Jag kan börja med att berätta att inflyttningsfesten igår var riktigt rolig. Skitsnygg lägenhet (lucky Ida säger jag bara, så otroligt fräsch och snygg lägenhet! Jag trodde på allvar att Jenny skulle döda Ida och sno lägenheten, för hon var så fruktansvärt avundsjuk) och helsköna människor. De bästa människorna hittar man på Donken, utan tvekan. Efter en sinnessjuk vecka hällde jag i mig lite för mycket och det hela slutade med att jag hängde över ett staket och kräktes. Givetvis hävdade jag hela tiden att jag mådde hur bra som helst, vilket jag faktiskt gjorde så länge jag inte stängde ögonen. Då mådde jag inte alls särskilt bra längre. När vi skulle gå därifrån trillade Jenny med cykeln. Det var tamponger överallt. Egentligen såg jag nog bara en tampong, men eftersom jag var duktigt berusad såg jag flera stycken. Jenny gnällde lite, men tog sig till slut upp. Jag fick skjuts till Donken av Sami (jag erbjöd mig att gå uppför de värsta backarna, men han vägrade då det skulle såra hans manlighet eller något i den stilen...) och där blev det nattmat hos en bitter Kani. Jag tror inte hon blev gladare över att se oss, tyvärr. Jag förstår henne.
Idag jobbade jag 11.30.16. Planen var att jag skulle vara värdinna, men det sket sig ganska så ordentligt. Vi blev överkörda av fem miljoner jävla maskeradfjantar. Givetvis var det mangakonvent på Fäladsgården, så alla manganördar vallfärdade till Donken. Kö ut genom dörrarna, på riktigt. Så i stället för att bjuda på kaffe och vara trevlig fick jag stå i köket och svettas. Ett tag var vi två pers på bop:en. Det händer fan aldrig annars. Men Martin och jag hade en fullsmockad skärm och beställningarna bara trillade in. Jag trodde aldrig det skulle ta slut. Men till slut gjorde det det, och då satte jag mig i matsalen med Gabbe för att prata detaljer kring Prag-resan. Jag ska dit! Det kommer bli så grymt! Jag ska göra en liten lista på saker jag måste göra och se när jag är där. Jag är supertaggad!
Resten av kvällen har spenderats med en burk kakor och Lukas. Typ. Vi skulle egentligen åkt upp till Hässleholm för att se när Anna uppträdde på en välgörenhetskonsert, men tiden var emot oss och vi hann inte. Jag är säker på att det gick bra, trots att vi inte var där. Vi var där mentalt i alla fall, jag hoppas det betydde något.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar