Jennys blogg

Ack ja, i två svåra timmar har jag nu suttit med Jennys bloggdesign, och nu, flera svordomar och tonvis med frustration senare, så är jag klar! För jag måste säga att designdelen på blogg.se är betydligt mer avancerad än här på Blogger! Men efter ett par snälla råd från Anna så klarade jag mig fint, och för tillfället så tänker jag typ i koder. Nu är det bar att vänta med spänning på att få höra vad Jenny tycker, men med tanke på vad klockan är så är chansen ganska stor att jag måste vänta tills imorgon. Jag tycker i alla fall att det blev snyggt, och jag har försökt hålla mig till det som Jenny ville ha. Resultaten kan ni kolla in på http://lindahlskans.blogg.se .

take care / s.pehrson

Anteckningar om en skandal

Ännu en bok är utläst, och trots min migrän så tog de där sista tjugo sidorna inte särskilt lång tid, även om de flesta meningar fick läsas flera gånger. Boken, som var mammas val, var helt okej. Den handlar om en lite äldre kvinna som skriver om sin väninna samt lärarkollega. Den här väninnan har ett förhållande med en av sina elever, och boken handlar om hur hela det här förhållandet började, fortsatte och tog slut. Den är ganska underhållande, den här boken, men ibland fick jag känslan av att den bara var så kallat "tantsnusk" rakt igenom. Kanske är jag bara lite för ung för bokens lite äldre tonfall, vem vet. Hur som helst så var den i alla fall värd min tid, och som jag sa så var den helt okej.

take care / s.pehrson

MUSE

Så var det äntligen gjort, idag beställde jag min biljett till Muse i Köpenhamn, och jag är så glad! Så den 26 oktober smäller det, och det kan inte bli annat än sjukt underbart bra! Nu hoppas jag bara på att Linda beställer sin biljett snarast, så de inte tar slut...

Jag har suttit och pysslat med Jennys bloggdesign nu ett tag, men mitt i allt trixande och fixande så slog min fruktade migrän till, och alla koder och liknande började dansa framför mina ögon. Jag fick med andra ord lägga av för dagen, men jag ska fortsätta imorgon, så Jenny, du kan vara lugn!

Med tanke på hur mitt huvud för tillfället dunkar av smärta så blir det nog till att krypa ner under täcket och försöka, och jag hoppas att jag klarar av det, läsa ut min bok. Det är cirka 20 sidor, men med migrän så kan det lätt ta lika lång tid som det skulle ta att läsa 200. Jag avskyr migrän, det är förfärligt.

take care / s.pehrson

Skitsnacksfilter, ett måste!

Idag var det back to school som gällde, och det var i princip som vanligt. Matten var tråkig och sadistisk, då vi tvingades leka med häftstift. Det finns ju hälsosammare sätt att räkna ut sannolikheter på än att kasta ett gäng häftstift på varandra, eller har jag fel? Lukas var dessutom lika dryg som han är på varje mattelektion, då han alltid ska säga emot läraren så pass länge så att vi andra till slut sitter och vrider på oss lite nervöst. Men han är som han är, den där Lukas.

Engelskan var ingen höjdare, och mitt pmsiga humör gjorde inte saken bättre. Vi ska påbörja ett projekt så vi ska marknadsföra ett land, och i mitt huvud existerade bara ett enda ord just då; tråkigt. Men nu när jag har lämnat pms-humöret bakom mig så tror jag nog att det kan bli ganska kul. Vi kom även fram till att fårpäls är samma sak som ull, men att fårpäls låter lite sötare på något sätt. När det var dags för lunch så var jag inte det minsta pepp på stekt fläsk med potatis och löksås, så jag drog med mig Mauritz ner till stan för att få lite sällskap då jag skulle till banken. Väl på banken pratade Mauritz i princip bara om majonäs, så jag stängde av min hörsel och koncentrerade mig i stället på min nummerlapp, som visade numret 222. Till slut, efter många kineser och gamla tanter, så blev det min tur, och jag förde över pengar från mitt konto till mammas. Hela 1500 kronor gav jag mina kära mor, som hon sedan ska köpa konsertbiljetter till mig för. Jag är nöjd med min gåva, med andra ord.

Min lunch blev, i stället för fläsk, en chailatte som jag köpte på vägen tillbaka till skolan, och det smakade underbart! Dock blev jag ju inte riktigt mätt, men jag fick i alla fall något i magen. På mediakommunikationen fick vi höra att ämnet går ut på att ge oss ett så kallat "skitsnacksfilter", och Martinas favoritord måste vara skitsnack, för jag har aldrig hört en människa använda det ordet så många gånger under en och samma föreläsning! Det var galet, minst sagt. På svenskan läste vi ett utdrag ur Odysséen, och jag och Hugo turades om att högläsa för Ludvig och Oskar, så det blev värsta sagostunden där ett tag. Tio i fyra fick vi sluta, och jag fick sällskap hem av Henrik och Sanne.

För tillfället är jag vrålhungrig, så om ni ursäktar mig så tänker jag avbryta här och nu för att ta mig ett mellanmål. Hörs senare!

take care / s.pehrson

Till David, min anonyme komentator

Tack för att du skrev igen David och talade om att det var du. Jag var nog lite trög som inte kopplade ihop inlägget till dig, men jag är glad att du läser min blogg och kommenterar! Jag var nog bara lite skraj att det var något random pervo som jävlades med mig, men så var det ju uppenbarligen inte.

take care / s.pehrson

Anonym, nej tack!

Om du väldigt gärna vill kommentera min blogg, så snälla, gör det inte anonymt, för då kan du lika gärna låta bli. Att skicka en anonym kommentar till mig är i princip som att tigga om en örfil. Så du som skrev en anonym kommentar där det stod "Självklart är jag söt", kan gärna kommentera igen och tala om vem du är, såvida du inte är en riktig fegis.

Ville bara kräka av mig detta, för jag upplever det som ett fruktansvärt irriterande fenomen med anonyma kommentarer. För övrigt, puss och kram på er som kommenterar icke anonymt!

take care / s.pehrson

Jävla studenter

Jag är helt seriös med min rukbrik, tro det eller ej. Studenterna är okej då de sitter nere i Lundagård och dricker öl samtidigt som de sjunger usla, egenkomponerade ramsor, men då de kommer till McDonald's i grupper om 20-30 pers är de allt annat än okej. De är dryga, de är fulla och de flesta av dem är dessutom fula, så än så länge så kan jag inte se något positivt med deras existens. Och ja, ni har förstått det hela rätt, vi hade för jävla mycket att göra på jobb idag...

Jag anlände lite i tolv, och fick direkt en förfrågan om jag kunde stann en timme längre, och ja, när min söndag redan gått käpprätt åt skogen kunde jag lika gärna göra Danne den tjänsten. Jag blev placerad i kassan, där det var mycket att göra, och så fortsatte det i princip hela dagen. Driven var helt galen idag! Det var bilar konstant och det var meterlånga beställningar. Det var med andra ord ännu en dag då vi ville lägga oss på golvet och dö. I fosterställning, givetvis.

När Jenny dök upp fick jag ett par irriterande petningar i revbenen, och jag antar att det var hennes hämnd för att vår promenad fick ställas in. Hon kallade mig även för svikare, ungjävel och säkert en hel del andra obehagliga saker som jag inte hörde. Men jag älskar dig ändå Jenny, så du kan sluta vara bitter nu. Du kan ju dessutom lämna ett förslag på nästa promenadtillfälle, samt tala om för mig om du vill ha några kakor. Om jag hade tillåtit smileys i min blogg så hade jag gjort en efter den senaste meningen, men nej, smileys är förbjudet i denna blogg, så det så.

Ikväll ska jag göra absolut ingenting, något som jag brukar vara ganska dålig på. Så med andra ord; önska mig lyck till!

take care / s.pehrson

Fotografen nummer 1!

Mamma, den här bilden bad jag Anna att ta speciellt för dig, så att du skulle kunna få se hur engagerad jag är under fotolektionerna, samt hur glad jag var över att få låna Peders teleobjektiv! Förstår du nu vad jag önskar mig i julklapp?

take care / s.pehrson

Go Kani, go Kani!

Gott folk, åter igen så har jag spenderat en lördagkväll på mitt fantastiska jobb. Det var första gången som jag jobbade med Kani som skiftledare, och jag är väldigt nöjd med hennes insats, för hon var verkligen jätteduktig! Varje gång vi fick en lugn stund så skickade hon ut mig på en rökpaus, och det kändes lite lättare att prestera bra under hela passet då, när man fick lite "frisk luft" emellanåt. Själva passet gick bra, jag stod i tvåan och det var så pass mycket så jag kunde hantera det på egen hand, utan hjälp utifrån. I vanliga fall när jag står i tvåan och det kommer mer än fyra bilar i rad brukar jag få svag panik, något som dock inte hände idag. Jag har hört att jag snart ska ha en verifiering (fint ord det där, verifiering) i tvåan med Lindahl, och jag kommer säkert misslyckas brutalt, men om jag nu ändå ska misslyckas så ska jag göra det stort och med ett ännu större leende.

Egentligen skulle jag varit ledig imorgon, min enda lediga dag denna veckan, men de planerna är nu ett minne blott. En desperat Måns ville bli av med fyra timmar, och en idiotisk Sara gick med på att ta dem. Nu i efterhand ångrar jag det, för jag kanske borde vara ledig lite, och dessutom så går jag miste om en promenad med Jenny, något som jag faktiskt hade sett fram emot. Jenny är förmodligen sur på mig nu, men jag ska gottgöra henne på något sätt, någon gång. För Jenny, den promenaden SKA bli av, det förstår du väl?

Nu är jag hemma, jag sitter i min säng med katten i knät (han har äntligen slutat klättra på min axlar och äta på mina öron), och jag funderar starkt på att kränga choklad och läsa ett par kapitel i min bok. Jag gjorde nyss en deal med mig själv...

take care / s.pehrson

En bild på snygga Jenny som är ute i Malmö och partajar för tillfället. Jag tror jag skulle behöva lite party inom en snar framtid jag också...

En dag utan slut, del 2

Jag slutade skolan halv fem och jag var på jobb tjugo i fem. Jag är så grym! Jag trodde på fullt allvar att jag inte skulle hinna dit samt byta om innan klockan fem, och jag hade till och med snackat med Jenny om att jag kanske skulle bli sen, men ack nej, jag var så mycket i tid som man kan bli, så klockan 17 stämplade jag in, precis som schemat sa att jag skulle.

Det var helt klart kul att jobba idag, och ännu roligare var det att se Jennys tillfredställda min då hon hade kräkt ur sig en utskällning rakt över Agneta. En nöjd Jenny är en bra Jenny, så är det bara. Dock hade vi lite strul med skärmen i ettan, samt skärmen på bopen, men det löste sig och paniken varade inte särskilt länge. Mellan 18 och 19 sålde jag för över 4000 i driven, vilket kanske är ganska mycket, vi kan ju be Jenny kommentera det... Jenny, är det mycket? Det kändes mycket i alla fall, men jag älskar, verkligen älskar, att stå i ettan, och när det bara rullar på med bilar är det som bäst.

På min rast, som inträffade i samband med Annas rast, så drog jag fram kameran och tog ett bar söta bilder på Anna. När ni ser bilderna kan ni ta med i beräkningen att Anna var hög på koffein, för det förklarar nog en hel del. När Lukas kom vid kvart i elva (jag hade ingen aning om att han skulle komma), då vara Anna så hypad pågrund av allt kaffe hon druckit att hon bara yrade och pratade med Lukas om helt oviktiga saker. Den där Anna, hon är klockren! Klockan elva fick jag lov att sluta, och då, i samma stund som jag lämnade över headsetet till Agneta, kände jag att jag varit igång sedan klockan tio i morse. Hela kroppen ville bara ramla ihop i en hög på golvet och ligga där i timme efter timme. Men kroppen höll, och jag och Lukas stannade och höll Jenny sällskap på sin rast, och därefter cyklade vi hem till mig.

Imorgon ska jag jobba igen, ännu ett underbart 17-23 pass. Jag är lite sur på personen som lägger schema, för om nästnästa vecka har jag bara ett pass inbokat på hela veckan! Jag kommer ju dö utav tristess om jag inte får jobba. Jag menar, vad ska jag göra? Vad är fritid liksom? Nej, jag hoppas att alla sjukar sig den veckan så att jag får hoppa in och jobba ett par kvällar, det vore nice. Nu ska jag sova, för jag har som sagt varit igång hela dagen. Eller nej, katten ka ha mat först...

take care / s.pehrson

En dag utan slut, del 1

Hur kan det vara så otroligt kul med skola? Jag verkligen älskar att vakna upp på en torsdag eller fredag och komma på att det bara är foto som gäller hela skoldagen, det är verkligen en underbar känsla! Idag gick vi igenom bildkomposition och sedan fick vi vara ute i Lund i flera timmar och bara fotografera. Vi var bland annat i Lundagård, på stationen och i Stadsparken. Det var väldigt roligt, även om inte hela uppgiften blev gjord, men vi har till på torsdag på oss så jag ska fotografera lite hemma och på en del andra platser. Vi pratade även om praktiken, som drar igång om cirka 7 veckor, eller liknande. Jag har ingen aning om var jag ska vara någonstans, eller vart jag vill söka. Det är det enda orosmolnet på min annars solklara himmel, men det ska lösas, och det med ett leende!

Även idag blev det fika med de kakor som blev över från igår, och vi har dessutom redan fått en hel del burkar sålda! Jag själv har ej sålt än, men jag har ett bar burkar beställda, och jag hoppas att hela McDonald's ställer upp köper hur mycket kakor som helst! Lindahl har redan besämt att hon ska köpa, och jag älskar henne ännu mer för det. Ett par kakor senare fick vi sluta, och då hoppade jag på min cykel fort som attan och cyklade direkt till jobb. Mer om mitt arbetspass i nästa inlägg!

take care / s.pehrson

Stolt grisägare!

Eftersom jag fick min lön för inte mindre än två dagar sedan kände jag att jag behövde unna mig själv lite diverse prylar, därav min utflykt till Nova. Från början var det tänkt att min syster skulle följt med, men hon bangade ur pågrund av att hon var för trött, och Lukas hade någon ursäkt om att han skulle till Malmö (i och för sig en bra ursäkt om jag tänker efter...) så Linda fick rycka in som mitt sällskap, vilket passade mig bra eftersom vi inte setts på ett tag. Jag tog bussen till Nova, för jaag är fortfarande utan cykellås, och Linda cyklade dit. Jag kände mig lagom tjock när jag satt på bussen och tänkte på Linda som tappert trampade på, men sådant är livet, man kan inte vara hurtbulle 24/7.

Jag tror att jag och Linda varvade Nova minst 4 gånger, för vi gick och gick och gick, och vi gick in i x antal butiker, ett par av dem fick till och med två besök! Men det var mysigt med en shoppingrunda med en god vän, faktiskt, det var länge sedan jag gjorde något sådant. Jag fick även slösat bort lite av mina pengar, då jag köpte en fotokub (en helt underbar liten kub där man kan sätta ett foto på varje sida), ett par skor (just det, det paret som jag inte fick köpa utav Mauritz igår) samt en sjukt gullig spargris. Spargrisen ser jag som en ren investering inför framtiden, då jag kommer lägga allt mitt skrammel i den, och dessutom så är den rent estetiskt väldigt dekorativ. Den är svart med silvriga djävulshorn och en söt liten knorr. Jag funderar starkt på att köpa en till, dock en vit med gloria. Jag tror jag kommer göra det, bara för att jag kan.

Mamma kom och hämtade mig på Nova så att jag skulle slippa ta bussen hem. När vi kom hem så blev det lite fika, och Sofie kom förbi för att hämta O.C-boxen, så det blev lite update mellan oss två. När hon gått så snackade jag lite med fröken Lindahl på MSN, och vi kom överens om att vi ska börja promenera tillsammans. Jaag hoppas att det verkligen blir av, och att det kanske till och med blir en vana, och att det inte är något som vi bara pratar om. För vad skulle kunna vara trevligare än en promenad full utav skitsnack och Jenny? Inte mycket.

För tillfället sitter jag och lyssnar på Placebo, och jag funderar starkt på att följa med Måns och company och se dem i Köpenhamn, för de är verkligen bra! Lukas kom precis hit också, och han skrattade lite åt min spargris. Elakt, tycker jag, men han jämnade ut det med att säga att mina nya skor var fina. Han vet hur han ska slingra sig ur sina misstag, den där Lukas...

take care / s.pehrson

Underexponerad tillvaro

Jag vet inte varför jag känner mig stressad, för jag är inte stressad. Jag har inga läxor eller prov som spökar, jag har inget annat som jag måste göra, men trots det så har jag ett trassligt garnnystan utav oro i magen. Vart kommer det ifrån? Det är varken skolan, jobbet eller privatlivet som ligger bakom detta, så frågan är om det bara är mig det är fel på. Fortsättning följer...

Från tråkigheter till roligheter; idag var vår första ordentliga profildag! Som ni säkert redan vet så är min profil fotografisk bild, och det är så roligt så jag finner knappt ord för det. Idag gick vi igenom kamerateknik (bländare, slutare osv.) och det var intressant. Jag har aldrig intresserat mig särskilt mycket för tekniken, men nu när vi fick lära oss så insåg jag att man har så otroligt många möjligheter om man bara lär sig hur det fungerar. Vi gjorde ett par exponeringsövningar, och det var roligt även det. När vi sedan blev trötta i huvudet så lekte vi en lek som gick ut på att Emma spelade upp introt på en låt och så skulle vi resa oss upp om vi visste vad det vsr för låt. Vi var tre lag och det var 50 låtar, och efter alla låtar så var det jämnt mellan alla tre lagen! Helt galet!

När vi var klara med alla uppgifter så blev det fika, då vi provsmakade kakorna som vi ska sälja. De var verkligen goda, så pass goda så man fick dåligt samvete då man åt dem. Så om det är någon som är sugen på lite kakor, samt att stödja vår fotoresa, så hör gärna av er till mig så fixar vi det! När vi ätit oss mätta på kakor så fick vi sluta, och klockan var då halv fem. Jag mötte Linda ute på skolgården och sedan bar det av mot Nova. Vad som hände där och vad jag inhandlade får ni veta i ett annat inlägg, så blir inte detta så långt. Smart va?

take care / s.pehrson

Jenny!

Jag skulle bara vilja tillägna ett kort litet inlägg åt underbara Jenny Lindahl som fyller år idag! Jenny, du är underbar, på alla sätt och vis, och jag respekterar dig på så många sätt förutom det att du har högre rang på jobb än mig. Om jag inte var nöjd med den jag är, så skulle jag vilja vara som dig. Jag hoppas att du hr haft en underbar födelsedag!

take care / s.pehrson

District 9

Bion som gällde för mig och mina vänner var idag förhandsvnisningen utav sciene fictionfilmen District 9. Jag hade inte läst särskilt mycket om filmen innan, det enda jag visste var i princip att den handlade om aliens. Men jag blev positivt överraskad, för den var en riktigt braa film! Snubben som spelade huvudrollen (jag har ingen aning om vad han heter...) var riktigt duktig, och specialeffekterna var grymma. Vanligtvis så framställs utomjordingar som de onda i filmer, men i den här filmen framställdes de på ett lite mer mänskligt sätt, vilket gjorde att jag till slut kände sympati för dem. Slutet var brutalt sorgligt, vilket jag verkligen inte hade väntat mig. Jag hade väntat mig explosioner och en massa pang-pang, och visst fanns där en del av det också, men det var sorgligt, verkligen. Så det är en film jag verkligen rekomenderar ifall någon av er planerar att gå på bio inom en snar framtid!

Nu sitter jag och Mauritz och ser på förnedringstv i sin allra bästa form, och jag njuter av att se folk göra bort sig. Skadeglädje är ju trots allt den enda sanna glädjen, inte sant?

take care / s.pehrson

Olycksdrabbad till max

Jag förstår inte varför jag ska råka ut för en massa knasiga olyckor nu för tiden! I måndags hann jag befinna mig på skolan i tio minuter innan jag låste in mina nycklar i skåpet, och min rektor fick äran att klippa upp det, samt kalla mig för ett fiasko. Det kändes inte helt okej, men att få se Marcus med en enorm bultsax samtidigt som han försökte prata i mobiltelefonen som han höll mellan huvudet och axeln höjde definitivt känslan av att vara ett "fiasko". Inte nog med det lilla missödet, idag när jag kom till skolan upptäckte jag att jag hade tappat mitt lås på vägen till skolan. Som tur är så är det förmodligen ingen som går in på skolgården och snor min cykel, så jag lät den stå där.

Alla lektioner idag var helt okej. Vi hade teoretisk idrott, och ja, det är fullt möjligt att ha idrott utan att röra på sig. Vår idrottslärare tjatade länge och väl om svininfluensan, och vi är nu tvugna att tvätta händerna stup i kvarten. Vidare så fick vi planering för denna terminen, och det ser ut att bli ganska likt det vi sysslade med i ettan. Innebandy, badminton osv, helt okej med andra ord. Däremot var lunchen på Tengan inte helt okej; fick och skaldjursgryta. Det innebar falafeltallrik för min del, i sällskap av Mauritz, Ipsen och Ludvig. Efter lunch var det religion, och även det var ganska spännande. Sedan svenska, där vi påbörjade litteraturhistoria, vilket jag tyckte var väldigt intressant. Som jag sagt innan, jag tror att tvåan kommer bli ett bra år, för än så länge så känns allt väldigt bra.

Efter skolan var det inte lönt att jag åkte hem, eftersom vi skulle på bio klockan sex och sista lektionen slutade halv fyra, så jag vandrade runt på stan tillsammans med Ludvig och Mauritz. Ludvig bjöd på glass från Ahlgrens, och det var så gott! Melon och wienernougat var helt fantastisk blandning, tro det eller ej. Ludvig gick hem kort efter vårt lilla glasspicknick, och då gick jag och Mauritz runt på stan ytterligare en stund. Jag letade efter ett par jeans inne på H&M, men hittade inga som föll mig i smaken, så då gick vi och kollade på skor i stället. Jag hittade ett par jättesnygga för 400 kronor, så om de finns på Nova så köper jag dem imorgon.

Halv sex mötte vi upp Lukas och Danne utanför bion, och klockan sex var det biodags, men jag skriver om filmen i ett annat inlägg.

take care / s.pehrson

"Kent är ju lite du"

Tro det eller ej, men att först gå i skola och sedan jobba efteråt var inte så himla jobbigt! Det var snarare roligt att hålla igång hela dagen och känna att man gör nytta. Jag fick stå på bopen idag, til min stora lycka. Jag har bara figurerat i service den senaste tiden, så det kändes bra med lite omväxling bland alla friteradé kycklingar. Ett tag var det en del att göra, men inte så att man dog av stress, snarare så pass mycket så att man kände att man levde. Hela kvällen flöt på bra, fram tills Monique tappade en sallad inne i kylen. Jag säger bara det, att alla ni som tror att grönsaker är hälsosamt, ni har jävligt fel! För att halka på en tomat är direkt livsfarligt, och att jag inte bröt nacken är ett under. Hur som helst, det var roligt att jobba idag, men det var även ganska skönt att få gå hem.

Nu sitter jag och pratar med Jenny, som för övrigt fyller år om 5 minuter, och hon gnäller över att hon är gammal. Nej Jenny, du är inte gammal! Du är ung, fräsch och fantastisk! Om en stund så ska jag gå och få på mig allt mitt järnskrot som ska sitta i ansiktet, därefter läsa ett kapitel och sedan sova riktigt gott, för om det är någon som förtjänat enn god natts sömn så är det minsann jag!

take care / s.pehrson

PS. Danne, du som har lyckats hitta hit (välkommen förresten!), märk att det inte stått ett ord om varken Lukas eller min mamma fram tills detta tillägg. Det trodde du inte va?

Donkenfrukost och hårbollar

Tisdag idag, och åter igen skola. Dock blev det ett besök på Donken innan skolan, för jag hann inte äta frukost hemma, så jag cyklade inom där och tog en frukostmacka och en äppeljuice. Precis som igår så var första lektionen matte, vilket inte direkt känns som det mest bekväma ämnet att börja med på morgonen då hjärnan fortfarande är i princip 100% slime, men det är inte mycket man kan göra åt saken. Vi hade ett diagnostiskt prov inför Matte B, och jag kan inte säga mer än att jag faktiskt haft sommarlov, och det mesta av det jag lärde mig förra året har glömts bort. Men jag gjorde mitt bästa och förhoppningsvis så räcker det. Det är ju trots allt inget som ska betygsättas. Därefter åt jag min frukost från McDonald's, hostade upp lite hårbollar och sedan var det mediakommunikation, där vi såg Mad Men och sedan diskuterade ett par frågor som vi fick. Jag var inte särskilt pepp på det, för vi har fortfarande inte fått reda på vad ämnet går ut på och vad som förväntas av oss, och då känns det svårt att engagera sig, tyvärr. Men läraren lovade att hon ska ha en genomgång utav ämnet nästa lektion, så förhoppningsvis så trappas peppen upp då.

Lunchen på Tengan var utomordentlig. Lammfärsbiff med tzatsiki och potatis, det skulle vara en skam om man klagade på det. Jag är så lycklig över att jag slipper den kommunala skitskolmaten, och jag lider verkligen med alla dem som måste leva med den. Länge leve friskolor! Efter lunch var det engelska, och där diskuterade vi vad vi vill göra under kursens gång, och därefte ritade vi katter. Inte den mest givande lektionen jag haft, men helt klart en rolig sådan.

Nu är jag hemma och jag ska försöka få tag på Sofie, så att vi kan reda ut saker och ting. Jag tror att det behövs, och jag tror att vi behöver prata ut ordentligt. Klockan fem ska jag jobba, och det ska bli spännande att se hur trött jag är ikväll när jag kommer hem från jobb, efter en lång dag med både skola och arbete. Jag, personligen, tror att det kommer gå hur bra som helst!

take care / s.pehrson

Nu är det på riktigt

Idag var det första skoldagen med "vanliga" lektioner, och tro det eller ej, men det kändes väldigt bra. Vi började med matte, och eftersom vi har en ny mattelärare (som för övrigt även är vår nya mentor) blev det lite presentationer. Vi skulle säga vad vi hette samt berätta något om oss själva. De flesta sa bara sitt namn och sedan vart de kom ifrån, men en del av oss bröt den trenden. Jag, till exempel, berättade att jag jobbar på McDonald's, och Lukas sa "Jag heter Lukas och jag undrar varför vi inte har någon ledig dag i år". Det beror tydligen på att det inte gick att få ihop med alla kurser och så vidare, men jag tror att vi kommer klara oss ganska bra ändå. Mattelektionen gick inte ut på särskilt mycket matte, vilket var ganska skönt. Matte är ju inte direkt mitt starkaste ämne, tyvärr.

Efter matten var det engelska, och vi gick igenom betygskriterier och liknande, även det ganska lugnt. Sedan var det lunch, därefter mediakommunikation, som är ett nytt ämne för oss. Vår lärare, Martina, verkar hur härlig som helst, för jag menar, vilken lärare säger egentligen att saker och ting "suger balle"? Just det, inte särskilt många. Efter mediakommunikationen var det svenska med David, och det var lika underhållande som vanligt. Vi fick slut en timme tidigare, eftersom han bara ville gå igenom kursplanen med oss. Det blir mycket så i början, betygskriterier hit och kursplaner dit, och i längden blir det ganska segt, men förhoppningsvis kommer vi igång med kurserna ordentligen nu i veckan.

Efter skolan blev det en runda på stan, för Lukas skulle byta ett par spela och Ludvig skulle köpa anteckningsblock. Jag träffade Dastid, och vi bestämde att vi måste ta en fika snart, för det var alltför länge sedan vi sågs nu. När alla sedan gjort vad de skulle blev det snack om att vi kanske skulle ta en fika, men då vi aldrig kom fram till något vettigt slutade det i stället med att alla drog hem till sig. På vägen hem var mitt självförtroende på topp, fram tills jag kommer till Statoil mitt emot McDonald's uppe på Norra Fäladen. Jag cyklade i en lugn takt, men mitt i en uppförsbacke blir jag omkörd av Norra Fäladens fetaste man. Tro mig, mitt självfötroende trycktes ner i asfalten under mig! Hur kan en absurt fet man köra om mig, en lagom tjock tonåring? Nej, det var hemskt, rent ut sagt. Sedan var jag även nära på att köra över en liten unge, men jag lyckades svänga undan i sista stund. Jag kunde sedan höra hur mamman sa "Se, nu blev tjejen på cykeln rädd för att du inte kan stå still!". Då höjdes mitt självförtroende igen.

Imorgon är det åter igen skola, och på kvällen ska jag jobba ett par timmar. Jag känner mig väldigt effektiv just nu, och jag tycker att det är så härligt! Livet leker just nu, och jag hoppas att det fortsätter så.

take care / s.pehrson

Vi biter ihop

Usch ja, idag började jag jobba redan halv nio, och precis som vanligt så är det alltid lite kämpigt att komma ur sängen så tidigt, speciellt en söndag. Men det gick, och jag kom iväg till jobb runt kvart över åtta. Där möts jag utav en panikslagen Elin som klagar på gårdagens stänging, som faktiskt (förlåt Kani, jag vet att ni var en stängare kort..) var ganska illa. Dessutom så var en hel del sjuka, så Elin satt klistrad vid telefonen ett bra tag för att försöka lösa några utav tiderna. Jag däremot, jag sprang runt utomhus och plockade skräp, något som verkligen behövdes. Det var verkligen skräp överallt, och uteserveringen ska vi inte ens prata om!

Resten av dagen flöt på ganska bra, dramat tilltog och det är nu ett faktum att stämningen inte är vad den en gång var. Men vi klarade oss som sagt bra trots allt, och även om det var mycket att göra hela dagen så var det ingen som klagade. Jag stod i tvåan och där var det konstant bilar, och eftersom det är söndag så är majoriteten av beställningarna enorma. Helger är i princip lika med Happy Meal-kaos.

För tillfället sitter jag på min säng, har en dunkande huvudvärk som förmodligen inte kommer att gå över på ett tag, tyvärr. Det blir inget vidare festligtför mig ikväll, lite film, tjockismat och sådant, sen sova gott. Skola imorgon ju.

take care / s.pehrson

Drama, livets krydda

Jaha, nu är jag åter igen inne i de gamla vanliga rutinerna; skola på vardagarna, jobb på helgerna. Och vet ni vad? Det känns underbart! Jag hoppas bara att jag kommer kunna hålla ett bra tempo och inte bränna ut mig eller liknande, dock är chansen för det ganska liten, jag menar, ni känner väl mig? Det krävs mycket för att knäcka mig, jag har varit med om för mycket för att låta lite stress trycka ner mig.

Idag jobbade jag 10-16.30, ett pass som egentligen skulle ha varit 11.45-16, men extra cash är alltid nice! Lukas följde med mig till jobb, där han fick kaffe och en cheeseburgare, vilket var hans frukost. Jag fick sedan den stora äran att se Elins nya kalender, i äkta italienskt, rosa läder (om jag minns rätt...) som bara hade kostat 800 kronor. Till en början tyckte jag att det priset var fruktansvärt orimligt för en kalender, men när Elina la fram en helt acceptabel förklaring så insåg jag att den antagligrn var värd 800 kronor för Elins del. Hennes förklaring löd; om man har tjänat ihop pengarna själv, har betalat alla räkningar och hittar något man verkligen vill ha, köp det! Det ska bli mitt nya motto, bortsett från det där med räkningarna.

Stackars Anna var deprimerad idag, då hon igår fick reda på att hennes livs kärlek gått och förlovat sig med någon random tjej. Jag tyckte så synd om Anna, helt galet synd om henne tyckte jag, så jag gav henne en kram och sa att hon förtjänar bättre. Jag vet inte om det var rätt sak att säga, men jag försökte i alla fall. Det är så mycket drama på jobb nu så jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och tro, men oavsett vad så är jag helt opartisk, jag är inte på någons sida och jag tänker inte gå emot någon på något sätt, för jag tror starkt på att alla gör misstag och att de får lida för det, samt att de förhoppningsvis lär sig något utav det.

Hur som helst, det gick bra att jobba. Jag stod i tvåan och svettades, för det var mycket att göra hela tiden, vilket gjorde att tiden gick ack så mycket fortare, så jag klagar inte. När jag hade slutat halv fem så gick jag ut för att vänta på mamma, som skulle hämta mig. Men då hon inte kommit efter 10 minuter smsar min kära syster och talar om att hon tänker äta på Donken och att jag måste stanna och hålla henne sällskap. Så jag väntar lite till, får en hjärtattack vare Per som anfaller mig bakifrån, och sedan kommer mamma och Sanne. Vi köper med oss lite mat hem och nu har vi precis ätit upp allting.

Ikväll ska jag softa som en dåre, och jag får förmodligen sällskap utav Lukas och Danne. Imorgon är det åter igen ett par timmar på jobb som gäller. Det som från början var ett 12-17 pass är numera ett 08.30-17 pass. Livet är allt bra givmilt ibland, tycker ni inte?

take care / s.pehrson

Varför sova?

Jag började fundera på just sömn för en stund sedan, och allting pågrund av Lukas. Han är alltid trött, och jag är aldrig trött, så det slutar alltid med att jag sitter uppe flera timmar efter att han har somnat och gör absolut ingenting vettigt. Han frågade mig varför jag aldrig är trött, och givetvis är jag trött ibland, men ofta så förtränger jag det och inbillar mig själv och alla andra att jag är pigg och glad. Varför? För att jag hatar att sova, egentligen. Det känns som om jag slösar bort mitt liv om jag sover, som om jag skulle kunna göra så mycket annat under den tiden som jag i stället spenderar på att ligga i min säng. Jag gillar helt enkelt inte att slösa bort värdefull tid.

Men har du några problem när du sover då, blev Lukas nästa fråga, och nej, det har jag visserligen inte. Däremot tror jag inte att lösningen på mina problem i vakna livet kommer fortare utav att jag ligger och drömmer mig bort till en annan värld. Problem är verkliga, och de finns kvar nästa morgon när man vaknar, det är inget som försvinner över en natt. Jag blir dessutom väldigt stressad då jag har problem, vilket leder till ännu mindre sömn än de 4-5 timmar jag i genomsnitt har en vanlig vardag, så därför föredrar jag att lösa mina problem så fort som möjligt, så att de inte utgör ett problem för min redan drabbade sömn.

För tillfället njuter jag utav livet. Jag är dock lite stressad över att jag har två tider på jobb som jag antingen måste bli av med eller få uppskjutna med en halvtimme, och tro det eller ej, men det är i princip det enda jag tänker på för tillfället. Jag stressar upp mig, vill ta tag i det så fort som möjligt, inser att jag inte kan, försöker övertala mig själv att försöka få ett par timmars sömn, men misslyckas. Bara en sådan sak påverkar min sömn något brutalt, och ja, det är sjukt att det ska behöva vara så, men så är det.

Jag ska försöka läsa mig till sömns, eller läsa tills jag inser att om jag inte slutar så kommer boken att ta slut. Eller se en film, och ännu en, och ännu en, tills jag somnar. Heja mig!

take care / s.pehrson

Första dagen i skolan

Första dagen i skolan är nu avklarad, och jag tror inte att det kunde ha gått bättre! Det var givetvis jättekul att träffa alla igen efter sommaren, även om jag har träffat de flesta i alla fall en gång, men att träffa alla på en och samma gång i en miljö som vi alla trivs med är ändå något extra. Dock samlades vi aldrig klassvis, för i stället så slängdes vi in i våra profilklasser, som för min del är foto. Vi är totalt 16 elever på foto, varav tre killar och resten tjejer, och alla killar är från min vanliga klass, och så är vi både tvåor och treor.

Vi började med lite mingel, där vi skulle ta reda på en udda grej om varje person, och man fick reda på en hel del faktiskt! Jag fick till exempel reda på att min fotolärare Emma är utbildad restaurangchef inom McDonald's och dessutom har Sverigerekord i timförsäljning i kassan. Hur coolt är inte det? Jag ska lätt försöka slå hennes rekord, även om det i princip är omöjligt att komma upp i över 6000 kronor i en kassa på en timme hos oss på Norra Fäladen, men det är i alla fall ett mål. Hur som helst, därefter skulle vi berätta vad vi fått reda på, och sedan blev det lunch. Jag har faktiskt saknat maten på Tegnérs, så det kändes härligt att vara tillbaka, trots att maten idag kanske inte var alltför fantastisk.

Alla profiler slutade efter lunch, förutom just foto, för vi började stenhårt med planering inför fotoresn som vi ska göra i slutet på nästa termin. Vi fick skriva ner vars ett drömresmål samt ett lite mer realistiskt resmål. Mitt drömresmål var Japan, och det realistiska var en roadtrip genom Italien. Sedan sammanställdes alla önskemål och det var en imponerande lista. Allt ifrån Japan till USA till Afrika, helt otroliga resmål som man verkligen vill uppleva! Vi satsar givetvis på ett drömresmål, men vi har de realistiska resmålen som någon slags backup ifall vi inte skulle få in tillräckligt med pengar. Sedan började planeringen för hur vi ska få in pengar till en sådan här resa, och till en början ska vi sälja kakor, anordna loppis på Södra Esplanaden och ansöka om stipendier, och när vi sedan kommit igång mer med fotograferandet så ska vi anordna utställningar, sälja foton och lite mer som har med foto att göra. Jag och Danne är några utav dem som håller i loppisen, och vi ska köra igång redan den 12 September. Det känns sjukt härligt att vi kör igång direkt, så det inte blir något slackertempo.

Efter skolan stannade jag först med tre tjejer från trean och rökte lite, och sedan drog jag ner till stan och Tiger. Där inhandlade jag en huvudmassagegrej (min nya kärlek, förlåt Lukas!) och fyra ramar. När jag skulle ta bussen hem så träffade jag Philip från jobb på Botulfs, så jag tog bussen med honom och följde med honom in på jobb. Jag passade på att skaffa en ny skjorta, eftersom mamma har lyckats missfärga min andra i tvätten, samt hälsa på älskade Jenny. Jag tog bussen hem, även om det förmodligen hade tagit ungefär lika lång tid att gå hem, men det regnade och jag hade dessutom en bussbiljett som var giltig i en hel kvart till.

Nu är jag hemma och jag är i princip slutkörd! Jag kommer definitivt sova gott i natt, det kan jag lova. Imorgon är det jobb som gäller, 10-16.30.

take care / s.pehrson

PS. Om ni är nyfikna på vad vi pysslar med i skolan och inte tycker att min blogg ger tillräckligt med detaljer, så kan ni kolla in vår "skolblogg" : http://lbsfotolund.blogspot.com . Där finns till och med en bild på mig, om det gör er mer intresserade! Det är dock en hemsk bild, men ändå...

Sista dagen

Idag är min sista sommarlovsdag på mitt näst sista sommarlov, och det känns både episkt och ganska sorgligt. Men inga tårar här inte, för jag är för en gångs skull ganska pepp på skolan, något som jag aldrig har varit innan, så det känns ganska bra.

Jag vaknade hemma hos Lukas vid halv tolv, och en stund senare kom hans pappa hem och ordnade frukost till oss. Jag fick en enorm tallrik med frukt, jordgubbar och annat gott på, så det blev verkligen en nyttig frukost för min del! Kort därefter kom mamma och hämtade mig, för jag hade ingen större lust att följa med Lukas och Danne till Lomma. Nog för att det är varmt ute, men jag är inte så pigg på att cykla på min halvkassa cykel ända ut till Lomma. Så i stället följde jag med mamma ut till Nova, gjorde ett par ärenden där och sedan åkte i till Willys, där vi bland annat köpte hårfärg till mig. Ack ja, det är verkligen dags att färga om håret nu, för för det första så börjar ju skolan, och då vill man ju se lite normal ut, och för det andra så ser jag ut som fan i håret för tillfället. Och på tal om hårfärg så har min syster färgat om håret igen. Nu är det turkost, väldigt snyggt!

När vi senare kom hem så var Sanne hemma, så vi korsförhörde henne om hur första dagen på gymnasiet hade varit, och det hade tydligen inte varit så hemskt som hon hade trott att det skulle vara. Hon har fått ett bra schema och går i samma klass som en tjej som hon har känt sedan förskolan, så då kan man inte direkt klaga.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra denna sista sommarlovsdag, men jag ska försöka hitta på något vettigt, kanske något kreativt om jag har tur.

take care / s.pehrson

Kaos, kaos, KAOS

Jaha, jobb idag då, och det kunde ju ha gått bättre, kan jag ju säga! Egentligen så var det bara ett tag som vi hade problem, men då var det också problem som verkligen sög musten ur mig. Jag skulle stå i ettan, och där har vi två skärmar som vi kan ta emot beställningar på. Den till vänster är den som vi vanligtvis tar emot en beställning på, men om det kommer en bil direkt efter en annan, så tar vi emot kommande beställningar på den högra skärmen, och sedan lagras det och dyker upp på skärmen till vänster. Kort sagt så är vi ganska beroende utav skärmen till höger ifall det skulle vara mycket att göra. Och idag, givetvis, så vill inte skärmen till höger fungera! Det kommer asmycket bilar, och jag står där i ettan, lätt panikslagen, tar emot en beställning på skärmen, och nästa beställning får jag skriva för hand och sedan slå in på skärmen när den är ledig. Herregud, det kändes som McDonald's på stenåldern, det var hemskt! Och vad tror ni händer när rushen är över? Skärmhelvetet börjar fungera igen. Jag kunde varit gladare...

Resten av passet förflöt utan problem, och klockan nio sa jag tack och adjö för idag. Emeli kom förbi en sista gång innan hon flyttar till Norge, och det var sorgligt som fan. Jag kommer verkligen sakna henne, inga tvivel om saken!

Nu sitter jag hemma hos Lukas och lyssnar på La Roux, helt underbar musik gör hon! Jag hade hört en låt av henne ett par gånger på jobb, men hade ingen aning om vem som gjort låten eller vad låten hette, så när den spelades idag frågade jag Malin om hon visste. Det gjorde hon inte, men hon tog snabbt fram sin mobiltelefon och använde TrackID (tack gud för den uppfinningen!), och fick snart reda på att låten hette In for the kill och att det var La Roux som gjort den. Kolla upp henne, hon är fantastisk!

take care / s.pehrson

Om jag kunde drömma

Idag läste jag ut boken Om jag kunde drömma, och som de flesta kanske redan vet så är det den svenska översättningen utav Twilight. Ja, den Twilight med en assexig vampyr och allt det där. Jag hade redan sett filmen innan jag började läsa boken, men jag kan säga att det var inte särskilt stor skillnad. Edward känns precis lika sexig i boken som han ser ut i filmen, och det är väl i stort sett bara små detaljer som skiljer boken och filmen åt. Jag trodde inte att jag skulle uppskatta Twilight (eller Om jag kunde drömma, hur de nu kan översätta det på det viset...) som bok, eftersom det är mer än ungdomsbok, och jag är verkligen inget stort fan av ungdomsböcker. Men den här kändes inte sådär sliskigt tonårsäcklig som de flesta andra ungdomsböcker, så jag tyckte faktiskt att den var bra, och inte bara för att det är Twilight, faktiskt.



take care / s.pehrson

Lite ångest

Idag är det... onsdag, vilket innebär att jag ska jobba 16-21, och kanske ta mig till Lukas efter det. Det innebär dessutom att idag är sista dagen på sommarlovet för min stackars lillasyster. Imorgon blir hon en stor flicka som börjar på gymnasiet! Hon ska gå samhäll på Spyken, och som tur är så går ju Linda där så hon kan berätta för Sanne hur det är osv, för Sanne är dödligt nervös. Igår hade hon till exempel jätteont i magen pågrund av det, och jag är bara så glad att jag för en gångs skull inte har ångest över att skolan snart börjar. Annat var det ju på högstadiet då de sista dagarna på sommarlovet bara var en enda enorm tanke på självmord, i princip.

Hur som helst, jag peppar lite inför skolstarten och jobbar på som vanligt på Donken, allt är med andra ord som vanligt!

take care / s.pehrson

Gårdagen

Precis som jag trodde så fick jag ingen chans att blogga igår, så jag får slänga ihop lite info åt er här och nu. Till att börja med så jobbade jag 17-21, och det var väl i princip som vanligt, förutom det faktum att diskmaskinen inte fungerade. Eller, den fungerade, men man var tvungen att vara förbannat envis och trycka på knappen cirka 7000 gånger innan den gick med på att börja diska. Jag hoppas att de har fixat den till nästa gång jag står i ettan och ska diska brickor! När klockan var nio så kom mamma, Lukas och Danne och hämtade mig, och mamma köpte mat till mig om jag kunde ta med mig hem. Väl hemma möts jag utav Ludvig, Linda och Hugo, och vad jag förstod så hade de varit där sedan sju, ungefär.

Det blev en fruktansvärt roligt kväll, dock utanför mycket alkohol, men det kompenserades med galet mycket skratt. Jag vet inte hur många gånger vi låg dubbelvikta och bara skrattade, det var helt sjukt! Jag hade jätteont i magen pågrund av allt skratt, men det var helt klart värt det. Ludvig och Hugo försvann hemåt vid halv tolv, och en stund senare så dök Natti och Elvin upp. Gabriel och Louise var också där, men när de dök upp har jag inte riktigt koll på. Danne var riktigt nöjd med att han lyckades bjuda Louise på en öl, för tydligen så hade Lukas misslyckats med det någon gång tidigare, så nu ville Danne bevisa att det inte var helt omöjligt. Stackars Louise fattade ingenting, men vi andra tyckte det var roligt.

Halv två begav sig alla hemåt, och då däckade jag och Lukas, samt Mr.Muffin, i min säng.

take care / s.pehrson

Ännu en kväll i min trädgård

Nu sitter jag här i min alltför snygga jobbuniform, redo för et fyra timmar långt arbetspass, som tar sin början klockan 17. När det sedan är över får jag skynda mig hem, för då lär Lukas lilla planerade fest redan vara i full gång. Vad jag vet så blir vi inte alltför många, en lagom liten grupp, men som sagt; det är Lukas som har planerat, inte jag.

Det lär inte bli någon mer update idag, men jag lovar att jag berättar om kvällen imorgon!

take care / s.pehrson

Beck - I stormens öga

Åter igen biodags för min del, men den här gången blev jag lite besviken. Med tanke på att det var en Beckfilm, som jag vanligtvis tycker är väldigt bra, så hade jag ganska höga förväntningar. Förväntningar som filmen verkligen inte nådde upp till. Det kändes inte alls som om det var en Beckfilm, det var ingen mordutredning över huvud taget och det var väldigt rörigt över lag. Visst fanns där stunder då man skrattade lite, men det var helt och hållet Becks grannes förtjänst. Gunvald var inte alls lika rapp i käften som han brukar vara, vilket var synd. Så ja, besviken är nog bara förnamnet på vad jag var efter filmen.

Nu har jag däremot sett något som kändes bättre, nämligen de två sista avsnitten utav Sex and the city. Och tro det eller ej, men det var Lukas som ville se dem! Nu ligger han däremot och sover, vilket jag inte alls är särskilt sugen på, så jag ska nog krypa ner mellan Lukas och Mr.Muffin och läsa lite. Imorgon är det först och främst jobb som gäller, sedan har Danne och Lukas åter igen planerat chillkrök hemma hos mig, som tydligen ska börja innan jg ens hunnit hem från jobb. Spännande!

take care / s.pehrson

50 sekunder!

Idag var det åter igen dags för jobb, men det var dock ett ganska okej pass, 11.30-17. Jag var, trots helgens äventyr, pigg och glad, och givetvis så blev det mycket snack om helgen på jobb. Men vi hade alla överlevt, så ingen större skada skedd!

Det var inte alltför mycket att göra idag, vi kan säga att det var lagom (hur man nu förklarar ordet lagom...). Jag stod i ettan, och vi hade ett mål på under 55 sekunder i driven, och tro det eller ej, men vi klarade 50! Ack ja, vi är så bra så det går knappt att förklara! Förutom det så har jag inte mycket att berätta om mitt arbetspas. Lukas dök upp vid tio i fem, och då fick jag lov att gå av Jenny. Mamma kom och hämtade mig och nu sitter jag här i min underbara säng och njuter av livet, i princip. Ikväll är det bio som gäller, förhandsvisning utav den nya Beckfilmen, och jag är sjukt taggad!

take care / s.pehrson

Dagen efter äventyret

När jag vaknade i morse så förstod jag först inte vart jag befann mig, men efter ett par sekunders totalt förvirring kom jag ihåg att jag låg i Dannes och Emelies soffa. Jag sov relativt gott, vaknade ganska ofta och jag är otroligt glad att Emelie hade ställt fram vatten till mig innan jag somnade, för annars hade jag nog avlidit ganska omgående. Danne vaknade inte långt efter mig, och vi kände att vi inte hade någon brådska in till Lund, så vi passade på att nyktra till framför tv:n, och efter kanske två timmar kände vi oss ganska redo för att rulla iväg. Danne körde mig hem och vad jag vet så är min mamma evigt tacksam för all hjälp jag fick igår, vilket även jag är.

Jag kan väl säga att jag mår som jag förtjänar; för jävligt. Huvudvärk, illamående och ett humör som inte är utav denna värld. Jag funderar starkt på att gå upp till torget och köpa fyra liter juice och bara hinka i mig det, för det brukar fungera ganska bra när jag är bakfull. Om jag sedan verkligen gör slag i saken återstår ju att se...

take care / s.pehrson

Mitt äventyr i Malmö, del 2

När jag satt på bussen mot Elin kunde jag inte låta bli att skrämma upp mig själv med att tänka att jag förmodligen hade hamnat på fel buss och att jag antagligen skulle dö ensam och bortglömd ute i någon jävla håla som ingen känner till. Och i takt med att stationerna vi passerade blev fler och fler och den stationen jag skulle av på aldrig dök upp, desto mer nervös blev jag, men när det var som värst dyker min station upp, och jag hoppar lycklig av bussen. Elin kommer och möter mig, och vi går sedan hem till henne, där festen redan är i full gång.

Kvällen var hur trevlig som helst, lite sorglig dock med tanke på att det trots allt var en avskedsfest för underbara Emeli. Jag kommer verkligen sakna henne, ingen tvekan om saken! Emeli lärde mig att shota tequila, och det kanske var just den shoten som gjorde att jag blev lite för full, för plötsligt låg jag i Elins rabatt och kräktes som en katt. Jag minns att Emelie höll i mitt hår, att Elin hämtade papper och att Anna sprang runt och frågade om hon skulle ringa min mamma, eller om hon skulle ringa någon annan, att jag borde få upp allting samt hon kanske borde vara tyst. Och trots att jag låg där med ansiktet i mina egna spyor, så kändes allt bra, tack vare alla underbara människor runt omkring mig. Tro mig, bättre kollegor än jag har kan man inte hitta någonstans!

Jag minns inte mycket efter det, förutom att jag befinner mig i en taxi tillsammans med Emelie, och helt plötsligt är jag hemma hos Emelie och Danne, där Emelie bäddar åt mig på soffan och efter det så slocknar jag ganska direkt. Jag är oerhört tacksam för att jag fick sova hemma hos dem, så jag slapp ta först buss in till stan, sedan tåg hem till Lund, för så pass berusad som jag var så hade det bara kunnat sluta illa...

Men överlag så var det en fantastisk kväll, och tack till alla inblandade!

take care / s.pehrson

Mitt äventyr i Malmö, del 1

Trots att vädret igår inte var alltför uppiggande så blev det Malmöfestivalen för min del trots allt. Linda kom hit vid två, och då tog vi bussen ner till stan. På stationen fick vi dock vänta på Sofie i cirka tjugo minuter, men med tanke på att det inte längre regnade så var det ganska okej. När Sofie väl dök upp tog vi det fullproppade tåget in mot Malmö, och väl där så gick vi direkt till Stora Scenen och parkerade oss framför scenen. Mauritz ringde och upplyste mig om att han också befann sig i Malmö, men då han vägrade stå nära scenen så fick han stå ensam i utkanten av folkmassan.

Anledningen till att vi över huvud taget åkte in till Malmöfestivaeln var ju för att se Mika, och han var en av artisterna i det här Rix FM skitet, och givetvis så var Mika sist ut utav alla artisterna. Det innebar alltså att jag tvingades stå och se Alcazar, Sarah Dawn Finer, Yohanna och tre andra töntar som jag inte minns namnet på. Det var olidligt, minst sagt, men det var värt det. Mika var underbar, trots att han bara spelade fyra låtar. Han är en sann entertainer, på alla vis, och precis som när jag såg honom i Stockholm för snart två år sedan så pratade han svenska med publiken. Inte lika mycket, men ett par meningar. När Mika hade slutat spela letade vid upp Mauritz och vi bestämde oss för att lite mat skulle sitta fint, så vi gick till något ställe som hette China Box och köpte varsen låda med mat. För min del blev det nudlar med friterad kyckling och friterat kycklingspett. Det var otroligt gott, men jag orkade dock inte äta upp allting. När vi käkat så följde Sofie och Linda mig till bussen på centralen, och Mauritz tog bussen hem till Staffanstorp. Tjugo i åtta tog jag bussen hem till Elin, och resten av historien får ni i nästa inlägg!

take care / s.pehrson

Svensk jävla sommar

Ibland hatar jag Sverige, riktigt mycket. Som idag, då jag har planerat att åka in till Malmöfestivalen och se Mika, då regnar det, och det regnar inte lite heller, det fullkomligt ösregnar! Och vem är pepp på att gå runt i Malmö i fem timmar i konstant regn? Inte jag. Så huruvida det blir Malmöfestivalen eller inte, det återstår att se, men in till Malmö ska jag vilket fall som helst, för det är ju party hos Elin ikväll, och där krävs det faktiskt mer än ett ösregn för att stoppa mig.

Med andra ord så är dagen ännu lite osäker, så vi får se hur det blir.

take care / s.pehrson

När ska jag få tid över?

Jag hittade nyss novellen som jag fick i uppgift att skriva i mitten av ettan, och jag läste inledningen och insåg att jag saknar att skriva. Jag har så mycket idéer, så mycket tankar och känslor som jag skulle kunna sätta ord på, göra till något bra, men när skulle jag hinna det? Jag jobbar, snart börjar skolan och när jag väl är ledig har jag antingen annat för mig eller så har jag inte en tanke på att jag skulle kunna sätta mig ner, ensam och bara skriva. Men någon gång snart ska det bli ändring på det, jag måste få ur mig så mycket ord som trängs i mitt huvud, för snart spricker skallen på mig.

Novellen jag skrev i ettan handlade om en tysk soldat under Andra Världskriget som blev förälskad i en polsk judinna, och jag gav den namnet Warsawas förlorade pärla. Med andra ord handlar den om omöjlig kärlek. Inledningen löd såhär:

Jag kommer aldrig att glömma henne. Jag kommer aldrig att glömma den sista blicken hon gav mig, där en eld jag aldrig sett förut brann, trots att döden slagit sina klor om hennes själ. Det var kärlek och hat i en och samma eld, en eld som jag aldrig kommer att glömma och en eld som jag aldrig kommer att få se igen. Hon är borta, hon kommer inte tillbaka. Jag såg hur hennes utmärglade kropp brann på ett bål utav människokroppar, hur allt det jag en gång älskat så högt slukades av de hungriga lågorna. Jag vet att hon inte kommer tillbaka, men jag vet att vi kommer att ses igen, någon annanstans, i en annan tid. Men tills den dagen kommer är saknaden outhärdlig, olidlig och oundviklig. Jag misslyckades med det största löfte jag någonsin gett en annan människa. Jag svek henne. Tills den dag då vi ses igen gömmer jag mig för saknaden, för minnena och för mitt hjärtas tårar.

Jag är stolt över den novellen, men jag vet att jag kan bättre om jag bara försökt, om jag bara gett mig själv tid. Fy fan vad jag ska ge mig själv tid när skolan börjar!

take care / s.pehrson

Marknad i byn

Ack ja, att återkomma hem till mormor och morfar är alltid lika trevligt. När vi kom dit så blev det först lite fika, och sedan pallrade jag, mamma, Sanne och Henrik oss iväg mot marknaden inne i byn. Givetvis så bjöd mamma på lite sightseeing, och det lät ungefär såhär: "Här inne i det här huset festade jag jättemycket när jag var yngre" eller "Här inne bodde min bästa kompis!". Det var lite kul att få höra vart mamma höll till och vad hon pysslade med, det är inte varje dag man får höra sådant!

Väl på marknaden insåg vi att allting var som vanligt, med andra ord inget speciellt. När jag var yngre så var det betydligt mer intressanta saker som fanns i de olika stånden, men numera så tycker jag att marknade blir allt mindre för varje år som går, och där finns aldrig någonting som faller mig i smaken. Jag gick dock runt och letade efter en keps, men jag hittade ingen som föll mig i smaken, så jag kom därifrån tomhänt. Sanne däremot, fick span på en enorm heliumballong i form av en tiger, och hon försökte desperat få Henrik att köpa den till henne, men icke. När vi senare gick förbi samma ställe så ser vi hur en liten, liten tjej går iväg med just den ballongen, och Sanne svor dyrt och heligt att hon skulle förfölja den där ungen, slå ner henne och springa iväg med ballongen. Dock gjorde hon aldrig det, för när vi åter igen kom tillbaka så fanns där en ny, likadan ballong, och då köpte Henrik den till henne, antagligen för att få tyst på henne. Så Sanne var nöjd i alla fall.

Efter att ha vandrat på marknaden ett bra tag åkte vi hem till mormor och morfar igen, där det serverades middag och till efterrätt blev det minsann tårta. Jag var så mätt så jag kunde knappt andas, det var helt galet! Dock var det kul att sitta där med släkten, inklusive mina kusiner som jag inte träffar alltför ofta längre. När klockan närmade sig nio bestämde vi oss för att köra hem, så så fick det bli. När vi befann oss mitt på motorvägen ringer pappa och frågar om vi inte kan köra in om McDonald's och köpa en burgare till honom. Så när vi nådde Norra Fäladen sprang jag in på mitt älskade, älskade Donken, och där var faktiskt en del folk, men när Kani fick syn på mig spelade inte den lilla kön någon roll. Hon frågade vad jag ville ha, packade ihop det och sedan kunde jag gå igen. Snabbt och lätt, med andra ord!

Nu är jag hemma och taggar inför morgondagen, som kommer bli fullspäckad med roligheter för min del. Först och främst så ska jag in till Malmöfestivalen och se Mika på Stora Scenen, och senare på kvällen så ska jag hem till Elin för lite party med mina kära kollegor. Det kommer bli en fantastisk dag samt kväll, det känner jag på mig!

take care / s.pehrson

Sanne, Henrik och den så underbara ballongtigern

Mot Ljungbyhed!

Idag, eller närmare bestämt omett par minuter, så ska vi till Ljungbyhed. Min mormor och morfar bor där, samt endel annan släkt, och jag har inte varit där sedan i julas, så det var ett bra tag sedan. Varje år så är det en hyffsat stor marknad i Ljungbyhed, och det är väl lite därför vi åker dit idag, för att gå runt på marknaden och gnälla över att ingen av oss har pengar. Hur som helst, det blir säkert en trevlig dag, jag bloggar igen så fort jag kommer hem.

take care / s.pehrson

Navelludd och snor

Jobb idag som gällde, 11-17, helt okej. Med tanke på att jag ska vara ledig imorgon så fick jag i princip igen de timmarna som jag förlorade på att vara ledig imorgon, så det känns lagom bra. Idag fick jag för ovanlighetens skull stå i tvåan, något som jag oftast tycker är hemskt. Inte för att det är tråkigt, utan för att det ofta bli väldigt stressigt. Idag var det däremot inga problem, och då jag fick mycket så kom Emelie och hjälpte till, så jag klarade av det utan problem. Till en början så var det Elin soim stod i ettan, och jag fick en jättefin kartongbit av henne där det stod "Till världens bästaste Sara, att spara för evigt och evigt och ännu längre än så! Stora kramar McElin". Den ska jag sätta upp på min vägg under Colaglasaffischen, som även den är en gåva från Elin. Hon är väldigt generös, den där Elin!

När Elin sedan slutade så tog Jenny över i ettan, och det blev väldigt intressant. Hon pratade konstant i headsetet om navelludd, snor och näshår, och till slut var jag så äcklad så jag trodde jag skulle kräkas rakt ut i luften. "Jag skulle vilja ha en portion navelludd!" "Absolut, vill du ha den i strut?". Vi gjorde det äckliga till något roligt, så bra är vi, jag och Jenny!

Vid fyra blev den en minirush, och då var vi inte särskilt många på golvet, så jag fick springa mellan ettan och bopen, och tro mig, jag sprang som en skållad råtta! När sedan rushen var slut fick jag en sådant extrem huvudvärk så jag visste inte riktigt om jag ville leva vidare, men jag klarade mig igenom den sista timmen och klockan fem cyklade utmattad, men nöjd, hemåt.

Jag fick nyss en undersökning från Film-panelen angående mina medievanor, och där bad de mig rangordna vilken apparat jag tyckte bäst om, och alternativen var mobil, dator, tv eller Ipod. Hallå, allt det där förutom tv är i princip vad som håller mig levande en vanlig dag, hur ska jag kunna rangordna dem? Efter många minuters ångest blev ordningen dock såhär; mobil, dator, Ipod, tv, och jag grundade mitt beslut på vilken utav dem jag använder mest. Men ändå, det var jobbigt, tro mig.

Ikväll kommer, förmodligen, Sofie hit för att åter igen fixa lite bilder, och senare kommer Lukas för en liten myskväll.

take care / s.pehrson

För övrigt så tycker jag ett Elin haren väldigt söt handstil, för visst har hon det?

Neverwhere

Åter igen så har jag läst ut en bok, och den här gången var det Neverwhere av Neil Gaiman. Den här var dock på engelska, och ja, jag läser en del på engelska, för för mig är det inte mycket svårare än att läsa på svenska.

Den här boken är lite som en modern Alice i Underlandet, fast lite mörkare och lite hemskare. Den utspelar sig i London, både i själva staden samt under den, i det så kallade London Below, där folk som har råkat ur för hemska saker hamnar och glöms bort av världen ovanför. Richard Mayhew är en sådan människa, och det är honon man får följa genom boken, då han tar sig fram genom det undre London i sällskap av en rad underliga figurer. Det är en ganska underhållande bok, den kräver inte alltför mycket eftertanke och det händer en del oväntade saker som får läsningen att bli lite roligare. Dock har jag läst bättre böcker, men det här var definitivt inte en utav de värsta.

take care / s.pehrson

"Nya" bloggen!

Nu jävlar är min blogg snygg och fräsch! Jag förstår inte riktigt vad jag sysslade med då jag gjorde en rosa header med rosa stjärnor, för det känns väl inte riktigt som Sara, eller? Den här däremot, känns väldigt, väldigt, väldigt mycket Sara!

take care / s.pehrson

Nya schemat = mindre bra

Jag har precis varit inne på skolans intranät för att kolla det nya schemat, och jag är inte alltför nöjd. Dels så slutar vi sent, vi har någr onödiga håltimmar och de har dessutom tagit bort vår lediga dag! Den där lediga dagen var något som skolan lockades oss med då vi skulle söka till gymnasiet, och det var många som behövde den, speciellt de som bor långt ifrån skolan som kanske behöver en extra ledig dag för att hinna med allt. För mig var den lediga dagen en perfekt dag att jobba på, men nu får jag nöja mig med att jobba kvällar, vilket i och för sig inte är så farligt, men ändå. Det är två dagar då vi slutar fyra, vilket innebär att om jag börjar jobba fem så får jag helt enkelt dra mig direkt från skolan till jobb, och jag kommer i princip inte komma hem förrän vid elva, då jag slutar. Men jag klagar inte, jag tycker om högt tempo, så det här passar mig bra trots allt.

Men det där med den lediga dagen, det kommer jag aldrig att förlåta Marcus för...

take care / s.pehrson

The Ugly Truth

Ikväll var det biodags igen, och den här gången var det förhandsvisningen utav den romantiska komedin The Ugly Truth som gällde. Innan bion träffade jag på en del bekanta ansikten, bland annat älskade Jenny från jobb, Hugo och Oskar samt Ida. Väldigt trevligt, och tänk så mycket människor man kan träffa på en kväll på stan!

Filmen var inte riktigt som jag hade tänkt mig, men samtidigt så var den precis som jag hade tänkt mig. Den var galet rolig, och flera gånger så brast hela salongen ut i gapskratt! Men det här var ännu en typisk romantisk komedi där allting slutar precis som man trodde innan filmen började, och visst, det har sin charm, men inte efter 7000 likadna filmer! Men den ska helt klart ha cred för att vara riktigt rolig, trots den klassiska handlingen osv.

För tillfället så sitter jag här och funderar över en ny design på min blogg, och jag börjar så smått få fram en idé, så jag ska sätta mig och pyssla med det nu. Lukas sitter bredvid mig och läser i sin nya speltidning som han fick idag. Gissa vem som betalar den prenumerationen? Just det, jag.

take care / s.pehrson

Viola, 1991-2007

Idag är det två år sedan min vän Viola dog. Jag vet inte vad jag ska skriva, om jag över huvud taget kan skriva något, förutom att jag saknar henne. Jag saknar att kunna prata med henne om allt, jag saknar hur hon alltid kunde få mig på bra humör, hur hemskt jag än mådde. Hon var en äkta vän, på alla sätt och vis, och jag saknar henne så mycket.

Jag minns det sista hon sa till mig, eller snarare skrev till mig över msn. "Jag har biljetter till Kent! Både i Lund och Köpenhamn!". Hon levde för Kent, de var hennes gudar. Jag minns hur glad jag var för hennes skulle, och vi bestämde att vi skulle ses på konserten i Lund. I stället så fick jag höra hur Kent spelade en låt för henne, hur de personligen tillägnade en låt åt min vän. Jag fick höra hur Jocke Berg sa "Den här är för dig, Viola.". Jag grät så mycket, jag grät tills tårarna tog slut, mitt i en stor publik stod jag och grät. Jag kan inte längre lyssna på Kevlarsjäl utan att tänka på Viola, utan att mina ögon fylls utav tårar.

Jag hoppas att du har det bättre där du är nu, och du ska veta att vi saknar dig enormt, och vi tänker på dig idag, imorgon, alltid. Du kommer alltid leva kvar hos oss, som ett underbart minne.

take care / s.pehrson

Beckhysteri

Idag var det åter igen dags för mig och min partner in crime, Linda, att pallra oss ner till stan för att få tag på biljetter till förhandsvisningen av Beck - I stormens öga. Precis som vanligt var vi först på plats, och vi satt där ett tag och pratade om allt möjligt. Vid halv två började det dyka upp lite folk, och kvart över två så öppnade bion. Vi fick biljetter, så nu är vi glada och nöjda! Jag hade med mig både Sannes och mammas bioklubbkort också, så jag fick totalt sex biljetter. Jag är dock inte riktigt säker vem som ska med, förutom jag själv, Lukas och Danne.

När vi skulle hem bestämde vi oss för att gå, och vi tänkte först lämna cyklarna nere i stan eftersom vi ändå ska dit senare ikväll, men det slutade med att vi gick med cyklarna ändå. På vägen hem pratade vi bland annat om att flytta hemrifrån, och mamma och jag har faktiskt pratat om att ställa mig i lägenhetskö. Det kan ju trots allt ta flera år innan man faktiskt får en lägenhet, så man kan lika gärna vara ute i god tid. För övrigt så ringde Elin på vägen hem, och hon yrade lite om en tid som var ledig på torsdag, 11-17, och givetvis så tog jag den.

För tillfället så sitter jag vid min älskade laptop och lyssnar på min egen mage som kurrar något förfärligt. Jag borde nog äta, men det enda jag kan tänka mig att äta just nu är nudlar, och det finns inga nudlar hemma, så jag får snällt vänta tills mamma har handlat. Eller så går jag upp till torget och handlar själv... Fast soffan och min bok känns mer lockande just nu, faktiskt.

take care / s.pehrson

En ledig Sara tittar på Beck

Det blev en bra kväll med Beck, tillsammans med Lukas, Linda och Danne. Det var en Beckfilm som jag till en början inte alls kände igen, men så småningom gick det upp för mig att jag faktiskt hade sett den förr.

Idag var min sista arbetsdag på närmare en vecka (såvida de inte ringer). Jag skulle egentligen jobbat på fredag, men Jenny, som för övrigt är bäst i världen, löste min tid så nu är jag ledig, vilket innebär att jag för en gångs skull kan följa med hem till mormor och morfar. Jag har inte träffat mormor sedan jag vet inte när, och jag har definitivt inte träffat henne sedan hon opererade hjärtat för ett par månader sedan. Och på tal om operationer så ska min "farfar" opereras imorgon, och de ska tydligen ta bort hela tarmen på honom. Det låter läskigt, men jag tror att det ska gå bra, eller i alla fall så hoppas jag verkligen det...

Imorgon ska jag ner till stan och hämta biobiljetter med Linda, och senare på kvällen är det bio som gäller för hela slanten!

take care / s.pehrson

Händelserik arbetsdag

Det blev en tidig start på min dag, dock inte alltför tröttsam eller irriterande, den enda som egentligen var sur över att behöva vakna klockan halv sju var Mr.Muffin. Han blev så arg på mig så han matstrejkade, och hans frukost blev i stället uppäten utav Ketchup. Kvart över sju cyklade jag till jobb, hyfsat pigg och glad, dock en aning hungrig eftersom jag av dålig vana sällan äter frukost, såvid jag inte vaknar utav mig själv.

Väl på jobb fick jag börja med att ta ut sopor och kartonger, och jag höll nästan på att dö av en hjärtattack då en sopgubbe hälsade på mig. Men jag överlevde, som tur var. Värre var det sen då det blev galet mycket att göra runt klockan nio. Då var det bara jag och Nic på golvet, för både Danne och Emeli var på rast, så vi jobbade som satan, Nic i köket och jag i kassan och driven. Även det överlevde jag, men det var inte långt ifrån att jag slängde mig i fosterställning på golvet och grät en skvätt.

Jag skulle stå i kassan idag, och jag sa till Danne att det tydligen ligger en förbannelse över mig, något i stil med "kassaoffer" sa jag också, men jag fick noga förklarat för mig att det har med att Danne vill att jag ska kunna allt så bra som möjligt så att jag ska kunna fortsätta uppåt. En helt klart acceptabel ursäkt, enligt mig. Så, jag stod i kassan, och det var en tävling mellan kassan och driven om vem som kunde sälja flest plusmenyer mellan 12-13, så jag och Agneta ansträngde oss till max för att få sålt så många som möjligt, och tro det eller ej, men vi vann! Vi vann vars en biobiljett, som jag dock inte vet när vi kommer få, men förr eller senare hoppas jag. Klockan två kom Sanne och Henrik och hälsade på, och de stannade ända tills jag slutade klockan 15. Jag skulle egentligen slutat 14.30, men jag stannade över en halvtimme så att de kunde få löst den sista rasten. När vi skulle gå så fick Sanne näsblod, och vi snackar inte lite näsblod, för det verkligen forsade blod ur hennes stackars näsa! Det var helt galet, och galet random, men förhoppningsvis så är det galet ofarligt också.

Ikväll kommer Linda och vi ska glo på Beck, och Lukas kommer också om allt går som planerat. Låter som en bra kväll, och att jag är ledig imorgon är inte helt fel det heller!

take care / s.pehrson

Getingmord

Jaha, ännu en dag på jobb är över, och det blev lite längre än vad det var tänkt. Klockan tolv ringde Elin och var smått förtvivlad å Michannas vägnar, då hon skulle jobbat till klockan åtta och sedan börj jobba klockan elvaa på sitt andra jobb, och frågan var då; kunde jag ta Michannas sista timmar så att hon kudne gå hem klockan fem? Och givetvis så ställde jag upp, jag menar, tre timmar extra är ju inte så mycket trots allt.

Det var inte alltför mycket att göra idag, ganska lugnt. Däremot var det inte lika lugnt på insektsfronten. Vi var attackerad av getingar, och på uteserveringen avr det så många så vi fick skicka ut Chrille med något rengöringsmedel som han sköt getingarna med. När han kom in i gen så sa han "73 stycken". Han hade räknat antalet getingar som han hade dödat! Även jag fick rycka in och rädda Michanna från en geting i tvåan. Jag fångade den i en mugg och lade ett papper över, och jag hade ingen som helst tanke på att döda den, men det råkade bli så. När jag skulle släppa ut den utomhus så störtade den mot marken i stället för att flyga iväg. Då kände jag mig lite... elak.

Det var en period vid sex då det kom massor med folk och jag var ensam i kassan. Givetvis så var det bara enorma beställningar med minst två Happy Meal och x antal menyer, och i takt med att mina kvitton på disken ökade i antal, ökade även antalet gäster i kön. Efter många om och men så kom till slut Madde och tog en kassa, och då fick vi undan allt folk ganska snabbt. Sedan var det lugnt igen fram tills åtta, och då fick jag gå hem.

Nu sitter jag och tittar på Fantastic Four med mamma, Sanne och Henrik. Dock måste jag gå och lägga mig någorlunda tidigt idag, för imorgon börjar jag jobba redan halv åtta på morgonen. Jag kunde varit lyckligare över den tiden, helt klart, men det är bara bita ihop och få det överstökat med ett stort, riktigt stort leende!

take care / s.pehrson

En bira i gallerrummet

Ack ja, att jobba idag var ganska spännande, faktiskt! Jag började som sagt klockan fyra, och det flöt på bra hela kvällen, förutom mellan 18-20, då det var total kaos. Klockan 18 kommer Madde och säger att jag kan gå på rast, men så ser jag att det är på väg en hel del folk till kassan, så jag stannar och hjälper Joanna. Samtidigt så kommer det cirka en miljon bilar i driven, och stackars Ida ser helt hjälplös ut. Det fortsätter så i mer än en timme, och när det väl tar slut i kassan så slutar det givetvis i driven också. Att människan är ett flockdjur märks mer än väl på McDonald's, då alla kommer exakt samtidigt!

Resten av kvällen var det ganska lugnt, fram till kvart i elva, då Sami springer in och gormar något totalt ohörbart. Bakom honom kommer Anna och Nic, och ett par minuter senare kommer även Jenny och Philip. De hade tydligen varit på en liten fest hemma hos Sami, och skulle dra vidare in till Malmö, men blev hungriga och bestämde sig för att driva lite med oss på jobb. När jag slutade så satte jag mig med dem och åt och det blev ganska mycket prat om att jag är "liten" och inte kan följa med ut osv. När de sedan ska bege sig till Malmö så bangar Jenny, som varit onykter i drygt 36 timmar, så hon och jag bestämmer oss för att stanna på jobb och bara softa, typ. Men innan dess gick vi till Statoil och köpte halstabletter till Madde, samt cigaretter, och därefter parkerade vi oss i gallerrummet.

I gallerrummet var det varmt och mysigt, och det var så trevligt att sitta där med Jenny och bara prata, givetvis med en öl i handen och cigaretterna när till hands. Vi pratade om en hel del, inte bara jobb faktiskt, även om det blev en del sådant snack också. Jag var tydligen bara en röst ifrån att bli kvartalets medarbetare, och det känns bra att veta att folk uppskattar mig som en medarbetare och att folk faktiskt lägger märke till all den energi som jag lägger på att göra ett så bra jobb jag bara kan. Dock är en "titel" som årets medarbetare ingen stor grej enligt mig. Visst vore det kul, men för mig räcker det egentligen med att jag får lite beröm ibland som jag kan njuta av. Vi passade även på att planera både min 18-årsfest samt studentfest. Min födelsedagsfest kommer äga rum hemma hos Jenny, med massor av Donkenfolk och mina kompisar, och studenten... ja, det kommer jag faktiskt hålla hemligt tills vidare, det får stanna mellan mig och Jenny.

När klockan närmade sig ett dök även Lukas upp, och han bjöds på en öl. Sedan blev det dags att dra sig hemåt, vilket visade sig bli lite mer dramatiskt än jag hade tänkt mig. När jag ska hämta min cykel finns den inte att skåda någonstans, och det går sakta men säkert upp för mig att någon har snott den. I ren vrede smsar jag Jenny och berättar, och hon skickar ett sympatiskt sms tillbaka där det står "Ska jag döda dem?". Jag inser att jag inte kan göra mycket, så jag och Lukas börjar gå hemåt. När vi kommer över vägen ser vi en cykel, och givetvis så är det mins cykel! Vilken jävla idiot tar en cykel från McDonald's och ställer den på andra sidan vägen? Jag lär aldrig få ett bra svar på den frågan.

Nu är jag trött som en slaktad bäver (de är nog mer döda än trötta, men då förstår ni hur utmattad jag faktiskt är...), och jag ska nog sova sött ganska snart.

take care / s.pehrson