fredag 31 december 2010

Vart fan tar tiden vägen?

Stressig dag, minst sagt. En tur till Nova med det gamla gänget för att hitta en bh utan axelband. Kändes fint som fan att det var vi fyra igen, det var... länge sedan. Hittade en bh, dessutom på rea. Suveränt. Köpte 1,5 kg chips. Det lär räcka till imorgon, såvida Linda inte slänger allt på golvet som hon gjorde sist. Knasboll. Lite plastglas och sådant fick också följa med hem, så kanske man slipper glas på golvet och glasbitar i fötterna imorgon. Det är ju alltid lite deprimerande. Och imorgon ska det bli allt annat än deprimerande! 49! Så många blir vi om alla som sagt att de ska komma kommer. Galet. Fint. Underbart. Nyår kommer bli det bästa någonsin! Resten av dagen/kvällen har jag städat som en dåre. Dammsugat och haft mig. Det är inte varje dag det händer. En gång om året, typ.

Och så ett stort tack till Sofie som kom hit och hjälpte mig skotta fram en rökruta. Hon är den manligaste vännen jag har tydligen.

take care / s.pehrson


onsdag 29 december 2010

Prestationsångest

De senaste dagarna har det varit väldigt mycket snack om nyår och nyårsfesten. Igår när jag skulle sova var det det enda jag kunde tänka på. Det gick så långt så jag mådde illa och när jag blundade kändes det som om hela världen snurrade. Tänk om det blir riktigt, jävla dåligt, tråkigt, hemskt? Tänk om drygt 40 av de finaste människorna jag vet får världens sämsta nyårsafton. Då är det mitt fel. Jag brukar inte ha ångest inför sådana här saker, men nu, helt plötsligt, har jag det. I alla fall hade jag det igår. Det kan dock inte dölja den enorma peppen jag känner inför nyår, för innerst inne tror jag att det kommer bli fantastiskt, precis som det var förra året. Det kommer nog bli bättre till och med. Men fortfarande, prestationsångesten är hög.

Nu ska jag gömma undan alla de där tankarna, peppa som fan och dessutom träffa Landgren. Hon kan säkert tala om för mig att det är onödigt att jag har någon form av ångest över huvud taget. För vad fan, nyår kommer bli helt jävla sinnessjukt bra, eller hur?

take care / s.pehrson

tisdag 28 december 2010

Hej anonym, vad ska du säga nästa gång?

Vem det än är som bestämt sig för att lämna anonyma kommentarer på min blogg, så älskar jag honom/henne. Jag förstår inte vad personen är ute efter. Jag antar att det är samma person varje gång, för jag får sällan eller aldrig anonyma kommentarer. Ibland känns det som om personen försöker läxa upp mig, ibland som om den vill trycka ner mig, ibland som om den bara vill jävlas med mig. Underbart, någon som har ett ännu mer betydelselöst liv än vad jag har! Den sista kommentaren löd "Vilka mesar till marsvin!". Well, de står i alla fall för att de är marsvin, du är bara... anonym. Står du för vad du skriver? Men för guds skull, sluta inte, ett gott skratt förlänger ju livet säger de, så jag lär bli över 100 bast om vi fortsätter i den här takten!

Hur som helst, jag hade en bra dag igår. En liten shoppingrunda på stan med Anna som resulterade i ett par nya jeans, örhängen samt den där assnygga jackan som det finns bild på lite längre ner (den där jag ser ut som en mupp...). Vår dejt avslutades med en dubbeldejt då vi mötte upp med Lukas och Daniel för lite pizza. Mysigt! Jag åkte hem, bytte om och fick sällskap av Linda ner till stan. Väl där träffade vi Mauritz och vi gick till Spisen. Till en början var det bara vi där, men efter en stund dök det upp lite folk, många bekanta ansikten faktiskt. Lukas kom, och efter många om och men kom även David, Martin och Ipsen. Vi satt där, drack, pratade och hade en sådan där allmänt bra kväll som man behöver ibland. Riktigt bra var den. Tack till de inblandade!

Idag jobbade jag. 12-15. Kaos, alla dog. 5 sjuka och första dagen på Lundaspelen. Katastrofalt mycket att göra! Jag orkar inte ens berätta om det, jag blir helt matt i huvudet av tanken. Och att jag ska tillbaka imorgon... Men det är okej, så länge jag slipper stå i kassan och handskas med handbollsspelarna från Danmark, Tyskland och så vidare, så är jag nöjd.

Det här inlägget började lite bittert, jag ber om ursäkt för det, men till mitt försvar så har jag inte ätit något på drygt 24 timmar, och jag är för tillfället lite irriterad på folk i allmänhet. Ett, två, tre: Positiva tankar!

take care / s.pehrson

Hälsingland, dag 3, part 2





Hälsingland, dag 3, part 1

Det där med att lägga upp bilderna från Hälsingland har väl inte gått sådär jättebra, men jag gör ett litet ryck nu och försöker få in några stycken i alla fall. Lite jobbig att gå igenom dem faktiskt. Längtar tillbaka.

take care / s.pehrson



Sällskap en tisdag

take care / s.pehrson

måndag 27 december 2010

Jag äger nu en assnygg jacka

Lätt värt 700 spänn. Love it!

take care / s.pehrson


Larver... nyttigt?

Ett ord: VIDRIGT!

take care / s.pehrson


söndag 26 december 2010

Det är inte lätt när det är svårt

Då är jag åter igen hemma efter 7 timmar på Donken. Jag kan inte påstå att jag är särskilt trött, jag är definitivt hungrigare än vad jag är trött. Det enda jag har ätit idag är ett äpple (orkar inte mer Donkenmat, nu får det fan vara nog!), vilket var för typ fyra timmar sedan, så min mage har hunnit vara både nöjd, ledsen och nu är den mest förbannad. Jag försöker hindra mig själv från att trycka i mig alla underbara limecornflakesvitchoklad-toppar som mamma gjort... Det går sådär.

Det var kaos på jobb idag för övrigt. Man vet att det är kört när chefen går runt och sjunger "vi är överkörda, vi är överkörda!". Men trots det höll alla humöret uppe och trots att det var folk och bilar så in i helvete så var det inte mycket som gick fel. Förutom milkshakemaskinen, men hela den är ett enda stort fel. Till slut sa jag till Alex, som stod i ettan, att vi inte hade någon milkshake, för jag pallade inte förlora ännu en gång mot den jävla maskinen. Då stod det typ 48-2 till den. Inga bra odds för en fortsatt kamp, om man säger så. Jag stod i tvåan större delen av dagen, för övrigt. Jag trivs där. För det mesta. Dock fick jag stå i ettan min sista timme (tack Juan, du räddade mitt liv där!), så jag stod där och chillade lite, vek Happy Meal och städade vid diskmaskinen. Helt okej!

Jag tror jag glömde berätta en rolig sak som hände när jag jobbade inatt. Jag tror att de flesta som har jobbat i driven någon gång har glömt stänga av headsetet och sagt något så att gästen vid speakerboxen hör det (Tonnie gör det typ dagligen, men det är okej). Det gjorde jag igår. Jag trodde att jag stängt av headsetet när gästen beställt färdigt, så jag tycker att jag kan prata med Jennyfer, så jag säger "Runt Bitch, Run!". Men, headsetet var på. När gästen kom fram visade det sig att det vr en kille i min egen ålder, vilket gjorde det hela lite mindre prinsamt, så i stället bröt jag ut i totalt asgarv och frågade om han hört vad jag hade sagt. Det hade han, och han skrattade nästan lika mycket som jag. Klockrent. Han kom idag igen förresten, när jag stod i ettan. "Oh, men det är ju "run bitch run"!" sa jag.

Nu ska jag försöka hitta lite föda, sen ska jag leka med Mauritz. Min kropp skriker efter spikmattan, så jag antar att det blir en omgång med den lite senare också.

take care / s.pehrson

04.04 - spikmattan väntar!

Då var ett pass på Donken avklarat. 19.30-01 blev 19.30-03, helt okej, särskilt om man tänker på att det är extra betalt eftersom det är/var juldagen. Vi sålde plus varje timme, och efter klockan 1 var vi bara tre pers, så ibland kändes det riktigt tungt. Jag tyckte så synd om Jennyfer och Juan när jag gick vid 03, men Juan sa att jag kunde gå så... Hade han bett mig stanna hade jag dock gjort det. Hoppas de inte står där uppe nu, helt överkörda... Fan, lite dåligt samvete för att jag inte stannade. Jag hade lätt kunnat jobba 19.30-06, utan problem.

Men i stället för att vara på jobbet sitter jag nu här, inkurad i en mysig filt i soffan. Jag kan hör hur pappa, eller det kanske till och med är mamma, snarka. Inte ens någon av katterna är vakna. Jag tänker dock inte gå och lägga mig. Jag ska börja jobba igen klockan 11, så det känns inte särskilt lönt. Jag hade förmodligen varit tröttare om jag gått och lagt mig nu och vaknat vid 10 än om jag stannar uppe i ett dygn till. Så därför ska jag nu gå och lägga mig på min spikmatta i en halvtimme eller så, och därefter ska jag ta en lång och varm dusch. Sedan lär jag återvända till soffan igen, i sällskap av en bok eller en bra film.

take care / s.pehrson

lördag 25 december 2010

Julen 2010

Och då var ännu en efterlängtad jul förbi. Det är egentligen knasigt hur mycket man stressar och förbereder och fixar och donar inför en enda dag. Knasigt, men mysigt. Jag hade en fruktansvärt mysig julafton. Den spenderades hemma tillsammans med mamma, pappa Sanne och alla kisekatterna. Det är alltid lika skönt att bara vara hemma på julafton; slippa passa tider, bete sig hur man vill, äta när man vill och så vidare. Så, Kalle Anka och André Pops, och därefter julklappar. Jag fick bland annat 5 böcker, presentkort på H&M och Gina Tricot, ett kamerastativ (!) och lite pengar. Mycket nöjd med det blev jag måste jag säga, och jag ser fram emot måndag då jag ska få ännu några paket, eftersom posten varit lite efterbliven den senaste tiden. Övriga familjen var även de nöjda med sina paket, och efter julklappsöppningen åt vi i sällskap av Karl-Bertil Johnsson, en klassiker på julafton. Sedan tyckte vi att vi skulle se film, och vi bestämde oss för Bolt. Efter 5 minuter sov både mamma och pappa... Lyckat! Men jag förstår dem, jag var själv en aning sömnig efter all julmat.

Sedan kom Markus förbi, två gånger. Jag försökte trösta så gott jag kunde, men det är alltid lika svårt att veta vad man ska säga. Men du vet att du kan ringa/smsa när som helst Markus, oavsett tid på dygnet. Alltid.

Lite senare fick jag julaftons bästa julklapp; en Lukas. Han kom hit helt oanmält och jag blev jätteglad. Julen kunde med andra ord inte slutat bättre!

Egentligen har jag lite bilder från kameran, man jag orkar inte lägga in dem på datorn och det är nog inte så mycket att se heller. Lite julgranskulor, en katt med fluga... Ni kan nog vänta lite, eller?

take care / s.pehrson

fredag 24 december 2010

God Jul önskar Sara och Deluxe!

take care / s.pehrson

torsdag 23 december 2010

Snön gör kaos med Skåneland

Alltså, den här snön... Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. En vit jul, det är ju underbart, men den hade inte behövt vara såhär vit. Snön har inte gjort annat än att ställa till med problem idag. Jag och Kani (rättare sagt Kani, den sjusovaren!) tyckte att vi kunde skita i bussen mot Nova och i stället ta en taxi så att vi kunde få sova en extra halvtimme. Dock fick vi inte tag i någon taxi, för det var minsann fullbokat (I wonder why?) så Kanis pappa fick komma och hämta oss. Vi stod snällt ute och väntade, och precis när han kommer och ska svänga in mot oss fastnar han i snön. Han kommer absolut ingenstans. Så jag och Kani fick putta på bilen allt vad vi orkade, men den vägrade att röra sig. En förbipasserande stannade och försökte hjälpa till, men det hjälpte inte. Tack gud för lastbilsgubben som räddade oss med sin dragkrok, annars vet jag inte hur vi hade löst det! Han är utan tvekan dagens hjälte! Så, vi kom fram till Kanis körskola ungefär 10 minuter försent, och därifrån fick jag pulsa till Nova. Det var inte helt lätt, dels på grund av snön som yrde runt mig och dels på grund av att jag hade så fruktansvärt ont i magen så jag knappt kunde gå. Väl framme möttes jag av Mauritz, Lukas och ett stängt Nova. I 40 minuter fick vi vänta på att få komma in i värmen, och ett tag var jag tvungen att ligga på spikmattan som jag fick av Kani för att min mage näst intill dödade mig. Jag har aldrig varit med om en liknande smärta... Hemskt.

Julklapparna blev inhandlade utan några större svårigheter, och jag köpte inte, för en gångs skull, något till mig själv, även om de där skorna på Din sko var fruktansvärt lockande... Det får bli på mellandagsrean! Vi åkte inte till stan, gick lite där och sedan tog jag bussen hem, pulsade i lårhög snö hem och kom hem utmattad och frusen. Jag hann knappt vara hemma förrän det var dags att ge sig av igen. Då skulle vi hem till Lukas för att byta julklappar. Hem igen, besök av Sofie och senare Markus och nu sitter jag och funderar på om jag kanske ska gå och slå in de sista julklapparna. Det är helt sjukt; imorgon är det julafton! Det lilla barnet inom mig jublar öronbedövande! Under granen trängs klapparna och vi alla längtar till morgondagen. Kalle Anka, julklappar, julmat, mysfaktor på hög nivå och allt som hör julafton till... Jösses, jag kan knappt vänta!

take care / s.pehrson

Gällande frånvaro från skolan

"Sara Pehrson erhåller härmed en varning på grund av ogiltig frånvaro. Eleven har under perioden v. 45 till v. 48 haft hög frånvaro från skolan. Frånvaron har helt eller delvis inte intygats. Det är viktigt att vårdnadshavare anmäler frånvaro för omyndiga elever.
Rapport bifogas som visar elevens ogiltiga frånvaro under den senaste rapporteringsperioden.
Om närvaron inte förbättras har skolan skyldighet att rapportera detta till CSN. CSN kan då komma att reagera med indraget studiestöd.
Om ni har några frågor eller om den frånvaro som vi registrerat är felaktig, ber vi er kontakta skolan."

Inte ens ett litet "god jul" kan de kosta på sig. Fan, jag känner mig nästan lite bad ass nu! Eller så bryr jag mig inte ett jävla skit. Jag kommer att förbättra min frånvaro nästa termin om jag för omväxlings skull får lära mig någonting, annars får de väl ta mitt studiestöd. 1050 kronor kan jag klara mig utan, så de kan lika gärna ge de pengarna till bättre behövande.

take care / s.pehrson

onsdag 22 december 2010

Kani gästbloggar, del 4

Challow folks !

här har ni kanibanani igen.. har hängt med sara några gånger men har inte hunnit/kunnat gästblogga :( det som är en tradition för oss.. zämzt! KAOZ

sara ska göra kaoz med er alla

VEm var det som kasta? VEM VAR DET SOM FUCKING KASTA?

iallafall, vi lämnar turkarna åt sidan, vi är faktiskt i Sverige.

vi såg precis på ett sjukt program, en tävling där den som kunde äta upp en tallrik med grisvagina skulle vinna. det såg ut som beige bajskorv. sara klöks.

jag har aldrig i hela mitt liv som vän med sara sett/hört sara göra så sjuka ljud/grimaser ifrån sig som hon gjorde när jenny gav henne en tallrik med risgrynsgröt. jag tittade upp med häpna ögon x100 och undrade vad i jesus namn som hände. skulle hon stupa? skulle hon dö? skulle hon spy på min nya soffa? vad händer? hon reser sig upp o fortsätter göra ifrån sig sjuka ljud och snor en cola (alltid cola på burk i min kyl) som hon klunkar i sig helt panikslaget. kollar på mig med livlösa ögon.
vad hände?
fan, kaoz

idag sa 3 personer till mig på jobb att jag ser omänskligt sliten ut. tack kära kollegor, det värmde. gick rakt in i hjärtat.

jag, jenny och sara hade julklappsmyz hos mig ikväll, jenny halvligger i min soffa, jag o sara är i min "hall" och klär på oss för att gå ner och smoka och jag kollar mig i spegeln och säger:
"fuck, jag är sliten, men ser inte sååå jävla sliten ut som alla säger att jag gör"

jenny kollar upp på mig med ett upphöjt ögonbryn som bara jenny kan göra och säger:
"jag kan se dina mörka ringar under ögonen, och jag sitter härborta utan glasögon"
det var skitkul när hon sa det. kände mig som ett spöke

vi beställde hem maoud, jenny o sara käka pizza o jag thaimat, de va inte så mkt men jag var så trött så jag hamna i koma efteråt och var tvungen att däcka i min soffa
sara pekar och skrattar åt mig och säger: "haha kolla på kani"
kände mig som ett överarbetat djur :(

jenny var nära på att köra på en gammal tant när vi skulle in till malmborgs innan. jag sa till henne att akta sig för kärringen bara gick mot bilen.
jenny fräser mot mig och säger att hon fan inte tänker stanna för att det inte är något övergångsställe. hahaahahha, herregud, kul om vi körde på kärringen, då skulle det bli en helt annan vändning på kvällen.
en kväll på polishuset

sara låg halvnaken på mitt golv, på sin nya spikmatta som jag köpte till henne, hon hade önskat sig den, och jag köpte den såklaaort, men allt jag o jenny kunde se den stunden var bröst, bröst och bröst.

jag vill också ha stora bröst:(:(:(

eller normalstora då

jag hoppas att jenny kommer hem med livet i behåll, hon skulle köra hem med energinivå som låg på 0

jag o sara skulle slänga en sjukt fet påse med sopor, det var precis som att dumpa ett lik på KG, vi skapade KAOZ i soprummet. herregud. jag bara kasta iväg påsen mot sopbehållarna som var överfulla och allt bara spred sig. lite dåligt samvete nu..

sen när vi tog hissen upp mot mig var det spooky som fan. sjuka ljud, sen tystnad, sen utanför dörren låg något obegripligt, något stort o sjukt. jag vet inte vad det var, såg ut som något en clown spytt upp.

såg precis ett litet klipp när rihanna sjunger "only girl" (min låt!!!) live, fyfan vad hon förstörde den.
jag tror att jag ska gråta lite nu

nä, nu ska vi kolla på white chicks :D:D:D:D:D:D:D

sen ska jag o sara sova med massa jävla gosedjur, flodis, gosis och nallis, och upp tidigt för jag har körskola klockan nio.

sjuuuukt :(

ha de fint folks! vi hörs nästa gång


take care / k.gaznaghi

tisdag 21 december 2010

Bloggtorka?

Nej, åter igen handlar det bara om att tiden inte riktigt räcker till, och när jag väl får tid över vill jag bara sitta ner, stirra in i väggen och inte göra någonting.

Helgen var bra. Lite jobb, lite falafel med Jenny, ett besök på Entré med Jenny och Emma och så Sofies födelsedagsfest. Igår sprang jag fram och tillbaka till torget ett antal gånger, bara för att posten suger. Sedan sov jag rätt mycket, för jag hade migrän. Jag tror det är allt. Jag ska försöka bli bättre nu, ta mig i kragen när det gäller uppdateringen.

Det är tre dagar kvar till julafton, och jag har absolut noll julfeeling. Igår slog jag in fem julklappar, för det är allt jag har. En till Jenny, en till Lukas och tre till Sanne. Resten ska inhandlas på torsdag, dagen innan julafton. Heja Sara! Men okej, lite pepp är jag. Faktiskt. Det är ändå jul, mysigaste tiden på året!

take care / s.pehrson

fredag 17 december 2010

Hejdå LBS, vi ses nästa år!

Jag vet egentligen inte varför jag ansträngde mig och gick till skolan idag. Sista dagen innebär för det mesta att vi på LBS bara flummar runt, och jag kan inte påstå att idag var ett undantag. Större delen av de drygt 2 timmar jag var där spenderades med att spela bordsfotboll, vilket faktiskt är galet roligt, samt snicksnacka lite med folk jag inte träffat sedan förra veckan. Förkylningens fel. Lärarna tyckte att vi skulle stanna ända till klockan 15, men jag undrar om det faktiskt var någon som var det. Jag var det i alla fall inte, för jag tog mitt pick och pack och gick vid 13. Då gick jag ner på stan med Mauritz, hämtade kläder på Lindex som jag beställt för två veckor sedan och glömt bort fram till idag, stötte på Sanne och hennes vänner och följde efter dem lite (som den överbeskyddande storasyster jag är är jag inte helt nöjd med att min lillasyster ränner runt på stan, nej nej!), sa hejdå till Sanne, hängde med Mauritz, köpte en bottenlös väska (var har du varit hela mitt liv?!) samt dog av skratt. Om ni kollar på bilden så förstår ni varför. Det är ett fotografi, för er som inte förstår det. Helt underbart. Jag och Mauritz skrattade så vi grät inne på Åhlens. Han ska få den boken av mig i julklapp, för jag vet att han kommer gilla den!

Sedan åkte jag hem, bytte om och packade och sedan kom min fina vän Markus och hämtade mig. Hur bra är det inte med vänner som har körkort när man inte känner för att ta bussen med ett ton packning? För er som inte vet svaret så låt mig berätta att det är helt fantastiskt! Att sedan Markus tyckte att vi skulle åka till Nöbbelöv i stället för Linero är ju en helt annan sak. Tack Markus, du räddade min dag! Jag är nu, hos Lukas, tillsammans med Mauritz. Jag har ätit en jättegod gulaschsoppa samt klagat över min arma lilla kropp som för tillfället värker något fruktansvärt. Det känns som om hela kroppen är en enda sträckning. Därför ska jag spendera hela kvällen framför Sims, för min dator är hos Lukas, tack vare Markus!

take care / s.pehrson

torsdag 16 december 2010

Jag har nästan slutat röka... nästan.

Vill ni veta en sak? Jag har inte rökt på fyra dagar. Det är liksom inte särskilt ultimat att röka när man är sådär överdrivet förkyld som jag har varit nu, speciellt inte om man har en sådan äcklig hosta som jag dras med, så jag har lagt det på hyllan tills jag slutat hosta. Så jag har med andra ord inte slutat. Tyvärr, för er som trodde det. Det känns ju som ett bra läge att sluta nu, men jag vill kunna njuta av min sista cigarett, vilket jag inte är säker på att jag gjorde sist. Dock har jag noll abstinens, så den dagen jag bestämmer mig för att sluta kommer det gå lätt som en plätt. Jag är stolt över mig själv!

Min förkylning blir bättre för varje dag nu. Värsta dagen var i tisdags. Då rörde jag mig knappt från soffan. På kvällen hade jag så ont i hela kroppen så jag kunde inte ens ta mig ner till min säng, så jag stannade i soffan. Jag hade feber fram och tillbaka, hostade och snorade (hur kan så mycket snor rymmas i en så liten näsa? Jag börjar på allvar tro att det är min hjärna som rinner ut nu...). Nu däremot hostar jag mest. Snorar lite också. Mina smaklökar har gett upp, det gjorde de redan igår. Jag är sjukt sugen på nudlar, men tanken på att det inte kommer smaka någonting får mig att stå över.

Sista dagen i skolan imorgon innan jullovet!

take care / s.pehrson

tisdag 14 december 2010

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami

"Toru Okadas katt har försvunnit. Kort därefter försvinner även hans fru. Samtidigt börjar han få en rad anonyma sexsamtal på telefon, han blir kompis med en morbid men gladlynt grannflicka, träffar en kvinna som är uppkallad efter en ö i Medelhavet och lär känna en åldrad löjtnant från andra världskriget. Efter en tid har Okadas ordnade Tokyo-tillvaro bytts mot total förvirring. För att återfå kontroll över situationen börjar han tillbringa alltmer av sin tid i en torrlagd brunn och det är tydligt att inget kommer att bli som det varit."

När jag hade läst Kafka på stranden hävdade jag lyriskt att Murakami var min absoluta favoritförfattare, och en bok senare hävdar jag det fortfarande. Den här boken är om möjligt ännu bättre än Kafka på stranden. Intressanta och konstiga personligheter som kommer och går boken igenom, frågan om vad som är dröm och vad som är verklighet... Jag älskar det! Läs den, jag lovar er, det är 741 sidor magi!

take care / s.pehrson


Tack Yoshi för att du förgyllde bilden!

Som en fisk på land

Igår psykbryt och idag assjuk. Jag älskar mitt liv för tillfället. Konstant huvudvärk, en hosta som jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva och en kropp som gör ganska så jätteont varje gång jag försöker röra på mig. Jag har parkerat mig i soffan och tänker stanna där resten av dagen. Jag vet inte om jag har feber... orkar inte ta reda på det heller.

Och psykbrytet igår... Jag vet faktiskt inte vad jag hade gjort om inte Lukas varit där. Men samtidigt ville jag inte att han skulle se det. Men jag är glad att han var där. Han är bäst i världen, min Lukas.

Som ni märker har jag inte mycket vettigt att komma med... Förlåt.

take care / s.pehrson

måndag 13 december 2010

Lucia Movie Night

Lucia Movie Night är nu avklarad, och jag måste säga att det var betydligt bättre än förra året. Filmerna var bättre, maten var bättre, jag somnade inte och jag hade dessutom filt och kudde med mig så jag satt extra mysigt. Bra jobbat SF!

Första filmen vi fick se var Easy A, som faktiskt var riktigt rolig. The Town var bra den också, men Love and other Drugs var mest klyschig och utdragen, men den vägdes upp av att Jake Gyllenhaal är så jävla snygg. Så, filmutbudet denna Lucia Movie Night klår fjolårets med hästlängder!

take care / s.pehrson

söndag 12 december 2010

Ännu en lång sammanfattning

Mina helger ger numera inte mycket utrymme för att blogga, tyvärr, så jag hoppas att ni som faktiskt bryr er om min stackars blogg orkar ta er igenom ännu en lång sammanfattning av en helg i mitt liv.

Fredag: Skolan var faktiskt givande. Jag kommer inte ihåg om jag kanske bloggade något under fredagen, men jag tror jag gjorde det. Jag skrev nog något om att jag hade jobbat natt och var ganska död. Men som sagt, skolan var givande, så när jag kom hem var jag nöjd. Jag parkerade mig i soffan och såg ett avsnitt Desperate Housewives och sedan sov ja
g fram till tio i åtta, då jag bytte min soffa mot den uppe i vardagsrummet. Finalen i Idol 2010 stod på schemat, och mitt hjärta bankade såklart för Jay. Hans version av Like a prayer ger mig rysningar varje gång jag hör den! Lukas och Mauritz, samt mamma och Sanne gjorde mig sällskap, och tillsammans hade vi en mysig kväll framför tv:n, vilket jag behövde. Och Jay vann! Så jävla rätt om jag får säga det själv. Jag skrek högt och ljudligt av glädje kan jag tala om. Det är nog den bästa vinnaren Idol har presenterat sedan starten, faktiskt.

Lördag: Började så smått med ett pass på Donken. 12-16 och
det var inga större problem. Rätt mycket att göra, men det var överkomligt. Därefter åkte jag och mamma och hämtade en soffa. Note to self: gå aldrig med på att bära en Klippan-soffa ner för en eller flera trappor igen, det kommer bli min död. Den här gången låg jag dock inte i soffan när vi åkte hem, för nu fanns det inge Sophie i framsätet, så nu kunde jag sitta där i stället. När vi kom hem var jag stressad till tusen; jag hade ingen planerad outfit för kvällen och jag hade ungefär en halvtimme på mig att bli klar innan Markus skulle komma och hämta mig, Linda och Lukas. Tack vare Linda fick jag till slut på mig lite kläder och tack vare att jag var så snabb så var jag klar i tid. Mot Genarp! Festen var riktigt rolig. Stort minus till Jonte dock, som redan klockan åtta kastade in handduken och spydde på toaletten. Way to go kompis, tack för segern! Däremot är jag jävligt imponerad över min fine pojkvän. Numera kan ni kalla honom Danskungen, för som han dansade! Under alla år som vi har varit tillsammans har jag aldrig sett Lukas dansa på en fest, men igår var han som en helt annan människa. Han dansade, han bjöd till och med upp folk och drog med dem upp på dansgolvet! Helt otroligt! Han dansade i princip lika mycket som jag! Stolt flickvän kan man väl säga att jag var. Tack Fredrik och Amanda för en sjukt bra fest!

På gränsen mellan fulla och nyktra, men ack så söta!

Söndag: Vaknade lite lätt bakfull och kände för en ordent
ligt frukost, så det fick bli kokta ägg och toast. Resten av dagen har till större delen spenderats på soffan i sällskap av det där förbannade historiaarbetet och en och annan katt. Men tro det eller ej, arbetet är nu färdigskrivet och kommer att lämnas in i tid!

Jag och Stitch chillar mest

Nu sitter jag och taggar inför Lucia Movie Night. Jag har varit på torget och köpt cola, chips och choklad, så nu ska jag bara packa ner en kudde och en filt och sedan är jag så gott som good to go! Det kommer bli en fin natt, det är jag säker på! Dock kommer morgondagen bli tuff; bion slutar väl mellan 6-7, då ska jag hem, sedan till skolan 10.15, sedan till jobb så fort som möjligt efter skolan har slutat klockan 14 och då jobba till 23. Och hålla skiftet. Jag kommer vara på gränsen till zombie imorgon, men det är det värt.

take care / s.pehrson

fredag 10 december 2010

Trött nattarbetare

Jag är rätt trött nu. Jobbade ju natt igår, kom hem vid halv sju i morse och somnade ganska direkt. Gick upp halv tolv och tog mig till skolan. Har faktiskt lyckats vara ganska effektiv också. Dessutom fick jag en fin kommentar från Anna: "det är galet att du kan vara så snygg med så mycket trötthet i kroppen". Genast blev det lite lättare att hantera tröttheten. Dessutom knäckte jag precis nöten om vad jag ska skriva om i en artikelserie som vi ska jobba med i början på nästa termin. Underbart, då var det ur vägen.

Natten då, hur var den? Den var fin. Kani och jag flippade ur ibland, mest Kani faktiskt. Vi slogs lite också, även det ganska roligt. Monique, som jobbade till tre, flummade till max. Rätt skönt att jobba natt en vardag, faktiskt. Dock hade jag aldrig gjor
t det om jag hade börjat skolan halv nio på morgonen. Men halv ett är okej, det är fem timmars sömn. Nu ska jag hem och sova, sedan blir det Idol-finalen med Lukas och Mauritz.

take care / s.pehrson



Såhär såg jag ut igår någon gång runt 21.30, precis innan jag började min promenad mot jobb. Taggad till max, som ni ser!

torsdag 9 december 2010

Denna ständiga kamp om mitt efternamn...

Peder... Jag är så besviken så jag kan knappt beskriva det med ord. Pehrsson? Nog för att jag heter Persson i folkbokföringen, men Pehrson ligger i släkten och jag ska byta så fort jag kan. Men Pehrson med dubbel-s? Årets skämt. I mitt huvud är det Pehrson, inget annat.

Och ja, jag har sovit typ en timme, jag är grinig.


take care / s.pehrson

onsdag 8 december 2010

Kan man inte bara ge bort julklappar? Det är så jobbigt att skriva önskelista...

Idag gav jag upp något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat; snoozande. För att minska risken för att jag försover mig ställde jag idag klockan på 07.30, alltså den tiden då jag måste gå upp för att komma i tid till skolan, och så la jag mobilen på skrivbordet, vilket innebär att jag måste gå ur sängen för att kunna stänga av alarmet. Och vet ni vad? Det fungerade! Jag var synnerligen nöjd över mig själv när jag satt på bussen ner till skolan, samt när jag kom i tid. Underbart.

Jag hade ett sådant där samtal idag med min mentor, ni vet, ett sådant där samtal där de tittar på en med oroliga ögon och undrar om någonting är fel, hur man kommer att klara sig utan deras tillsyn och om man över huvud taget är redo att klara sig själv. Ja, min frånvaro låg på 24% förra månaden, men om ni ser till så att jag faktiskt lär mig någonting så kanske jag faktiskt känner för att komma till skolan. Jag sa det till honom, att jag var besviken över att jag inte lärt mig någonting. Då såg han nästan lite sårad ut, men han förstod att jag menade allvar. Sedan kom vi fram till att jag klarar mig ändå, med skolarbete och liknande, men att han ändå måste skicka in en varning till CSN. Okej, det kan jag gå med på, så länge jag får lära mig något spännande nästa termin. Typ hur man fiskar bläckfisk, eller något.

Efter skolan dejtade jag Sofie. Vi gick runt i affärer och jag köpte två tröjor, samt en födelsedagspresent till Sofie (hon vet vad det är... det är en tröja, som hon har valt själv och dessutom provat) och julklapp till Lukas. Hans julklapp gick på 700 kronor. När jag berättade det för honom kunde jag höra i hans röst att jag inte borde ha gjort det, samt att han inte tänker lägga ut så mycket pengar på mig. Det är okej, jag älskar honom mer än han älskar mig, då ska det synas! Skämtåsido, jag måste faktiskt ge honom en önskelista imorgon, annars kommer han slakta mig. Efter vår lilla shoppingrunda åt vi på Ha Long. Jag blev mätt som ett djur. Sedan åkte vi hem och chillade lite. Markus kom förbi en stund också. Härligt, honom har man inte sett på ett tag, och inte Sofie heller för den delen! Fina vänner det där, jag tycker mycket om dem.

Önskelista var det. Vad fan vill jag ha? En skrivare, ett kamerastativ, massor med tv-serier, Disney-filmer, kläder, presentkort, en stor kram av alla mina vänner... Listan kan bli lång. Bara att sätta igång antar jag!

take care / s.pehrson

PS. Och så vill jag hälsa min vän Anna att hon borde ta mer plats. Hon må vara liten, men hon har ett stort hjärta.

Ibland skriver jag löjliga dikter

Alla snubbar vill ju vara katt
har jag hört
men
om jag vore en katt
hur skulle jag då kunna tala om
för dig
att
jag älskar dig?

Jag älskar dig
och jag kan säga det
om
och om igen
utan morrhår, utan svans
men
ändå säger de
att alla snubbar vill ju vara katt

take care / s.pehrson

Katter katter katter, ibland flippar de ur

Jag kan inte sluta titta på den här... Så fruktansvärt söta! Mauritz visade mig den för en stund sedan, och jag grät av skratt, och för att de är så sjukligt underbara och roliga.

take care / s.pehrson


tisdag 7 december 2010

Jag går inte längre till skolan för att lära mig någonting, jag går dit för att träffa människor

Idag, när jag vaknade och såg att klockan var "oj min lektion börjar nu" insåg jag att jag har tappat lusten att gå till skolan helt och hållet. Varför? Jag har snart gått första terminen i trean, ungefär 4 månader, och jag ska vara ärlig; jag har inte lärt mig någonting. De enda lektionerna jag faktiskt lär mig någonting på är journalistiklektionerna, alla andra lektioner är riktiga besvikelser. Och besviken är vad man kan säga att jag är på den här terminen, minst sagt. Det är inte så att jag vill ha prov efter prov efter prov eller drunkna i läxor, men jag vill i alla fall LÄRA mig någonting. Är det för mycket begärt? Nej, av en skola tycker jag knappast att det är det. Varje historialektion, varje naturkunskapslektion och så vidare, sitter jag och väntar på att vi faktiskt ska komma igång. Efter fyra månader väntar jag fortfarande på den där känslan av att ha påbörjat något, av att ha lärt mig något. Tack LBS för den hittills sämsta terminen i skolan, rent läromässigt.

Jag kan lika gärna ta ut mitt jullov nu. Men då blir det väl ett jävla tjat om all frånvaro och så vidare. Inte för att det inte redan är det, men två veckors frånvaro märks knappast på varken intelligensnivån eller hur långt back man ligger jämfört med de som varit där varje dag, varje lektion. CSN kanske gnäller lite om studiebidraget, och jo, det kanske är tråkigt, men jag överlever. 1050, vad är det för en jävla summa egentligen? Inte genomtänkt, skulle jag tro, eller så föddes politikerna som bestämde det som gamla surgubbar som aldrig varit unga och fattiga.

Nej, nu är det slutkräkt för idag.

take care / s.pehrson

söndag 5 december 2010

En helg senare

Jag har absolut haft noll tid att blogga i helgen, har varit på språng exakt hela tiden. Galet har det varit, men samtidigt helt fantastiskt. Jag ber redan nu om ursäkt för ett monstruöst långt inlägg, men jag tänker ändå dela med mig av min helg, för den har varit väldigt, väldigt bra.

Fredag: Började med skola och journalistik, där vi fick en uppgift som gick ut på att vi skulle skriva en krönika som handlade om tv-utbudet. Helt okej uppgift, och jag var klar långt innan deadline och jag tror till och med att det gick ganska bra! När jag precis tänkte bege mig hemåt fick jag ett sms från Kani som kände sig ensam, så i stället för att ta bussen till Norra Fäladen tog jag bussen till Klostergården. Där blev det Super Mario på Wii (jag sög i början, men sen var jag grym! Jag gjorde dessutom en massa konstiga ljud hela tiden, fråga Kani...) och lite makaroner som frukost/lunch/middag. Vid sex åkte vi tillsammans mot Fäladen, och när jag kom bytte jag om och en stund senare kom Jenny och hämtade upp mig och Lukas. Mot Värpinge och Jennys lägenhet där det vankades fest med fint folk från Donken för att fira allas vår Emma! Mycket trevligt, mycket nostalgimusik och liknande. Någon gång bestämde vi oss för att vi skulle in till Spisen, så vi tog vårt pick och pack och gick dit. Jag var ju dum nog att lämna mitt leg hemma, men det löste sig jävligt bra eftersom jag kom in med hjälp av Jennys leg. Hur kul är inte det, att jag kommer in med Jennys leg? Väl inne träffade jag Nicolas från klassen som blivit medtvingad av sin syster. Hans första fylla, bör tilläggas. Vi pratade jättemycket han och jag, mer än vi gjort sammanlagt under våra två och ett halvt år i samma klass. Jag minns även att vi tillsammans slängde oss i en snöhög och låg och tittade upp på den svarta himlen och konstaterade att allting snurrade. Efter många om och men gick jag, Lukas, Sami och Nicolas till Donken på Fäladen och åt fyllemat. Sedan var det tack och adjö och så gick alla hem till sitt. Sjukt bra fredag!

Lördag: Lördagen började med en baksmälla som hette duga. Jag var helt ur funktion från det att jag vaknade till det att jag började jobba klockan fem. När jag vaknade vid ett gick jag upp, åt lite och sedan somnade jag på soffan igen och vaknade halv fem av att Lukas säger att jag snart ska börja jobba. Suveränt. Det gick dock bra att jobba. Jag försökte lura Juan genom att säga att jag inte var särskilt bakis, men det gick inte, han kunde se det på mig. När jag slutade klockan elva mötte jag upp Lukas och vi åkte ner till stan, där vi i sin tur mötte upp Mauritz och sedan gick vi hem till Nicolas. Där såg vi film och hade det allmänt trevligt. Rätt knasigt att en kväll kan få en att umgås med en klasskamrat som man knappt pratat med under hela gymnasiet, men samtidigt jävligt fint. Vi tog sista bussen hem vid 3,hoppade av vid Statoil, gick till Donken för att få lite mat och sedan gick vi hem. Jag, Mauritz och Lukas somnade gott till Aladdin den morgonen!

Söndag: Åter igen lite jobb, 12-16. Fint pass som jag spenderade i tvåan. Det bästa på hela passet var utan tvekan när Yessie ställer sig i luckan utanför tvåan och kallar på mig. Automatiskt tror jag att jag glömt något till parkeringen som jag bad henne springa med, men ack så fel jag hade. När jag kommer fram till luckan får jag en fet jävla snöboll rakt i bröstet. När Yessie sedan kom in igen tog jag snön som samlats på min tröja och kastade den rakt på henne, för att hämnas. Riktigt roligt, där fick alla sig ett gott skratt mitt i peaken! Jag hade även vattenkrig med Sanne, även det mycket underhållande! Jag slutade som sagt fyra, och då var det bara att åka hem och byta om och sedan sätta sig på bussen ner på stan. Fika med Polly var det som gällde! Jag fick vänta en stund på Polly vid Espresso House, och givetvis blir jag i princip våldtagen då. Jag står och röker och ser tre äldre män komma mot mig. Jag hör på långt håll att de är berusade och jag tänker direkt att fan, någon av dem kommer stanna och jävlas. Och mycket riktigt så stannar en av dem framför mig. "Nej men gud vilken vacker flicka!" utbrister han och upprepar det x antal gånger. Han tar av mig mössan för att kolla på mitt hår, han pussar mig på kinden och visar upp mig för sina vänner som om jag vore ett litet husdjur, och säger hela tiden hur vacker jag är. Jag var i chocktillstånd, och vågade inte riktigt säga emot för jag var rädd att han skulle bli våldsam eller liknande, man vet ju trots allt aldrig. Efter många om och men gick han därifrån. Jag ringde Lukas, som blev arg för att jag inte gått därifrån. Inte så jävla lätt alltid, tyvärr. Efter denna incident kom Polly, och vi hade en mycket fin och mysig fikastund. Det var fan 10 månader sedan vi sågs sist! Sjukt, sjukt, sjukt, och väldigt dåligt av oss. Jag har saknat henne, hon är en sådan vän som jag bara kan prata med trots att det gått så lång tid sedan vi sågs sist. Ingen jobbig tystnad, inget jobbigt kallprat, bara bra, helt enkelt! När jag satt på bussen hem åkte bussen nästan av vägen. Lite panikartat, men ingen dog. Eller skadades. Eller någonting. Det var bara lite läskigt.

Det här blev väldigt långt... Förlåt. Grattis till dig som orkade läsa hela utan att bli totalt uttråkad!

take care / s.pehrson

fredag 3 december 2010

Min dator för 17 000 kronor lever ett eget liv

Visst är det underbart när man har en uppgift, kommit in i ett riktigt bra flow och bara skriver, skriver och skriver, och helt plötsligt tycker datorn att det är dags för lite blåskärm. Jävligt omotiverat. Jävligt onödigt. Men en jävla tur att burken lyckades återställa hela dokumentet utom ett och ett halv stycke. Halleluja. Jag tillät mig själv att var arg i två minuter, sedan började jag skriva igen och nu är jag klar. Perfekt taktik om jag får säga det själv.

Nu har jag ingenting att göra. Man kanske skulle ta och åka hem?

take care / s.pehrson

torsdag 2 december 2010

Om det fortsätter snöa kommer till och med jag vara insnöad

Jag bojkottade skolan idag. Inte för att jag mådde dåligt eller någonting, utan mest för att jag kunde. Lite dåligt samvete fick jag visserligen, men det var ändå rätt skönt att sova till tjugo över två. Nästa vecka blir det inget såsande, då får jag skärpa mig.

Så vad gjorde jag när jag hade vaknat vid tjugo över två? Jag åt frukost, gjorde mig någorlunda i ordning och tog sedan bussen ner till stan. Innan jag kom till bussen var jag dock tvungen att bestiga Mount Everest inte mindre än två gånger. Denna jävla snö, den gör inte mycket annat än ligga där och göra livet svårt för oss människor. Hur som helst, väl i stan hade jag en dejt med Maria. Hon och jag träffas inte så fruktansvärt ofta, sist vi träffades var nog i februari när jag fyllde år, men trots det har vi oerhört lätt för att hitta tillbaka till varandra, Vi pratar om det mesta, allt i princip, skrattar och har det bra. Hon är en fin vän, Maria, och jag är glad att vi inte har tappat varandra totalt. Vi har trots allt känt varandra sedan lågstadiet, mycket har hänt sedan dess.

Jag har dessutom hämtat ut mina biljetter till Lucia Movie Night. Jag tycker det är en alldeles underbar tradition som SF har knåpat ihop! Skulle filmerna inte vara bra kan man ju bara sova, svårare än så är det ju inte. Sova är dock något som jag inte riktigt har tid med just nu, för jag vill möblera om mitt rum. Dock kan jag inte göra det själv, för jag är liten och svag, men Lukas vägrar komma hit och hjälpa mig. Därför tänker jag i stället städa hela rummet, så kanske jag blir någorlunda nöjd med min omgivning. Tänk, jag har haft det såhär i några månader och är redan trött på det. Inte färgen eller tapeten, men själva konstellationen. Jag vet dock inte när detta projekt ska dras igång. Det blir inte i helgen, för det har jag inte tid med. Kanske nästa vecka, om jag har tur. Tills dess kan det i alla fall få vara rent...

take care / s.pehrson

onsdag 1 december 2010

Dagens maskiner

Okej, idag blev jag skjuten i bröstet... av en kaffemaskin. Givetvis när det var som mest att göra och alla höll på att dö. Jag skulle göra en stor cappuccino (väldigt viktigt att ni får veta att det var just en stor cappuccino. Jag menar, det kunde varit latte eller vanligt kaffe...) och står vid kaffemaskinen och ska trycka ner manicken som leder kaffet ner i muggen. Ni som tror att den lossnade just då, räck upp en hand (jag tror att den enda som faktiskt kommer räcka upp handen är Sophie, alla andra kommer låtsas att de gör det, eller bara skita i det). Rätt, den lossnade. Så i stället för att rinna ner i muggen, sprutas kaffet, och därefter mjölken, rakt på mig. Fruktansvärt underhållande för gästerna, mindre underhållande för mig, som inte är något direkt fan av varken kaffe eller varm mjölk, och då speciellt inte över hela mig. Jävla kaffemaskin, inte nog med att den är långsam, den är uppkäftig också! Alla maskiner på McDonald's har någon form av problem. Frankie (pommesmaskinen) är självmordsbenägen och talar om det genom att ibland spy ut pommes som ingen bett om. Moget beteende, helt klart. Combon (milkshake/glassmaskinen) har anorexia, för varje gång man fyllt på den får den panik och vägrar stanna då muggen är fylld och kräker i stället ur sig alldeles för mycket milkshake så vi får moppa i typ ett år. Det är inte lätt att vara en maskin numera, och ännu svårare är det att handskas med dem!

Mina skor har kommit. Jag vill bara dregla över dem, de är riktigt fina. Jag ska ta en bild, någon gång, typ imorgon. Då kan jag även visa er de fina kläder jag fick hem från Gina Tricot idag. Sophie, jag har numera en tröja med en... UGGLA! Hur cool är jag?

take care / s.pehrson

Det är Yessies fel att jag försov mig, och ibland är skolan konstig och jag har inte ätit på ett dygn - heja livet!

Jag råkade försova mig idag. Jag blev förbannad på mig själv för att jag inte vaknade av alarmet, och sedan blev jag förbannad på Yessie som kunde smsat lite tidigare än tio i elva, då hade jag kanske inte kommit så sent... Damn you Yessie, nästa gång vill jag ha sms 07.00, sharp! Jag kom i alla fall lagom till efter lunch, så de två sista, och dagens roligaste lektioner, har jag i alla fall varit på. På historian började vi med en lång och aggressivt laddad diskussion med vår rektor angående hela UF-grejen. Jag, personligen, kan inte förstå hur elever i princip kan tvingas starta ett företag som kräver så extremt mycket mer tid än de 50 timmar som kursen är på. Jag har inte den tiden, och tillhör den skara elever som nu gör uppror. Varför finns det ingen alternativ plan för att kunna uppnå kursmålen utan att delta i UF? Diskussionen ledde väl inte till något, men det var rätt skönt för somliga (läs:Peder) att få agera ut lite känslor. När vi väl kom igång med historian kom jag underfund med vad mitt arbete ska handla om (inte slutarbetet, utan det arbete som vi ska göra nu innan jul som ska ha med antiken/medeltiden att göra). Det ska handla om hur grekerna utvecklade den egyptiska konsten. Klockrent. Det passar mig så jävla bra!

Nu har vi estetisk verksamhet, och jag har faktiskt lyckats klämma ur mig en dikt. Det här med poesi är egentligen inte min grej, men David sa något om att dikten var "perfekt". Dock efter att vi tillsammans suttit och tolkat den. Jag skriver inte direkt genomtänkt, det bara händer liksom, sedan får jag tolka när jag känner mig klar.

Tuggummit i min mun har slutat smaka någonting. Och hungrig är jag, för jag har inte ätit sedan åtta igår kväll. Och jag kommer inte kunna äta förrän jag kommer hem ikväll runt åtta. Ett dygn utan mat. Jag ska jobba efter skolan. Visserligen finns det massor med mat på jobbet, men det passar inte riktigt in i mitt nya fettfria liv. Jag känner även en svag huvudvärk. Troligen beror det på matbrist. Och vätskebrist.

take care / s.pehrson