Det där med att jag skulle ha 0% frånvaro i Oktober höll på att gå ganska rejält åt helvete idag. Som den snoozare jag är (fråga Kani, hon älskar när jag snoozar!) ville jag bara ligga kvar i fem minuter till. Fem minuter. Tio över åtta vaknar jag, tittar på klockan, blundar igen och sedan förstår jag vad klockan var; tio över åtta. Halv nio började min första lektion, så jag hade två alternativ, och det ena var att skynda sig så mycket som möjligt och komma dit lite sent, eller skita i hela lektionen. Mitt nya, förändrade jag vann. Fyra minuter efter det att jag vaknat satt jag på bussen, visserligen fortfarande iklädd pyjamas, men jag var på bussen. Jag kom en halv minut för sent.
På samhällskunskapen ringde min mobil, och jag såg direkt att det var från 3's kampanjavdelning. De har ringt mig i flera veckor nu, och jag vägrar att svara och de vägrar att ge sig, och jag har hela tiden varit säker på att de vill snacka med mamma. Ring henne då! Visserligen står mitt abonnemang på mamma, vilket alla abonnemang i hela familjen gör, men jag tycker att det kan sluta ringa mig. Nu kanske de gör det, för idag fick de prata med Bertil. Vi känner honom bäst som Danne, men snubben från 3 fick som sagt prata med Bertil, och nu hoppas jag att han aldrig ringer igen. Det var klockrent, bör tilläggas.
På historian pratade vi om kvinnosynen i det antika Grekland, och mitt i lektionen säger min lärare "Sara, är det hemskt?". Jag inser då att jag dragit upp tröjan över halva ansiktet och sitter med uppspärrade ögon. Jag pep något om att det var vidrigt och sedan försökte jag se normal ut. Det var verkligen en orättvis och äcklig syn de hade på kvinnor under denna viktiga del i vår historia. Jag blev förbannad. Hade jag kunnat åka tillbaka i tiden hade jag åkt dit, gett alla män en fet jävla smäll och sedan hade jag åkt hem igen. Punkt slut.
Efter skolan drog jag ut min kamera på en promenad. Det var ju mest jag som gick, men kameran var ett bra sällskap. Det blev en liten terapipromenad efter förra veckans brutala berg-och-dalbana. Då och då satte jag mig ner på närmaste bänk och bara lyssnade på musiken som dunkade i öronen och njöt av solen. Det var underbart. Sedan gick jag hem och somnade i min fåtölj, precis som vanligt. Jag är så fruktansvärt trött numera... Orkar ett par timmar, som skolan, sedan måste jag sova i princip lika många timmar för att orka resten av kvällen. Jag behöver komma bort. Hälsingland om drygt 2 veckor...
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar