Rapport från Peace & Love

Bussresan upp hit till Borlänge var minst sagt för jävlig. Lång och obekväm, inte alltför olik flygresorna under USA-resan. Jag läste ut en bok, lyssnade på musik och var rastlös. Ont i ryggen och nacken, lagom grinig. Nu sitter jag i pressrummet. Har varit och kollat på festivalområdet samt sett Mika. Han var lika charmig som vanligt. Ringde till Sanne när han spelade Blue Eyes och fick ett sms tillbaka där det stod "jag hatar dig lite". Ungefär den reaktionen jag var ute efter.

Nu ska jag försöka slappna av lite. Imorgon börjar jobbet för Rockfoto, samt fler spelningar. Kommer bli bra.

take care / s.pehrson

Mika

Återträffar

Idag har varit en fin dag, minst sagt. Jag åkte ner till stan vid tolv ungefär, efter att ha vaknat i panik över att klockan var halv tolv, för jag skulle ju träffa Danne vid tolv. Dock var paniken onödig, eftersom jag kort därefter fick ett sms där det stod att han vaknat lite sent så om vi kunde ses senare. Jag åkte ner till stan ändå, för där fanns Albin. Det var nästan, eller ganska exakt, en månad sedan jag träffade honom sist, så det var riktigt fint att få återse min vän. Jag träffade även min engelsklärare, Anna. Jag fick en stor kram och vi pratade en stund om USA, studenten och sommaren. Det var roligt att träffa henne, trots att hon är lärare. Men så är det med lärarna på LBS, de är lite som kompisar. Fint som fan är det.

Hur som helst, efter en stund dök även Danne upp, och då gick vi till Ghovindas (jag tror den hette så, är rätt säker), som är en vegetarisk/vegansk restaurang som ligger på samma gata som skolan. Där bjöds vi på bön och zucchini stuvning. Fantastiskt gott! Dit ska jag definitivt gå fler gånger! Jag har snöat in mig lite på vegetarisk mat, tycker det är helt otroligt gott. Dock tror jag inte att jag kommer konvertera, för jag är alldeles för förtjust i grillad flintastek och allt liknande. Så nej, jag förblir köttätare, men med smak för det vegetariska. Efter att ha avnjutit denna fina lunch gick vi till Malmborgs och köpte Oreo's och lite dricka, och sedan satte vi oss i Linnéparken. Vi satt där ett par timmar, pratade och skrattade. Hugo kom förbi en stund, Albin gick, Hugo gick och till slut var det bara jag och Danne kvar. Vi ringde Lulu. Hon ville ses och vi ville ses. Vi började röra oss upp mot mammas jobb, där jag skulle skriva ut morgondagens bussbiljetter (ja, jag ska åka buss till Borlänge, heja heja!) och sedan gick vi till McDonald's och träffade fina Lulu. Det var även en månad sedan jag träffade henne, så även det var ett mycket kärt återseende. Vi satt en stund på Donken (fick gratis glass av söta Kani, tack för det vännen!) och sedan drog vi oss hem till mig. Där blev det häng i trädgården, fina klipp på Youtube och allt som hör till. Gabbe och Jack anslöt sig lite senare och Jack hade med sig sin sitarr (för er som inte vet vad det är så är det en indiskt instrument, ascoolt!) och han lirade lite och sedan fick Danne prova. Han var som ett barn på julafton. Så otroligt fint att se! Och lät bra gjorde det också. Vi kunde lika gärna ha suttit nere i Indien och pratat skit. Härlig känsla. Jag packade lite emellanåt också. Tror jag har fått med allt nu. Vid kvart i ett begav sig alla hemåt. Jävligt bra dag. Jag behöver fler sådana här dagar. De värmer mitt hjärta!

Imorgon klockan sju är det avfärd hemifrån. Jag kommer hem söndagen den 11e. Vart jag ska efter Borlänge är hemligt. Men när jag kommer hem är det bara två dagar kvar tills jag får träffa min fina Lukas, så det är tur att jag är sysselsatt tills dess. Jag kommer förmodligen kunna blogga under Peace&Love, men hur det blir sedan vet jag inte. Kommer nog bli rätt dåligt med det, tyvärr. MEn bra ska jag ha det, så det så!

take care / s.pehrson

PS. Dagens citat, som kommer från min käre far: Människor som tänker så är lite störda. De har två hjärnceller, och de två är osams.

Albin och Danne i Linnéparken

Lulu på Donken

Middlesex av Jeffrey Eugenides

"Familjen Stephanides är en till synes helt vanlig grekisk-amerikansk familj. Men huvudpersonen Calliope vet att farfar och farmor egentligen är syskon och att det är orsaken till att hon själv är både kvinna och man. Genom denna tragikomiska familjehistoria med sexuella förvecklingar berättas också historien om det moderna Amerika: från massinvandringens ström av fattiga, rädda och sargade människor, över 20-talets förbudstid och sextiotalets raskonflikter in i vår egen tid."

Jag läste egentligen ut den här boken dagen innan vi åkte till USA, men då hann jag inte skriva någonting om den, och med tanke på hur bra den är så förtjänar den faktiskt ett par meningar. Den kanske låter rätt skruvad när man läser texten på baksidan; att farföräldrarna är syskon, hermafrodit etc. men ju mer du läser, desto mer naturligt framstår det. Att alla kan bli kära i alla, att man kanske inte alltid är den man själv eller andra tror att man är. Jag kunde inte sluta läsa. Jag satt timmar i sträck och läste sida efter sida efter sida. Det är något med hur författaren presenterar karaktärer och händelser. Hur han blandar det bisarra med det som betraktas som normalt. Genialt. Läs den, det är det enda jag kan säga!

take care / s.pehrson

Solskenshumör!

Första dagen på min semester och den har varit suverän. Har spenderat större delen av den tillsammans med finisarna Jenny och Emelie. Jag och Jenny träffades på stationen i Lund, tog tåget mot Malmö där vi träffade Emelie (som för övrigt fyller år idag! Stort grattis till dig vännen!) som bjöd på falafel. Satt fint som frukost, om jag får säga det själv. Därefter tog vi bussen ut till Ribban, där vi sedan låg som strandade valar ett par timmar. Det var riktigt, riktigt skönt att bara ligga i solen och inte ha ett skit att tänka på, att oroa sig över, att stressa inför. Att Jenny sedan inte vet vad begreppet "koppla av" innebär är ju en helt annan sak, så när hon sedan blev alltför rastlös rörde vi oss in mot stan där det blev glass. Choklad, kokos och toblerone; som pricken över i:et på en redan fantastisk dag!

När jag kom hem var jag helt slut. Mamma gnällde över mina bruna ben och jag gnällde över att Lukas åkt iväg. Två veckor utan honom. Katastrof. Men sedan ordnade jag och mamma hemligheter. Det kommer bli så jävla bra, och personen det gäller vet ingenting. INGENTING! Kan knappt vänta på att få se personens min. Wow. Kommer bli obetalbart. Söndag it is!

Inatt måste jag hälsa på Jenny på jobb. Annars blir hon bitter. Och jag vill ha McBean. Eller glass. Eller bara fint sällskap. Sticker dit runt midnatt tror jag. De har förhoppningsvis rätt lugnt då.

take care / s.pehrson

Jenny då va...

Kattnamnen

För att göra alla besvikna, och med alla menar jag Albin och Sophie, så har kattflickorna nu fått namn. Det var ingen mindre än Jenny som kläckte ur sig tre namn, alla relaterade till Donken, och eftersom halva familjen är inblandad i företaget så kändes det inte mer än rätt. Så säg hej till Chili, Aioli och Deluxe! Alla tre namnen är från McFeast Deluxe-kampanjen för er som inte förstod det. Jag tycker ändå att det är rätt fräcka namn, eller?

take care / s.pehrson

Kattungar... igen

Jag har nog glömt nämna i det allt tjat om USA och jobb och allt annat, men vi har fått kattungar... igen. Andra gången i år. Fyra nya. De kom till världen lördagen innan jag kom hem från USA, alltså den 12e maj. Det var det ingen som talade om för mig förrän jag kom hem. Hemlighetsmakeri på hög nivå. Idag fick de för första gången placera sina tassar på sommarvarmt gröngräs. De jamade väldigt men tycktes uppskatta miljöbytet. För hur roligt kan det egentligen vara att spendera sina dagar i en låda? Söta är de i alla fall. Några namn har de ännu inte. Eller jo, den enda pojken har fått ett namn; Urban. De tre damerna är däremot namnlösa än så länge. Ingen som har några bra förslag på kvinnliga kattnamn? Vi har liksom bara en hona (kvarterets största slampa bör tilläggas), och hon heter Myzan. Året var förjättelängesedan och jag och min syster var små med rätt värdelösa namnidéer. Myzan. Med Z. Sjukt tidigt 2000-tal. Så, tre coola namn efterlyses!

take care / s.pehrson

Det finns faktiskt inte mycket som är mysigare än kattungar. Speciellt inte när de är såhär små och har absolut noll egen vilja. Om ett par veckor är de dock inte så söta längre...

En bild på Sara, tagen av Sophie

Sophie är bäst i världen. Inte bara för att hon har tagit denna urcharmiga bild på mig från Yosemite National Park, men även för att hon är en riktigt fin vän.

Och jävlar vad jag längtar tillbaka när jag ser bilden. Det var så förbannat vackert!

take care / s.pehrson

Hejdå Donken, vi ses snart!

Idag var min sista dag på jobb på ungefär en vecka, och det kändes minst sagt bra. Det kommer bli härligt med lite ledighet och lite festivalande innan heltiden drar igång på riktigt. Det var dessutom en hyffsat lugn dag idag, så det gjorde det hela ännu bättre! Jag stod på beställningen under lunchen, gick bra. Var lite bitter den sista timmen, varför är dock inte särskilt viktigt. Fick tacka nej till ett frestande erbjudande om att åka med till beachen, men det är ju trots allt Lukas sista dag hemma på drygt två veckor, så att jag skulle spendera den med honom var ju ganska självklart. Jag slutade vid halv fyra, tog en cigg med Nikoletta och pratade lite snabbt med Emilia och sedan cyklade jag hem och parkerade mig i solen. Det är fruktansvärt tråkigt att jobba när det är så fint väder ute. Man känner sig instängd och tiden går tusen gånger långsammare än om det är snöstorm ute. Och alla som kommer sommarklädda och brundbrända (inte för att jag inte är brun, men det svider ändå...) och köper glass... det gör ont i mitt stackars hjärta när jag ser det.

Kvällen har spenderats tillsammans med Lukas, samt en stund med Danne och Kajsa. Jag är för övrigt tjock som en boll efter att ha klämt i mig stora mängder melon med glass. Känns så... jävla bra!

take care / s.pehrson

Lukas och Danne på en bänk någonstans på Kobjer. Fint!

Dagen efter kaoset

Idag trodde jag att det skulle vara fullt kaos på jobb, men det var förvånansvärt lugnt för att vara en officiell bakisdag för hela Sverige samt för en lönelördag. Där fanns att göra hela tiden, men inte så att man ville krypa ihop i fosterställning på golvet och gråta lite. Min sista timme var jag en medlem i Donkenmaffian, som för övrigt är ett påhitt från min och Maddes sida. "Det rinner ketchup i våra ådror!". Det var roligt. Det stod "TAG FÖRST" på Maddes rumpa, det var också rätt roligt. Annars så var det en rätt händelselös dag, faktiskt.

Imorgon är min sista dag på jobb på en vecka. På onsdag åker jag upp till Borlänge och Peace & Love. Det kommer bli asfett! Men innan dess ska jag säga adjö till Lukas, som åker upp till sin stuga i drygt två veckor, fika med Emelie och dejta Albin. Bra grejer på gång känner jag!

take care / s.pehrson

Glad midsommar önskar vi som sliter röven av oss på Donken

Jag vet inte hur många sms jag fick igår där det stod "Glad midsommar!". "Tack detsamma", skrev jag, när jag i själva verket ville skriva något i stil med "ta er i röven". För somliga jobbade ju hela midsommar och missade allt som hör till; jordgubbar, nypotatis, snaps... I stället fick jag till att börja med ett par smärtsamt lugna timmar på jobb. Jag överdriver itne om jag säger att vi slogs om arbetsuppgifterna, så lite var där att göra. Vi sålde ungefär 7000 minus någon timme. Katastrof. Tonnie fick skicka hem folk tidigare, och efter sju var det bara han, jag och Jennifer kvar. Ni tror inte det small då, när fvi bara var tre pers kvar? Och det small så in i helvete också... Jennifer i kassan, Tonnie i driven och jag i köket; vi sprang som skållade råttor. Tidigare under dagen, när vi inte hade ett skit att göra, hade jag sagt att jag hellre hade gäster ut genom dörrarna än att inte ha ett smack att göra. Fy fan vad jag fick äta upp det uttalandet sen. Att ha gäster ut genom dörrarna fungerar om man INTE är tre pers som jobbar. Med rätt bemanning fungerar allt. Igår var det bara katastrof. Jennifer slutade nio, och var det meningen att Christian (som skulle köra nattskiftet) skulle komma, men där var ingen Christian. Jennifer gick och det var bara jag och Tonnie kvar. Som tur var hade det lugnat ner sig rätt rejält då. Men inte förrän tjugo i tio dyker Christian upp. 40 minuter försent! Jag, och i synnerhet Tonnie, var lite bittra, och jag avr bitter resten av kvällen, för sen slog det till igen och allt blev kaos. Jag fick kalla in Philip tidigare för att Christian inte fixade kassa och drive själv, och jag var fast i köket. Nej, det här var fan ingen midsommar att hänga i julgranen, om man säger så.

När jag kom hem (jag slutade för övrigt 00...) slängde jag i mig lite jordgubbar som min fina familj sparat åt mig och sedan var det bums i säng. Jag kan väl säga som så att min midsommar förra året var tiotusentals gånger bättre än den här...

take care / s.pehrson

PS. Idag var Juans sista dag på jobb. Jag kommer sakna honom. Bop:en kommer aldrig bli densamma utan honom!

Jag dejtar Sophie

Min fredag var jävligt fin, tack vare Sophie.

take care / s.pehrson

För att vi är snäppet bättre än alla andra

Lånar Julias bild från gårdagens besök på Donken. Tycker den är väldans fin. Jag är brun och Sanne är cool i sina nya solbrillor (som det för övrigt var JAG som hittade, mycket viktigt!). Fint ska det vara!

take care / s.pehrson

Tre timmar av mitt liv är bortsvettade

Ibland är det rätt skönt att bara jobba tre timmar. Speciellt om man den senaste tiden bara jobbat långa pass på 7-8 timmar. Men egentligen föredrar jag de långa passen. Mer pengar och man känner att man gjort mer än på tre timmar. De korta passen är i princip att man kommer dit, säger hej och så går man igen. Dock var det som sagt skönt med ett kort pass idag, speciellt med tanke på hur förbannat jävla varmt det var inne på restaurangen. Fint att jag stod i köket... Svetten rann kan jag tala om för er som är intresserade. Icke fräscht! Och så var det lite kaos med råa kött och så vidare, vet inte riktigt hur dte slutade för jag lämnade köket strax innan ett och begav mig ut i serviceträsket. Helt okej dag i alla fall.

Ikväll kommer Sophie hit! Vi ska sitta i min trädgård, dricka cider, lyssna på vår spellista från USA och snacka, snacka, snacka. Det kommer bli episkt! Fint att jag inte börjar förrän 15 imorgon (yes, jag jobbar 15-00 på midsommarafton...), för det innebär att jag kan vara uppe läääääänge. Det hade jag nog varit ändå, men nu slipper jag ha ångest över det. Eller va, ångest? Det har jag ju aldrig annars ändå... Jag svammlar. Tupplur innan Sophie kommer!

take care / s.pehrson

Räddningen!

Det är tur att man har en lillasyster samt en lillasysters kompis som kan rädda en från städningen (som för övrigt inte går vidare framåt... jag har för mycket kläder...). En promenad till Donken för lite onyttigheter; det är precis vad man behöver efter flera timmars slit!

take care / s.pehrson

Sömnbrist botas bäst med pengaslöseri

Det gick bra att jobba inatt, även om jag till en början var ganska bitter, vilket till största delen berodde på att jag var ganska trött, men det släppte efter någon timme och då försvann även bitterheten. Det kom någon kille som ville ha mitt nummer... två gånger. Jag sa att det var hemligt och sedan sa jag tack och hej. Det kom öven någon som sa att jag såg fräsch ut. Kom igen, killen kunde inte ha snackat mer skit. Jag såg för jävlig ut, bokstavligt talat, så han kan inte ha sett mycket fräscht i sina dagar om han nu tyckte att jag såg fräsch ut. Knasbollar, hela högen.

Angela är nog en utav de sötaste personerna jag någonsin träffat. Hon är en utav våra nyanställda, och hon jobbade natt med mig och Jenny igår. "Sara, förlåt för att jag är så långsam!". Hon kunde inte ha mer fel! Hon är superduktig, gör allt rätt och frågar när hon inte förstår eller när hon undrar någonting, men hur mycket jag och Jenny än försökte tala om det för henne så sa hon att hon var långsam och dålig. Ack nej, så fel hon har! Häromdagen frågade hon mig även om jag och Jenny är syskon. Fint av henne!

Jag kom hem vid tio över sju i morse, somnade, sov dåligt och vaknade vid halv elva när Lukas kom tillbaka efter introduktionen på jobb. Det känns för övrigt helknas att vi ska bli kollegor... Det inneb är att vi är ett par, kollegor, bästa vänner och klasskamrater. Allt i ett där, om man säger så. Hur som helst, jag var grinig som fan när jag vaknade, gnällde på allt och alla och var en allmän pain in the ass för alla i min omgivning. Jag blev dock på bättre humör när Sanne och jag satte oss på bussen mot Nova. Att sätta sprätt på lite pengar höjer alltid humöret en smula! Ett linne, en hoodie, en Hello Kitty, en plånbok och en dvd-film senare åkte vi hem, glada och nöjda.

Ikväll kommer Mauritz hit. Han ska förmodlige glo på fotboll, och jag ska städa mitt rum. Det ser ut som om tredje världskriget har utspelats på de 25 kvadratmeter som mitt stackars rum består av. Jag får göra en insats, helt enkelt.

take care / s.pehrson

Jag ser lite tjock ut, men jag ursäktar mig med att jag precis klämt i mig två McChicken Jr. Eller så ser jag ut som vanligt. Coolast i stan är jag i alla fall!

Längtan tillbaka till ett land långt borta

Att läsa sina egna blogginlägg från USA-resan är lite som att långsamt trycka in en sylvass kniv i hjärtat. Det gör ont som fan. Jag har varit hemma en vecka, och varje dag hatar jag det lite mer. Vill tillbaka lite mer. Saknar det lite mer. Jag trodde att det skulle gå över ungefär nu, men fel av mig; det blir bara värre. Det var så fantastiskt. Så roligt. Så vackert. Så omtumlande. Så dramatiskt. Så annorlunda. Så... magiskt. Adjektiv i mängder och trots det finns det inte en jävel som egentligen kommer kunna förstå vad jag försöker säga, undantaget Sophie och company. Vad jag försöker säga är att jag vill tillbaka. Nu. Nu. Nu. Jag vill sitta på en parkering, mitt i natten, i 35 graders värme, kedjeröka, snacka och skratta. Jag vill åka bil till platser jag aldrig tidigare sett, se ut genom bilfönstret och tappa andan av alla nya syner, alla nya intryck. Jag vill sitta på ett hotellrum och bara finnas, lyssna på dålig musik och skriva mail hem till familjen om hur jävla bra allting är. Jag vill bada i hav jag aldrig tidigare badat i, dränkas utav meterhöga vågor och bränna mig sönder och samman. Det är vad jag vill, inte vara fast på Donken, fast i Sverige.

take care / s.pehrson

Länge leve solen!

Idag är jag nästan ledig. Det är underbart! Vad menar jag med "nästan ledig" då? Jag ska jobba natt, 23-06. Jag bytte med Teddy så att han tar mitt 10-13 pass imorgon och jag tar hans natt idag. Sjukt värt att vara ledig hela dagen idag, jobba natt och sedan vara ledig hela morgondagen. I love it!

För övrigt har det varit en fin ledig dag, min första lediga dag sedan jag kom hem från Staterna. Dock var jag lite bitter över att jag var tvungen att ställa klockan på denna lediga dag, men då jag fann mig själv på en filt nere i stadsparken, iförd bikini och med en stekande sol ovanför mig kände jag att det kvittade rätt mycket, det där med att ställa klockan. I stadsparken tog vi oss igenom en väldans chill jobbintervju som slutade med att Lukas, Sanne och Ludvig får vars en provanställning på Donken i 6 månader. Vad hade de gjort utan mig? Jag har liksom lagt grunden för deras första jobb, om man säger så. Dock kommer jag förmodligen aldrig att träffa Lukas mer. Jag jobbar heltid och när han börjar kommer vi inte få jobba tillsammans, eftersom chefen ogillar par inom jobbet. Känns sådär. Men det kommer förmodligen fungera, på något sätt.

När intervjuer och liknande var överstökat begav vi oss mot Dalby stenbrott. Lite sol, lite bad (dock inte för min del...) och sedan hem igen. Trevligt! Nu sitter jag och taggar till inför mitt kommande nattpass tillsammans med Jenny och Angela. Det kommer gå bra. Precis som vanligt.

take care / s.pehrson

Kick ass och öl, yes

Det där med att jag skulle jobba 11-14 sket sig ganska brutalt. Christian bad på sina bara knän om att jag skulle jobba till åtta, och jag blundade, tänkte på pengarna och sa ja. Och det var helt okej, inga större problem under dagen. Markus kom i driven, köket fuckade upp lite under kvällspeaken så någon bil fick vänta på sin mat i tjugo minuter... Annars ägde jag tvåan. Jag var så grym! Jenny hade varit stolt över mig!

Jag hinner inte direkt ge någon detaljerad beskrivning av min arbetsdag, för nu ska jag snart ner till stan och ta en öl med Jenny, Lukas, Sami och förmodligen Philip. Imorgn är jag ledig och jag ber till vädergudarna att det blir strålande sol.

take care / s.pehrson

Funderingar angående familjen Pehrson

Min familj är helt normal. Nu vet jag dock inte hur man ska definiera begreppet normal, men jag tror ni förstår vad jag menar trots att någon säkert kommer muttra om att det faktiskt inte finns något som är normalt. Hur som helst; min familj är normal. Jag hittade precis en tjugolapp i duschen och min lillasyster tittar på porr i form av två igelkottar som parar sig.

Fråga 1: Vem i min familj har lagt en tjugolapp i duschen? Nu är det tyvärr så att vem det än är så kommer personen i fråga inte att få tillbaka den. Finders keepers, som man säger. Men vem, och varför? Det är en synnerligen spännande fråga, om jag får säga det själv!

Fråga 2: Varför tittar min syster på två igelkottar som parar sig utanför hennes fönster? Och varför smsar hon ner till mig bara för att tala om detta? Min syster är djurvän. Eller bara extremt lättroad/uttråkad. Nu skrev hon att jag "just missade en once in a lifetime experience". Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag skrev att hon var en snuskhummer som stod och tittade ut genom fönstret på ett älskande par. Nu kommer hon ner till mig... Hon kallar mig glädjedödare och säger att om jag hade varit yngre hade jag sprungit upp för att se detta spektakel. "Du har blivit gammal Sara...". Den sved. Nästa gång jag får höra talas om porrande igelkottar ska jag kuta allt jag kan för att få se det. Då kanske jag int är gammal längre...

take care / s.pehrson

Hängning på G

I alla fall om jag får bestämma. Jag frågade Christian, nästan på fullt allvar, om jag fick hänga mig i personalrummet. Då var klockan runt 16. Han sa att om jag tvunget skulle göra det så fick jag göra det efter sju, för då var det inte på arbetstid. Hygglig kille! Men jag ville på fullt allvar dö idag, hela dagen. Feber, huvudvärk och en kropp som inte hade någon som helst reaktionsförmåga. Det i kombination med en igenslemmad hjärna bäddar för katastrof. Katastrofen kom när jag la hela fingertoppen på rosten utan att tänka. Ont som fan gjorde det. Tur att jag bara hade tjugo minuter kvar i helvetet då. För helvetet var det. Jag stod i köket, på beställningen där jag aldrig står annars, tillsammans med Nikoletta, en ny tjej som pratar begränsad svenska (i alla fall vad jag märkte). Folk som fan var där, både i kassan och i driven. Inte okej. När klockan var sju slet jag av mig förklädet och kepsen och sa tack och hej. Inte en minut till ville jag stanna.

Jag vet inte ens hur jag jobbar imorgon. 11-14 eller 11-20. Christian ringde och ville att jag antingen skulle stanna över till 22 eller börja 06. Jag ville inget av det. Sedan kompromissade vi fram att jag kanske kan stanna till sju eller åtta, beroende på om han kan få in någon som tar öppningen. Jag hoppas, för min egen skull, att det skiter sig och att jag bara jobbar 11-14. Eller gör jag det? För lönen jag får nu i juni är jävligt nice, och ett par sådana löner till hade suttit fint. Så 11-20... det lockar lite. Vi får se hur det blir. Nu ska jag i alla fall duscha av mig allt Donkenslem och sedan ska jag dö i min säng med en bok eller CSI Miami. Jag förtjänar det. Som fan.

take care / s.pehrson

Highlights från fredagskvällen samt lördagen

I fredags var jag som sagt på KB med ett par fina människor från Donken. Jenny, Sami, Philip, Lisa och Emma. Träffade Nickolina lite snabbt där också. När vi kom dit var det en kille som tittade jättemysko på mig, konstant. Efter en stund blev jag rädd och drog med mig Jenny ut för en panikcigg. Han var där. Med en tjejkompis. De stirrade och pratade. Sedan kom han fram till mig..."Alltså, jag måste bara säga att du är så jävla söt! Jag och min kompis står och diskuterar om man faktiskt kan vara så söt som du är." Nej, det kan man inte, jag bara låtsas... Men det var fint av honom, jag blev glad. Men sedan försökte han dansa med mig uppe på scenen, då blev jag irriterad och "spillde" cider på honom. Men han tyckte att han kunde förlåta mig för att jag var så söt. Jävla stalker. För övrigt var kvällen fin som fan. Dansade till The Rolling Stones, Muse och så min låt, Bulletproof med La Roux. Episkt.

Lördag. 11-45-21 på Donken. Tonnie skulle låna min cykel för att ta sig till Willys. Jag stod i köket och såg på tv-skärmen hur han cyklade iväg. Jag vek mig dubbel och levde på det resten av dagen. "Han ser ut som en gubbe!" sa Joanna. Och jo, något i den stilen var det nog. Annars var det rätt segt på jobb. Jag var lite bakis, Jenny var sjuk som fan och alla andra var också bakis. Inte alltför hög stämning, med andra ord. Vid sex fick vi in en skiftledare från Mårtenstorget så att Jenny kunde gå hem. Det fungerade bra, även om Kani kanske inte fick världens bästa överlämning, men vi överlevde i alla fall...

Efter jobb stack jag hem till Sofie, där det var litwe myspyskrök. Jag kom dit och snodde mat. Pratade med David Böttiger. Pratade om USA och försökte förklara för David vad grejen med Sophie och parkeringar är. Han förstod till slut, trodde han. För man kan inte förstå det. Det är lite för fint för vanligt folk att förstå, så är det bara. Begav mig hemåt ganska tidigt, för jag var trött som fan plus att jag kände mig ganska så jävla jätteförkyld. Kom hem, somnade på Lukas mage. BRa slut på en helt okej lördag!

take care / s.pehrson

Arbetsnarkomanen?

Idag fixar Jenny nytt kontrakt åt mig. Heltid. 40 timmar i veckan. Ledig en dag varannan vecka, två dagar varannan vecka. Till och med den 15e augusti. Hejdå sommarlov. Hej feta lönespecifikationer! Jag är nöjd, tro det eller ej. Kanske låter helknäppt att spendera sitt allra sista sommarlov på Donken, men jag gör hellre det än ingenting. För som jag skrev igår hittar jag alltid tid åt annat, så tro nu inte att ni kommer undan mitt sällskap gott folk bara för att jag ska jobba heltid, för så kommer det inte bli!

Idag fick jag börja en halvtimme tidigare. Jenny var bitter och lite frustrerad, men sedan tog vi hand om varorna och då blev hon glad igen. Jag stod i tvåan idag igen (självklart, eftersom det var Jennys skift), och jag tyckte det gick åt helvete, men när jag skulle gå hem sa Jenny "jävligt bra jobbat idag!". Jag förstod ingenting. Det kändes verkligen som om jag sumpade allt. Jag skyller på att jag hade feber när jag vaknade i morse.

Ja, feber. Jag tryckte i mig två alvedon, överlevde arbetspasset med ett bra humör, cyklade till mammas jobb och hälsade på, men nu måste jag nog ta två alvedon till. Lite huvudvärk och sådär. Jag skiter i det, för ikväll ska jag bli rysligt odräglig. Jag tror vi ska in till KB. Jag vill in till KB. Jag vill dansa tills fötterna blöder. Börjar jobba 11.45 imorgon. Det blir nog två alvedon till frukost även imorgon. Men det är värt det. Och vad fan ska man ha på sig ikväll? Trots en överfull garderob samt ett rum som knappt syns pågrund av alla kläder så hittar jag ingenting, INGENTING, att ha på mig. Jävla skit. Jag kan dra till KB naken. Någon hade säkert gillat det. Eller så letar jag lite till efter något som känns rätt, för när jag tänker efter så är jag inte så värst sugen på att vara naken...

take care / s.pehrson

Vi kommunicerar via lappar numera

Fantastiskt att jag i princip ska jobba heltid i sommar. Hejdå sommarlov, hej pengar och nytt rum! Känner att det, trots den lilla ledighet jag kommer få, är värt det. Och den ledighet jag kommer få kommer jag att spendera på allra bästa sätt; med Lukas, med Sophie på en parkering någonstans, i min trädgård med fint folk osv. Det kommer bli en jävligt bra sommar i år, och det är bra, för det här är mitt allra sista sommarlov, så nog fan ska jag se till att det blir bra!

Jag skulle börjat jobba nio idag, men Jenny smsade vid kvart i åtta och tyckte att jag skulle komma halv nio så att jag kunde följa med henne till Staffanstorp och hämta varor. Sagt och gjort, jag stack till jobb och var där runt tjugo över åtta. Precis när jag ska gå in genom dörrarna börjar en väldigt speciell låt strömma ur högtalarna; OMG med Usher. Det är en riktigt dålig låt, men under USA-resan lyssnade vi på den konstant, den blev resans soundtrack i princip. Jag var tvungen att tända en cigarett, sätta mig ner i solen och lyssna på hela låten, samt skicka ett sms till Sophie. Det var en riktigt bra start på dagen! Sedan åkte jag och Jenny iväg, hämtade varor, kom tillbaka och sedan rullade det på rätt bra under dagen. Christian slängde mat på golvet, Olof ignorerade bilar... Det var helt okej. Jag skulle slutat 15, men så blev det inte. När jag vid halv tre kom ner från omklädningsrummen efter ett snabbt men ack så akut toabesök, står Christian nedanför trappan med en lapp där det står "Gå hem?". Jag dog lite. Så ja, jag gick hem 25 minuter tidigare, score!

Nu är jag hemma och jag börjar undra så smått var min man är någonstans... Visserligen så vet han ju inte om att jag slutade tidigare, så jag antar att han är förlåten. Imorgon ska jag supa bort den lilla jetlag jag har tillsammans med mina kollegor. Det kommer bli bra!

take care / s.pehrson

Tack, nu vet jag att jag lever!

Att spendera sin första heldag hemma i Sverige på Donken, i nio timmar, är både att rekommendera och att inte rekommendera. Det var, förstås, riktigt kul att komma tillbaka, och allas ansiktsuttryck när de dels såg min solbränna samt hörde bråkdelar av vad jag varit med om... det var obetalbart! Men slitsamt var det, men trots det sa Jenny att jag idag hade en av mina topp 3-dagar i tvåan! Det peppade rejält, och jag måste erkänna att jag var lite imponerad över mig själv; hur pass alert jag var trots allt flygande och bristen på sömn, och hur pass snabbt jag kom in i tempot igen. Det är bara så, jag är bäst!

Nu har jag dock en rätt dryg huvudvärk, så nu får det vara nog. Jag ska dessutom upp och jobba imorgon... 9-15, heja heja!

take care / s.pehrson

Hemkomsten

Ni får förlåta min dåliga uppdatering de senaste dagarna, men de sista dagarna i USA hade jag ingen direkt tillgång till dator, vilket till största delen berodde på att Hugo saboterade den enda adaptern som passade till min laddare till datorn, så den dog. Och så hade jag väl inte riktigt lust heller; att skriva om hur jävla gärna jag inte ville hem, om hur sjukt jävla underbar hela resan varit, hur jävla förbannad man kan bli på en del människor... Det var nog lika bra att jag lät bli.

Jag kom hem igår, och det var riktigt fint att komma hem. På stationen i Malmö möttes jag av mamma och Lukas (att mammaskulle vara där visste jag, men att Lukas var där var en stor och underbar överraskning) och det var så fint att få träffa dem! På vägen hem åkte vi inom Donken så att jag fick säga hej till Jenny. Hon blev sur för att jag var brun, men det är rätt åt henne, för hon ser alltid ut som en pepparkaka när hon har varit på semester, så nu var det min tur. Hem, hälsa på pappa och Sanne, berätta så mycket som möjligt och sedan tvingade jag mamma att åka till Nova. Jag kunde ju inte gå och lägga mig eftersom klockan bara var runt elva är jag kom hem, så därför fick det blir en liten shoppingrunda för att spendera de pengar som fanns kvar efter resan, samt de 1000 kronorna som väntade i ett kuvert på mig från mormor och morfar. Tre par skor, två hoodies, ett set underkläder och lite annat trams senare kom jag hem, duschade, socialiserade mig med Lukas och familj, sedan däckade jag under finalen av Biggest Loser. Trött som ett djur, men ack så nöjd över tillvaron.

take care / s.pehrson

Rapport från Los Angeles - igen

Nu är vi alltså tillbaka vi Los Angeles där vår resa började för mer än en vecka sedan, och där den även ska avslutas om ett par dagar. Vi har bara tre (inklusive denna) nätter kvar här i USA, sedan är det dags att flyga hem till Sverige och det här äventyret kan kallas slut. Det är sorgligt. Vi har liksom längtat efter det här i över ett halvår, och nu är det snart över... Känns sådär.

Bilresan idag var katastrofal. Jag fick sitta i mitten i baksätet, och ju längre tiden gick desto mer klaustrofobiskt kändes det hela. Bältet ströp mig och jag tyckte att det var svårt att andas även utan bälte, så att komma ut ur bilen efter drygt 4 timmar var som att kliva rätt in i himmelriket. Rätt nice, med andra ord. Vi kollade in hotellrummen, som ser ut i princip som alla de andra vi bott på under resans gång, och sedan åkte vi för att inhandla lite mat. Ett stort antal paket nudlar införskaffades från min sida, samt vindruvor och bullar. Det är i princip vad jag ska leva på de sista dagarna, för jag kommer knappast komma hem som en rund boll, snarare tvärtom. Jag har i princip tappat förmågan att känna hunger, så numera äter jag bara för att överleva, inte för att jag är hungrig eller sugen. Rätt sjukt, och jag hoppas att det blir bättre när jag kommer hem.

Sedan intog vi hotellets jacuzzi, och där chillade vi en stund och sedan tyckte Emma att vi kunde dra på bio. Så vi tjejer packade in oss i en bil, drog till Beverly Hills och såg Sex and the City 2. Kul grej!

Nu är alla dock rätt slitna, och jag funderar på om jag ska dra mig tillbaka så att jag är pigg inför beachen imorgon. Vi hoppas på sol och värme!

take care / s.pehrson

För att vi är coolast i USA

take care / s.pehrson

Rapport från... hotellet

Jag vet faktiskt inte vart vi befinner oss för tillfället, så därför lyder rubriken som den gör. Ni tycker säkert att det är helskumt att jag inte vet vart vi är, men vi är i en liten stad mitt ute i ingenstans, så jag tror knappt att Emma eller Jesper har någon koll på vår nuvarande bostadsort. Hotellet är i alla fall fint, och det är ju alltid ett plus!

Hela dagen har bestått utav bilresa. Exakt hela dagen, faktiskt. Men vi hade party i vår bil, så vi led inte utav det. Och dessutom så fick vi åter igen uppleva ett fantastiskt landskap. Helt otroligt vackert!

Mer har jag egentligen inte att säga... Imorgon återvänder vi till Los Angeles där vi ska spendera våra sista dagar i USA. Det kommer bli fint, precis som hela resan har varit. Eller jo! Jag har mer att berätta; Sophie har konverterat till emo... Hon skar sig i fingret med en rakhyvel. Men hon passar inte riktigt som emo, för hon gnällde över att det gjorde ont och att det blödde mycket. No shit Sherlock!

take care / s.pehrson

Mr Fränt - Sophie the tant

Sophie slant med en rakhyvel. Så då sa jag att hon var en tant som slant. Efter det utvecklade jag mina lyrics till detta mästerverk. Men mina känslor blev inte helt tillfredsställda med bara musik så jag kände att en hälsning till två personer som betyder mycket för mig var på sin plats. Vi ses i sommar med lite ebba grön och mycket öl Anne och Micke.

take care / mr.fränt

Paper planes

När natten är sen blir idéerna många, och här är resultatet av en riktigt sjuk men ack så fin idé. Ett stort tack till Sandra, som hjälpte oss med... allt, i princip. Och jag lovar, det är lätt värt att se hela!

take care / s.pehrson

PS. Vi kräver kommentarer!

PS2. Om vi får kommentarer kommer även bloopers att dyka upp, och det vill ni verkligen inte missa!

Rapport från San Fransisco, del 2

Vi fick sovmorgon idag, vilket var rätt skönt eftersom jag, Sophie och Anna inte gick till sängs förrän vid halv fem på natten, så inte förrän vid tolv började vi röra oss ut på stan. Vi åkte till en italiensk restaurang (det är rätt sjukt vad mycket italienskt jag äter...!) och åt frukost. Fantastiskt gott var det! Sedan blev det Golden Gate-bron, och att cruisa över den med Coldplay's Viva La Vida var rätt coolt. Det pirrade lite i magen och man kände sig sådär löjligt lycklig. Att vi sedan åkte till en utsiktsplats med rätt dålig utsikt var ju lite synd, men det var ingen av oss som hängde läpp över det. När bron var avklarad åkte vi lite genom San Fransisco, upp och ned för backarna. Det var lite som en bergochdalbana, en riktigt brant sådan! En del backar var så branta så man såg inte vad som fanns uppe på toppen. Galet! Det är en väldigt fin stad, San Fransisco, men jag hade nog inte kunnat bo här. Det är för mycket smog som ligger över staden som ett tjockt täcke och täcker solen. Nog för att solen tittar fram ibland, men här är kallt som fan och det blåser värre än i Malmö. Då föredrar jag nog San Diego eller Las Vegas.

Tillbaka till hotellet, där vi lyssnade lite på min och Sophies fantastiska spellista, och jag passade på att maila lite när jag ändå var igång. Sedan tror jag att jag somnade en stund, för jag fick en plötslig huvudvärk, men jag sov inte så länge, för det var snart dags att ge sig av igen. Det fick bli ett nytt besök på Golden Gate, men den här gången tillsammans med grabbarna (minus Daniel). Vi åkte till en hundra gånger bättre utsiktsplats där bilderna blev otroligt mycket bättre än första gången vi var där, så det var lätt värt att åka dit igen! Vi åkte även runt lite i parken nedanför bron, och det var väldigt mysigt, men med tanke på att det blåste så himla mycket blev alla ganska snabbt frusna, så vi åkte hem.

Nu sitter vi på hotellrummet. De andra kollar på Eva & Adam... Jag är inte så intresserad. Eller jag är inte intresserad över huvud taget, för att vara ärlig. Det finns ju helt klart mer spännande saker att ägna tiden åt, om man säger så.

take care / s.pehrson

Lady Gaga - Alejandro

Lady Gagas nya, sjukt bra musikvideo till Alejandro. Så jävla bra gjord!

take care / s.pehrson

Jag är egentligen konstnär, men det är en hemlis

Jag har dolda paintskills, om någon ville veta det. Om ni inte tror mig så kolla själva:
Och den är gjorde med touchpad! Erkänn att ni är lite imponerade? Och det är en seriös fråga, ja, så jag skulle bli glad om någon av er skrev "wow, du är bäst Sara!". Fast egentligen, det behöver ni inte. Såvida jag inte råkar vara er idol. Med andra ord är det bara Albin som borde kommentera... DO IT!

take care / s.pehrson

Rapport från San Fransisco

En vecka har nu gått på vår resa, och för tillfället befinner vi oss i San Fransisco, som en del av er säkert har listat ut med hjälp av rubriken. På vägen hit körde vi genom Yosemite National Park, och jag vet inte hur jag med ord ska kunna beskriva hur vackert det var. Som fotograf kände man sig riktigt, och då menar jag verkligen riktigt, jävla värdelös, för bilderna gör absolut inte verkligheten rättvisa. Det var mäktigt, och jag vet att jag har beskrivit saker som mäktiga en hel del den senaste tiden, men den här gången är just mäktigt det enda ord som kommer någorlunda i närheten av hur det var att få se det. Man blev tagen av skönheten i naturen, och det är nästan en underdrift. Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, men det var så vackert så det sved i ögonen. Så, när ni ser bilderna kan ni tänka på att de inte ens visar hälften utav det vackra jag fick se. Tänk på det.



Här i San Fransisco är det kallt som fan om man jämför med Las Vegas. Här är nästan Sverige-väder, vilket känns sådär. Dock väger alla de underbara små pastellfärgade husen som trängs i backarna upp det lite halvkassa vädret, så jag är toknöjd ändå. Vi beställde pizza och fick den levererad direkt till hotellrummet; det är vad jag kallar service! Gott var det också för den delen! Sedan har vi bara chillat på balkongen, något som har blivit lite av en favoritsysselsättning under denna resa. Sjukt mysigt är det när hela gruppen samlas på balkongen och bara snackar om allt och lite till. Love it!

För övrigt träffade vi en fågel idag när vi gjorde ett stopp vid en sjö. Den var väldans lik Albin, så vi kallade honom för Albin, och vi matade honom med vitlöksbröd, fast vi egentligen inte fick. "You eat that dirty bread you dirty bird!". Men visst är han lik Albin? Eller vad säger du själv Albin?


take care / s.pehrson

Sophie gästbloggar, del 2

HEJIGENDUDES


Vi har sett en björn! Den var brun och såg SJUKT förvirrad ut. som Sara precis sa: den såg ut som en riktigt stor hund. den var fin.

Vi har precis ätit pizza som vi beställde till rummet, den var god. jag och peder delade på en pizza med rostad vitlök, torkade tomater och oliver - för er som undrade; och nej ingen ost.

Innan pizzan tog jag och anna och pallrade oss till en närliggande mack, vi skulle ta en enkel väg, där man egentligen inte får gå eftersom de är infart/utfart från motorvägen, men vi tänkte gå över för det kom ingen, fast de gjorde det ändå. en POLIS! som tur var var han bara koncentrerad på bilen framför. så vi tog en lång omväg över övergångsställen i stället och var glada att dom inte såg oss!

Nu kollar peder på failade väderlägsrapporter på YT. hehe.

jag känner att denna gästbloggen inte alls blev i samma klass som den förra, så jag väger upp detta med en bild:
just nu sitter vi och lyssnar på caramell - Mr. Cowboy. som jag tillsammans med en kompis gjort en dans till när vi var typ 10, jag minns nog fortfarande hela dansen om jag hade tänkt efter, fint ska det vara! (nu kom A*Teens)

(eftersom folket *host*albin*host* inte gillade mitt "adjö ppl" avslut måste jag ju vara mainstreem och göra som alla andra: )

take care / s.lundh

Rapport från Mammoth Lakes

Jag fick aldrig tillfälle att blogga igår, dels på grund av en del drama (som för övrigt har pågått ett par dagar nu men som jag väljer att inte skriva om här i bloggen då det kan göra saker och ting ännu värre...) samt en liten rumsfest, så därför gör jag det nu. Vår resa var lång, med en del stopp för fotografering, och den var för övrigt riktigt, jävla varm. Som varmast var det 43 grader, och då fick vi inte ens ha AC:n i bilen igång för att undvika att bilen skulle bli överhettad. Det var minst sagt olidligt. Death Valley-öknen var fantastisk, trots värmen. För varje steg man tog blev mängden svett som rann nerför ryggen allt starkare, och till slut var det en liten lod som porlade ner för nacken ner mot rumpan... Minst sagt varmt. Men som sagt, öknen var otroligt häftig!

När vi kom fram till Mammoth Lakes, som är en liten stad i bergen, blev jag helt betagen. Där var så otroligt vackert med snötäckta berg i bakgrunden och stora träd, och människor var bland de trevligaste jag någonsin träffat. Killen som stod i receptionen på hotellet var definitivt en av de roligaste personerna jag träffat under denna resa. Han och jag hamnade i en djup diskussion om mupparna (vilket grundade sig på min tröja med Kakmonstret på, som jag för övrigt köpte på Wal Mart häromdagen för ynka 7 dollar). Han blev ledsen när jag informerade honom om att Elmo var röd, för han var helt övertygad om att han var grön, men jag upplyste honom om att det är Kermit som är grön. Sedan tyckte han att vi var patetiska som skulle gå och äta på McDonald's, så vi ångrade oss och hamnade till slut på en skitmysig italiensk restaurang med suverän mat. När vi sedan återvände till hotellet blev det lite party på Emmas och Jespers rum; limbo och snurra flaskan. Jag fick utan tvekan reda på en hel del saker om folk som jag egentligen inte ville veta, men det var galet roligt. Peder valde konsekvens, förlorade armbrytning mot Hugo och drack som straff ett glas vatten direkt från toalettstolen. Knäppt? Ja. Roligt? Som fan.

När festen avslutades satte vi oss på vår enorma balkong och lyssnade på min och Sophies fantastiska spellista som vi har jobbat på nu under ett par dagars tid. Helt plötsligt hörs ett ljud, precis som om någon vält en soptunna, och Sophie reser sig upp och ser efter vad det kunde ha varit. Ni tror inte att det var en stor björn som smög omkring utanför hotellet?! Så jävla coolt! Nog för att receptionisten varnat oss för att ha mat i bilarna eftersom det då och då dök upp björnar, men vi trodde aldrig att vi skulle få se en eftersom vi bara skulle stanna en natt. Men det gjorde vi, och det var riktigt häftigt! Sedan blev det drama, och jag somnade med mascara i hela ansiktet. Förutom det; sjukt bra dag!

take care / s.pehrson

Rapport från Las Vegas, del 2

Nu är vår sista dag i Las Vegas snart slut, och jag är glad över det, för det har inte varit någon vidare dag, tyvärr. Grand Canyon, som jag hade sett fram emot något enormt, blev en stor flopp. Hur kan staten tro att de kan äga ett naturfenomen och kräva flera hundra kronor för att folk ska få se det? Jag har ingen aning, men så var det i alla fall och vi hann inte till den delen där det inte kostade, så vi fick fotografera nedanför, men då var min fotolust nere på minus. Jag blev så besviken så jag nästan blev gråtfärdig. Jag anser att allt som inte människan själv har varit inblandad i har de ingen rätt att påstå att de äger, speciellt inte en sådan sak som Grand Canyon, som är så otroligt vackert och mäktigt och som så många drömmer om att få se. Tack jävla skitland, där gick den drömmen åt helvete! Yes, jag är bitter.



Imorgon åker vi vidare till Mammuth Lakes, där vi ska bo en natt. Det blir ett besök i Death Valley öknen också, coolt. Jag vet inte om vi har internet där, men om vi har dte så kommer jag givetvis att uppdatera er om vad som händer.

take care / s.pehrson

Rapport från Las Vegas

Yes, ni läste rätt; VEGAS BABY! Efter en lång och synnerligen obekväm bilresa är vi äntligen framme i Las Vegas. Vårt hotellrum luktar konstigt och utomhus är det 30 grader eller mer, trots att klockan här är snart halv ett på natten. På vägen hit gjorde vi ett stopp i spökstaden (läs: turistattraktionen) Calico. Inträdet kostade egentligen 6 dollar, men vakten som skulle ta betalt lät oss gå in gratis, vilket var väldigt snällt. Han tyckte förmodligen att Emma var snygg eller något i den stilen... Och det var tur att vi fick gå in gratis, för aldrig i livet att jag hade betalat för att gå in där. Det var överskattat till max, det måste jag säga. Det såg bara ut som något som någon hade byggt upp mitt ute i ingenstans, ett ställe som de tyckte de kunde kalla spökstad och tjäna pengar på. Inte värt pengarna, över huvud taget, vilket var synd, för jag var verkligen peppad innan vi kom dit (trots värmen som då låg på över 40 grader med stekande sol och knallblå himmel). Jag menar, det låter ju sjukt spännande med en spökstad, eller hur? Och så hamnar man mitt i en turistfälla. Epic fail, kallas det här i USA.Vegas däremot är så... absurt vackert. Jag vet inte hur man ska beskriva det. Det är en sjuklig aktivitet överallt; rörelser och blinkande lampor. Jag blev hög på aktiviteten när vi var ute och kollade läget innan. Och här är så varmt! När vi var ute hade jag bara ett långt linne på mig, och trots det så var jag så otroligt varm. Jag som trodde att jag skulle passa in i Las Vegas med lagom lite kläder på mig hade rätt fel... Folk (läs: killar) vände sig om efter mig och jag trodde fan ögonen skulle hoppa ur ögonen på en del. Men jag passade in, det insåg jag sedan, för där fann brudar som i princip var nakna. För det lilla tygstycke de dragit på sig kan knappast kallas för klänning... Så förmodligen är jag bara snygg, vilket är en förklaring jag helt klart kan leva med. Jag älskar Vegas i alla fall, det är ett som är säkert.

Imorgon får vi sovmorgon, och senare på eftermiddagen drar vi iväg till Grand Canyon. Det kommer bli häftigt som fasen! Grand Canyon i solnedgången liksom, det kan nog inte bli mycket bättre!

take care / s.pehrson

Rapport från San Diego, del 4

Idag är vår sista dag i San Diego, och den började alldeles underbart; en chatstund med mamma/Sanne OCH Lukas! Helt fantastiskt att få prata live med dem, och de fick till och med den stora äran att se mig i webkameran. Jag såg faktiskt brun ut i den, så den ljuger lite, för jag är mer röd än brun för tillfället. Eller nej, jag är brun i ansiktet, men för övrigt är jag ganska röd. Jag har fått be alla som har tagit bild på mig att ändra färgerna i photoshop så att jag inte ser så röd ut. Bra grej det där, photoshop. Tillbaka till chatstunden; mamma sa att det var mysigt att se/prata med mig, och det var coolt att prata med mamma över MSN, för det har jag minsann aldrig gjort förut. Sanne var mest bitter över livet hemma i Sverige, och att Jenny inte svarar på hennes mail (Jenny, om du över huvud taget har läst Sannes mail så snälla, skriv bara ett tack eller liknande, för annars kommer hon gnälla livet ut...). Lukas var söt, jag fick se honom i webkameran, och han satt bara och log hela tiden. När jag frågade varför sa han att det var för att han fick se mig. Han är bäst i världen.

Sophie hälsar, förresten...

Sedan gott folk, hände något riktigt spännande! Jag, Emma, Sandra, Jesper, Hugo och Peder drog iväg till La Jolla, och där, där snorklade vi! Det var ashäftigt! Jag såg massor med fiskar, även om de inte var särskilt färgglada, men ändå. Jag såg faktiskt en gul fisk. Den såg ut som en jättestor guldfisk, och jag fotograferade den. Ni läste rätt; jag fotograferade den! Vi köpte nämligen en undervattenskamera, så jag plåtade lite fiskar, lite Hugosar och sådär. Det var i alla fall riktigt roligt! Därefter har det inte hänt mycket, mest för att vi alla har varit rätt trötta (snorklingen tog mer på krafterna än man trodde att det skulle göra). Vi tog en sväng ner till gränsen till Mexico, sedan åt vi och nu är vi tillbaka på hotellet. Jag fick nyss höra av Daniel att jag är ett näbbdjur. Det känns helt okej, de är ju faktiskt rätt söta. En anka och en bäver i ett och samma djur, bra blandning.

Nu ska jag sova, för imorgon bär det av mot Las Vegas, och vår resa börjar tidigt. Innan avfärd står dock frukost på The Eggery på schemat, och det mina vänner, kommer bli en bra avslutning på vår vistelse i San Diego!

take care / s.pehrson

Sophie gästbloggar

Hej jag heter Sophie, fast det kanske ni redan visste. om inte så visste Sara; och det är faktiskt bara det som räknas.

Anna Arvidsson har med sig en regnjacka till USA, för hon tror att det finns regn i alla länder, men tji fick hon. Regnet uppfanns nämligen av vikingarna som bodde i sverige för många år sedan, dom var sjukt coola till skillnad från dagens Svenssons. Vikingarna ville vara ensamma om sitt häftig land, så dom uppfann kyla, regn och snö. jag menar vill någon egentligen bo iu ett land där vädret är så? Vikingarna trodde på asatro och det var sant, jag menar så coola gudar måste ju ha funnits på riktigt. och när de hade regnat kunde man se vägen mellan asågård (stället där gudarna bodde) och Midgård (sverige då va), det var en bro och den hade många färger. hm.

Så nu vet ni att det bara finns regn i Sverige och regnet i alla andra länder är fejk, för vem vill inte vara viking liksom? det var även vi som uppfann paraplyet - fast fransmännen fick döpa det så att de inte skulle heta typ IKEA, de hade inte varit lika kul då.

sara har f.ö bränt sina knäveck, det gör ont. att bränna sig på fötterna, axlarna, knävecken och armvecken är hemskast. nu stripade hon, men de var inte så givande för hon klagade bara på att hon hade ont, sara ska nog inte börja jobba isom strippa i vegas när vi åker dit i morgon.

Emma sa en intressant sak innan, Vegas befolkning växer eftersom folk åker dit och spelar bort sina pengar. tur att sara inte är 21 så hon mäste börja jobba som strippa. för de hade inte varit en bra karriär, och den teorin grundar jag på erfarenhet.

Adjö ppl

Sara hjärta Lukas

Här i USA är det fortfarande den tredje juni, men hemma i Sverige är det den fjärde. Det är min och Lukas dag. Idag har vi varit tillsammans i fyra år. Fyra fantastiska år. Det känns i hjärtat när jag tänker på att vi har hela enorma Atlanten mellan oss, och att det är 11 dagar tills vi får ses igen. Det känns och gör ont.

Jag visste inte att kärlek kunde vara såhär stark. Jag tror inte ens jag visste vad kärlek var innan jag blev tillsammans med Lukas. Visst har jag sagt att jag varit kär förut, men aldrig på det här sättet. Det är ingenting jämfört med vad jag känner för Lukas. Ingenting. Jag önskar jag kunde beskriva det med ord, men det finns inte tillräckligt bra, starka ord, varken på svenska eller något annat språk, som skulle kunna göra det. Fantastiskt, underbart, sagolikt, övernaturligt; de orden säger mycket men ändå så lite.

Jag älskar dig Lukas, fruktansvärt mycket. Vi har fyra fina år bakom oss, och vi har så många framför oss. Du är det bästa och vackraste jag har och någonsin har haft. Glöm aldrig det, och glöm aldrig, aldrig att jag älskar dig. Jag kan säga det hur många gånger som helst, men jag menar det alltid till tusen. Jag. Älskar. Dig. Lukas.

take care / s.pehrson

Rapport från San Diego, del 3

Jag fick aldrig tillfälle att blogga igår, så jag skriver ett inlägg om gårdagen nu i stället, så får ni ett till senare. Det började med frukost på The Eggery, allas nya favoritställe. Den här gången blev det en enormt, belgisk våffla med jordgubbar, bananer och blåbär för min del, och det var minst lika utsökt som omeletten jag åt sist. Därefter åkte vi till Soak City, ett stort vattenland där de har massor med coola vattenrutschkanor. Det var riktigt roligt, trots att min bränna fick ta mer stryk än vad den tålde, men det var värt det. Vi hängde där ett par timmar, åkte de olika rutschkanorna och chillade i solen. På hemvägen gjorde vi ett stopp på Wal Mart, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Det var så satans stort! Och de hade allt, verkligen allt man kan tänka sig. Jag orkade knappt gå igenom halva, mest för att folk stirrade och kommenterade min bränna, så jag blev irriterad, plockade på mig bagels och konserverad frukt, betalade och gick. Men nu har jag i alla fall varit på Wal Mart, rätt coolt.

På kvällen åkte vi till Sunset Cliffs, ett par klippor längs kusten där solnedgången tydligen ska vara fantastisk. Och visst var den det, även om vi kom lite för sent för att se den bästa biten. Där satt vi, i solnedgången, och åt kvällsamt. Det var otroligt mysigt, även om maten kunde varit godare. Det var synd att det inte var det, jag som hade varit sugen på nudlar i flera dagar fick nu en klump med stekta äggnudlar i en sås med kyckling och grönsaker, allt med en konstig eftersmak. Men det var i alla fall ätbart. Sedan åkte vi hem, alla lagom gnälliga över sina solbrännor, och där slutar min tredje dag i San Diego.

take care / s.pehrson

Sunset Cliffs

Rapport från San Diego, del 2

Wow, vilken dag! Just nu händer det mer på en och samma dag än vad det gör under en hel vecka hemma i Sverige, och jag kan inte annat än att älska det! Det är helt otroligt. Dagen började, precis som i Los Angeles, med en muffins och ett glas juice. Dock var det ingen av oss som ansåg att det var en bra frukost, så vi begav oss mot ett ställe som heter The Eggery. Och jag vet inte vad jag ska säga, men amerikansk frukost är helt fantastiskt! Jag åt en vegetarisk omelett med broccoli, tomat, rödlök, svamp och ost, och till det fick man stekt potatis och en english muffin. Jag trodde jag skulle dö så gott det var! Alla var överväldigade över denna frukost, så imorgon återvänder vi till samma ställe, men då ska jag prova någonting annat. Kanske våfflor med färsk frukt, för det såg riktigt gott ut.

Efter denna extraordinära frukost åkte jag, Emma, Jesper och Hugo till San Diego Zoo, och som ni alla vet så har jag sett fram emot detta väldigt mycket, och jag blev inte besviken. Det här är ett utav världens bästa zoo vi snackar om, och det är jag inte förvånad över. Det är för det första helt enormt; man kan gå och gå och gå och man har aldrig sett allt som finns att se. Och djuren! Tigrar, lejon, isbjörnar, pandor... you name it! Det var riktigt mäktigt att se alla dessa djur i verkligheten, och jag funderade starkt på att sno med mig en koala hem, för de charmade mig totalt för de var ruggigt söta! Dock var de flesta djuren ganska slöa och sov i princip hela tiden, och att samarbeta med min kamera fanns det inte en tanke på, men jag gav mig inte och jag fick ett par bra bilder, varav ni kan se ett par här nedanför. Efter att ha spenderat drygt 5 timmar på zoo åkte vi för att hämta upp de andra, som legat på beachen hela dagen, och därefter åkte vi till hotellet. En snabb uppfräschning och sedan bar det av igen för kvällsmat inne i stan. Vi hamnade på någon fancy pizzeria, och även där smakade maten fantastiskt. En pizza med vitlök, tomat och ost; lovely!

Nu sitter vi på hotellet, lite utspridda, och pysslar med olika saker. Vi pratade nyss om hemlängtan, något som ingen av oss har för tillfället. Enda gången jag har tid att längta hem är när vi åker bil, och då är det ofta i samband med någon låt som går på radion. Kommer det en låt om obeskrivlig kärlek längtar jag efter Lukas så det nästan gör ont, kommer det en låt som ofta spelas på Donken hemma tänker jag direkt på Jenny och mina andra fina kollegor och kommer det en gammal rockklassiker tänker jag på pappa, mamma och Sanne. Men i övrigt hinner jag inte sakna. Det är full rulle hela tiden och jag hinner knappt tänka över huvud taget. Men kul har jag, det ska ni veta, och även om jag inte längtar hem så saknar jag alla.

Nu ska jag gå ut och röka på balkongen!

take care / s.pehrson
Så jävla vackert djur så det finns inte ord för det! Definitivt den största höjdpunkten på hela zoobesöket!

Sanne, den här bilden tillägnar jag dig. Den här uttern fick mig att tänka på dig.

Fantastiskt djur, pandan.

Lejonhannen, som utan tvekan var latast på zoo, men ack så stilig!