Nej, den här dagen har varit katastrofal. Eller nej, inte katastrofal men överdrivet stressat. I stället för tre fick jag börja två, och hela dagen har det varit sinnessjukt mycket att göra. Att alla är lediga samt en judoturnering på Victoriastadion är en sjukt dålig kombination, tro mig. Nog för att vi sålde bra, men det tog på krafterna. Klockan halv nio, när det började lugna ner sig, då försvann all energi ur min kropp och jag bara stod och stirrade rakt ut i tomma intet. Först när Monique börjar skratta åt mig inser jag vad jag håller på med, och tar åter igen tag i mitt skurande utav golvet i backroom. En fin sak var i alla fall när Pernilla kom inrusande från parkeringen och visade en bukett med tio röda rosor. Den hade Chrille lagt på hennes bil. Fruktansvärt gulligt! Jag och Monique blev lagom avundsjuka och vi övervägde att skicka sms till vår respektive och klaga. Det hände dock inte.
Nu är jag helt slut och jag stinker Donken. Jag kan känna hur ångorna från hundratals burgare har materialiserat sig till en fast hinna på min hud. Vidrigt. Jag ska bara orka ta mig upp för trappan och in i duschen också, och just nu känns det ungefär likvärdigt med tanken på att bestiga Mount Everest.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar