Eeeegypten!

Jag drar till Egypten nu, så ni vet! Hemma igen 2/8!

take care / s.pehrson

Glad tjej

Igår fick jag tydligen en iPhone. Fräckt!

take care / s.pehrson

Peace & Love

Ibland har jag ingenting att skriva om, som ni kanske har märkt (förutom Donken, men tro mig, till och med jag tröttnar på att skriva om Donken!), och då ber jag en random människa hitta på ett ämne som jag kan skriva om. Eller ja, jag började precis med det, och mitt första offer blev Sophie. Hon tyckte att jag skulle berätta lite om Peace & Love som jag var på för några veckor sedan, så det får jag väl göra.

Till att börja med kan jag berätta att de tre först dagarna var brutalt varma. Vi dog, svettades, dog och svettades. Det var hemskt. Det värsta var utan tvekan att vakna i tältet, dränkt i sin egen svett klockan åtta på morgonen. När man sedan försökte ta sig ut ur helvetet hamnade man direkt i ett annat helvete, det här utan sovsäckar. Det var liksom lika varmt inne i tältet som det var utanför! Dessutom var campingen vidrig. Den luktade illa (urin, spyor och alkohol är inte receptet på en lyckad parfym, just so you know!), den var hemsökt utav sopor och var sådär allmänt sunkig som en festivalcamping brukar vara. Kanske till och med värre. Jag var också rätt sunkig, för jag gick in för det här med festivalsunk till max och duschade därför inte på hela veckan. Vidrigt, eller hur? Tro fan att mamma nekade en kram när vi kom hem...

Vi hade riktigt softa tältgrannar. Från Stockholm. Ture var utan tvekan den som var härligast. Första kvällen kom han fram och berättade att han var från Stockholm, inte Fjollträsk. Det tog honom 20 minuter. En annan kväll brottades han med Stina, men han fuskade genom att psyka henne med en riktigt ful, men mycket underhållande, dans. Alla skrattade så de hade ont i magen. Vattenkrig hade vi också! Kommer aldrig glömma när Adina springer som en dåre runt hela campingen med en vattenspruta i högsta hugg och jagar Olle. Klockrent!

Och så banden/artisterna såklart!
Bob Dylan: Magiskt! Och vi var längst fram! Att Dylan dessutom var på ett riktigt bra humör gjorde det hela ännu bättre! Han log och dansade i princip hela spelningen igenom.
Kings of Leon: Fruktansvärt tråkiga live. De hade lika gärna kunnat spela albumen rakt igenom, hade inte varit så stor skillnad. Dock rätt mycket drag till Sex is on fire, men det var ju väntat.
The Strokes: Även de tråkiga live. Dock minns jag inte mer än de första 15 minuterna, för efter det var det ett par som bestämde sig för att ha sex bakom/på mig, så jag blev väldigt distraherad/äcklad/frustrerad. Jag gick till slut. Vidrigt.
M.I.A: By far den coolaste showen!
Håkan Hellström: Såg inte så mycket, för det är verkligen inte samma sak att gå på en spelning ensam. Men helt okej.
Journey: Endast för Don't stop believin'. Mäktigt!
Social Distortion: Vet inte riktigt varför vi såg dem, men bra tidsfördriv!
The Ark: Vi var längst fram även här, och ja, det finns ingen som klär så bra i en guldig kroppsstrumpa som Ola Salo! Allsång på hög nivå!
30 seconds to Mars: Skulle utan problem kunna döpas om till the Jared Leto Show. Visserligen roligt att han bjöd upp folk på scenen, men tre gånger? För mycket fokus på annat än musiken, som för övrigt inte är så fruktansvärt bra.
Mando Diao: Jag kan inte räkna hur många gånger jag har sett dem, men de är i princip alltid lika bra.
Lykke Li: Underbar! Sveriges Lady Gaga and I love her!
The Sounds: Så jävla bra live, och Maja är coolast i världen. Det var en utav de mest underhållande spelningarna under hela festivalen.
All Time Low: Sanne went crazy och jag lämnade publikhavet på grund av mina svettiga ben. Sjukligt varmt, solen rakt i ögonen och hallå, jag ville faktiskt kunna se de sjukt jävla snygga killarna på scenen. My god. Bra var det!
Jimmy Eat World: Tillbaka till mina gamla emo-dagar. Fint som fan, nostalgiskt. Jag gillade det!
Wilmer X: Skåne representing, typ. Riktigt dåliga kopior av Stones. Tydligen har min mamma hookat trummisen. Chockerande!

Jag har glömt några små band, men jag antar att det här är tillräckligt för att ni ska få en bild av hur festivalen var på det stora hela: fylld utav riktigt grym musik!

Citat från veckan, för att bara nämna några:
Cheddarost byggde denna vackra kropp - Sara (jag) om Adinas cheddarmissbruk
HÖRDE JAG PÅL? JA! (åtföljt av retarderade applåder) - random grannar
Jag är inte full jag har pollenallergi, pollenallergi, pollenallergi! - random grannar
Fy fan vad jag är lökig! - hela vårt camp, som för övrigt hette Camp Bazinga

Allt som allt var det en awesome vecka, och jag ser redan fram emot nästa år!

take care / s.pehrson

Det lönar sig att tjata, för kolla, nu bloggar jag!

Alltså nej, öppningar är inte riktigt min grej. Det kvittar om det är på Fäladen eller på Mårtenstorget. På Fäladen måste man börja klockan 06 (det borde egentligen vara dödsstraff på att tvinga upp folk innan 12, men det lär jag aldrig få igenom...) och på Mårtenstorget... där är det bara trångt och smutsigt. Sovjet all over. Gaskammare har de också. Mer känt som deras lager. Och så har de en helt sjuk stamgäst. Hon skrek på mig för att jag inte visste hur hon ville ha sitt kaffe (jag jobbade där i två och en halv timme i söndags, kändes som 12 i och med bakfyllan of doom). Jag blev rädd och gömde mig hos Kani, sen tänkte jag på den söta kaffegubben vi har på Fäladen och saknade honom. Nej, Fäladen i mitt hjärta, jag klarar mig utan Sovjet!

Imorgon är jag ledig! Min enda lediga dag innan jag åker till Egypten, vilket för övrigt är om exakt en vecka. Så mina darlings, jag kommer förmodligen inte hinna träffa någon av er (såvida ni inte är en utav mitt Donkencrew, för då är chansen 99,9% att vi ses innan jag åker), så jag hoppas att ni klarar er utan mig en lite längre tid. You will be just fine, eller hur? Fan, Egypten alltså. Jag är så jävla taggad. Det är en dream come true för min del. Jag har drömt om att åka dit sedan jag var en klen 8-åring med arkeologdrömmar. Jag var nörd då, numera är jag bara nörd i smyg. Så ni vet liksom.

take care / s.pehrson

Jag borde döpa om bloggen till mittlivatdonken.blogspot.com

Om det hade delats ut ett pris för sämst blogguppdatering hade jag utan tvekan kammat hem det, för det här börjar fan bli pinsamt. Men å andra sidan så är det inte helt lätt att prioritera bloggandet nu när man helt plötsligt är vuxen, men jag ska försöka, speciellt då Sophie tydligen kräver dagliga uppdateringar. Well, jag ska göra mitt bästa.

Jag jobbar. Hela tiden. Varje dag. De få lediga dagar jag har slutar oftast med att jag jobbar ändå. Jag har inget socialt liv längre, i alla fall inte utanför jobbet. Det är svårt när man i princip bara jobbar 14-23. Enda nackdelen med att ha jobb är helt klart all den tid man missar med vänner. Lyckades dock klämma in en dejt med Amanda OCH en med Jenny i måndags. Synnerligen nöjd var jag vid dagens slut. Lukas har åkt till Hultsfred, lite onödigt kanske eftersom jag inte riktigt är typen som gillar att sova ensam. Hyggligt av Sanne att hon köpte en riktigt bekväm soffa för ett tag sedan!

Jaha, vad annars då... Min skifteldarutbildning går framåt. Pärmen är tjock och svår att hinna med mellan alla pass, men det går. BSM (kurs i Stockholm) är bokat i oktober, dock som reserv då alla kurser är fulla fram till januari. OCH JAG SATTE EN JÄVLA GAP I SÖNDAGS! Ingen utanför Donken fattar vilken big deal det är, men det är sjukt stort. För övrigt så är en gap en hemlig gäst som besöker oss två gånger i månaden och bedömer och poängsätter oss utifrån en del olika kriterier, och i söndags satte vi full pott... PÅ MITT SKIFT! Jag är bäst, mina medarbetare är bäst. Och inte nog med att jag får äran och berömmelsen, jag får dessutom 1000 kronor. Helt okej! Och inte helt illa att kunna säga att man satte sin första gap under utbildningen. Jag måste säga det igen: Jag är så jävla bra. Ibland.

take care / s.pehrson