindre än 100 låtar på spellistan. Efter mer än en timmes tävlande, var det dags för räknande av poäng. Foto vann överlägset, de behövde knappt räkna poängen för att konstatera det. Och vi var inte förvånade, Emma har tränat oss bra. Vi vann tre lådor kakor, men jag stannade inte för att dela på priset, för mamma väntade och migränen hotade att spränga mitt huvud. Så, mina kära fotoklasskamrater, jag hoppas kakorna smakade!

Ikväll skulle jag och Lulu egentligen varit hos Anton och sett på skräckfilm och haft den allmänt trevligt, men med min migrän så fick det ställas in, och det är jag väl inte helt nöjd med. Jag hatar att behöva ställa in saker och ting, jag får alltid en känsla av att folk inte tror på mig när jag säger att jag har migrän, som idag. Jag får en känsla av att de tror att jag bara hittar på ursäkter för att jag i själva verket inte vill göra det som vi planerat, och s är det verkligen, verkligen inte. Men, folk får tro vad de vill, det är för deras egen skull som jag ställer in när jag har migrän, för jag hade varit ett riktigt uselt sällskap, tyvärr. Så ikväll blir det bara en lugn hemmakväll för min del, och imorgon ska jag jobba, med start redan 08.30. Jag tar alla tider jag kan komma över just nu, bara för att jag ska kunna köpa min nya tv så snart som möjligt. Så tills den är köpt kommer jag förmodligen vara lagom asocial, förbered er på det.

take care / s.pehrson

Anna var den som åt flest av oss, hon åt så många så hon tappade räkningen.

Daniel stod för våfflandet

Ludvig var lagom nöjd!

The Imaginarium of Dr. Parnassus

Det här var en film helt i min smak, utan tvekan. Den har faktiskt räddat min dag lite, om jag ska vara ärlig. Den var precis sådär konstig, orealistisk och fantastisk som jag vill att en film ska vara. Den var väldigt lik Alice i Underlandet, men i stället för ett kaninhål så gick de genom en spegel för att komma till en annan värld. Jag kan inte sluta tänka på vilken fantasi en del människor har, för det krävs en en vrickad, otrolig och grym fantasi för att kunna göra en film som denna. Jag önskar att jag var en sådan person, med sådan fantasi, som kunde skapa mästerverk, men så är inte fallet och för tillfället så nöjer jag mig ganska bra med att njuta utav andras mästerverk.

En riktigt bra film om man gillar lite skumma, orealistiska historier. Gör man inte det så är den definitivt värd att se bara på grund av de snygga skådespelarna! Heath Ledger (det här var hans sista film innan han dog), Johnny Depp och Colin Farrell är ögongodis allihopa, och Jude Law är inte helt fel han heller. Snyggast i filmen var dock Lily Cole, som har den kvinnliga huvudrollen. Helt otroligt vacker människa!

Hur som helst, se filmen, för den är så värd din uppmärksamhet!

take care / s.pehrson

Den dåliga dagen då framtiden trängde sig på

Idag är en sådan dag då jag blir på dåligt humör så fort inte Lukas är i närheten. Ingen annan än han duger idag, han är den enda jag vill prata med. Men det fungerar inte så, inte i den förbannade verkligheten. Nej, den här dagen är dömd till meningslöshet, det var den redan i morse. Jag klarar inte av folk som tror att de vet allt om allt och alla, folk som glider omkring och solar sig i sin egen egoism, folk i allmänhet, egentligen...

Dagen har dock haft sina små ljusglimtar. Jag och Lukas pallrade oss ner till Ungdomsmottagningen och jag fick ett nytt recept på p-piller, som vi gick och hämtade ut direkt. Jag köpte en liten lunch på Donken, för Tengan erbjöd en slemmig kalops som knappt gick att äta, så jag var lite hungrig. Stackaren som stod i kassan var under utbildning, och det märktes tydligt. Jag tyckte så synd om henne när hon förvirrat såg sig omkring, svalde, tog mod till sig och sa att hon kunde hjälpa nästa. Jag vet precis hur hon känner sig. Men hon lyckades få ner min mat i en påse, även om hon försökte slänga med två extra pommes som jag inte hade betalat för. Hon fick tillbaka dem, om ni undrar, jag är inte den som inte säger något och sedan springer iväg, om det nu var någon som trodde det.

Vi har ingen lärare för tillfället. Emma gick hem för hon har ingen röst, så första delen av dagen så skrev hon på sin dator och visade på projektorn. Det var en spännande, lite alternativ, lektion! Hon höll en (stum) föreläsning om vad man kan göra efter studenten om man fortfarande vill jobba inom foto. Hon gav en del tips på bra skolor och utbildningar, och jag är ganska sugen på att plugga vidare just inom foto. Dock inte direkt efter gymnasiet, för då ska jag minsann ha minst ett pluggfritt år och bara ägna mig åt Donken, fina människor och världen. Men någon gång ska jag plugga vidare, men jag lär behöva spara pengar, för den utbildningen jag var intresserad av kostar näramre 50.000 kr/termin (2 år). Galet! Tur att det finns studielån osv!

Fotografering och bio ikväll, sen ska jag sova som fan. Jag är.. döende.

take care / s.pehrson

Vulgärt och sådär, det är bra

"Men nu blir det ju bara bakifrån, vad tråkigt!" Albin om att hans bilder med Hello Kitty-tröjan bara blev med ryggen mot kameran.

Sara: Lukas, kolla, en gång var jag fjortis!
Lukas: En gång...?

Två fina citat från min ganska fina dag. Lektionerna idag har varit helt okej, speciellt idrotten som jag för en gångs skull deltog i, och som tack för det så blev jag armbågad i sidan av Lulu. Jag kan nog vänta mig ett blåmärke. Och så skulle jag ju gått till Ungdomsmottagningen idag, men sedan struntade jag i det, mest för att Lukas vägrade följa med. "Varför ska han få knulla utan kondom utan att missa en lektion?", som jag sa till Lulu. Så imorgon ska jag och Lukas dit, det har vi pratat om och bestämt nu.

Efter skolan blev det fotografering med Albin, och det resulterade i en hel del crazy, men snygga bilder. Han och Anna håller för tillfället på att gemensamt bestämma vilka han ska köpa. Jag har ett par favoriter, så om han inte väljer de så blir jag tvungen att slå honom. Så det så. Och på tal om fotograferingar så har vi ännu en imorgon, och därefter ska jag på bio med Linda. Det här är en vecka med mycket på gång, men jag klagar inte direkt, det är spännande.

Nu ska jag leka med mina vänner, annars blir de ledsna.

take care / s.pehrson

Jag har en snygg lillasyster, och hon har en snygg katt

Tog ett par snabba bilder på min fina syster och hennes nya hårfärg. Ketchup fick hoppa in som accessoar, och han ser ju alltid lika sur ut på bild. Visserligen kan det ha berott på blixten den här gången, men alla som känner Ketchup vet att han är en butter liten katt.

take care / s.pehrson

Verkligheten är nära och jag måste sluta drömma

Tack för kommentaren Daniel, jag tar den på allra största allvar (eller gör jag det?)!

I morse mådde jag som en uppspydd hårboll, om det nu är en bra liknelse för att må dåligt. Jag hade en bultande huvudvärk och fruktansvärt ont i mitt högra öra, vilket kan bero på att det av någon anledning small i mitt öra hela natten. Jag tror att min förkylning driver med mig, och jag är inte helt nöjd över situationen. Dock lyckades vi pallra oss till bussen, och väl på bussen best´ämde jag mig för att jag skulle åka hem direkt och sova i stället för att agera som en zombie hela skoldagen. Så när vi hoppade av bussen utanför Domkyrkan stannade jag där för att ta bussen hem, och Lukas, Ludvig och Mauritz gick till skolan. Jag stod där en halv minut, sedan sprang jag till skolan. Jag kunde inte åka hem, det tog emot och jag ville inte, och jag har inte råd att missa fler lektioner, så det så.

På matten gjorde jag något slags breakthrough då jag lyckades förstå mig på nollproduktmetoden (tack Lukas, du kan räkna med att jag kommer kräva en rad privatlektioner i matte från och med nu!) och dessutom fick gjort någonting. Det var dock inte helt lätt då vår lärare Johan hade med sig sin lilla dotter, hon var oerhört distraherande! Stolt över mig själv såg jag sedan på två debatter på mediakommunikationen, varav den ena var värdelös och den andra ganska intressant. Därefter bjöd Tengan på lammfärsbiff med rotfruktsgratäng, vilket smakade förvånansvärt bra, och sedan var det dags för sista lektionen, engelska. Lite Shakespeare och Jane Austen, helt okej.

Ikväll är det McParty, och alla Benediktes 11 restauranger ska delta. Det ska dock inte jag, för nu har verkligheten hunnit ikapp mig på riktigt och jag insåg idag att jag har inte tid med at gå på fest på en tisdag. Jag har tonvis med skolarbete jag kan roa mig med, och dessutom så har jag fullt upp hela veckan, så jag vill ha i alla fall en kväll då jag kan umgås lite med min fina familj. Det kommer fler personalfester, det är jag övertygad om! Så ikväll är det plugg och mys med familjen som står på schemat, kanske att jag åker till Lukas för en mattelektion, vem vet?

take care / s.pehrson

Inget munpetande idag, halleluja!

Planen idag löd såhär: sovmorgon, tandläkare, skola, hem till Mauritz. Den gick någorlunda bra. Jag skulle vara hos tandläkaren kvart i tio, och då var det inte lönt att åka till skolan, så jag snoozade ordentligt. Helt plötsligt, mitt i mitt snoozande, ringer min mobil. Dolt nummer, jag klickade bort det och det ringde igen, jag klickade åter igen bort det. Jag svarar aldrig när det är dolt nummer, förutom om jag vet att mamma jobbar, för när hon ringer från sitt jobb så är det alltid dolt nummer, men eftersom hon är lagom sjukskriver så visste jag ju att det inte var hon. Mycket riktigt, en kvart senare kommer mamma ner till mig och frågar "Ska du inte gå upp snart?", och jag mumlar ett jakande svar. "Din tandläkare är sjuk, så du ska dit den 5e februari i stället." Ännu längre sovmorgon! Så efter lunch körde mamma mig till skolan, och där blev det mediakommunikation där jag, Lukas, Ludivg och Anna debatterade mot Niklas och company angående skoluniformer. Vi var emot och vi ägde dem ganska ordentligt. Därefter blev det en tio minuter lång svenskalektion. David var sjuk, så vi skulle ha Peter, men eftersom vi bara skulle läsa så övertalade vi honom om att vi lika gärna kunde läsa det hemma, och han var inte svår att övertala. Så, vi slutade nästan två timmar tidigare, härligt!

Jag drog på stan med Mauritz och Ludvig efter skolan, och jag inhandlade en present till Lukas. Det blev en ganska lam present, men han ska ju trots allt få en ordentlig i mars. En kaffemugg där det står "I love my computer", klockrent till Lukas som dricker litervis med kaffe och dessutom är datornörd. Frukost/lunch på Burger King och sedan for jag och Maruritz hem till mig. Jag packade mina väskor och sedan åkte vi för att plocka upp Ludvig och Lukas, och sedan var det av mot Staffanstorp. Middag på James Grill, en lång, iskall promenad till City Gross (där jag för övrigt träffade Michanna från jobb!) och sedan äntligen hem till Mauritz. Nu har vi precis sett Sherlock Holmes, som var väldigt underhållande, och nu ska vi se Gladiator. Mycket nöje!

take care / s.pehrson

Welcome to the new order

Med en lätt bakfylla pallrade jag mig till jobb idag för att köra mitt första pass som värdinna. Min nya outfit får mig att känna mig mäktig på något sätt. Jag menar, jag har vit skjorta! Att vara snäll och trevlig hela dagen var inga problem det heller. Jag gick runt och såg till att matsalen var ren och snygg, såg till så att där fanns ballonger till barnen, bjöd på kaffe och kaka och log konstant. Nu orkar jag knappt öppna munnen för jag har sådan kramp efter allt smilande, galet. Och så fick jag helt underbar respons från gästerna, och det värmde. "Wow, vilken service, här ska jag börja äta oftare!" eller "Vad snäll du är!". Det kändes fint. Nägot som däremot kändes mindre fint är den nya restaurangchefen. Hon är... för mycket. Hälften av de jag jobbade med idag tänker säga upp sig om det fortsätter såhär, och jag kan egentligen inte klandra dem. För vem vill ha en chef som bara skriker, klagar och inte tillåter oss medarbetare att ens skämta lite med varandra? Nej, jag kan inte ta det. Jag saknar Jacob, och jag saknar Danne. Det kanske blir bättre, men det kommer aldrig bli det DOnken som jag började på för ett och ett halvt år sedan. Och Jenny, snälla, lämna mig inte! För fan, då går allt åt skogen.

Nu ska jag sova, för jag har fetaste migränen. Och förresten, vad tycker ni om min nya outfit? Ganska sexig ändå, eller hur?

take care / s.pehrson

Alla som inte dansar är våldtäktsmän

Jag måste säga att gårdagens fest för Lukas var otroligt trevlig! Folk drack, pratade, spelade ölspelet, skrattade och det var en väldigt fin stämning. Att sedan somliga tydligen anser att det är festligt att se på tv är en sak som jag verkligen inte förstår, och om man ändå ska se på tv hela kvällen kan man väl lika gärna stanna hemma? Bara en tanke. Jag däremot var ingen soffpotatis, jag och Linda dansade oss svettiga till Lady Gaga, Aqua och andra riktigt usla låtar. Tyvärr är det ju så att det är bara de dåliga låtarna som går att dansa till, för min emo-musik är knappast dansvänlig i den bemärkelsen att det passar in på en fest. Men jävlar vad vi dansade och sjöng! När klockan närmade sig ett hade jag ingen röst kvar, helt galet. Det var en fin kväll, och jag hoppas att Lukas också tyckte det, för det var ju trots allt till hans ära som det ställdes till med partaj.

take care / s.pehrson

Niklas och Lulu kränger ostbågar

Albin tryckte hellre upp dem i näsan...

Lulu och jag var snygga!

Och Mauritz, Linda och jag var fabulösa!

Party party!

Nu är rummet städat och alla burkar från nyår är borta (äntligen!) och om drygt en timme börjar nog de första festprissarna trilla in. Det är ganska skönt att det inte är min fest. Eller, på ett sätt är det väl det, eftersom det är hemma hos mig, fast jag anser nog att det är mest Lukas som får stå för det hela. Jag erbjuder så att säga bara en "lokal" att vistas i. Jag tror vi kommer bli runt 20 pers, vilket känns ganska lagom. Bilder och en liten update om kvällen får ni imorgon, förmodligen inte förrän ganska sent, eftersom jag kobbar till klockan sju, men den kommer i alla fall, förr eller senare.

Som sagt, imorgon ska jag jobba. Från börjar 13-20, men min nya chef smsade och undrade om jag kunde jobba 12-19 i stället, så ja, det fick bli så. För övrigt så provade jag kjolen som jag ska ha som värdinna, och den är minst sagt för stor. Tills jag får en ny får jag lösa det med en säkerhetsnål, så det ska nog gå ändå.

Nog pratat!

take care / s.pehrson

Fika idag, fest imorgon

Nu är födelsedagsfirandet över för idag, men Lukas behöver knappast vara ledsen för det, för imorgon blir det minsann ännu mer firande. Då är det nämligen partaj hemma hos mig till Lukas ära! Dagen firande var dock mer stillsamt än vad morgondagens kommer att vara. Vi åt en god födelsedagsmiddag som bestod utav grönkålssoppa (kanske inte det mest fabulösa, men definitivt ätbart!), och därefter blev det fika med otroligt god morotskaka. Lukas fick fina presenter, bland annat en spikmatta och ganska mycket pengar. Han fick däremot ingen present av mig, för jag har inga pengar förrän på måndag, så han får allt vänta tills dess. Hur som helst så tror jag att han har haft en bra födelsedag, och det är ju huvudsaken.

Som sagt, party imorgon och därför ska jag och Lukas hem till mig ganska tidigt för att snygga till på mitt rum. För tillfället ser det för jävligt ut där, ej acceptabelt om det ska komma så pass mycket folk. Nu är jag trött, så det får bli en film och lite myspys med 18-åringen.

take care / s.pehrson

Fotoutställning, be there!

Den 6e och 7e februari ställer vi ut våra bilder på skolan, och jag tycker att alla som har möjlighet ska komma dit. Om inte så tvingar jag dit er, så det så.

Klicka på bilden för större bild.

take care / s.pehrson

Världens finaste Lukas blir myndig idag!

Idag fyller min man 18 år. Det låter kanske fel att säga att jag är stolt över honom, men på en underlig vänster så är jag faktiskt det. Men egentligen, vad är jag stolt över? Att han har levt ännu ett år och nu blivit myndig? Knasig känsla. Och om 29 dagar är det min tur, men tills dess kommer jag få dras med kommentarer om att jag är liten, ung och att jag inte är tillräckligt gammal för vissa saker. 29 dagar i total förnedring, jag ser verkligen fram emot det!

Så, grattis älskade Lukas!

take care / s.pehrson

Jag är en usel modell samt en usel flickvän

Det har varit en ganska normal dag, en normal torsdag. Foto hela dagen, och vi pratade lite marknadsföring och jag och Anna påbörjade en marknadsföringsplan för Studio Headshot, och det ser lovande ut! Redan nästa vecka har vi en fotografering, och vi har många potentiella kunder, så det rullar på bra. Jag blev även fotograferad av Mauritz till hans modefotouppgift, men de bilderna blev så katastrofalt dåliga så jag vågar knappt se dem själv. Det beror dock inte på Mauritz utan på mig. Jag ser helt... för jävlig ut. Kanske att jag visar någon bild någon dag då jag känner mig lite extra självsäker, men jag lovar ingenting.

Efter skolan begav jag mig hemåt tillsammans med Lulu och Albin, och de är fortfarande här och ska stanna här tills imorgon. Vi har än så länge bara softat framför tv:n, och jag har hjälpt min syster att färga håret (bild kommer så fort jag har tid att fotografera henne).

Imorgon fyller minsann min pojkvän 18 år! Han är stor pojke nu, lille Lukas. Så efter skolan blir det födelsedagsfika hemma hos honom tillsammans med hans familj och Danne. Och det är på tiden, för jag har aldrig varit med på hans födelsedagsfikor under alla de år vi har varit tillsammans. Jag är en usel flickvän ibland, det erkänner jag. Men i år ska jag vara världens bästa flickvän, så det så!

take care / s.pehrson

Farmor

Min kära mamma berättade nyss att farmor hade ringt idag och lyriskt yrat om att hon hade kommit på att jag fyller 18 i år. Jo, sa mamma, det gör hon ju. "Då får hon ju rösta!". Jo, det får hon ju. "Vet hon vilket parti hon ska rösta på?". Farmor ringde endast för att påpeka att jag får rösta i år, samt för att försöka luska ut vad jag ska rösta på. Min farmor är klockren!

take care / s.pehrson

Hugo och jag, vi är goda vänner

Min fina vän Hugo kommer att ge mig en helt fantastisk födelsedagspresent! Nu tycker ni säkert att det är jättekonstigt att jag vet vad jag ska få, men det här kom vi överens om på fyllan för ett tag sedan och för två minuter sedan fick jag ett sms där det stod "Alice in Wonderland 3D och middag på Vespa. Låter det som en bra present?". Att det gör! Den filmen har jag längtat efter i ett års tid, och i 3D! Det kommer bli så fint! Och så med Hugo, min superfina vän.

Jag är glad, för jag har världens underbaraste vänner.

take care / s.pehrson

Sara, du är såååååå 2009!

Igår var det som jag skrev myskväll hemma hos Jenny, tillsammans med Emelie, Åsa och Malin. Det var grymt trevligt! Vi såg Twilight (även om vi pratade i stort sett genom hela filmen...), drack vin och pratade, pratade, pratade. Ni kan ju gissa om det blev mycket Donkensnack... När klockan sedan blev halv ett begav vi oss in mot stan för att gå på bio, något som jag inte hade en aning om förrän bara ett par timmar innan, för det var det minsann ingen som hade talat om för mig! Och vad tror ni vi såg? Just det, en privat liten visning av New Moon. Fjärde gången på bio, inte illa! Dock vsr jag så fruktansvärt trött så jag sov stora delar utav filmen, men jag har ju sett den förut så det gjorde inte så mycket. Vid tre var filmen slut och då begav vi oss hem till Jenny igen, där vi i princip däckade direkt. Mycket trevlig kväll var det i alla fall!

Och ja, skolan idag var helt okej, inget märkvärdigt hände förutom att jag blev lite sur på vår käre svensklärare. Idag skulle vi nämligen fått reda på vilken/vilka filmer från projektveckan som vunnit i de olika kategorierna, så jag frågade honom när det skulle hända. "Nej Anna har ju varit sjuk och det är hon som har hand om det" svarade han. "Men om en person i gruppen är borta så ska resten av gruppen kunna klara sig ändå, och få gjort allting i tid, så säger ni alltid till oss då vi har grupparbeten" klagade jag. Då blev han tyst och gick iväg, mumlade något om att han är ett ensamt renässansgeni. Så nej, inte idag, men förhoppningsvis imorgon eller på fredag.

Lukas har köpt Playstation 3... Han kunde lika gärna ha slängt ut mig på motorvägen och sagt att jag inte behövs längre. Herregud, han verkligen sprang hem efter skolan idag för att han skulle kunna spela, och kvar stod jag och trodde att vi skulle hem till mig och mysa. Nej Sara, han har ett PS3 nu, du behövs inte längre. Eller så kan man ju se det som att vi är tre parter i detta förhållandet numera, något som jag inte är helt okej med. Jag tror jag tar tillbaka det jag sa om att Lukas skulle få låna min 50 tums tv att spela på (visserligen har jag inte den tv:n än, men snart)...

Nu ska jag gråta över livets alla orättvisor. Om du tycker synd om mig så skicka ett sms och gör mig glad.

take care / s.pehrson

Därför tycker jag inte om tandläkaren

När jag satt där i tandläkarstolen med munnen fylld utav diverse instrument kom jag på varför jag hatar att gå till tandläkaren; jag får alltid höra samma sak. "Du har jätte, jättefina tänder, men du slarvar med borstningen!". Ja, det kanske jag gör, men om jag så hade borstat tänderna 25 ggr om dagen så hadej ag fått höra samma sak! Att mina tänder dessutom sitter extremt tätt gör det inte lättare, och därav en hel drös med begynnande hål. Halleluja. Till och med ett hål som behöver lagas. Halleluja. PÅ MÅNDAG! Att gå till tandläkaren två gånger inom loppet av en vecka är fruktansvärt fel. Det är så fel så jag vill dö lite. Men jag måste dit, dels gör att hålet måste lagas men också för att hacket i min framtand behöver fixas till igen. Fantastiskt, två flugor i en smäll, men är jag gladare för det? Nej, jag tror inte det.

Och en annan sak; varför, varför envisas tandläkaren med att prata med en när man ligger där med deras handskklädda händer inkörda i munnen? Förväntar de sig ett vettigt, välartikulerat svar? För det enda jag lyckas få fram är mer ett "ahhhhschj". Så stunta hellre i kallpratet än att försöka föra en diskussion med mig, för om jag försöker prata så är risken stor att jag biter dig i fingrarna, kära munpetare.

Nu har jag avreagerat mig en smula, så nu ska jag spela Sims. Ikväll är det pyjamasparty hemma hos Jenny, med Twilight, drinkar och fina människor. I like!

take care / s.pehrson

Det finns roligare saker än att bli rotad i munnen..

Det blev en kort skoldag för MPL08a idag. Matte, mediakommunikation och sedan var det dags att gå hem, eftersom vår engelsklärare var sjuk. För mig spelade det ingen större roll, för jag hade gått hem på lunchen vilket fall som, eftersom jag har en tandläkartid klockan 13. Om en halvtimme med andra ord. När jag var liten älskade jag att gå till tandläkaren, men numera tycker jag i princip att det är jobbigt. Varför vet jag inte, men det är så. Så därför tänker jag nu bita ihop och trava iväg till munrotaren. Önska mig lycka till!

take care / s.pehrson

Jag är översocial, hjälp mig?

Jag är nog sjuk. I huvudet. Jag klarar inte av det här med att vara ensam, det får mig att klättra på väggarna och må riktigt dåligt. Det är okej i fem minuter, sedan börjar jag få små ångestattacker som sedan leder till att jag blir grinig/emotionell och det slutar oftast med att jag gråter. Ska jag inte ens klara av en kväll utan sällskap? Nej, tydligen inte. Och nu känner jag mig ännu mer patetisk när jag sitter här och gnäller om mina i-landsproblem när det finns miljontals barn i världen som skulle göra vad som helst för en vän. Jag har hur många vänner som helst, men så fort jag blir ensam så bryter jag ihop. Jag önskar att jag kunde säga åt mig själv på skarpen, men ingenting är så svårt som att tala om för sig själv att man överreagerar. Jag är alldeles för social för att vara ensam.

take care / s.pehrson

Och nu då?

Det är förändringar på gång på McDonald's Norra Fäladen, och jag tror inte att jag gillar det. Vår restaurangchef ska sluta, och Danne försvinner och blir restaurangchef ute på Burlöv. I stället får vi en helt ny RC och en helt ny första assistent. Jag är nog inte helt nöjd när jag tänker efter. Om de ska göra de här drastiska ändringarna så vill jag ha tillbaka Jenny omedelbart, annars kommer jag nog dö lite. Jag trivs bra md hur det har varit, de har vetat vad jag kan och vad jag går för, nu känns det som att jag måste bevisa allt det igen. Och jag orkar inte riktigt, men jag kommer göra det ändå, för sådan är jag.

Nej, jag är lite ur funktion nu. Känner att jag inte riktigt kan hantera situationen, även om det inte alls hänger på mig, så känner jag så.

take care / s.pehrson

Nej det är lugnt, jag dog bara lite inatt

Om jag inte hade glömt att ta hostmedicin innan jag skulle sova igår så hade jag varit i skolan nu. Fy fan vilken natt! Jag har inte kunnat sova en minut på grund av dessa hostanfall. Jag har nästan hostat lunogrna ur mig inatt, och nu har jag sådan träningsvärk i magen så jag kan knappt röra mig. Det är hemskt. Och givetvis så hotsra jag knappt på dagarna heller, det är bara på nätterna det passar sig. Jävla skit.

Så, ingen skola för mig idag, men det betyder inte att jag bara ska sova. Jag ska skriva försten delen på den engelska läsloggen, räkna matte samt skriva en gammal religionsuppgift från förra terminen. Möjligtvis att matten får vänta, det beror på hur lång tid det andra tar. Så, jag ska genast sätta igång!

take care / s.pehrson

Morfindrömmar och ångest

Jag drömde de absolut sjukaste drömmarna i natt, och alla hade på något vis med McDonald's att göra. Jag vet inte om det berodde på den morfinbaserade hostmedicinen som jag tog innan jag skulle sova (vilket känns rimligt men samtidigt inte då det aldrig har hänt innan) eller om mitt psyke bara drev med mig. Det var verkligen inga normala drömma, och när jag vaknade ville jag knappt gå till jobbet. Jag fasade över den gula slipsen som jag visste väntade på mig, och jag var helt säker på att allt var helt annorlunda sedan sist jag var där. Nej, det var hemskt, jag mådde riktigt dåligt innan jag väl kom till jobb och insåg att allt var som vanligt. Dock blev det inget värdinnande för mig idag, för det var bara kjolen och slipsen som hade kommit, och vi var alla rörande överens om att det vore inte samma sak om jag gjorde det i den vanliga Donken-outfiten, så det fick vara. Har kläderna inte kommit till nästa helg så kommer jag köra i vanlig outfit ändå, för att komma in i uppgiften så snabbt som möjligt.

Så, det blev tvåan för mig idag, och det rullade på ganska bra. Sedan fick jag stå i ettan, och då rullade det på ännu mer. Timmen mellan sex och sju sålde vi för 4800, bara i driven. Det kändes, speciellt för stackars Anna som stod i tvåan alldeles ensam. Därefter dog det, och det var fortfarande dött när jag gick hem klockan nio.

Imorgon drar den vanliga skolan igång, och jag är väl... lagom pepp. Nåväl, jag ska inte gnälla, det kanske bli spännande, vem vet?

take care / s.pehrson

What to do?!

För första gången på vädligt länge så är jag nervös inför att jobba. Imorgon ska jag köra mitt första pass som värdinna, och jag är riktigt, riktigt nervös. Jag vet inte om jag riktigt vet vad som förväntas av mig, om vad min egentligen uppgift är, mer än att ta hand om gästerna och springa runt och se glad och trevlig ut. Och kläderna, de passar säkert inte ens, eller så kommer jag se ut som en stor fjant i dem. Jag ska nog sluta tänka på det nu, annars kommer jag hålla mig själv vaken hela natten...

take care / s.pehrson

Bambi på hal is

Alltså att folk på fullt allvar ser skridskoåkning som ett nöje är något som jag verkligen, verkligen inte kan förstå. Det är definitivt inte en sysselsättning som jag finner underhållande eller särskilt spännande, snarare enformig och livsfarlig. Dock trillade jag inte en enda gång, och jag var faktiskt ganska duktig på att åka. Men nej, särskilt roligt var det ju inte, förutom det goda sällskapet. Fisken, Ludvig, Markus och övriga pojkar var givetvis proffs på att åka, så medans de susade runt varv efter varv efter varv så tog jag och Sofie det ganska lugnt och försiktigt, och vi lyckades överleva med hjälp av varandra. Ack ja, det här är definitivt inget jag längtar efter att göra igen, men kanske om... 10 år igen?

take care / s.pehrson

Jag och Sofie

Sofie och Markus

Jag måste vara självmordsbeängen för att utsätta mig själv för det här..

När jag vaknade i morse så var jag till min stora förvåning inte bakfull. Jag mådde varken illa eller hade ont i huvudet, jag var bara lite trött, och det är ju inte alltför farligt om jag får säga det själv. Och en bakfylla hade verkligen suttit fel nu när jag ska ut på stora äventyr. Ack ja, jag ska, för första gången på tio år, åka skridskor. Jag kan se det framför mig; hur jag stapplar runt på isen, trillar på rumpan och försöker ta mig upp igen, om och om igen. Det här kommer bli spännande gott folk, otroligt spännande! Jag kommer med allra största sannolikhet komma hem med brutna ben, spräckt skalle och en ömmande bakdel. Med andra ord är min kväll räddad! Nej, jag vet verkligen inte vad jag har gett mig in på, men nu är det för sent att dra sig ur, så det är bara att göra det bästa av situationen...

take care / s.pehrson

Amandas födelsedagsfest

Igår var det som sagt 18-årsfest för Amanda, och det var grymt roligt! Där var en del folk, och jag lärde känna många nya spännande människor och hela kvällen var en succé. Jag blev lagom berusad och trots mina höga klackar så bestämde vi oss för att gå hem då festligheterna led mot sitt slut. Ungefär halvvägs bestämde jag mig för att ta Lukas cykel och cykla lite, men det var nog inte den bästa idén jag fick under gårdagen. Jag vinglade och ramlade men jag var lika glad för det, och på någon underlig vänster så kom vi till slut hem.

Men ett stort tack till Amanda för en grym kväll!

take care / s.pehrson

Jag, Linda och Jocke

Rebecca och jag

Ludvig och Sofie

Party Party!

Nu drar jag snart på party, hoppas att får en suverän fredagkväll, för det tänker i alla fall jag ha!

take care / s.pehrson

Grupp 17 i mitt hjärta

Att redovisa inför sisådär 100 personer, på en biograf dessutom, det är inte varje dag man gör det, men idag var det exakt vad vi från LBS gjorde. Idag var det nämligen dags att presentera åra produkter från veckans arbete, och som jag skrev igår så var det väl ingen i vår grupp som faktiskt tyckte att vår film var särskilt bra, men vi hade fel... gud så fel vi hade! Då vår film visades skrattade hela salongen (inklusive jag själv, som skrattade tills tårarna rann!) och jag insåg att vi hade gjort en riktigt, riktigt bra film. Den var seriös på ett humoristiskt sätt, och alla våra knäppa idéer som vi kläckt ur oss under arbetets gång gjorde filmen till mer än en vanlig intervjufilm. Jag är så stolt över min grupp, vi lyckades verkligen! Och som Hannes skrev nyss på Facebook "vi vann publiken", och ja, det gjorde vi nog, för som de skrattade!

Resten av redovisningen var också bra, alla är så duktiga på skolan! Och jag insåg, mitt i redovisningen, att det är en helt fantastisk skola jag går på. Där förekommer ingen mobbing, alla trivs, alla är helt underbara människor med gemensamma intressen, lärarna är fantastiska... Jag blev helt lycklig inombords och till och med lite tårögd. Jag är verkligen nöjd över mitt gymnasieval, ingen tvekan om saken!

Ikväll ska jag njuta av den oväntade succén som vår film blev, och det ska jag göra i samband med Amandas 18-årsfest, så ikväll är det partaj som gäller!

take care / s.pehrson

Då ska man väl bara sluta röka också, men det lär dröja...

Projektet är färdigt och inlämnat och hela gruppen är nöjd! Med andra ord är allt som det ska vara. Vår film är förmodligen inte någon utav de bättre som kommer visas på redovisningen imorgon, men trots det så tycker jag att den har sina ljuspunkter, och de flesta av dem står Danne för, precis som i vanliga fall.

I förrgår bestämde jag mig för att från och med nästa vecka ska jag börja gå hem från skolan varje dag, i stället för att jag varje vecka ska lova mig själv att jag ska leta upp mitt gymkort och börja gymma igen. Vardagsmotion är helt klart roligare än att gymma, enligt mig. Men, nästa vecka blev det inte, jag började faktiskt redan idag, eftersom det var så otroligt fint väder när jag skulle hem. Solen sken, himlen var blå och det var sådär lagom kallt så man uthärdar en utomhusvistelse. Det tog drygt en halvtimme att gå hem, och det var riktigt skönt. Med musik i öronen var det varken tråkigt eller besvärligt, snarare roligt. Jag anar att en ny, bra vana är på gång, heja Sara!

Ikväll ska jag ut och promenera med min kära vän Rebecca Landgren, och därefter ska jag förmodligen hem till Lukas i Vallkärra. Men nu; tupplur i soffan!

take care / s.pehrson

Peder tog en föga smickrande bild på mig innan idag. Jag menar, jag är mitt uppe i min "Och-vad-tror-du-att-du-håller-på-med-blick", det är knappast en av mina vackrare sidor.

Ord efter ord efter ord

Vet ni hur det är att sitta och räkna varenda ord som sägs i en 10 minuter? Till en början är det ganska roligt, man sitter där framför datorn med hörlurar och penna och papper i högsta hugg. Man pausar, lyssnar igen, skriver, lyssnar vidare. Men ju fler ord som sägs, och ju fler gånger man hör samma ord om och om igen, desto mer börjar dit huvud protestera och säga att "Nu får det väl ändå vara nog?". 586 ord lyckades jag räkna ihop, och det var efter 5 minuters film. Varför jag sitter och räknar ord tänker jag inte avslöja, det är min projektgrupps hemlis.

Hela dagen i dag så har jag dessutom gått runt och sett ut som Bella i Twilight. Ni som har sett filmerna vet att hon i princip bara har ett ansiktsuttryck som går ut på att munnen ska vara halvöppen och ögonen ska vara halvt drömmande halvt medvetna. Så har jag sett ut större delen av dagen, och det på grund av min förkylning. Halvöppen mun är ett måste då man inte kan andas genom näsan, och ögonen börjar hänga då hjärnan börjar lägga ner.

Anna sitter i fåtöljen bredvid mig och sover. Om jag bara kunde förstå hur hon egentligen mår. Det är extremt frustrerande att inte kunna hjälpa, att inte kunna säga de rätta sakerna.

Hur som helst...

take care / s.pehrson

Citatet som var sådär lagom jättebra

"Men, tror han att jag delar ut invites hem till mig hur som helst? Det är fan inte Spotify vi pratar om!"

Ibland säger jag saker som är så bra så jag själv blir chockerad. Eller saker som får Anna att skratta jättemycket. Ibland blir jag stolt över mig själv, av konstiga anledningar, och igår när jag sa detta blev jag stolt över att jag är jag.

take care / s.pehrson

Up in the air

Finns det något bättre än att sjunka ner i en stolen på en biograf, med lukten av popcorn och godis i näsan, med ljudet av viskande röster i öronen, med känslan av att du är på väg mot en ny upplevelse? Nej, jag tror inte det. Att gå på bio är något av det bästa jag vet, utan tvekan.

Dagens biobesök var inte till besvikelse, men det levde heller inte upp till gårdagens storslagna äventyr Up in the air hette filmen, och jag hade ganska höga förväntingar med tanke på antalet nomineringar som filmen har fått både till Golden Globes och Oscars, men lite besviken blev jag nog. Filmen var bra, det var den, men den saknade det där lilla extra. Ni vet, det där lilla extra som får en att tänka på filmen flera timmar efter att man har sett den, som får en att somna gott på kvällen? Nej, Up in the air var ingen sådan film, men den är fin och klart sevärd.

take care / s.pehrson

Vad ska vi göra imorgon, om vi är färdiga redan idag?

Jag sitter i skolan, i världens i särklass lökigaste datorsal, tillsammans med typ 20 andra. De flesta arbetar med sina projekt, de flesta utom jag. Min grupp är i princip klara, det enda som är kvar är att redigera filmen, och det är Daniel som gör det. Jag känner mig lagom dålig ändå, det känns som om jag borde göra något. Jag har ingen aning om vad, däremot. Och min förkylning tar död på mig, utan tvivel.

Ikväll ska jag åter igen på bio, tillsammans med Linda. Vi ska på förhandsvisningen av Up in the air, och det ser jag fram emot.

take care / s.pehrson

Praktiken kirrad, halleluja!

Jag glömde berätta i föregående inlägg att jag har skaffat praktikplats till vårens praktikveckor! Det är hos fotografen som föreläste hos oss förra veckan, Lisa Wikstrand. Hon sysslar mycket med bröllopsfotograferingar, familjeporträtt och liknande, och även om det inte riktigt är min typ av fotografi så ska det bli väldigt roligt och intressant, för hon är riktigt duktig! Ni förstår inte hur glad jag är över det här, för jag var helt säker på att jag skulle misslyckas med att hitta en praktikplats även denna terminen, så det här kom som en skänk från ovan i princip. Men nu har jag en plats, och jag ser fram emot det väldigt mycket! Visserligen så kommer jag inte att vara hos henne under hela praktikperioden (3 veckor), men det passar mig bra eftersom jag vill jobba med ett eget projekt under de här veckorna, men jag är otroligt tacksam för att hon tar emot mig över huvud taget!

take care / s.pehrson

Avatar (3D)

Den här filmen är, utan tvekan, den absolut bästa filmen jag någonsin har sett! Den har inte bara en bra och intressant handling, den är dessutom otroligt vacker att titta på, och att se den i 3D gjorde det till en ännu större upplevelse. Det är en helt fantastisk film, jag var trollbunden i 2 timmar och 41 minuter, med andra ord hela filmen igenom, och flera gånger blev jag tårögd och var tvungen att gömma mig under de extremt fula 3D-glasögonen. Men den var så fin, så otroligt fin och bra! Ni måste, måste verkligen se den! Jag skulle kunna se den hundra gånger om såvida jag hade haft tillräckligt mycket pengar, vilket tyvärr inte är fallet just nu. Men som ja sa; se den!

take care / s.pehrson

PS. Trailern gör verkligen inte filmen rättvisa, bara så ni vet...

Temavecka och söta ettor, I like!

Den här veckan är det så kallad temavecka i skolan, en vecka då alla klasser, ettor tvåor och treor, ska jobba tillsammans, och temat är likabehandling. Det är exakt samma tema som vi hade under temaveckan i ettan, fast den här gången går vi lite djupare in på ämnet, då vi ska arbeta utifrån en enkät som alla på skolan svarade på under förra terminen. Jag har hamnat i en väldigt bra och ambitiös grupp, så det känns som om den här veckan kommer bli kalasbra! Ettorna i min grupp är helt fantastiska, något som jag inte trodde att de skulle vara. De är sociala, engagerade och jättetrevliga, så heja ettorna säger jag bara!

Dagen gick mest åt till planering utav produkten vi ska göra under veckan, i vårt fall en film, men vi hann även med att göra en del småsaker som vi trodde att vi skulle få gbörja med först imorgon. Med andra ord ligger vi lite före i vårt schema, och det är inte helt fel om jag får säga det själv! Imorgon ska vi börja filma och intervjua, så då kommer vi igång på riktigt.

När vi kände att vi inte kunde göra mer för dagen slutade vi, så då gick jag, Anna och Danne och köpte pizza, och den satt verkligen fint efter en dag utan mat, det kan jag säga! Anna var däremot mindre nöjd, då hennes pizza inte var gräddad ordentligt, men hon åt och såg glad ut ändå. Därefter tog jag och Anna tåget in till Malmö för att se Avatar på bio, i 3D, men den sagan får ett helt eget inlägg.

take care / s.pehrson

Puss på finaste Jenny!

Min dag har än så länge varit väldigt mysig. Vid kvart i tolv körde mamma mig till jobb, där jag sedan träffade Jenny. Det blev en mysig pratstund inne i personalrummet, för promenad var ganska uteslutet med tanke på vädret samt min förkylning. Jag fick dessutom rätt på storlekarna till mina nya kläder, dock är jag osäker på att det blev rätt. Ni förstår inte vad jag lider utav mina enorma bröst! Ni ville veta det, jag vet. Jag borde kanske operera dem? Eller så kanske jag borde sluta bry mig...

Nu har jag jätteont i huvudet, så nu ska jag trycka i mig ett par alvedon och sedan parkera mig framför The Sims 2, för det är grejer det!

take care / s.pehrson

Shrek = Samis riktiga pappa?

Det är alltid lika spännande att jobba då man inte är 100% frisk. Ena studen så är man kallsvettig, yr och lite sugen på att kräkas i papperskorgen under kassadisken, och i nästa stund så är man pigg som en mört. Dock mådde jag bra större delen av mitt pass idag, vilket kan bero på de två alvedon som jag tvingade i mig efter att ha jobbat i en och en halv timme. Och så var det för ovanlighetens skull en lugn dag idag, vilket bidrog till mitt välbefinnande. Något som däremot inte är okej är Shrek, vår nya stammis på Donken. Han är allmänt känd på Norra Fäladen, då han hänger en hel del på Torget/Pizzerian, men nu har han alltså börjat smyga omkring på Donken. Han sitter där timme efter timme, pratar med oss som jobbar där om allt och ingenting (mestadels hur mycket han hatar ungdomar) och pratar med andra gäster. Idag kom han fram till att jag är "en kaxig spinkis", och efter att jag gett honom en Cola var jag tvungen att ge honom en kram. Jag dog, jag ville bara att han skulle gå sin väg, men som den trevliga varelse jag är så höll jag tyst. När jag sedan skulle gå hem, då var han tillbaka, och ville ha ytterligare en kram! Alltså, han kommer att prata om detta i flera dagar med alla som jobbar på Donken! "Jag fick en kram av lilltjejen!" sa han till Chrille efter att jag sprungit och gömt mig i köket. För övrigt så kallas han även för "Samis riktiga pappa", för på en underlig vänster så är han lik Sami...

Det här blev ett flummigt inlägg, och jag skyller på en möjlig feber. Snart kommer Lukas och då blir det film och mys, och imorgon ska jag träffa världens bästa Jenny.

take care / s.pehrson

En liten update

Jag tackar Lukas, Anna och min käre far för den förkylning som håller på att bostätta sig i min arma kropp. För tillfället lider jag av den där berömda huvudvärken som infinner sig innan förkylningen bryter ut på riktigt, och jag är allt annat än nöjd. Stackars Lukas ligger bredvid mig och snorar som aldrig förr. Fräscht! Men, som jag sa till Albin, så har jag ju överlevt svininfluensan, så jag tror knappast jag dör utav en vanlig förkylning.

Musikalkvällen som vi skulle haft idag blev inställd... pågrund av mig. Jag känner mig lagom dålig, men jag ville inte att mina fina vänner skulle få lida för att jag är sur och gnällig, så det får bli i nästa vecka i stället, då jag förhoppningsvis är på bättre humör.

För övrigt så är den här Sara-ska-bli-värdinna-grejen på gång nu, på riktigt. Danne ringde mig innan idag och ville ha klädstorlekar, men då det är något jag inte kan i huvudet (och då det dessutom ska vara i tum!?) så bestämde vi att vi ska kolla på det imorgon då vi båda ändå jobbar. Jag skrattar fortfarande åt det han sa... "Det kommer passa dig jättebra. Du är jävligt social och så är du grym med barn!". Ironiskt att jag i själva verket hatar barn men är bra på att hantera dem. Och så det bästa av allt "Du kommer ju bli assexig i de kläderna!". Jo, man tackar. Kjol, skjorta, väst, slips och hela köret. Jag kommer se... spännande ut, minst sagt. Men jag är taggad för uppgiften, det känns som om det är min grej.

Nu blir det film med Lukas och sedan ska jag sova, för imorgon är det som sagt jobb. 12-20, hurra!

take care / s.pehrson

Fjärilar i all ära, men spikar?

Kommer ni ihåg då jag berättade om en gäst på Donken som hittat en fjäril i sin sallad? Det kan man tycka är ganska äckligt, men det är inget vi som jobbar där kan göra åt saken efetrsom salladen kommer i färdiga påsar som vi bara sedan delar upp. Men hur i helvete kan man inte märka att det ligger en spik i hamburgaren som man gör?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6394338.ab

Galet säger jag bara!

take care / s.pehrson

Mamma, jag fyller faktiskt 18...

Det här inlägget är riktat till min mamma och ingen annan, bara så ni vet!

Hej mamma, kommer du ihåg att du var lite tjurig innan jul för att jag inte gett dig någon önskelista? Jag kommer i alla fall ihåg det, och nu tänker jag gottgöra detta lilla misstag genom att ge dig en kort, men ack så viktig, önskelista till min födelsedag.

Yes, den vill jag ha! http://cdon.se/musik/twilight/t-shirt_-_(skinny)_edward_face_(m)-4165610

Nu hoppas jag att du är någorlunda nöjd, älskade mamma!

take care / s.pehrson

PS. Ni andra har ingen som helst rätt att döma mig utifrån denna lilla önskan. Okej?

Varför ska det vara så svårt att må bra?

En dag som började bra är på väg utför. Jag vet inte vad det är med mig, men helt plötsligt så är jag så deprimerad så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Att tänka gör ont, vad jag än tänker på så gör det ont. Det ska väl inte vara såhär? Och så låter jag det gå ut över de jag bryr mig om, Lukas exempelvis. Men jag är för "häftig" för att be om ursäkt, för att ringa upp igen och säga att det är fel av mig att bete mig såhär, att jag inte vet vad det är med mig. I själva verket är jag en jävla idiot, och jag orkar inte med mig själv just nu.

take care / s.pehrson

Jag kan rita katter när jag blundar... nästan

Vi hade en liten tävling i fotoklassen nyss, som gick ut på att man skulle rita något i Paint, utan att titta. Vi skulle alltså blunda och rita något, och jag kunde inte sluta skratta! Jag försökte rita en katt, och ni kan ju själva se hur bra det blev. Jag lyckades i alla fall skriva "KATT", alltid något.

take care / s.pehrson

Back to school

Efter en natt utan sömn (för att försöka vända tillbaka på dygnet lät jag bli att sova) är jag tillbaka i skolan, och det känns bra. Väldigt bra. Det som gör det hela bättre är att idioten nr. 1 inte är här idag, och det känns obeskrivligt bra. Visserligen är det han som har problem, inte jag, men ju mindre jag behöver se honom, desto bättre.

Vi har lärt oss HDR idag, och det är väl lite spännande. En ganska överdriven metod kanske, men den är helt klart rolig att kunna! Senare idag blir det föreläsning med en frilansare, därefter redovisning utav modebilderna och HDR-bilderna. Spännande!

take care / s.pehrson

Imorgon börjar vi om, men ännu finns det tid för nostalgi

Idag är det sista dagen på jullovet, och jag känner mig lagom nedstämd. Det har varit ett övervägande fint jullov, om man bortser från en del drama. En del jobb, en mysig julafton, en vecka utan Lukas som slutafe i en mysig återförening, en helt fantastisk nyårsafton, ett spännande lan och så alla små stunder med mina fina vänner. Nu är det dock slut, och i stället så börjar en ny termin på LBS, och jag känner att den här terminen kommer bli tung. Riktigt tung. Jag har mycket att ta igen från förra terminen, samtidigt som jag måste hänga med i allt det nya, och sedan är det de nationella proven. Jag fasar lite inför denna terminen, om jag ska vara ärlig. Det som får mig att inte flippa ut helt och hållet är att jag har, trots allt, en del att se fram emot. Siesta, USA med fotoklassen, Headshot, och att fylla 18 är ju inte fy skam det heller, så jag kommer nog överleva trots allt, och tur är väl det.

Så, denna sista dag på jullovet ska jag försöka njuta av så mycket som möjligt, och det gör jag med The Sims 2, världens godaste fiskgratäng och min mysiga familj.

take care / s.pehrson

Owl City - Fireflies

Jag har hört och läst så mycket om den här låten, men jag har aldrig fått tillfälle att lyssna på den, tills nu, av en ren slup, då den spelades på MTV. Jag var helt fast, den här låten är underbar! Death Cab For Cutie fast ändå inte. Jag är kär. Den här låten får mig att le, samtidigt som den får mig att känna mig nostalgisk, ledsen... allt på en och samma gång. Galet, galet, ni måste lyssna!

take care / s.pehrson

Med tårar saltar jag saften, det smakar inte lika bra som utan dessa tårar

Hur mycket ska man behöva gråta över en idiot? Hur mycket energi ska man tvingas bli av innan man slutligen ger upp, för alltid. För nu är det för alltid, och jag vet att det är bäst, men samtidigt så gör det så fruktansvärt ont. För det är ju mitt fel, precis som vanligt. Det gör ont.

Lanet fortsätter och jag har precis lyckats sova bort de extrema krampanfall som drabbade min mage för cirka en timme sedan. Nu är jag bara matt, känner en dov smärta i magen fortfarande, men det är nog inget som inte Lulus hemlagade limesaft kan göra något åt. Ikväll har vi spelat kort (kotte bland annat, och jag och Anna vann!), storhandlat på Malmborgs, gråtit framför en lärare och insett att man har otroligt fina vänner. Det har varit ett bra lan, och jag är lite ledsen över att det snart är slut. Men å andra sidan så får jag komma hem till en stor, skön säng och en mysig Lukas, och det är inte fy skam det heller!

Nu; limesaft!

take care / s.pehrson

Alla kan sjunga, men om alla kan sjunga bra är en helt annan sak

Det här ägde rum klockan 06.02 i morse, och det är ingen mindre än Hugo Falk som bjuder på sin allra vackraste skönsång, tillsammans med den lite mer diskrete Hampus Thoren. Det här, gott folk, är förstklassig falsksång!

take care / s.pehrson

Vi lanar vidare

Första natten på lanet är nu över, och en del har bestämt sig för att åka hem en runda, förmodligen för att sova. Själv har jag spenderat ett par timmar på golvet, och lite har jag nog lyckats sova, om än väldigt obekvämt. När jag vaknade upptäckte jag att ett tunt täcke av snö har lagt sig över vår stad, och det är ganska fint. Lärarna är här, de fascineras över oss och vår livsstil. För övrigt så kommer jag senare att lägga upp en mycket vacker film från natten, men det kommer inte att hända förrän jag får tag i en USB-sladd till min mobil.

Nu; mer The Sims 2!

take care / s.pehrson

Länge leve Knatten!

Jag fick nyss höra att jag pratar som Knatten i Knappnytt, och när jag nu har sett den här gamla godingen än en gång, kan jag inte annat än hålla med. Jag är i princip lika aggressiv, häftig och snabb i käften som han är. Han är min idol, lille Knatten. Och så hatar han Darin, det är väldigt rätt!

take care / s.pehrson

Tre dagars nördande kan börja!

Jag befinner mig för tillfället på skolan, och här ska jag sitta till på tisdag, tillsammans med x antal nördar (där majoriteten är av det manliga könet) och jag anar att vi redan efter första natten kommer vara lagom sunkiga. Men, det är ju trots allt det som är charmen med lan. Nu ska jag spela The Sims!

take care / s.pehrson

Mer Disney åt folket!

Du är inte värd att må dåligt över, och ändå gör jag det

Idag har jag jobbat, 12-21, och till en början var jag nästan självmordsbenägen. Gårdagens dramatik snurrade i huvudet tillsammans med en svag migrän som fortfarande satt där sedan nyårsnatten, och jag var dessutom rejält trött. Men efter en timme eller så tog jag tag i mig själv och insåg att det hjälper ingen, speciellt inte mig själv, att jag är deppig, och då blev det genast lite lättare att ta sig igenom de nio timmarna som jag skulle spendera på jobb.

Jag stod i tvåan under Jennys skift, och hon var mycket nöjd med mig och mina tider, men hon var mindre nöjd med att jag inte själv insåg att jag var jätteduktig. Men idag var en sådan dag helt enkelt, då vad man än gör känns antingen medelmåttigt eller riktigt dåligt, en dag då det känns som om ingenting går rätt. Men Jenny var nöjd, och det är huvudsaken. När Kani sedan tog över hamnade jag i köket tillsammans med Måns, och där stod jag tills jag slutade klockan 21. Då skyndade jag mig hem, bytte om, packade ihop mina prylar och sedan bar det av mot Lukas, och där sitter jag nu. Lukas och Danne spelar, så jag hade lika gärna kunnat sitta på månen eller hemma, för här får man minsann inte mycket uppmärksamhet. Pojkar och deras... leksaker.

Imorgon är det lan på skolan, och det fortsätter fram tills på tisdag. Jag ska under dessa dagar endast spela The Sims, se film, vara överdrivet social och förhoppningsvis så får Studio Headshot lite att göra, och det vore verkligen på tiden tycker jag!

take care / s.pehrson

Jag orkar inte längre vara din slagpåse

I det första smset står det i princip att du är världens sämsta vän, i det andra finns en hel roman som bara innehåller skitsnack om dig och människor du bryr dig om, och så fortsätter det i det tredje, fjärde, femte. Du är värdelös, du är ingenting att ha, allt ont som händer är ditt fel och ingen annans. Sedan, efter ett par timmars tystnad och en flod utav tårar, då får du ett sms där det står att du är världens bästa vän, att personen i fråga inte vill förlora dig och att du inte är som någon annan personen någonsin har mött. Vad ska man tro? Vad ska man känna? Jag skulle ha satt stopp för det här för länge sedan, för det är inte första gången jag får höra att jag inte duger åt den här personen, att allt är mitt fel och att jag inte kan göra någonting rätt, att allt jag tycker är fel och att jag i princip är oälskbar. Och om och om igen har jag förlåtit, förträngt och börjat om, och det skulle jag aldrig ha gjort, för det är bara en ond cirkel. En ond jävla cirkel som jag har trampat i nu i ett helt jävla år, och nu är jag trött på att ta skit från någon som inte kan inse sina egna fel och brister. Jag ger bort chanser gång på gång, men de kastas bort som om de vore skräp, och nu har jag inga chanser kvar att ge, för jag orkar inte bli utnyttjad längre.

Det är inte värt att förlåta om och om igen, det enda du får ut utav det är ett sämre självförtroende och en hel del ångest. Redan första gången det hände skulle jag ha satt ner foten och sagt ifrån, sagt att jag inte orkar ta all denna skit som ständigt kastas mot mig, men i stället så lät jag det passera, som en hård, iskall vind fick den passera och det lämnade bara obehagliga rysningar. Nu får det räcka, jag kan inte acceptera det längre, och när dessutom mina vänner blir påhoppade går det alldeles, alldeles för långt över gränsen. Jag borde ha reagerat tidigare, men om man säger; bättre sent än aldrig.

take care / s.pehrson

Festligheter och tråkigheter

Min nyårsafton var utan tvekan något av det bästa jag någonsin har varit med om då det gäller festligheter. Stämningen, alla underbara människor runt omkring mig och så mycket mer gjorde kvällen till en riktigt succé, och jag kunde inte ha varit mer nöjd än vad jag är just nu. Vid tolvslaget blev jag väldigt emotionell och jag grät lite för att allting var så fint, för att alla mina vänner var där och även de var så fina. Jag sprang runt och talade om för alla hur mycket jag tycker om dem, att jag faktiskt älskar dem, och det kändes så bra. Att jag sedan fick ett migränanfall och var tvungen att gå och lägga mig en stund (nej, det berodde inte på alkohol) gjorde ingenting, för mina söta vänner förstod och lyckades fortsätta utan mig. Men jag kom tillbaka, och ja, det var en riktigt, riktigt fin kväll.

Första dagen på 2010 har däremot varit mindre fin. Till att börja med så fick jag med svansen mellan benen ringa till McDonald's och säga att jag inte kunde jobba idag. Min migrän från inatt satt kvar, och det rejält. Dock tror jag att de på jobb tror att jag bara är riktigt bakfull, men de får tro vad de vill, jag vet ju själv att det inte alls hade med någon bakfylla att göra. För att sedan bättra på mitt dåliga samvete så smsar Mauritz och anklagar mig för att vara världens sämsta vän, så vår vänskap är nu officiellt över. Jag kan inte längre vara vän med någon som dels pratar så otroligt mycket skit om mina andra vänner, någon som inte kan förstå att jag inte är perfekt och att jag, liksom alla andra, har min brister eller någon som får mig att må så otroligt dåligt och så otroligt värdelös. Nej, det är slut med det nu, jag vill inte dras med sådana "vänner" längre. Jag tänker inte längre ta hans skit, hans gnäll, hans krav, det är slut.

För övrigt, ett gott nytt år till er alla!

take care / s.pehrson