Tjingeling på ett tag!

Jag har haft en fin och bekväm dag med fint sällskap. Anna och Sophie kom hit en stund tidigare idag, bara för att de kunde, liksom. Det var fint att bara vara med dem, precis sådant som behövs ibland. Resten av dagen har spenderats med The Rolling Stones och min resväska. Jag är inte ens klar med packningen än! Det mesta är gjort, och jag har en packlista, så det löser sig.

Nu kommer det vara ganska tyst här fram tills nästa lördag. Tror ni att ni klarar er? Vi får väl se. Jag tänker i alla fall njuta av lite time off från allt vad bloggande och Facebookande heter. Så, vi hörs om drygt en vecka!

take care / s. pehrson

Förkylning 2.0

Jag har under hela dagen försökt komma överens med min brutala förkylning, men den vinner över mig konstant. Hur mycket snor kan en människa egentligen gå runt med? Det känns som om någon sitter på mitt bröst. Det är liksom tungt och svårt att andas, så jag hade helst låtit bli, men jag tror det hade kunnat sluta illa. Jag hostar som en uråldrig rökare och nyser titt som tätt. Jag ska aldrig, aldrig mer gå hem utan skor i ösregn, det är ett som är jävligt säkert.

Tack vare denna förkylning fick jag idag stanna hemma både från skolan och jobb. Jag velade fram och tillbaka hela dagen huruvida jag skulle jobba eller inte, men efter en kort promenad till torget, som slutade med andnöd och ett hostanfall som fick hela torget att vända sig om, insåg jag att det nog inte skulle gå. Så jag sjukade mig. Jag avskyr att sjuka mig till jobb. Det innebär dåligt samvete och lite ångest. Idag fick jag ingenting av det, så med andra ord är jag jävligt sjuk. Snoret har täppt till mina emotionella celler. Härligt.

Imorgon ska jag träffa Anna och Sophie, för imorgon är sista chansen att träffa mig innan jag beger mig norrut. Sedan måste jag städa och packa. När jag kommer hem kommer nästa lördag kommer jag inte ens få sova i min egen säng. Varför? Jo, för då kommer pappas bror, min farbror med andra ord, och hans fru hit och hälsar på (jag har inte träffat dem sedan jag var en liten skit!) och de ska tydligen ockupera mitt rum. Tjena soffan! Och då menar jag inte ens min egen soffa... Jag kommer få smyga ner på dagarna när de ändå socialiserar sig med mamma och pappa, så kan jag sitta lite i min soffa, titta lite på min tv, sitta lite vid min dator, läsa lite i min fåtölj. Det känns sådär att lämna sitt rum, min oas, i någon annans ägo för ett par dagar. Det känns sådär.

I övermorgon åker jag och Lukas! Ofattbart underbart.

take care / s.pehrson

MPL08a 2010/2011

Jag tackar Oskar för skolfotot, för han verkar ha fått det till skillnad från mig. Jag är så jävla imponerad. Fy fan vad vi är snygga! Fy fan vad vi är bra! Jag älskar er, MPL08a. Det gör jag verkligen.

take care / s.pehrson

PS. Klicka på bilden så blir den större, så ser ni vår snygghet bättre!

Ishockeydräkter och toffelhjältar

Jag hade en jätteknäpp dröm inatt. Hela drömmen gick ut på att Lukas varit otrogen, och det var ångest och panik rakt igenom. Det värsta med allt var att i drömmen, då Lukas erkände att han varit otrogen och jag bryter ut i hysterisk gråt, då sitter han bara där med ett leende som bara skriker skadeglädje. Det var så fruktansvärt. Och det kändes så verkligt. När jag vaknade och såg Lukas bredvid mig visste jag inte vad jag skulle tänka. "Fan vad glad att du är här" eller "Vad fan gör du här?". Det kändes verkligen så... verkligt. Jag har tänkt på det hela dagen. Distraktion på hög nivå.

Annars har dagen varit bra. Jag och Mauritz fick faktiskt gjort någonting idag. Vi betygsatte NHL-lagens outfits. Inte för att det är något som angår mig på något sätt, men det angår Mauritz och vår lärare Peter, så jag hakade på. Som Peter sa så är jag ju inte partisk, och kan därför tydligare se den estetiska helheten. Det var ganska kul, faktiskt. Därefter blev det en tur på stan med Albin. Jag köpte en jättefin jacka (den är typ min nya kärlek, nu när Lukas ändå är otrogen...) och ett halsband som jag gått och kikat på ett tag. Därefter åkte vi till Donken, där Albin tryckte i sig 6 cheeseburgare och Juan berättade att han då hade varit vaken i 27 timmar. Om inte mer. Jag har konstiga, men fina, vänner.

Resten av kvällen har spenderats hemma hos mig, och det har varit fint att få spendera lite tid med Albin. Han är min toffelhjälte. Mauritz och Lukas har nu dykt upp, och Albin har åkt. Jag vill spela Sims, och eftersom pojkarna sitter som klistrade framför Fallout 3 är det nog okej att jag gör det...

take care / s.pehrson

Massor med jobb och en kalasfylla där emellan

Lördag: Öppning, 06-15. Katastrofalt mycket att göra från klockan 12. Alla dog lite. Kom hem, bytte om, blev hämtad av Jenny, Emelie och Joanna, åkte ner till stan, sedan hem till Jenny för tjejkväll. Alla blev fulla som ägg, men oj vad roligt vi hade. Efter ett par timmar hade jag knappt någon röst. Någon spydde på hallmattan, jag och Emma städade upp det. Denna någon var för en gångs skull inte jag, bara så ni vet. När alla var lagom packade bestämde vi oss för att äta. Sami och Philip, som då hade anslutit sig (jag vet, det var tjejkväll, men de har båda sina feminina sidor som man bör respektera), ville till Donken på Fäladen. Jag tyckte att det lät bra, det var ju ändå på vägen hem. Det blev ännu en resa bak på Samis pakethållare. Det ösregnade och jag sjöng för full hals. Det var fint. På Donken träffade jag Markus. Jag minns att han sa "Fy fan vad du ser ut!", och jo, det gjorde jag. Genomblöt, smink i hela ansiktet och full som fan. Ingen vacker syn. När jag skulle gå hem, ensam i regnet, blev jag paranoid och trodde att jag var förföljd. Jag tyckte att mina höga klackar inte var optimala att gå hem i om man var rädd, så jag tog av dem och gick hem i bara strumporna. Pratade med Lukas i telefon hela vägen för att jag var ganska rädd. Kom hem, utan känsel i fötterna, och träffade mamma. "Gud vad du luktar sprit!". Jo tack. Däckade, vaknade flera gånger, gick upp, drack två stora glas juice, gick ner igen. Kunde inte somna, spydde som en katt i papperskorgen och sedan kunde jag sova gott ett par timmar. Jävligt bra kväll, om jag får säga det själv.

The girls (alla utom Jenny, som tar bilden)

Jenny och Emelie

Jennys favorittyp av bild; alla tittar ner...

Malin och Matilda

Malin

Jenny och jag

Idag då? Jobbade 11.30-17, bakfull som aldrig förr. Vet inte riktigt hur jag överlevde, men på någon vänster gjorde jag det. Jag hade världens whiskeyröst. Lagom roande. Jag kommer knappt ihåg dagen, förutom att det var sjukt mycket att göra hela tiden. Efter jobb hälsade jag på farmor och farfar. De blev glada och tyckte att jag hälsar på alldeles för sällan. Mamma sa att nu hade jag gjort dagens goda gärning. Kändes bra. Sedan tog jag en cigg med Markus, pratade lite om studenten och hur vi kommer springa mellan varandras studentfester. Lite synd att vi tar på samma dag, men det får gå. Nu ska jag duscha, för jag har aldrig känt mig skabbigare än jag gör nu.

take care / s.pehrson

Djävulens fjäder av Minette Walters

"I Sierra Leone i Västafrika blir fem kvinnor brutalt mördade och tre unga rebellsoldater arresteras för brottet. Reuters utsända, Connie Burns, ifrågasätter deras skuld men ingen vill lyssna. I kölvattnet efter ett våldsamt inbördeskrig där hundratusentals dödades är våldtäkten och morden på fem kvinnor av liten betydelse. Vem bryr sig om att de anklagade barnsoldaterna tvingades till ett erkännande genom misshandel? Efter att ha bevittnat ett brutalt övergrepp på en prostituerad är Connie övertygad om att den skyldige är en man som påstås ha varit med i Special Air Service och som arbetar som livvakt åt en libanesisk diamanthandlare. Hon minns honom från Kinshasa när han var legosoldat och hon misstänker att han utnyttjar krigets kaos för att kunna agera ut sina sadistiska fantasier om kvinnor. Två år senare möter hon samme man av en slump i Irak och gör ett nytt försök att avslöja honom. Efter att ha kidnappats och utsatts för övergrepp och tortyr i en källare i Bagdad släpps hon fri. Förödmjukad och oförmögen att berätta sin egen historia flyr hon till England för att gömma sig. Där möter hon Jess, en ensamstående kvinna vars tillbakadragna läggning mycket väl kan dölja liknande hemligheter. Connie ser paralleller mellan Jess och sig själv, och inspirerad av den andra kvinnan mod fattar hon det riskfyllda beslutet att en sista gång försöka röja mördaren - väl medveten om att han letar efter henne, att han vill tysta henne."

En onödigt informativ baksidestext, men den är faktiskt inte så avslöjande som den verkar. Det gömmer sig väldigt mycket mer i den här deckaren, som trots att den är ganska lättläst är fruktansvärt välskriven och fängslande. Det är en av de bättre deckarna jag har läst, faktiskt. Mycket ångest, bra beskriven ångest, och många intressanta karaktärer. Som det ska vara i en deckare, med andra ord.

take care / s.pehrson

Professional Gaming

Eller som jag skulle vilja beskriva det: Nörderi på hög nivå.

take care / s.pehrson

Jag vill ut ur bubblan jag befinner mig i för tillfället

Det är verkligen svårt att blogga när motivationen är nere på noll och alla dagar är i princip likadana. Ännu en dag då "praktiken" har verkat onödig och allt annat än givande, så i stället har jag varit hemma. Jag har hunnit organisera min garderob, så nu är alla kläder där de ska vara. Jag insåg att jag har väldigt mycket strumpor, och jag kan inte riktigt komma på huruvida det är bra eller dåligt.

Större delen av dagen har jag i mitt huvud varit en vecka framåt i tiden. Om en vecka befinner jag mig i en liten stuga vid en älv i Hälsingland. Det är förmodligen ruggigt kallt, men stjärnorna lyser så mycket klarare där uppe så det gör inte mig någonting. Drygt en vecka av bara varande med personen jag älskar mest av allt och alla. Hur jävla bra låter inte det?

Nu ska jag snart äta pizza och kolla på Idol. Vanligtvis är jag inget större fan av Idol, men i år var här ett par personer som jag vill följa. Jay och Elin, bland annat.

take care / s.pehrson

Jag kan inte riktigt prestera någonting här

Det är fruktansvärt. Jag kan verkligen inte koncentrera mig här, i journalistiksalen. Ingen gör någonting. Jag försöker men blir konstant påmind om den dåliga musiken i bakgrunden, allt snack, all ineffektivitet. Jag vill hem och skriva på min artikel om Ullared. Jag vill hem och skriva på en novell. Jag vill hem och organisera mina kläder. Jag vill hem och fotografera. Jag vill hem och mysa med Lukas. Jag hade fått så mycket mer gjort hemma. Jag tror jag ska åka hem snart. Argumentet att jag inte kan koncentrera mig är trots allt väldigt starkt.

Nu fick jag visst migrän. Hej citodon!

take care / s.pehrson

En helt vanlig dag på Ullared

Jag har varit på Ullared idag. På en onsdag. På en skoldag. Jag undrar hur det gick till, vilket jag inte borde göra med tanke på vem som tvingade dit mig; Kani och Jenny. Men jag ångrar inte att jag följde med. Det var värt det. Jag fick lova min lärare att jag skulle skriva en artikel om Ullared för att det skulle vara okej att jag försvann lite tidigare idag. Dock sa jag det efter jag hade gått. När han smsade mig och skrev "Ullared?! Hälsa Morgan och handla som fan!". Det var dagens random, måste jag säga. Ett sms från Peter. Sedan skrev han att alla Ullaredsbesökare är miffon. Jag tror han har en poäng där. I alla fall en halv.

Trots att jag inte har några pengar handlade jag för 965 kronor. Hur gick det till? Jenny var snäll och sa att om jag ville ha något kunde jag låna pengar. Hon skulle aldrig ha sagt det. Aldrig! 965 kronor som inte ens existerar i min värld för tillfället! Det är galet. Och vad handlade jag då? Kläder, en väggklocka (som jag nu upptäckte är för stor för den plats där min väggklocka normalt hänger... Min värld vändes nyss upp-och-ner!), ett ugglehalsband (!), chokladkalendrar och en smörgåsgrill. Jag är nöjd, även om det kanske inte låter så, men jag är faktiskt nöjd.Tack Kani och Jenny för ännu ett äventyr!

Nu ska jag försöka pigga upp min bittra lillasyster. Hennes liv är lite svårt nu. Stackaren. Lite Sara kanske hjälper?

take care / s.pehrson

Snubben som uppfann migrän förtjänar ett skott i pannan

Vet ni hur mycket jag älskar att vakna på morgonen med en migrän så intensiv att man inte ens kan ta sig ur sängen? Jag älskar den inte alls. Idag var en sådan dag. Jag kunde verkligen inte ta mig ur sängen på grund av den jävla migränen. Varje rörelse fick det att svartna framför ögonen, varje tanke var ett tickande närmre en explosion. Ingen skola för mig, med andra ord, men tack vare min lilltå (also known as Emma Törngren) fick jag veta att jag inte missade någonting. Vi har ju praktik nu i två veckor, och jag tillhör den stora skara elever som inte fått praktik. Vi ska därför sitta på skolan och jobba med skolans webtidning (som än så länge är en väldigt diffus idé) och försöka roa oss med det. Lägesrapporten jag fick från lilltån löd: Det här är så jävla tråkigt.

Klockan 13 hade jag inget val, då var jag tvungen att ta mig ur sängen såvida jag inte ville kissa på mig. Jag hade då legat vaken i ungefär två timmar och förbannat mitt liv, mitt huvud och min urinblåsa. Så, efter att ha lättat på trycket åt jag en för mig stor frukost, bestående av kalaspuffar och en ostbulle samt tog en Citodon. Huvudvärken gav med sig allt eftersom, och vid fyra tyckte jag att jag var i lagom skick för att jobba. Ja, jag jobbade fast jag inte varit i skolan, men jag kan säga som så att om vi hade haft vanliga lektioner idag hade jag varit där. Utan att ens överväga att stanna hemma. Jag vet inte ens varför jag försöker försvara mina handlingar, det är trots allt upp till mig hur jag vill göra, men jag antar att jag försöker försvara mig själv inför mig själv. Kluvet.

Som tur var var det riktigt lugnt på jobb idag. Riktigt soft tempo i driven hela tiden, och ännu mer soft var det att jag kunde bossa ut Christian med parkeringar så fort jag kände för det. Nu är jag dock lite bitter, för det gick precis upp för mig att jag kommer behöva sova med lampan tänd inatt... Jävla skit.

take care / s.pehrson

Ibland får jag söta presenter av min syster

take care / s.pehrson

Två nya ugglor i boet

Den här lille rackaren flög med Kani och Yessie hem från Stockholm som en liten present till mig. Glad Sara!

Störst, bäst och vackrast!

take care / s.pehrson

Hollywoodsvallet

När jag i fredags äntligen bestämde mig för att inte längre vara Leia blev jag i stället en mörkhårig Maria Montazami. What's up med svallet liksom? Jag tyckte det såg rätt okej ut (synd bara att jag ser ut som ett luder på bilderna, men jag förlåter mig själv den här gången), bortsett från mittbenan. Jag förstår varför jag alltid har haft snedbena. Det gör pappa också, för som han skrattade när han såg mig i mittbena i torsdags. Jag fick ett riktigt hånskratt av honom. Jag tror bara han är sur för att han själv sitter där med en munkflint (som han desperat försöker kamma över, bör tilläggas).

take care / s.pehrson

Sophie Lund(h)

Eftersom min äckligt fina vän fyllde vuxet i fredags tänkte jag att jag skulle ägna ett par rader bara åt henne. Bilden nedan är tagen på en trottoar i Los Angeles, och det var också där, i det stora landet på andra sidan Atlanten, som vi insåg att vi nog var menade för varandra. Personer och händelser förde oss samman och resan till USA hade inte varit någonting utan dig, Sophie. Och ett helt år på foto utan dig hade inte heller det varit detsamma. För det var väl egentligen där det började, på foto. Det började där och fortsatte under året, men som sagt, spiken i kistan för en definitiv och jävligt fin vänskap kom i USA.

Jag kan inte sluta tänka på alla sjuka, vackra, konstiga och speciella minnen vi har tillsammans. Redan. För vi är precis i början av vår vänskap, men vi har redan så otroligt mycket fint att se tillbaka på. Wow, tänk bara om ett par år... Då skulle vi kunna skriva en hel roman om oss! Hur coolt hade inte det varit? Det jag försöker säga är helt enkelt att jag älskar dig Sophie, och du betyder väldigt, väldigt mycket för mig.

take care / s.pehrson

Byxförbud!

Jag börjar med att tacka min fina vän Hugo för en riktigt rolig kväll igår. Det är inte varje dag man skriver på frukt, dansar utan byxor eller träffar så mycket härligt folk. Och det är ju inte varje dag man däckar i någon annans säng heller, för den delen. Jag blev lite full, ja. Åkte hem någon gång, tack vare Lukas, Bella och David. Gick in på Donken och dansade med Kani, och hon gnällde över att jag alltid kommer dit när jag är full. Innerst inne tycker hon att det är bra att jag kommer. Sov minst sagt gott när jag kom hem, men vaknade några gånger och kände av en begynnande baksmälla. Och jo, bakfull har jag varit på jobb idag, men det har gått bra ändå.

take care / s.pehrson

Idol - när katten själv får välja

Ack ja, Idol fångar verkligen hela Sveriges uppmärksamhet. Upp... Ni förstår? Dålig humor...

take care / s.pehrson

Ibland finns det inget bättre än när folk vänder sig om och stirrar

Wow. Jag har aldrig varit med om ett skolfoto som har inneburit så mycket glädje och humor. MPL08a nailade skolfotot mina damer och herrar! Det var så... fint. Jag fick nästan en tår i ögat. Sedan kissade jag nästan på mig av chock. Tack vare Mauritz och hans jävla yxa. Vi skulle ta ett varv runt skolan för att flasha med våra outfits, och Mauritz gick i täten. När vi kom till en trappa stannar Mauritz nedanför, och en halv sekund senare hörs ett blodisande skrik. Då är det en stackars etta som fått syn på Mauritz och blivit riktigt, jävla rädd. Jag skrek för att hon skrek, bör tilläggas. Sedan utbröt ett hysteriskt skratt, men det var definitivt en av höjdpunkterna på dagen. Ni kan förstå varför tjejen skrek om ni kollar på bilden av Mauritz längre ner. Inte direkt någon man vill träffa i slutet av en trappa...
Jag jobbade för övrigt i min Leia-frisyr. Alla tyckte jag var jättesöt. Omid gick runt och snackade Star Wars hela passet. Mäkta roande! Och jävlar vilket bra team vi var på jobb idag! Allt gick så fruktansvärt bra och alla jobbade på som fan. Det är då det är som bäst att jobba, när alla gör sitt bästa och allt bara klaffar.

Det ligger för tillfället en död Mauritz i min säng. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Väcka honom? Jag kan ju erkänna att jag till en början skrev "Det ligger en död säng i min Mauritz...". Hur fel? Väldigt fel. Precis som om Mauritz skulle ha ätit en säng och dessutom skulle vara min. Vrickat.

take care / s.pehrson

Patrick Bateman från American Psycho

Jesus och Invisible Girl, dock väldigt visible på denna bild

Nalle Puh... med en yxa

Legolas

Barney Stinson (det står för övrigt: When we are sad, we stop being sad and be awesome instead.. TRUE STORY!)

Jack Sparrow och Leia

Nalle Puh (flashback från nian när Linda var Puh...)

Luke och Leia

Luke och Leia... igen

och igen..

Lisbeth Salander

Jack Sparrow

Om jag hade varit kille hade jag fått stånd nu

Jävligt snygga män. Jag dör lite och önskar att jag vore typ... 40 år äldre.

take care / s.pehrson

Princess Leia

Hur snygg är jag på en skala från 1 till 10?

take care / s.pehrson

Ibland är det okej med incest

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det faktum att jag i princip inte kommer ihåg ett smack vi gjorde i skolan idag. Det enda jag kommer ihåg är allt snack om morgondagens fotografering. Det blev ett jävla liv när folk fick reda på att jag hade tänkt vara Lisbeth Salander, för det var det visst någon annan som hade tänkt vara. Det blev en väldigt stor grej av det hela, så till slut sket jag i det och sa att jag fan inte tänkte vara Salander. Då fick jag genast ett problem; vem fan ska jag då vara? Jag och Mauritz gick igenom varenda kvinnlig filmkaraktär vi kunde komma på, men ingen verkade passa. Till slut bara slog det oss att jag kunde vara Leia. Från Star Wars, ni vet? Och vet ni vad? Lukas tänker vara Luke Skywalker! Hur otroligt coolt är inte det? Det är ju häftigt att kunna säga att "ja på vårt klassfoto i trean så var vi Luke och Leia."! Och Lukas är aslik Luke (de har ju typ samma namn också för den delen) och jag är jättesöt som Leia, trots mittbenan. Tro mig, imorgon kommer det massor med bilder, och inte bara på mig och Lukas, utan på alla fina treor på LBS. En sak bara; Luke och Leia är ju syskon... Det känns sådär. Men jag bortser från det, för vi ser så fruktansvärt bra ut!

Efter skolan gick jag och Lulu ner på stan. Vårt mission var att köpa en present till Sophie, som blir vuxen imorgon. Vi hittade en jättebra present, och jag tror att den kommer passa Sophie väldigt bra. Den känns bara så... Sophieig. Random hittepå-ord, Sophieig. Därefter åkte vi hem till mig och Lulu rånade min pappa på kläder. Lulu ska vara Jack Sparrow, och min pappa var tidigare pirat, så han hade allt Lulu behövde. Hon blev så jävla snygg, ser riktigt häftig ut. Och så slog vi in presenten, såklart. Nu däremot är jag hemma hos Lukas. Vi har badat bastu och fixat med våra kostymer. Det är helt galet vad taggad jag är inför det här fotot! MPL08a kommer ha det bästa fotot i hela Lunds gymnasiekatalog!

take care / s.pehrson

Jafar & Jago

Det här är jag och Kani. Det är utan tvekan den bästa bilden som finns på oss, och antagligen den enda om jag inte har helt fel...

take care / s.pehrson

Varför ska det vara så svårt att komma på rukriker?

Jag ber om ursäkt för den usla uppdateringen under gårdagen, men truth to be told så var jag döende. Av trötthet. Jag kom hem från jobb vid halv tio och då kraschade jag i soffan framför Bonde söker fru. Efter det somnade jag ganska direkt, helt utmattad. Men det var en ganska bra dag igår, förutom det där med att jag var ruggigt trött. Det började bra med ett besked om att jag fått MVG på engelskaprovet som vi hade förra måndagen, och det, mina damer och herrar, gjorde mig riktigt jävla glad. Jag trodde ju att jag hade skrivit årtusendets sämsta prov, men det hade jag tydligen inte. Min lärare sa till och med att det var "imponerande". Heja mig, heja mig! Resten av dagen handlade uteslutande om UF. Jävla skit. Vi hade en föreläsare från UF som försökte inspirera oss, och jag kan hålla med om han var bra, riktigt bra, men hela grejen... Jag blir så trött på det. Och vår lärare... det är katastrof. Till lunch fick vi riktigt svennemat; makaroner och köttbullar. Det är helt och hållet min grej, även om jag tyckte att Dannes falaflar var äckligt goda de också. Heter det verkligen falaflar i plural...? Någon språkpolis som vill hjälpa mig?

Sedan var vi på Ideons entreprenörsdag. Det var riktigt tråkigt. Föreläsarna var tråkiga, hela grejen var tråkig. En och en halv timmes tortyr, i princip. Men jag var där, så det kan Leif inte klaga på i alla fall. Därefter promenerade jag hem och en stund senare kom Linda förbi. En kort pratstund, snack om att åka utomlands tillsammans nästa sommar. Till något varmt land, bara softa. Det hade varit underbart! Vi får prata vidare om det, helt enkelt. Klockan 17 började jag jobba, och jag har aldrig gjort så många McChicken i hela mitt liv. Jävla kyckling. Jag och Kani sprang runt och pratade om Aladdin, så på vår nästa Kani-Sara-dag ska vi se Aladdin och sedan Jafars återkomst. Suveränt! Det blir dessutom i hennes nya lägenhet, för den lilla räkan flyttar minsann imorgon!

Nu, däremot, är det torsdag och jag är fortfarande trött. Fick kämpa mig ur sängen idag. Peter har pratat om hur det är att vara nattreporter, men jag har inte registrerat ett enda ord han har sagt. Förhoppningsvis piggnar jag, och alla andra, till efter lunch.

take care / s.pehrson

Ibland suger till och med jag

En trög tisdag är nu förbi och den har väl varit som alla andra tisdagar; ganska så icke speciell. I skolan kom vi fram till vilket tema vi ska ha på vårt spexfoto, som för övrigt äger rum på fredag. Temat blev filmkaraktärer, och tack vare Lulu vet jag redan vem jag ska vara; Lisbeth Salander. Hur gjutet är inte det? Piercingarna sitter där de ska, sminket har jag haft förut och kläderna kan jag trolla fram hur lätt som helst. Enda problemet är väl håret, som varken är svart eller kort. Ett alternativ är att jag färgar det på torsdag, för jag hade ändå tänkt färga det någon gång inom den närmaste framtiden, och bara sätter upp det så att det ser kort ut. Eller så sätter jag bara upp det. Vi får se. Färgar jag det inte på torsdag så blir det förmodligen när jag kommer hem från Hälsingland.

På jobb var jag med om min sämsta dag i tvåan någonsin. Jag har aldrig varit så usel. Vet inte vad som hände. Det fungerade, men ändå inte. Beställningarna var enorma, bilarna var många och jag var ensam. Och så var det Juans första skift, så att jag sög gjorde inte saken bättre. Han var duktig i alla fall, han kommer bli en lysande skiftledare. Det påminner mig om att jag borde plugga... Handledarboken stirrar på mig för tillfället. Jag offrar mig och läser ett kapitel eller två innan läggdags!

take care / s.pehrson

Min skyddskatt

Det är svårt att fotografera sin underarm, speciellt om man är högerhänt och tatueringen sitter på höger arm... Men fan, jag älskar den. Den betyder mer än vad någon vet.

take care / s.pehrson

Ett löv, flera löv; en höst

take care / s.pehrson

Jag läker

Det där med att jag skulle ha 0% frånvaro i Oktober höll på att gå ganska rejält åt helvete idag. Som den snoozare jag är (fråga Kani, hon älskar när jag snoozar!) ville jag bara ligga kvar i fem minuter till. Fem minuter. Tio över åtta vaknar jag, tittar på klockan, blundar igen och sedan förstår jag vad klockan var; tio över åtta. Halv nio började min första lektion, så jag hade två alternativ, och det ena var att skynda sig så mycket som möjligt och komma dit lite sent, eller skita i hela lektionen. Mitt nya, förändrade jag vann. Fyra minuter efter det att jag vaknat satt jag på bussen, visserligen fortfarande iklädd pyjamas, men jag var på bussen. Jag kom en halv minut för sent.

På samhällskunskapen ringde min mobil, och jag såg direkt att det var från 3's kampanjavdelning. De har ringt mig i flera veckor nu, och jag vägrar att svara och de vägrar att ge sig, och jag har hela tiden varit säker på att de vill snacka med mamma. Ring henne då! Visserligen står mitt abonnemang på mamma, vilket alla abonnemang i hela familjen gör, men jag tycker att det kan sluta ringa mig. Nu kanske de gör det, för idag fick de prata med Bertil. Vi känner honom bäst som Danne, men snubben från 3 fick som sagt prata med Bertil, och nu hoppas jag att han aldrig ringer igen. Det var klockrent, bör tilläggas.

På historian pratade vi om kvinnosynen i det antika Grekland, och mitt i lektionen säger min lärare "Sara, är det hemskt?". Jag inser då att jag dragit upp tröjan över halva ansiktet och sitter med uppspärrade ögon. Jag pep något om att det var vidrigt och sedan försökte jag se normal ut. Det var verkligen en orättvis och äcklig syn de hade på kvinnor under denna viktiga del i vår historia. Jag blev förbannad. Hade jag kunnat åka tillbaka i tiden hade jag åkt dit, gett alla män en fet jävla smäll och sedan hade jag åkt hem igen. Punkt slut.

Efter skolan drog jag ut min kamera på en promenad. Det var ju mest jag som gick, men kameran var ett bra sällskap. Det blev en liten terapipromenad efter förra veckans brutala berg-och-dalbana. Då och då satte jag mig ner på närmaste bänk och bara lyssnade på musiken som dunkade i öronen och njöt av solen. Det var underbart. Sedan gick jag hem och somnade i min fåtölj, precis som vanligt. Jag är så fruktansvärt trött numera... Orkar ett par timmar, som skolan, sedan måste jag sova i princip lika många timmar för att orka resten av kvällen. Jag behöver komma bort. Hälsingland om drygt 2 veckor...

take care / s.pehrson

En tidig morgon

Att börja jobba klockan sju på morgonen en söndag är nog det närmaste tortyr jag har kommit. Eller nej, jag har ju visserligen börjat klockan sex någon söndag, men nu kändes det extra tungt eftersom jag inte varit ledig på hur länge som helst. Och så skräprunda på det, fantastiskt när det är iskallt ute. Och så ett ton skräp utspritt över hela parkeringen, någon spya här och där och en miljon kråkor som åt ut soptunnorna. Underbart. Resten av dagen var dock lugn, till skillnad från igår. Jag stod i tvåan och Sanne i ettan. Jag hade skitbra servicetider hela dagen, fram till en kvart då Christian förstörde allt. Men det var som sagt hans fel, inte mitt. När jag hade slutat pratade jag med min chef om det här med att kanske få jobba varannan helg i stället för varje och varannan vecka jobba ett par pass mitt i veckan för att kompensera för helgerna. Det visade sig att hon nyligen fått reda på att man inte får jobba varje hel som deltidare, så det kommer inte vara något problem nästa månad. Underbart! Och så fick jag en biobiljett av henne, för att jag ställde upp så mycket i sommar. Det kändes bra att man fick någonting för all tid man lagt ner på att hjälpa till.

När jag kom hem somnade jag i min fåtölj. Jag är helt slut nu, så det lär inte dröja innan jag kryper till kojs. Dock blir det till att sova med lampan tänd inatt, eftersom Lukas sover hemma.

take care / s.pehrson

Jag trodde Halloween var i slutet på oktober, inte nu...

Jag kan börja med att berätta att inflyttningsfesten igår var riktigt rolig. Skitsnygg lägenhet (lucky Ida säger jag bara, så otroligt fräsch och snygg lägenhet! Jag trodde på allvar att Jenny skulle döda Ida och sno lägenheten, för hon var så fruktansvärt avundsjuk) och helsköna människor. De bästa människorna hittar man på Donken, utan tvekan. Efter en sinnessjuk vecka hällde jag i mig lite för mycket och det hela slutade med att jag hängde över ett staket och kräktes. Givetvis hävdade jag hela tiden att jag mådde hur bra som helst, vilket jag faktiskt gjorde så länge jag inte stängde ögonen. Då mådde jag inte alls särskilt bra längre. När vi skulle gå därifrån trillade Jenny med cykeln. Det var tamponger överallt. Egentligen såg jag nog bara en tampong, men eftersom jag var duktigt berusad såg jag flera stycken. Jenny gnällde lite, men tog sig till slut upp. Jag fick skjuts till Donken av Sami (jag erbjöd mig att gå uppför de värsta backarna, men han vägrade då det skulle såra hans manlighet eller något i den stilen...) och där blev det nattmat hos en bitter Kani. Jag tror inte hon blev gladare över att se oss, tyvärr. Jag förstår henne.

Idag jobbade jag 11.30.16. Planen var att jag skulle vara värdinna, men det sket sig ganska så ordentligt. Vi blev överkörda av fem miljoner jävla maskeradfjantar. Givetvis var det mangakonvent på Fäladsgården, så alla manganördar vallfärdade till Donken. Kö ut genom dörrarna, på riktigt. Så i stället för att bjuda på kaffe och vara trevlig fick jag stå i köket och svettas. Ett tag var vi två pers på bop:en. Det händer fan aldrig annars. Men Martin och jag hade en fullsmockad skärm och beställningarna bara trillade in. Jag trodde aldrig det skulle ta slut. Men till slut gjorde det det, och då satte jag mig i matsalen med Gabbe för att prata detaljer kring Prag-resan. Jag ska dit! Det kommer bli så grymt! Jag ska göra en liten lista på saker jag måste göra och se när jag är där. Jag är supertaggad!

Resten av kvällen har spenderats med en burk kakor och Lukas. Typ. Vi skulle egentligen åkt upp till Hässleholm för att se när Anna uppträdde på en välgörenhetskonsert, men tiden var emot oss och vi hann inte. Jag är säker på att det gick bra, trots att vi inte var där. Vi var där mentalt i alla fall, jag hoppas det betydde något.

take care / s.pehrson

Du är en vandrande höstjacka

Det var ett under att jag kunde vakna i morse (eller ja, vid tjugo över tio..). Efter allt som jag och Kani tryckte i oss under gårdagens Kani-Sara-dag låg jag mer i matkoma än vad jag sov. Det var galet, jag trodde inte att två människor kunde äta så mycket... Vi bara åt, och åt, och åt. Det är tur att min bantning inte börjar förrän den 1 januari nästa år, annars hade jag varit så illa tvungen att sjunga The Doom Song nu.

Skolan idag var fruktansvärt... icke produktiv. Vi skulle ut i Lund och kolla läget med hösten, och sedan skriva en liten "artikel" om det. Jag och Mauritz gick ut i Lundagård, rökte lite och sedan gick vi in igen. Jag satte mig och skrev drygt 800 tecken om vandrande höstjackor, egna världar och en bortglömd sommar. Den var i princip lika sorglig som en dödsannons. Dock blev den inte färdig, så jag lämnade aldrig in den. Jag funderar på att skriva ett happy ending till den nu i helgen, om jag hinner och orkar. Jobbet, ni vet. Jag ska för övrigt prata med min chef, för vad jag har fått höra så får man inte jobba varje helg som deltidare. Så, varför gör jag då det? Jag kräver en förklaring.

Nu sitter jag och lyssnar på The Killers och försöker gå in i party mode. Jag ska tydligen på inflyttningsfest idag. Ida på jobb har flyttat, och ja, nu ska jag dit och dricka äppelvin med fint folk. Synd bara att jag missar Hugos "jag tänkte äta lite och undrar om ni vill vara med". Men jag tror de klarar sig utan mig den här gången. Jag ska ju trots allt vara med nästa helg.

Nu kommer tydligen Jenny och hämtar mig...

take care / s.pehrson

Kani gästbloggar, del 3

Allå Allå Emliga Armen!

guess whooooo ? Kokaini (KAni)

nej usch vad jag är trött i huvudet. jag är imponerad av dagens skola för Sara tog fram en labtop från sin väska idag för 17 000:- och den har hon fått från sin skola, som de får ha medan de pluggar i skolan. det är fan ta mig sjukt. på min tid (för 2 år sen då ja) fick vi bara slitna böcker som vittrade sönder och var torra som fnöske, lite solljus på de bara o de skulle startat värsta branden i klassrummet. man fick papercut av torrheten.

visst, på min tid (2 år sen;) ) fick vi även tillgång till datorer, men detta i syresnåla klassrum med stationära datorer lika stora som tvättmaskiner.

nej om ni inte ser någon logik i det jag skriver så beror det på att jag försöker kolla på sthlms live med sean atci från den andra labtopen. jag och sara sitter nämligen med varsin labtop i min säng och tjockar oss.

sjukt skön dag, vi har varit på ICA och köpte massa gott, sen gick vi hem igen och började med att laga vår SJUUUUUUKT goda pannacotta med bärsås och till huvudrätt lagade vi sjuuuuukt nice thaigryta med ris och till "förrätt" hade vi ceasarsallad. sen har vi ätit jättegod "brownielängd" och chips och smakat på den nya tropicana juicen med smak av äpple, päron och passionfrukt.

nej, i matväg har vi njutit till fullo. jag är mäkta nöjd. ville stundvis knäppa översta knappen på mina byxor men jag kom på att jag inte hade jeans utan hade leggins så jag kunde inte lossa på nån knapp.

just det, vi googlade upp "Majskyckling" och jag höll på med mobilen typ i 10 sekunder och kollar upp och ser saras ryggtavla och hur hon är insatt i det hon läser på datorn, och jag kollar och jag ser rubriken: "KYCKLINGKÖTT" på wikipedia, och en bild på en förkolnad, hel kyckling typ.

jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera på detta. min kompis kollar upp "kycklingkött" på wikipedia med värsta entusiasmen

Sean Atci distraherar mig som fan just nu. har ni kollat på "fisdansen"? det måste ni fan ta mig kolla på.. jag o sara har skrattat sönder oss som två jokrar av den. sök på "sthlm live + sean atci + syriansk bröllop" på youtube.

den här dagen har gått sjukligt snabbt.

imorgon ska vi äta activiayoghurt till frukost, vi ska äntligen sätta igång med vår kur för våra burriga magar! nu känns det som det här inlägget har blivit överdrivet långt, bäst att sluta!
vi hörs nog nästa vecka, folks!

take care / k.gaznaghi

annnnnnnnalysera

waaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaow. mmh. facerape, fast på blogg liksom. det ni!

Kort

Varje onsdagkväll framöver kommer jag sitta bänkad framför Bonde söker fru. Trodde aldrig att jag skulle göra det, men känner man någon som är med så det ju nästan ett måste. Dessutom spelar de The Sims 3 musik, vilket gör det lite lättare att uthärda.

Jag har för övrigt fått ny migränmedicin. Jag hoppas att den kommer hjälpa, för jag orkar inte med huvudvärken som varje gång når nya höjder. Jag ska ta en nu, för jävlar vad jag behöver det.

take care / s.pehrson

En blåsig höstdag i Oktober

En dag i skolan är avklarad, en hel dag till och med. Än så länge går det bra, men så har det ju också bara gått två dagar... Men det ska gå bra hela vägen, annars kommer jag hänga mig utanför skolan, mest för att visa hur det kan gå. Ett avskräckande exempel, så att säga. Efter skolan åkte jag och träffade Jenny. Det blev en mysig höstpromenad och en god falafel (tack för den Jenny!) och mycket snack. Ibland behöver man kräka av sig, speciellt om man heter Jenny Lindahl, och jag lyssnar. Alltid.


Nu sitter jag och funderar på om man ska hänga med de kommunala skolorna till Prag nästa termin. Jag fick ett sms från Gabbe som undrade om jag var sugen, och visst är jag det. Det är inte så förfärligt dyrt heller. Alla säger att det är ett måste att åka med. Jag tror jag kommer följa med. Annars kommer jag säkert ångra mig resten av mitt liv och så kommer jag dö bitter över att jag aldrig åkte till Prag när jag som 19-åring hade chansen. Låter som om jag inte har något direkt val...

Snart kommer Aiolis nya "föräldrar". Idag är det hans tur att flytta hemifrån. Chili flyttade i söndags, och så då Aioli idag. Nu är det bara Deluxe och Urban kvar. Sanne lever på hoppet om att ingen vill ha Urban så att han får stanna hos oss. Det hade varit något. Han är så charmig, Urban. Och så är han fruktansvärt lik Idiot. Det roliga är att man tror inte att man ska sakna de små liven innan de flyttar, men när de väl är borta blir det så tomt. Så otroligt tomt. Det är lite ångest att lämna bort kattungar, faktiskt, även om vi har gjort det så många gånger.

Jag vill äta kanelbullar, men då måste Lukas komma hit, för jag får inte äta utan honom. Mitt liv är svårt just nu, otroligt svårt. Kanelbullarna ligger liksom i frysen. Jag kan höra hur de skriker mitt namn. "Ät oss, ÄT OSS!". Det är olidligt.

take care / s.pehrson

En dag som bidragit med en spark i röven

Idag hade jag som sagt terminen första prov, och jag kan väl säga som så att provet i sig var busenkelt, men jag är ingen höjdare när det gäller att skriva prov för hand. Kom igen, jag är ett datorbarn, en avkomma som är menad att tillbe teknikens under, inte sitta med penna och papper och klottra. Egentligen tycker jag om att skriva för hand, men inte när det gäller prov. Jag gillar att anteckna, men inte prov. Jag gillar att skriva små, söta meningar, men inte prov. Ni förstår vart jag vill komma va? Så i stället för att fokusera på vad jag faktiskt skrev, så satt jag och förbannade min fula handstil. Men jag fick ihop ett ganska bra resultat ändå, för det kändes ganska bra när jag lämnade in det. Vi får väl se vad Kristofer säger. Därefter var det samhällskunskap, där jag och Lukas skrev en jävligt bra test-tenta om Sverigedemokraterna. Vi fick mycket fint beröm av Anna, och jag själv var imponerad över mitt och Lukas samarbete. Vi tänkte likadant, vi reagerade likadant... Det flöt på, med andra ord.

På historian åt jag och Lukas kanelbullar, för det är ju faktiskt kanelbullens dag, en dag som man under inga som helst omständigheter får skippa. En annan rolig sak är ju att under september månad hade jag 25% frånvaro i skolan. Hejdå studiebidrag! Huruvida jag faktiskt blir av med studiebidraget vet jag inte än, och det är inte direkt det som jag oroas mest över. Egentligen är jag inte särskilt orolig, då jag inte ligger efter i något ämne och allt går som det ska, men om det fortsätter såhär så lär jag hamna efter och då lär det bli jobbigt att komma igen. Så nu ska jag skärpa mig. Som fan. 0% frånvaro i oktober! Jag kan om jag vill, och nu vill jag.

Efter skolan jobbade jag, 16-20. Större delen av tiden stod jag i köket med Faisal, och det är inget jag kan klaga på. Kani körde skift, absolut inte att klaga på. Inget att göra, vilket jag definitivt inte klagar på efter helgens traumatiska arbetspass. Och så det bästa på hela dagen, i princip; idag fick jag min handledarbok av Kani! Jag har nog inte sagt det innan, men jag har blivit "befordrad" på jobb. Till handledare. Jag tycker det ska bli så jävla roligt! De få gånger jag har fått utbilda så har jag känt att det är riktigt roligt och att jag till och med är lite bra på det, och nu när jag ska plugga igenom en bok, öva och sedan verifieras så kan jag ju bara bli bättre! Så jag är nöjd, väldigt nöjd. Och motiverad för den delen!

Klockan är nu 22.00 och jag är lite ledsen över att jag inte har några stiliga bilder att dela med mig av, men imorgon ska jag gå en riktigt lång promenad med Jenny, så då drar jag med mig kameran ut också. Hösten är ju här nu. På riktigt. Nu däremot väntar The Sims 2, Desperate Housewives och en bra bok. I den ordningen.

take care / s.pehrson

Jag har ingen bra rubrik... förlåt.

Jag orkar inte ens berätta om min dag på jobb. Jag kan beskriva den med ett ord: galen.

Imorgon har jag terminens allra första prov, och det i Engelska C. Ett prov på en bok. Det är så lätt så jag skrattar lite. Att göra ett prov på en bok är värdelöst, för alla svar kan i princip vara rätt, såvida det inte rör sig om rena faktafrågor. Allt handlar om hur jag har tolkat boken. Jag har i alla fall läst boken, samt ett par analyser om den för att få igång tänket. Nu är jag med andra ord good to go. Bring it on, typ.

take care / s.pehrson

Det finns inte mycket som är bättre än att ta del av en annan värld

Jag vill aldrig mer jobba på en lördag!

Igår: Väldigt, väldigt icke ansträngande dag i skolan. Jag, Tim och Emma bjöd på fika, så det var det enda vi gjorde, och vi fick dessutom sluta en timme tidigare. På kvällen var det fördelsedagsfirande för Matilda. Patrik hade köpt en 500D som jag lekte med. Jag fick visa mina skills om man säger så. Trevlig kväll, synd bara att jag inte hade ork att följa med ut. Blev nattmat på Donken med Lukas som avslutning på en bra dag.

Idag, däremot, har varit mindre stillsam. Jag har jobbat, och dessutom jobbat över tre timmar. 12-19 blev det för min del, och vad kan jag säga annat än att det var kaos. Kaos. Kaos. Kaos. Hela dagen. Så fruktansvärt mycket att göra. Till och med Armita som har jobbat på GAT tyckte att det var mycket. Det var galet. Men jag och Sanne kickade ass i köket, och jag och Emilia kickade ass i tvåan. Jag har med andra ord kickat rätt mycket ass idag. Dock bröt jag en nagel. Det sprutade blod, bokstavligt talat. Den är bruten ner till hälften. Jag har ett fult plåster över nu och ont som fan gör det. McDonald's och naglar är ingen bra kombination.

Jag funderar på om jag ska lägga upp USA-bilder på Facebook. Jag vill, men jag tror inte jag vågar. Jag har knappt tittat på dem sedan vi kom hem. För mycket minnen, för mycket saknad, för mycket känslor. Dessutom har ju alla andra redan lagt upp sina, vad spelar det då för roll om jag inte lägger upp mina...?
take care / s.pehrson

PS. Jag och mamma har nu lagt upp kattungarna på Blocket. Nu är det tillräckligt gamla för att flytta hemifrån. Äntligen. Jag fick det ärofyllda uppdraget att fotografera dem. Det blev väldigt mycket sådant som ni kan se på den här bilden; ofokuserat. Och då menar jag inte bara kameran...

Mentalt utmattad

Ville bara dela med mig av min mentala trötthet. Jag har inte en enda ledig dag förrän jag åker till Norrland den 28e. Inte en enda. Antingen är det skola eller jobb. Eller skola och jobb. Jag antar att det bara är att bita ihop och inte gnälla. Jag känner mig på en underlig vänster nöjd med min situation, trots tröttheten. Jag kan gå i skolan och det är inte allt för hemskt. Jag har ett jobb, till skillnad från många andra som behöver det bättre än mig. Jag borde inte klaga.

Mer om min dag kommer senare. Nu ska jag iväg och fira Matilda.

take care / s.pehrson