Jag har egentligen inget roligt att berätta, förutom att jag trillade i trappan på skolan idag. Jag hälsar mina nya enorma blåmärken välkomna, oavsett om ni sitter på knäna eller på fötterna. Det gjorde för jävla ont, om jag ska vara ärlig. Så pass ont så jag helst av allt ville gråta och och få en tröstande kram av mamma, men sen kom jag på att jag är för cool för sådant, så då blev jag förbannad i stället. Men sen blev jag glad igen när David (min lärare i svenska) sa att jag kickar ass och att det smittar av sig på de andra i klassen. Jag är tydligen glädjespridaren nummer ett. Inombords gör jag just nu en high-five med mig själv.
Jag kan höra glassbilen... Nästa gång den kommer hit ska jag se till att jag har gott om pengar så ska jag köpa mig ett stort lager glass som jag kan njuta av. Givetvis får övriga familjen inte smaka. Daddy style. Visste ni att om min pappa har glass i frysen så är det dödsstraff på att röra den? Faktiskt så är det så att bara man slänger en enda sugen blick på den så riskerar man att få ögonen utpetade med en tandborste. Mitt liv är hårt ibland, speciellt när det kommer till glassdelen. Då blir det riktigt svårt.
Och så gnäller folk över att de inte har tid. Det är mitt irritationsmoment nummer ett för tillfället. En del förstår jag fullt ut att de inte hinner med vissa saker, men en del andra som konstant klagar över att de inte hinner saker och ting; kom igen! Prova att gå i skolan samtidigt som man jobbar ungefär 30 timmar i veckan. Det, mina damer och herrar, är att inte ha tid över. Men trots det så trollar jag fram tid. Hur jag gör det vet jag inte, men jag gör det. För jag kickar ass, det sa David.
Glassbilen kommer närmare... Måste. Ha. Glass.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar