Rapport från Los Angeles

Nu, mina damer och herrar, kan jag äntligen blogga. Igår vägrade min webläsare att fungera, så jag fick motvilligt lägga ner tanken på att ge er en update. Jag lyckades, tack vare Annas dator, i alla fall skicka iväg ett mail hem, så att de vet att jag lever. Pappa var ju u upplösningstillstånd då jag åkte, så jag tyckte det var bäst att tala om att allting gått bra. Och det gjorde det. Jag, och alla de andra, lyckades komma in i USA utan några problem. Dock blev jag på Kastrup utvald till att göra en extra säkerhetskontroll, så jag var tvungen att starta mobil, ipod, dator och kamera. Kändes väldans onödigt, men jag var tydligen bara utvald på måfå, så det var inget fel på mig i allmänhet. Flygresorna gick bra, både till New York och Los Angeles, även om de var smått obekväma. Jag fick dessutom fruktansvärt ont i öronen vid landningarna, så när vi hamnade på fast mark hörde jag knappt någonting.

När vi alla hade gjort oss hemmastadda på motellet, som för övrigt är jättefint med en supernice pool, begav vi oss mot Venice Beach. Det, kan jag tala om, var spänning på hög nivå. Där var sjukt mycket folk, folk som jag aldrig hade fått se hemma i Sverige, och där såldes krimskrams till höger och vänster. Där fanns även ett stort antal poliser där, både gående, cyklandes, motorsycklandes och i helikopter. Vi betraktade solnedgången över havet, såg skejtare och folk som dansade på rullskridskor. Det kändes väldigt exotiskt om man jämför med lilla Sverige. När vi kom tillbaka till motellet var alla slitna, men trots det tog vi ett långt dopp i poolen och sedan var det dags att säga godnatt. Idag fortsätter vår resa, och det bär snart av mot San Diego. Där ska jag lära mig surfa samt gå på zoo för första gången i mitt liv. Det kommer bli fantastiskt!

Och om någon undrar så kommer bilder från gårdagen senare idag, när vi kommit fram till San Diego. Jag hinner inte riktigt fixa med det nu för om en timme ska vi packa in oss i bilarna och köra iväg. Och så saknar jag er allihopa, även om jag tror att ni saknar mig lite mer.

take care / s.pehrson

Snart snart snart

Nu är packningen näst intill färdig, och nu börjar jag så smått inse att det är på riktigt. Imorgon smäller det, och det är helt sjukt. Jag har växlat pengar, jag har inhandlat det som behövs och jag har sagt adjö till både Donken och vänner. Om drygt 6 timmar påbörjar jag min resa. Galet!

Något annat som kan kallas galet är gårdagens arbetspass. Vi sålde plus i princip hela dagen, och det kändes. Jag var helt mör i kroppen när jag kom hem, och därav den dåliga uppdateringen. När sedan en 94:a spydde i matsalen kände jag att min sista energi rann ur mig. Då ville jag dö lite. Han var rätt full, stackaren. Men det var mest synd om Monique som fick torka upp det, faktiskt.

Nu ska jag avsluta min packning, dubbelkolla allting och sedan bara låta tiden gå. Nästa gång ni läser ett nytt inlägg här är jag i USA. Visst är ni avundsjuka?

take care / s.pehrson

Övermorgon

Jag var lite för trött för att orka gå upp tidigt och packa... Det där med att vara realistisk var svårare än jag trodde! Med andra ord måste jag packa som en idiot imorgon. Tur för mig att jag har en packlista.

Mauritz sitter och yrar om att sparka folk. Jag förstår ingenting. Jag borde byta om inför mitt mördarpass på jobb. Det känns verkligen som om jag kommer dö idag. Heja mig!

take care / s.pehrson

Vilken dag är det idag?

Jag har fått lära mig att det är fult att ljuga, så därför tänker jag inte säga att det kändes okej att cykla till jobb idag, för det vore att ljuga. Jag somnade åtta i morse, sov till ungefär fyra, för då kom Lukas och väckte mig, och sedan stack jag till jobb halv fem. Jobba, sova, jobba, och sedan sova igen. Att det dessutom har varit total kaos på jobb hela dagen är en helt annan sak. Någon borde se till så att bemanningen på kvällarna är bättre, för såhär kan det inte vara. Och att läsken dessutom smakade salt gjorde inte det hela mycket bättre... Helknäpp dag, om jag får säga det själv. Att min tidsuppfattning dessutom är rent åt helvete är även det rätt spännande. Jag har inbillat mig att det har varit fredag hela dagen, vilket givetvis inte har varit rätt någonstans. Nattpass är inte bra för hjärnan...

Jag ska jobba imorgon (idag) igen. Jag börjar halv tre och slutar halv tolv. Jag har desperat försökt hitta någon som är villig att ta hela eller en del av passet, men antingen så är folk sjuka, ovilliga eller så jobbar de redan. Jag känner att paniken inför packning och liknande börjar komma nu, så det hade varit fruktansvärt skönt att vara ledig imorgon. Om jag har tur så finns det kanske någon som är villig att stanna till halv tolv så att jag kan få gå hem tidigare, men jag tvivlar på det. Det är ändå en fredagkväll vi snackar om, så man får vara realistisk. Och det är precis vad jag är, så därför tänker jag gå upp vid 11 och börja packa så smått, sedan kommer Mauritz och säger adjö. Det löser sig, som Albin skulle ha sagt.

take care / s.pehrson

"Vilken bokstav börjar donut på?"

Ja du Jenny, det är en väldigt, väldigt bra fråga. Mitt första nattpass är över, och det hände inga större sensationer förutom att jag förmodligen blev filmad av en gäst. Extremt spännande. Annars var det en lugn natt, och tiden gick förvånansvärt gjort. Lättförtjänta pengar, om man säger så.

Klockan är nu kvart över sju, och jag måste sova, för jag ska snart upp och jobba igen. Idag är det 17-01 som gäller. Men innan dess så ber min enorma säng om lite sällskap...

take care / s.pehrson

Överstökat

Nu har jag gått ut tvåan. Andra året på gymnasiet är avklarat. Till hösten börjar jag trean. Sista året på gymnasiet. Vart fan tog all tid vägen? Det känns bra, dåligt, sorgligt, fantstiskt och för jävligt på samma gång. Jag vill inte bli vuxen. Inte nu, inte än. Det känns helt crazy att jag inte kommer sätta min fot på skolan igen förrän i augusti, att jag aldrig mer kommer läsa matte (det slog mig nyss, det där med matten, och det resulterade i ett enormt leende) och att jag bara har ett år kvar i gymnasiet, på världens bästa skolan. Det är rätt... overkligt.

Denna dag har dock mestadels gått ut på att fira; att jag gått ut tvåan (jävlar vad jag tjatar!), att jag klarade nationella i matte, att jag fick MVG på den skriftliga delen på nationella i svenska b samt att jag går ut med MVG i engelska b. Det firades med pizza, och i natt ska jag fira med att jobba mitt allra första nattpass, och det tillsammans med världens bästa Jenny! Huruvida jag kommer överleva till klockan 06 imorgon är en bra fråga, för jag sov knappt någonting alls inatt. Heja mig! Men 22-06, det blir spännande! En annan sak som är fruktansvärt spännande är att vi åker på söndag... Jag vet inte när jag ska börja packa. Eller vad jag borde packa. Det löser sig!

take care / s.pehrson

Meningslös är ordet

Helt meningslös dag. Jag har legat i sängen hela dagen, medvetslös. Någon hade kunnat släppa en atombomb bredvid mig och jag hade förmodligen inte reagerat mer än om någon slängt en strumpa på mig. Med andra ord inte alls. Jag kommer inte kunna sova inatt, vilket innebär att jag kommer få fördriva tiden med att skriva mitt religionsarbete. Tråkigt, tråkigt, tråkigt. För tillfället är dock Mauritz här och underhåller mig. Han klagar mest på att jag inte engagerar mig. Men alla vet ju hur jag blir när jag sitter vid datorn. Helt bortkopplad. Jag varken hör eller ser någonting. Sådan är jag.

take care / s.pehrson

Liten, meningslös update

Jag sitter och försöker få ihop mitt religionsarbete. Det går sådär. Kabbala är svårt och förvirrande, tro mig. Dock känns det som om språksociologin kommer gå som en dans, tack vare alla er fina människor som svarade på mina frågor. Det var väldigt roligt att läsa era svar, och precis som jag trodde så nämndes mina fantastiska R ett x antal gånger...

Nej, Zohar och Livets träd väntar...

take care / s.pehrson

Hjälp!

Jag skulle bli väldigt, väldigt glad och tacksam om alla som läser min blogg, oavsett om det är varje dag eller om det här är första gången, kunde svara på ett par frågor. Frågorna handlar om min dialekt, och jag kommer använda svaren som underlag för en diskussion angående dialekter i kursen språksociologi som vi för tillfället sysslar med på svenskan. Mamma, du behöver inte svara, för du kommer få specialskrivna frågor.

1. Tycker du att jag pratar konstigt jämfört med andra från Lund/Skåne? Varför?
2. Om du inte visste vart jag kom ifrån, vart skulle du gissa att jag kom ifrån?
3. Första gången du hörde mig prata, reagerade du då på någonting i min dialekt?

Om du nu inte har hört mig prata är dessa frågor givetvis inte så lätta att svara på, så då förlåter jag er. Men ni som faktiskt har haft både ett och annat samtal med mig, ni måste svara! Så det så.

take care / s.pehrson

Ett kärt återseende och lite slit

Idag var jag tvungen att pallra mig upp tidigt, igen. Men idag gjorde jag det med glädje, för klockan 12 skulle jag träffa Jens. Han och jag lärde känna varandra genom Lunarstorm (med andra ord var det ett bra tag sedan vi lärde känna varandra...) och vi har setts ungefär två eller tre gånger, men pratat desto mer via MSN och telefon, och sist jag träffade honom var för drygt tre år sedan. Och denna helgen var han i Lund, så självklart passade jag på att träffa honom! Sist vi sågs var jag 15, emo och pytteliten på så många sätt, och det första Jens sa när han såg mig var att han knappt kände igen mig. Men fan, det var så roligt att träffa honom! Vi åkte ner till stan, satte oss på Donken och pratade om allt och ingenting, kollade lite på Karnevalståget och sedan var jag tvungen att gå eftersom jag skulle jobba. Jag hoppas att det inte dröjer ytterligare tre år innan jag träffar Jens igen, för det vore för jävligt. Men han får dock pallra sig till Lund, för inte en chans att jag skulle ha vägarna förbi Örkelljunga...

På jobb var det bittert rakt igenom. Alla var smått griniga och förvirrade, och den extrema värmen som råder inne på jobb gjorde inte saken bättre. Men vi kämpade på så gott vi kunde allihopa, och efter många slitsamma timmar fick jag äntligen gå hem, och då var klockan 22.30. Och jag som skulle varit helt ledig denna veckan ska nu jobba onsdag, torsdag och fredag. 00-06, 17-01 och 14.30-23.30. Mycket, mycket cash kommer jag få när jag kommer hem från USA, och allt ska gå till renoveringen av mitt rum samt min efterlängtade jätte-tv. Det kommer bli nice. Och vet ni vad? Om en vecka, EN VECKA, åker jag och mina fina vänner till USA. Fattar ni? EN VECKA! Helt otroligt, eller vad säger ni gänget?

take care / s.pehrson

Lördag 22 Maj

Som alltså var igår. Vad gjorde jag då? Jo, först jobbade jag en kort sväng, men det vet ni förmodligen redan. Sedan bar det av mot Jenny och sedan vidare till Malmö och Emma, där det blev lite fördrinkar i solen. Helt otroligt väder var det för övrigt igår! Vid sex började vi dra oss mot bussen, och trots att Emma lyckats se fel på avgångstiden så kom vi iväg och snart befann vi oss på en trädgårdsfest hemma hos människor som jag aldrig träffat förut. De var dock väldigt trevliga, men överlag så var festen ganska seg. Men, precis som vanligt, lyckades jag få i mig för mycket av alldeles för många olika alkoholhaltiga drycker, så till slut blev jag tvungen att stoppa fingrarna i halsen och få upp en del utav det. Då bestämde jag och Jenny oss för att dra oss in till Lund, och på väg till bussen fick jag en ordentlig uppläxning av Jenny. Den handlade dock inte om mitt drickande, men vad den handlade om får stanna mellan mig och Jenny. Men det kändes väldigt bra, och jag är förbannat glad över att jag har min älskade Jenny. Väl inne i stan mötte jaag upp med Lukas och senare även Linda och Gabriel. Ungefär en timme och en pizza senare hoppade jag på bussen mot mitt älskade Norra Fäladen, och jag ska vara jävligt glad att jag kom på bussen över huvud taget. Den var smockfull, och från och med det att jag och typ 100 andra hoppat på så stannade inte bussen för att släppa på fler, för det fann helt enkelt inte plats. Galet, I tell you!

När jag så äntligen kom hem samtalade jag lite snabbt med min käre far, upptäckte ett enormt, mystiskt blåmärke på mitt smalben (jag har helt ärligt inte en susning om hur det kom dit...!) och sedan däckade jag. Fin dag med fina människor måste jag säga!

take care / s.pehrson

Mina fina vänner och kollegor; Jenny och Emma

Jenny och jag, snygga som vanligt

Redo för äventyr

Lördagar ska inte börja med sniglar

Det var riktigt kämpigt att ta sig ur sängen i morse klockan kvart över sju, det kan ni skriva upp. Och att sedan gå till jobb, det var minst lika kämpigt. Inte för att jag inte tycker om att gå, för det gör jag, men ack så trött jag var. Det kändes som om benen skulle gå av vid knäna, och vart jag än gick så såg jag sniglar, vilket inte gjorde saken bättre. För er som inte vet så är jag löjligt rädd för sniglar. Under en biologilektion på högstadiet började jag gråta för att min lärare hade med sig sniglar. Inte coolt. Och för bara någon dag sedan när jag skulle gå till bussen var jag tvungen att slänga min macka med mjukost på, som var min frukost, bara för att jag såg en snigel. Inte coolt. Det var dock coolt att jobba idag. Köket med Tonnie och Jelena, bra grejer. Inte alltför mycket att göra heller, även det bra grejer.

Nu ska jag fixa till mig lite, för ikväll ska det partjas med Jenny och Emma på någon random trädgårdsfest. Så, om någon av er skulle få ett konstigt sms eller två, förlåt mig.

take care / s.pehrson

Sophie = awesome

Sophie gjorde precis så att jag kan sova riktigt gott i natt:

sophie säger:
bara såhär innan jag loggar ut vill jag påpeka att du är awesome.
bara så att du vet
adjö fröken pehrson

Sådana här meddelanden gör mig glad, och Sophie, jag tycker så mycket om dig! Wow, jag är verkligen omringad av fina människor! Puss på er allihop!

take care / s.pehrson

Visst har ni sett snyggare tröjor än denna?

Här har ni den; den spygröna, jättefula men ack så charmiga tröjan som jag nu kommer att bära hela sommaren då jag jobbar. Jag tvivlar starkt på att jag någonsin kommer vänja mig vid den hemska färgen, men jag ska ge den en chans. Tror jag. Men den är i alla fall bekvämare än min standardskjorta, så en fördel har den i alla fall...

take care / s.pehrson

Ignorera att jag ser ut som en krympling, koncentrera er i stället på den hemska färgen som, tro det eller ej, är ännu fulare i verkligheten.

Tårtkalas och hamburgerfest

Som jag skrev tidigare så festade vi till vår lilla avslutning med tårta, och som alla säkert redan vet så sitter en bit tårta aldrig fel. Att två sedan valde att festa på pepparkakor i stället för att de bestämt ska vara veganer var rätt fint det också. Pepparkakor i maj, det klingar fel men ack så rätt det känns! Låtintrotävlingen gick även den ganska bra. Jag var dock tvungen att lämna lite tidigare eftersom jag skulle jobba, men då jag gick låg jag på en stadig tredjeplats, och jag hoppas att Daniel, som tog över mig och mina poäng, försvarade den väl. Gjorde du det, Daniel? Någon?

Så tjock av tårta åkte jag sedan till jobb, där jag möttes av en enorm pall med lådor. Vad fanns i dessa lådor? Den första omgången av årets Cola-glas såklart! Jag fick även en superfin (läs: ful) tröja som ska användas under perioden då vi kör med Cola-glasen, och ni ska få en bild på den lite senare. Den är spygrön, bara det säger väl en hel del? Jag hade föredragit en svart, som vi fick förra året, för då syns inte lökarna under armarna lika bra, vilket Chrille så fint bevisade då han lyfte på armen. Hela mitt pass, som började klockan 17 och tog slut 21.15, stod jag i köket. Tiden flög förbi, och det kändes bra att jobba ett par timmar. Jag sprang för övrigt runt och flashade med mitt diplom för alla som ville se. "Så du är en sådan där bildnisse?" sa Christian. Och jo, det är ju jag. En stolt sådan!

Imorgon ska jag jobba, igen. Likaså på söndag, så något besök på karnevalen blir det tyvärr inte för min del. Men jag är inte alltför upprörd över detta, för imorgon ska jag på trädgårdsfest med Jenny och Emma. Bli lite full och odräglig, ni vet.

take care / s.pehrson

Tårtkalas, we like!

Emma och Daniel, lagom nöjda

Sandra, mer än lagom nöjd!


Sophie med sin pepparkaka, mest nöjd av alla!

Hejdå foto, jag kommer sakna dig

Idag är sista dagen på foto. Det är sorgligt, faktiskt. Vi har hittils bara hört på en redovisning och städat studion, och för tillfället sitter vi och skriver utvärderingar och förbereder en spellista inför låtintrotävlingen som vi ska ha senare. Det ryktas även om att det ska bjudas på tårta, och det, mina damer och herrar, är bra grejer!

Jag måste säga att det har varit fantastiskt att få gå foto och fått ha Emma som lärare. Jag har utvecklats helt enormt mycket när det gäller foto. Från att näst intill inte vetat ett smack och i princip tvivlat på om foto faktiskt var rätt, till att ha startat ett eget företag (tillsammans med världens bästa kompanjon bör tilläggas) och gå ut med MVG i alla tre kurserna. Det är mer än vad jag vågade hoppas på då jag började i höstas. Och trots att det har varit tufft emellanåt så har det varit värt det. Men nu är det slut, och det är tråkigt på så många sätt. Men helt slut är det inte, förstås. Två veckor i USA väntar, och det kommer bli galet bra.

Så, tack Emma för det här året, det har varit grymt, och jag är dig evigt tacksam för så mycket.

take care / s.pehrson

Här har ni beviset; MVG i alla tre kurser. Heja mig!

Sommar och sol

Efter skolan och dagens fotoredovisning (som jag och Anna för övrigt klarade fint, för vi är bäst i världen) hade jag en mysig eftermiddag på stan tillsammans med Sophie, Ulrika och Linda. I den stekande solen gick vi runt i Lund bland alla människor som nu letat sig fram ur sina hålor efter den långa vintern, och det kändes väldigt, väldigt bra. Jag passade även på att unna mig själv lite shopping, som belöning för det godkända matteprovet samt den mycket väl godkända läsloggen (som trots att den var mer än ett halvår försenad togs emot med jubel och fina ord av David). Det blev tre linnen, som kommer få följa med mig till USA, samt ett par väldigt tjusiga ringar. Det fick även bli en glass, för det var så illa tvunget i det vackra vädret. Med andra ord har jag haft en synnerligen bra eftermiddag, och kvällen har inte varit helt fel den heller. Jag och Lukas tog oss tid att prata igenom gårdagens kaos, och det är nu löst till 90%. Det känns bra. Han är finast i världen, vilket även mina vänner är. Jag känner mig galet lyckligt lottad som har alla dessa människor, det är nästan så att man fäller en tår bara för att de är så jävla bra.

take care / s.pehrson

Sophie

Ulrika


Linda

Fina grejer!

Jag ville bara tala om för er att jag klarade det nationella provet i matte. Jag blev godkänd! Förstår ni vad det innebär? Jag behöver inte läsa om hela jävla kursen i trean! Jag kunde inte varit gladare för tillfället, och att jag dessutom fick MVG på min läslogg i svenska göra bara saken bättre. Helt fantastiskt. Det här kommer jag leva på hela dagen. Och imorgon lovade mamma att vi skulle fira mitt G med pizza. Känns defintivt värt att vara onyttig för.

take care / s.pehrson

En sliten Sara

Lägesrapport

Ingen ork.

take care / s.pehrson

Nästa vecka åker vi

Jag har försökt mig på någon slags inledning till packandet till USA-resan. Det gick sådär. Jag fick ihop en kort men ack så viktig lista över kläder jag ska ha med mig, sedan orkade jag inte mer. Bara att rota i garderoben var fruktansvärt utmattande. Jag tvärdäckade i soffan innan, och när mamma väckte mig trodde jag på fullt allvar att jag legat där hela natten och att det nu var morgon. Migränen biter sig kvar, lite värre för varje timme som går. Jag är körd.

Jag önskar för övrigt att jag kunde följa med Jenny och de andra till Bulgarien i sommar. Det hade varit underbart. Men det får bli nästa år, för jag har varken pengar eller semester till det som det ser ut nu. Tråkigt som fan, men sant.

take care / s.pehrson

Sorry matte, men det här fungerar inte...

Om jag inte lyckades fixa G på nationella provet i matte b (som för övrigt ägde rum idag) så är jag så illa tvungen att läsa om hela kursen i trean, så för mitt eget välbefinnande hoppas jag innerligt att jag klarade det där förbannade provet. Min kommentar på skolans intranät från min mattelärare lyder "Har inte lämnat in något material jag kan bedöma. Allt hänger på nationella." samt en prognos som stadigt säger IG. Jag förstår inte hur jag har lyckats vara sjuk varenda gång vi har haft matteprov. Jag kanske ska ta det som ett ordentligt tecken på att jag och matte inte är menade för varandra?

Jag har aldrig förut i hela mitt liv varit såhär utmattad, varken mentalt eller kroppsligt. Jag har ont i hela kroppen, jag har haft en stadig migrän sedan i lördagskväll (som trots alla kemikalier jag proppar i mig vägrar att försvinna) och jag har absolut noll motivation eller ork till någonting. Jag somnade på bussen hem från skolan idag, vilket aldrig någonsin har hänt förut. Det är läskigt. Jag måste ta en paus. Från allt. Nu.

take care / s.pehrson

Instabilt

För jävligt. Så kan man beskriva hur jag mår för tillfället. Jag åkte till skolan vid lunch, åt mat på skolan eftersom vi denna vecka inte kommer serveras mat på Tengan på grund av karnevalen, pratade lite om McFusk på mediakommunikationen och sedan dog jag totalt. Jag bara la av. Under hela svenskan satt jag och stirrade in i en vägg, och det enda jag kommer ihåg från lektionen är när Lukas mobil ringde. När lektionen sedan tog slut var det inget jag noterade, jag satt kvar, och när jag sedan märkte det så somnade jag på bänken. Vaknade till, tog bussen till jobb med gråten i halsen och med en migrän som hotade att ta kål på mig. Jag är väldigt glad att Åsa tog mina sista två timmar så att jag kunde gå hem vid åtta i stället för tio, för jag var helt borta. När jag skulle göra milkshake kunde jag inte hålla i muggen för jag skakade så mycket, så all milkshake hamnade utanför. Bra jobbat, verkligen. Jag är nog rätt sliten, verkar det som.

Imorgon är det nationellt prov i matte. Suveränt med tanke på hur jag mår. Dock har jag inga som helst förväntningar på min prestation. Jag gör det mest för att Johan ska se hur jävla dålig jag är så att han kan gå med på att jag ska få läsa om skiten i trean. Men det hade ju visserligen varit rätt roligt om jag lyckades sätta ett G... Men oddsen är rätt små eftersom jag fattas typ halva kursen. Det får går som det går.

take care / s.pehrson

Sara Rebecka

Idag har jag namnsdag, vilket jag finner väldigt spännande. Det är värt att fira med glass eller liknande, men i stället sitter jag i skolan och lyssnar på när Peter pratar om välgörenhetsorganisationer, och efter skolan ska jag jobba så dår blir det inte tid till att fira då heller. Visserligen är det bara en namnsdag, men ändå. Det är en rysligt bra anledning för er alla att bry er om mig lite extra idag.

Och ja, jag heter Rebecka i andranamn, och ja, jag stavar det med ck och inte cc som alla andra, för mina föräldrar visste att jag skulle vara lite häftigare än alla andra. Det där med häftighet är genetiskt. För övrigt är det ett fint namn, så tack för det mamma och pappa!

take care / s.pehrson

Trams

Tänkte bara påpeka att jag aldrig någonsin har blivit tvungen att stämpla ut och sätta mig i personalrummet för att göra ingenting. Det här är generalisering när den är som värst. Och att det inte skulle finnas något att göra på Donken är skitsnack. Städa, städa, städa, specialer, specialer, specialer. Jag antar att den närmsta veckan på jobb kommer bli intressant...

take care / s.pehrson

Utsliten om något

Jag orkar knappt berätta om min dag på jobbet. Jag är sliten till max kan jag berätta. Denna veckan har varit extrem. Skola och jobb, varje dag, inte en dag ledigt och dåligt med sömn. Jag har mått bättre. Förhoppningsvis blir nästa vecka inte fullt så intensiv. Jag jobbar tre dagar som det ser ut nu, men om jag känner mig själv (och Donken) rätt, så lär det bli mer. Jag ser i alla fall fram emot torsdag, för då ska jag fika med Ulrika, Sophie och Linda, och på fredag ska jag förhoppningsvis ut och svänga mina lurviga tillsammans med Jenny och Co. Och på tisdag blir det förmodligen en fotografering med Headshot. Fint. Jag saknar Headshot och Anna så mycket så det gör lite ont i mig. Nu blev jag blödig. Förlåt.

Fick för övrigt lite information om min morbrors fru. Stackaren är totalt utbränd. Hon har minnesluckor på flera timmar, kan knappt röra sig från soffan till köket, kan inte köra bil, kan inte läsa... Ingenting. Hon är helt förstörd. Det är skrämmande vad som kan hända om man stressar och jobbar för mycket. Finns nog en del av oss som borde tänka på det...

take care / s.pehrson

You don't have to be evil to work here, but it helps av Tom Holt

"Colin Hollingshead is going nowhere fast. Working for his dad seemed like a good idea at the time, but starting at the bottom in the widget-making industry has somehow lost its appeal. And now the business is in trouble. At least his father has a plan - a new work force that will secure the company's future for eternity. The deal looks great, but the devil, as they say, is in the detail."

Ännu en bok är avklarad och jag måste säga att den var väldigt bra. Lite övernaturligt, mycket humor och sjuka personligheter; precis som det ska vara. Dock kände jag hela boken igenom att jag väntade på någonting, någonting som aldrig kom. Det hände otroligt mycket små grejer hela tiden, och jag antar att det tillsammans väger upp för den enorma händelse som jag väntade på. Så egentligen är jag nog inte så besviken över det, inte nu när jag läst hela boken. Och för övrigt så har jag lärt mig att man ska inte sälja sin själ till djävulen, hur bra det än verkar. Känns otroligt bra att veta!

take care / s.pehrson

Trafikgalningar, nej tack!

För övrigt så undrar jag vilken jävla idiot som bestämmer sig för att köra omkull en stackars människa på moped (människan i det här fallet är min fina vän Jenny) och sedan bara försvinna? En del människor borde inte få ha körkort, en del ännu mindre vistas ute i samhället. Nog för att Jenny klarade sig undan med lindrigare skador, men det kunde gått förbannat illa. Om jag någonsin får tag i idioten som gjorde det så ska jag lära honom hur man kör bil. Inte för att jag har en jävla aning om hur man kör bil, men jag är övertygad om att jag kör bättre än den fjanten.

Så nu tycker jag att alla ska tycka synd om världens bästa Jenny, och även om mig som inte får jobba med henne imorgon som det var sagt från början. Bilistjävel, du har förstört hela mitt arbetspass!

take care / s.pehrson

Jag är för gammal för barnkalas egentligen, men säg inte det till någon

Jag var rätt sliten när jag kom till jobb idag, och ännu mer sliten kände jag mig då jag förstod att jag skulle jobba till 17 och inte 15 som jag lyckats inbilla mig. Och till råga på allt så skulle jag dessutom vara värdinna. Klockrent, både skjortan och slipsen hade jag glömt hemma, så jag fick dra in magen och göra en tillfällig bröstförminskning och dra på mig Emelies vita skjorta. Jag har aldrig haft så platta bröst i hela mitt liv, galet! Sedan var det bara att dra på sig det allra bredaste leendet och gå ut i matsalen och bjuda på kaffe och städa. Där var en liten flicka som hade barnkalas idag, och de var så söta! Ungefär 10 småtjejer som hoppade på pallarna, iklädda prinsessklänningar och partyhattar med Hello Kitty på, och så sjöng de Blinka lilla stjärna och jag vet inte vad. Det var rätt charmigt, om jag får säga det själv.

Även imorgon ska jag jobba. Jag skulle egentligen jobbat 15-23, men jag bytte tid med Omid så nu lir det 11.30-20.30 i stället. Den här veckan har jag varit ledig från jobb en dag, och då hade jag skola så det blev inte ens en sovmorgon. Nästa vecka blir förmodligen lite lättare. I alla fall ser det så ut just nu, för man vet ju aldrig när de ringer...

take care / s.pehrson

Suprise!

Så, vad gjorde jag då igår? Jo, jag var hemma hos min käre vän Ludvig, där det hade anordnats en överraskningsfest för allas vår favoritfisk Fredrik. Han kom dit i tron om att det skulle vara en lugn filmkväll med ett par polare, men när han kliver in genom dörren så står alla hans närmaste vänner där och skriker. Hans min var obetalbar. Det var väldigt fint, faktiskt. Resten av kvällen var väldigt trevlig. Jag blev full och glad och dansade till skitmusik precis som jag brukar göra. När jag kom hem minns jag inte, men jag minns att jag träffade två klasskompisar från högstadiet på bussen. De hade en hel papperspåse med öl, vilket förvånade mig eftersom när jag gick i nian aldrig trodde att jag skulle se dem i sällskap med alkohol. Fel av mig! När jag kom hem åt jag nudlar och kollade på Harry Potter i tio minuter, sedan somnade jag.

take care / s.pehrson

Sofie och jag (i Davids solglasögon) är ascoola. Bilden är för övrigt tagen av Joakim, mycket viktigt.

En Sara

Hemlighetsmakeri

Min enda sovmorgon denna vecka förgylldes av 2 högljudda samtal från fröken Jenny Lindahl (dock hörde jag inte dem, för jag ov som en sten) samt ett sms som otroligt nog lyckades väcka mig ur min koma. Då var klockan åtta, och det var bara att pallra sig till jobb. Jag stämplade in tjugo i nio, och därefter flöt allt på ganska smidigt. Min chef var gullig och sa att jag fick äta gratis idag eftersom jag ställde upp på min lediga dag. "Det är det minsta jag kan göra" sa hon. Det tyckte jag var fint, då känns det uppskattat att man kommer inte och jobbar. Som sagt, resten av dagen var rätt lugn. Jag fick gå hem 40 minuter tidigare, även det rätt fint.

Nu, mina damer och herrar, ska jag piffa till mig, för ikväll ska jag minsann... nej, förresten. Det kan jag inte skriva här. Jag har tystnadsplikt om det fram tills imorgon, så först då får ni veta vad jag haft för mig ikväll. Spännande, eller hur?

take care / s.pehrson

Helvetesdag med inslag av romantik

Nej, den här dagen har varit katastrofal. Eller nej, inte katastrofal men överdrivet stressat. I stället för tre fick jag börja två, och hela dagen har det varit sinnessjukt mycket att göra. Att alla är lediga samt en judoturnering på Victoriastadion är en sjukt dålig kombination, tro mig. Nog för att vi sålde bra, men det tog på krafterna. Klockan halv nio, när det började lugna ner sig, då försvann all energi ur min kropp och jag bara stod och stirrade rakt ut i tomma intet. Först när Monique börjar skratta åt mig inser jag vad jag håller på med, och tar åter igen tag i mitt skurande utav golvet i backroom. En fin sak var i alla fall när Pernilla kom inrusande från parkeringen och visade en bukett med tio röda rosor. Den hade Chrille lagt på hennes bil. Fruktansvärt gulligt! Jag och Monique blev lagom avundsjuka och vi övervägde att skicka sms till vår respektive och klaga. Det hände dock inte.

Nu är jag helt slut och jag stinker Donken. Jag kan känna hur ångorna från hundratals burgare har materialiserat sig till en fast hinna på min hud. Vidrigt. Jag ska bara orka ta mig upp för trappan och in i duschen också, och just nu känns det ungefär likvärdigt med tanken på att bestiga Mount Everest.

take care / s.pehrson

Adjö skitungar!

Idag är dagen då två utav de små kattungarna äntligen flyttar hemifrån. Jag och mamma slängde in en annons på Blocket igår, och den hann inte vara uppe i mer än en kvart innan den första ringde, och en timme senare hade mamma flera sms och flera mail. Galet. Det har även ringt hela dagen idag, men nu är båda tingade så nu skiter mamma i att svara. Stackars lille Albert kommer bli ensam minikise. Att vi sedan har sju andra han kan leka med är ju en helt annan sak...

För övrigt så ska jag jobba idag. Skulle egentligen jobbat 19-22, men nu blir det i stället 15-22. Stackars Kani ringde igår och lät något överkörd, och givetvis ställer jag upp, precis som vanligt. Det är ju dessutom röd dag idag så det är extra betalt. Fina pengar till renoveringen av mitt rum!

take care / s.pehrson

Hejdå Igor och Samarin!

En tandborste i ögat

Jag har egentligen inget roligt att berätta, förutom att jag trillade i trappan på skolan idag. Jag hälsar mina nya enorma blåmärken välkomna, oavsett om ni sitter på knäna eller på fötterna. Det gjorde för jävla ont, om jag ska vara ärlig. Så pass ont så jag helst av allt ville gråta och och få en tröstande kram av mamma, men sen kom jag på att jag är för cool för sådant, så då blev jag förbannad i stället. Men sen blev jag glad igen när David (min lärare i svenska) sa att jag kickar ass och att det smittar av sig på de andra i klassen. Jag är tydligen glädjespridaren nummer ett. Inombords gör jag just nu en high-five med mig själv.

Jag kan höra glassbilen... Nästa gång den kommer hit ska jag se till att jag har gott om pengar så ska jag köpa mig ett stort lager glass som jag kan njuta av. Givetvis får övriga familjen inte smaka. Daddy style. Visste ni att om min pappa har glass i frysen så är det dödsstraff på att röra den? Faktiskt så är det så att bara man slänger en enda sugen blick på den så riskerar man att få ögonen utpetade med en tandborste. Mitt liv är hårt ibland, speciellt när det kommer till glassdelen. Då blir det riktigt svårt.

Och så gnäller folk över att de inte har tid. Det är mitt irritationsmoment nummer ett för tillfället. En del förstår jag fullt ut att de inte hinner med vissa saker, men en del andra som konstant klagar över att de inte hinner saker och ting; kom igen! Prova att gå i skolan samtidigt som man jobbar ungefär 30 timmar i veckan. Det, mina damer och herrar, är att inte ha tid över. Men trots det så trollar jag fram tid. Hur jag gör det vet jag inte, men jag gör det. För jag kickar ass, det sa David.

Glassbilen kommer närmare... Måste. Ha. Glass.

take care / s.pehrson

Jag ska aldrig mer lita på Combon, aldrig!

Idag fick jag psykbryt på jobb. Det var rätt jobbigt med den där helvetesrushen mellan halv nio och tio. Det var även rätt jobbigt när milkshakemaskinen började jävlas med mig och till en början inte alls ville göra milkshake, och sedan spottar den ut en hel jävla milkshake... på mina byxor. Gästerna i kassan lär ha fått sig ett gott skratt när jag svor åt maskinen som gud glömde. Combojävel. En del gäster blev sura över att de fick vänta, en del tyckte synd om mig som sprang som en skållad råtta. Jag tyckte synd om dem allihopa. Jag måste ha sett för jävlig ut. Annars var det en bra dag på jobb, tro det eller ej!

Jag vet inte vad jag ska göra nu; läsa, städa eller typ... dö lite? Eller kanske åka ner till Lukas i stan. Hans syster är i Frankrike med hela sitt hushåll så Lukas bor där under tiden som de är borta. Tar hand om katterna och liknande. Det är bud på att åka dit. Nära till skolan blir det ju också! Ska ringa och kolla om det är okej...

take care / s.pehrson

Johan, det var Sannes fel!

Klockan kvart över åtta i morse bestämde min kära syster sig för att hon var i desperat behov av en kajalpenna. Och vad gör hon då? Jo, hon öppnar dörren ner till mitt rum, fyller lungorna med luft och skriker allt vad hon kan att jag har minsann stulit hennes kajalpenna. Huruvida det är sant eller inte har jag faktiskt ingen aning om, men eftersom jag har haft samma kajalpenna i x antal månader tycker jag att det är rätt intressant att hon börjat sakna den först nu. Så, efter det brutala uppvaknandet lyckades jag somna om med en plötslig och väldigt intensiv migrän, som fick mig att bryta mitt löfte till Johan. Det blev med andra ord ingen matte idag. Bättre lycka imorgon, för då har jag förhoppningsvis ingen gormande lillasyster i trappan...

Så, nu ska jag snart få i mig lite mat, för ikväll ska det minsann jobbas. Jag skulle börjat sju egentligen, men eftersom Jenny helt enkelt inte kan leva utan mig så ska jag börja fyra i stället. Bra grejer! En annan bra grej är att Lukas kom hit vid halv två inatt. Han är bäst i världen.

take care / s.pehrson

Luggen

Dåligt av mig att inte lägga upp en bild på min nya, fina lugg. Fick höra av Jenny att jag ser emo ut. Jag som trodde att jag var förbi det stadiet. De flesta har väl redan sett det, så ni kan ju bara njuta av hur otroligt... Nej, det försvann.

take care / s.pehrson

Vårkänslor all over

Det är rätt sött hur en person som precis blivit slagen i magen av kärleken kan prata om det i timtal utan att förstå det, utan att förstå att allt som sägs redan blivit sagt ungefär en timme tidigare. Det finns liksom bara två personer i världen just då, och det är det enda vettiga samtalsämnet för tillfället. Det där med att vara nykär... Det är så jävla fint, men samtidigt så blir man den drygaste och enformigaste varelse på denna jord. Och jag vet ju hur det är, även om det är snart fyra år sedan jag var nykär på riktigt. Att jag sedan känner mig nykär i princip varenda dag är ju en helt annan sak. Men som sagt, det är fint att vara nykär, det ska man ta vara på. Dock utan att gå andra på nerverna, för då kan det sluta illa. Been there, done that...

För övrigt så känner jag mig lite nykär även när det gäller jobbet. Det är kul som fan numera. Inte för att det någonsin har varit tråkigt, men nu känns det roligare än vad det gjort på länge. Jag jobbade tre timmar idag, och det kändes som en kvart. Galet. Jag ska även jobba imorgon, på torsdag, lördag och söndag. Fantastisk vecka detta! Och att jag dessutom lovat Johan att komma på matten imorgon är rätt så fantastiskt det också. Han är helt övertygad om att jag kommer klara nationella proven (den mannen är out of his mind I tell you!). Jag tror han har missuppfattat min relation till matte. Den relationen är näst intill obefintlig, och de få känslor som finns där är allt annat än positiva. Men, jag har lovat, så jag ska fan dit imorgon och visa att två plus två är lika med fem...!

take care / s.pehrson

Slut

Det här är så jävla barnsligt så jag finner knappt ord. Att behöva föra den här diskussionen över en blogg; det är patetiskt. Men det verkar vara så vi kommunicerar på riktigt numera. Och att jag inte borde sagt en del saker för att det gör ont för en del att höra, det kanske är sant. Men hur ofta tänker ni er för innan ni börjar prata om droger och självmord? Aldrig, eller hur? Trots att det gör så in i helvetes jävla ont inne i mig varje gång de orden ens kommer på tal. Ni är inte så jävla perfekta ni heller, ingen är det. Alla gör misstag, och alla har rätt till att göra misstag, och jag står för mina. Jag står för det jag har sagt, även om det kanske sårade någon, men anledningen till att jag sa det var för att jag själv var sårad.

take care / s.pehrson

Svar på tal

Jag visste att jag aldrig skulle skrivit det, det visste jag hela tiden, men alla har vi rätt att skriva vad vi känner innerst inne, och det var det jag gjorde. Och om jag minns rätt så pekade jag aldrig ut någon, så därför vet jag inte om jag förtjänar allt som du, eller kanske fler, har skrivit. Folk spyr gång på gång ur sig hur dåligt det mår, men jag får inte ens skriva hur dåligt jag mår av att folk omkring mig mår dåligt? Logiken där är för mig inte särskilt tydlig. Och att folk sprang och gömde sig när jag behövde dem, det behöver inte vara just dig jag menar. Men jag var ensam då, jävligt ensam, vilket väldigt få verkar ha förstått.

Så det här, det svider minst lika mycket som du tycker att det jag skrev gjorde.

take care / s.pehrson

Jag är en idiot, men åtminstone en ärlig sådan

Jag skrev nyss att det är skola imorgon, vilket inte känns lika bra som det borde göra. Det beror på all jävla negativ inställning som råder på skolan för tillfället. Det här kommer låta för jävla egoistiskt, men jag måste säga det; när jag för en gångs skull, för en jävla gångs skull mår bra och är någorlunda på topp så är det alla andras tur att trilla ner i ett mörkt förbannat hål, och de vill alla dra ner mig dit igen. Tack, men nej tack, jag vet precis hur det ser ut på botten av det där hålet, tro mig. Och jag är så kluven så jag vet knappt vart jag ska ta vägen, för det är väl självklart att jag vill hjälpa och stötta alla er fina människor som är antingen stressade, deprimerade eller något annat hemskt, men samtidigt så undrar jag varför jag ska göra det, för när jag behövde det sprang alla och gömde sig och jag fick ta tag i allt ensam, på egen hand. Redan som det är känner jag att jag är på väg ner igen på grund av alla andras problem. Och det är så jag är, och har alltid varit; jag bryr mig mer om andra än mig själv. Det kan betraktas som en fin egenskap, men den gör mer skada än nytta för det mesta.

Jag blir så irriterad på mig själv som skriver detta, men jag måste, för min egen skull. Jag kommer explodera annars, för jag vet inte hur jag ska hantera alla andras smärta när jag precis lyckats tränga undan min egen. Nu avskräcker jag säkert en del från att komma och prata med mig, men nej, så vill jag inte att det ska bli. Jag finns, precis som vanligt, där för alla som vill prata, för jag bryr mig faktiskt en jävla massa, trots att den här texten kanske säger motsatsen.

Men om den här negativa inställningen ska bli en del utav skolgången så ska jag nog begära hemundervisning eller liknande, för som det är nu hjälper jag varken mig själv eller någon annan genom att vistas i denna dimma utav nedstämdhet.

take care / s.pehrson

"Det blir 1232 kronor i första luckan tack!"

Ack ja, när det kommer in en beställning på 22 Big Mac-menyer klockan 00.20 då är livet som finast, tro det eller ej. Man får sig ett gott skratt när man tänker tillbaka på hur gästen frågade "Sitter du ner?" innan han talar om vad han vill ha, precis som om jag skulle svimma eller kanske dö till och med. Visserligen hade det nog inte hjälpt så mycket att sitta ner om jag skulle dö, men det är alltid bäst att ta det säkra före det osäkra. Och för er som inte redan har förstått det så har jag jobbat idag. 19-00.45, lagom!

Och ja, en annan sak som gör mig rätt förvirrad är när det kommer folk i driven som säger att jag är vacker, till och med jättevacker. Jag vet inte om jag ska bli glad eller äcklad. Det hände idag. Killen öste ur sig komplimanger och hans ögon var antingen fästa på min rumpa, mina bröst eller på mitt ansikte, och jo, till en början blev jag givetvis glad, men sen tänkte jag att vem fan åker i driven på McDonald's för att ragga? Jag funderade på det i säkert en timme, hur jag skulle reagera, och till slut bestämde jag mig för att faktiskt vara glad åt att folk faktiskt säger sådant till mig. Det är fint, kom jag fram till.

Klockan är snart två. Jag borde sova, för det är skola imorgon och direkt efter skolan ska jag jobba. Hej jag tycker om mitt liv. Det är sant faktiskt, för er som trodde att jag använde mig utav ironi.

take care / s.pehrson

Terror på Elm Street

Som jag skrev för en stund sedan så tog Emma med oss på midnattsbio efter konserten, och den enda filmen som gick var Terror på Elm Street (inte klassikern, utan den nya remaken med bland annat Kella Lutz från Twilight). Den höll på att ta livet av oss alla. Jag har inte sett originalet, shame on me, men om den är ens hälften så skrämmande som den här så tror jag att jag står över. Jag vet inte hur många gånger vi hoppade flera meter upp i luften eller kvävde ett skrik. Det var rätt sjukt. Den var inte läskig på ett psykologiskt sätt, för här gick det bara ut på överraskningstekniken. Trots att man hela tiden var beredd på att någonting skulle hända så blev man fan ta mig lika rädd varje gång. Ack ja, om man önskar sig en hjärtattack så är det här definitivt ett smidigt sätt att skaffa sig en på!

take care / s.pehrson

LADY GAGA @ Globen, Stockholm

Jag vet inte riktigt vad man ska använda för ord för att kunna beskriva denna konsert, föreställning, show. Det var skrattretande bra, varenda låt gav en adrenalinkick som hette duga och det var fruktansvärt fint i allmänhet. När hela publiken, som bestod av 15 000 små monster, sjöng refrängen till Speechless med Lady Gaga herself på piano... det var mäktigt som fan. Att börja med Dance in the dark och avsluta med Bad romance var genialiskt. Och hon var så söt, Lady Gaga. Hon pratade mycket med publiken, sa saker som betydde något och fick i alla fall mig att känna mig speciell. Och hennes outfits, behöver jag ens försöka förklara dem? De var outstanding, precis som hela konserten.

På tåget hem lyssnade jag på de låtar hon spelat live, och allt kändes så orealistiskt. Det kändes som om allting bara varit en dröm, men jag har min biljett och flera videos (som såklart kommer upp här inom en snar framtid) som bevis. Det var på riktigt och det var riktigt, riktigt förbannat bra.

take care / s.pehrson

Ännu ett äventyr avklarat

Nu är jag hemma från Stockholm, nöjd och belåten. Det kommer två separata inlägg om dels konserten och sedan om midnattsbion som Emma tog med oss på efter konserten. Och ja, om jag glömt säga det så åkte vi ju med Emma (min fotolärare) upp till Stockholm eftersom hon ändå skulle upp dit, och sedan fick vi sova i hennes lägenhet. Väldigt snällt av henne, oc betydligt mycket bekvämare än ett vandrarhem.

Som sagt, fler updates är på gång.

take care / s.pehrson

Imorgon

Bild lånad härifrån

Man kanske skulle ta och bli frisör?

Idag fick jag frukost på sängen. O'boy och mackor med nutella, kan det blir bättre? Jag har världens bästa pojkvän! Och han har för övrigt hittat en ny, jätteduktig frisör! Hon heter Sara och ser precis ut som mig och... ja, det är jag. Jag gick loss på hans hår igår med en kökssax och jag lyckades åstadkomma ett riktigt konstverk, om inte mästerverk till och med. Hög på självfötroende gick jag sedan över till min egen lugg, och även den blev kalasbra, något som till och med ett par lärare har talat om för mig såhär dagen efter. Nöjd är bara förnamnet!

Det kommer bli en ganska lång skoldag idag. Normalt sett går vi ju till halv fem, men jag kommer vara kvar här ett par timmar till eftersom vi ska ha infomöte om USA-resan tillsammans med föräldrarna. Det kommer bli spännande, Emma har tydligen gjort en fin presentation av alla hotell och resmål och så vidare. Drygt tre veckor kvar!

Och ja, just det; min tå gör ont som fan. Nu ska jag leta upp Sophie och Anna som har sprungit iväg med min laptop och mina nycklar. För tillfället är nycklarna viktigast, för jag vill komma åt kakorna som gömmer sig i mitt skåp...

take care / s.pehrson

Alla snubbar vill ju vara katt

Trots mitt handikapp (en inflammerad sena i området kring stortån) så var jag minsann med och orienterade idag, och roligt var det! Det låter förmodligen helknasigt att jag skulle tycka att motion skulle vara roligt, men det är faktiskt sant den här gången. Dock gjorde det rysligt ont i tån, och för tillfället kan jag inte röra den utan att ge ifrån mig ett ångestfyllt skrik. Därför låter jag bli att röra på den, för jag anser att det är det snällaste jag kan göra för min omgivning just nu...

Efter orienteringen så skulle vi lära oss HLR, något som vi klart och tydligt gick igenom redan i nian, då vi dessutom använde exakt samma instruktionsfilm som vi tvingades se idag. Med andra ord kickade jag ass, och jag skulle utan problem kunna rädda vem som helst om det nu skulle behövas. Dock hoppas jag på att jag slipper använda mig utav dessa kunskaperna, för hur mordisk jag än är så vill jag faktiskt inte att någon ska bli medvetslös eller dö. Det är ganska... onödigt. Och för att inte tala om hemskt.

Och nu till det roligaste av allt; jag har gjort av med drygt 1000 kronor idag. Det är sådant jag gör efter skolan, bränner pengar. Lulu tycker att jag har så mycket tröjor med katter på, så bara för det var jag tvungen att köpa ytterligare tre med diverse olika kattdjur på, och förutom det så blev det även två par byxor, bland annat ett par vita jeans. Mamma kommer dö, tror jag. Jag har aldrig haft ett par vita jeans, och trodde nog aldrig att jag skulle få för mig att införskaffa ett par. Synnerligen spännande. När jag sedan kom hem så kom Linda förbi en sväng för att få del av Lady Gagas skiva som jag råkar ha på min dator. Det känns bra att hon börjar lyssna in sig på henne två dagar innan konserten... Bäst för henne att hon verkligen råpluggar! Två dagar... galet!

Nu ska jag tycka synd om min tå.

take care / s.pehrson

Synd att stortån är nyckeln till bra balans...

Världen, jag kräver att ni tycker synd om mig, för jag har minsann lyckats dra på mig en inflammation... i stortån. Det är ren och skär smärta, och för tillfället kan jag inte röra varken stortån eller foten. Hur det är att gå ska vi inte ens prata om, men jag går ändå, för det är rätt svårt att transportera sig på något annat sätt. Mamma tryckte i mig någon antiinflammatorisk/smärtstillande tablett när jag kom hem från jobb, så det är bäst för den att den har haft någon effekt tills imorgon, för då ska jag orientera på St Hans backar. Punkt slut.

Så, trots denna lilla inflammation så är jag rätt glad. Det var kul att jobba (min granne kom i driven och sa att jag hade en fin radioröst!), jag har ätit årets första jordgubbar och Lukas är på väg hit. Nu ska jag försöka hitta någon som vill ta mitt pass på jobb på torsdag så att jag kan vara med på infomötet om USA-resan. Önska mig lycka till!

take care / s.pehrson

Onödigt

Vilken fruktansvärt meningslös dag det har varit. Jag åkte in till skolan vid halv tolv, mest för att Mauritz skulle få sina cigaretter och med andra ord inte ha en anledning att klaga på mig. Och sedan var det inte mer med det, för på engelska skulle vi ha eget arbete då en del grupper skulle ha nationella. Jag och Lulu gick i stället ner på stan, och i tron att jag inte hade mitt bankkort med mig gick jag runt på stan utan att köpa någonting, trots att jag hittade hur mycket som helst som jag ville ha, och givetvis så låg bankkortet i väskan hela tiden. Typiskt...

Nu ska jag snart byta om, för ikväll ska det minsann jobbas ett par timmar. 3 och en halv timme, för att vara exakt.

take care / s.pehrson

Kärlek i min värld stavas Lukas

Jag är så glad, lycklig faktiskt, som har Lukas. När jag kom hem innan idag kände jag att jag inte orkade mer, att allt bara var fel och hemskt och jobbigt, och det enda jag behövde göra var att skriva ett litet sms och Lukas var här direkt. Han är så fin, så bra på alla sätt och vis. Det räckte med att få krypa ihop i hans famn för att allt skulle kännas lite bättre, lite mer avlägset. Det räckte med att höra hans hjärtslag för att få mina dumma tårar att sluta rinna, för att få mig lugn och sansad igen. Det är helt otroligt vilken effekt han har på mig. Han är det vackraste jag har, och imorgon har jag haft honom i tre år och 11 månader. Det är en jävligt lång tid, men den har varit minst lika fantastisk som den har varit lång. Det finaste med den här långa tiden är att jag kan fortfarande få det där pirret i magen, komma på mig själv med att stirra på honom och tänka att fy fan vad snygg han är. Det allra finaste är dock att jag fortfarande kan se honom i ögonen och säga "jag älskar dig" och mena det med varenda cell i min förbannade kropp. Det är kärlek på riktigt.

take care / s.pehrson

När allt bara är fel, känns fel och... är fel

Det har varit en omtumlande dag, på många sett. Muntligt nationella i engelska som gick helt okej, och att sen behöva inse att alla runt omkring en faller isär en efter en, det tar på psyket. Jag vet inte vad jag ska göra när jag får reda på att alla i min närhet mår så fruktansvärt dåligt, till och med de som jag trodde var så starka, så immuna mot problem. Det känns för jävligt, rent ut sagt. Att inte veta vad man ska göra, säga eller någonting. Att jag sedan tar avstånd från en del för att de går mig på nerverna tar också en enorm mängd energi från mig. Det är förmodligen bara en fas jag går igenom, men det finns en del människor som jag behöver en paus ifrån. En del är att överdriva, det är egentligen bara en person, men jag vill inte peka ut någon. Jag antar att jag bara inte kommit över en del gamla saker, saker som jag trodde att jag var redo att lämna bakom mig som jag uppenbarligen inte är. Vi får se vart det slutar...

En positiv grej är i alla fall att jag idag hämtade ut biljetterna till Lady Gagas konsert i Malmö. En fin sak mitt i denna härva av ledsamheter. Fikan med Lulu och Anna var också fin, vi borde göra sådant oftare. Det är nog bra för oss alla.

take care / s.pehrson

En liten positiv sak i alla fall...

Ett besök på landet...

Idag pallrade minsann jag och Anna oss till Dalby för att fotografera åt en tjej som heter Mikaela. Hon går andra året på frisörlinjen på Polhem, så hon hade ordnat ett par modeller som hon fixade håret på och sådär. Allt gick bra och det blev bra bilder, bilder som både hon som frisör och vi som fotografer kommer kunna ha nytta av. Sedan tog vi även tillfället i akt och fick vars en gratis klippning. Jag klippte dock bara ytterst lite på luggen. Det syns knappt, men jag märker skillnad och tro det eller ej, men det är faktiskt det som räknas.

För övrigt är det idag exakt fyra veckor tills vi åker till USA. Det är galet...

take care / s.pehrson

PS. Bilder från dagens fotografering kommer upp på Headshot-bloggen så småningom...

Backstagevideo från Studio Headshot

Njut av denna extremt vackra backstagevideo i riktigt dålig kvalité från Headshots plåtning med Julia och Sonia, klippt och fixad i inget annat än Windows Movie Maker. Autoklippning is the shit! Musiken är för övrigt låten Fashion med ingen mindre än allas vår favorit Lady Gaga. Kanske inte i klass med pr-videon som Niklas Wallentin gjorde åt oss, men ett fint försök i alla fall...

take care / s.pehrson

Jobb, ni vet

Det är alltid lika spännande då någon från jobb ringer, med panik i rösten, och ber en komma in tidigare. Man vet liksom inte vad man ska förvänta sig när man går in genom dörren; kaos eller bara kaos? När jag kom idag var mina kära kollegor i chocktillstånd, och matsalen såg ut som sju svåra år. Jag kastades in i detta. Roligt, rätt så underhållande om jag får säga det själv. Hela passet gick bra, och jag fick reda på att vi nu fått både platsombud och skyddsombud. Bättre sent än aldrig antar jag. Det känns bra att veta vem man ska prata med om det skulle dyka upp något som är värt att prata om. Heja Monique och Tonnie!

Nu ska jag ut och gå med Mauritz. Jag fattas ungefär 2300 steg. Ja, jag har en stegräknare. Ja, jag är nörd. End of story.

take care / s.pehrson

Valborg och sådant

Valborg blev rätt fint ändå. Jag och Albin lyckades, efter många om och men, komma ner till Stadsparken där vi mötte upp dem andra. Vi befann oss där i ett par timmar, pratade med folk och hade det allmänt trevligt. När sedan Dannes mage började kurra beslöt vi oss, även det efter många om och men, för att gå till Max. Där fick vi i oss lite mat och sedan promenerade vi hem till mig, där vi i princip inte gjorde annat än att prata om hur speciell Emma Törngren är. Rätt fint faktiskt!

Idag ska jag jobba, cool som jag är. 16-20.30, inte alltför ansträngande som det ser ut nu. Men man vet ju aldrig, Donken har sina överraskningar...

take care / s.pehrson