torsdag 30 september 2010

Du har ingen aning om hur mycket jag älskar dig

take care / s.pehrson

1000 - det är stort!

Min fina, tråkiga, ointressanta och riktigt usla blogg firar med detta inlägg 1000 inlägg! Hur coolt? Jättecoolt! Eller egentligen inte, men det är ändå ganska coolt. Ganska.

När jag bloggat innan idag insåg jag att jag glömt berätta om den superroliga övningen vi hade på litterär gestaltning. Man skulle vara två och två, och en skulle skriva tio frågor (lite sådär lagom poetiska) och en skulle skriva tio svar (även de lite poetiska), och man fick inta prata med varandra och inte visa varandra vad man skrev. Jag hade turen att få jobba med ingen annan än Emma Törngren, som numera är lite som min lilltå; ganska onödig men helt omöjlig att släppa ifrån sig. Ni ska nu få ett par exempel på vad vi lyckades knåpa ihop tillsammans (ni kanske bör veta att jag skrev frågorna och Emma skrev svaren...)
Varför gör det ont att älska? För att vattnets vågor dränker oss.
Varför har katter morrhår? För att mjölken blivit dyrare.
Hur mår man i rymden? Som i ett par trånga skor.
Hur lever man utan att dö? Som i en ensam romans.

Jag är väldans stolt över vår insats, är inte du det Emma? Och idag har vi lyckats få ihop ännu en bra löpsedel, jag och Törngren. Vi är lagom bra, måste jag säga!

Efter skolan gick jag och Mauritz till H&M (Hennes &
MAURITZ... om jag hade gjort smileys i min blogg hade det definitivt varit en nu, en blinkande!) och jag köpte smink. De senaste veckorna har jag lånat Sannes smink, i smyg dock, så den som skvallrar är dödens! Jag har ingen aning om vart mitt eget har tagit vägen, men jag misstänker att jag har glömt det hemma hos Lukas i Vallkärra. Men, nu har jag eget, så nu kommer jag se lite fräsch ut!

På vägen hem hittade jag en död igelkott. Jag begravde den under busken utanför Sannes fönster. Eller ja, Henrik grävde, jag stod bredvid och var lite ledsen. Jag har blivit så blödig på sista tiden, patetiskt snäll också. Mot döda djur... Pappa sa i alla fall att det var en väldigt god gärning. Och om han säger att det var det, då var det det. Så det så.

Nog med svammel, nu har jag helt plötsligt väldigt mycket att stå i; jag måste göra engelskan, innan Kristofer dödar mig, jag måste baka två (!) kladdkakor, för jag och Tim ska bjuda journalistklassen på fika imorgon, jag måste se Biggest Loser... Just det. Väldigt stressigt är det för tillfället.

take care / s.pehrson


Det finns för- och nackdelar med allt

Jag fick för mig att jag skulle cykla till skolan idag, och det hade varit en riktigt bra idé om det inte hade varit för den där jävla laptopen som skolan prackat på oss. Antingen så skiter jag i att cykla från och med nu, eller så skiter jag i att ta med mig laptopen. Antingen så blir jag tjock eller så får jag skit av lärarna. Jag ska tänka på saken...

En bra sak däremot är att jag börjar känna att handleden är på väg att ge med sig. Jag kan nu röra den utan att brista ut i gråt och jag har till och med tagit av skenan idag! Och det fungerade bra att jobba igår, trots att jag var livrädd för att det inte skulle gå alls. Min chef berättade att det är en typisk arbetsskada på McDonald's, och jag kan inte säga att jag är förvånad. Jävla pommeskorgar...

Det finns egentligen väldigt mycket jag vill skriva just nu, om hur jag mår och så vidare, men gör jag det så finns det en del människor som kommer gnälla. Det är synd att folk väljer att lägga sig i eller ta åt sig så förbannat mycket. I stället ska jag försöka förklara för Mauritz vad jag har för relation till falafel.

take care / s.pehrson

tisdag 28 september 2010

Jag överväger att amuptera min högra hand

Bilderna får beskriva min dag, för just nu har jag alldeles för ont i handleden för att kunna skriva något längre inlägg. Jag är så trött på att vara handikappad nu! Förhoppningsvis håller den de 6 timmar som jag ska jobba imorgon. Får packa väskan full med piller för säkerhets skull...

Som ni kan se kom jag iväg till Ikea och fick köpt min fåtölj. Det fanns en kvar. Jag la mig på lådan så att ingen skulle ta den. Man kan väl säga att jag är nöjd nu.

take care / s.pehrson


måndag 27 september 2010

Lite fattigare, men mycket gladare

Man kan väl säga som så att det har varit en lättsam dag idag. Jag och Lukas försov oss ganska rejält och vaknade inte förrän någon gång efter lunch och då var det inte mycket lönt att ta sig ner till skolan för att försöka hinna till historian. Så i stället tog vi det lugnt ett par timmar, och sedan begav vi oss till Nova. Det var tänkt att Lukas skulle köpa en ny skärm till sin dator, men den som faktiskt köpte något var jag. Jag kom hem två objektiv rikare! Jag har haft min systemkamera i snart tre år, och under hela den tiden har jag använt mig av kitobjektivet för det där med att köpa ett nytt har liksom aldrig blivit av. Fram tills idag, det vill säga. Jag kom hem med ett 50 f/1,8 från Canon samt ett 70-300 från Sigma. Gjutet. Jag är helnöjd! Dock har jag inte använt de särskilt mycket än, bara provat på och kollat läget.

Min fina Nemo ställde upp på bild (50 f/1,8). Jag fick för övrigt lära mig idag att Nemo betyder "ingenting" på latin. Jag känner mig nu som en riktigt dålig matte som har döpt min katt till... ingenting.

Även Aioli poserade fint framför kameran. Jag får passa på att ta bilder av de små katterna nu, för snart ska minsann flytta. Tyvärr är det dock så att det är ingen som kommer sakna dem...

Imorgon ska jag förhoppningsvis in till Ikea för att köpa fåtöljen. Allt hänger på om mamma mår bättre och orkar köra. Nu har den evighetslånga förkylningen även nått henne, och grejen med mamma är att hon blir väldigt, väldigt sällan sjuk, men när hon väl blir sjuk blir hon väldigt, väldigt sjuk. Jag själv försöker ta mig igenom dagarna utan att hosta upp mina lungor, och skenan på handen sitter fortfarande kvar. Jag och mamma har kommit fram till att det förmodligen rör sig om en överansträngning/inflammation. Vad det än är så gör det ont som fan. Men jag antar att det går över, förr eller senare. Det kanske hjälper med lite Sims...?

take care / s.pehrson



söndag 26 september 2010

Dumma mig (Despicable me)

En gratis förhandsvisning är ju inte direkt något man tackar nej till, och när det dessutom när det är i 3D och gäller en film som man har varit taggad på ända sedan början av sommaren, då tackar man verkligen inte nej! När vi var i USA blev jag och Sophie upp över öronen förtjusta i dessa små gula figurer, och vi bestämde där och då att det var en film vi var tvungna att se. Idag såg vi den, och vi blev inte besvikna. Trots att den var på svenska så var den riktigt, riktigt bra och rolig. Kan bara tänka mig hur bra den är på engelska. Det här var värt att vänta på!

take care / s.pehrson


En perfekt söndag, ett perfekt avslut på en perfekt helg

I morse vaknade jag och kände mig fruktansvärt bakfull, vilket var lite underligt med tanke på att jag inte drack en droppe alkohol igår. Jag insåg senare att jag var bakfull på socker, för det var något som vi fick i oss i mängder igår/inatt. Men det var så värt det! Filmkväll oftare kanske?

Vid halv ett åkte vi ner till stan, jag, Sophie, Linda och Lukas. Där blev det bio (vilken film får ni veta i ett kommande inlägg, precis som vanligt!) och därefter skildes vi åt. Jag blev hämtad av mamma och vi åkte till Nova, där jag inhandlade världens skönas
te underkläder, utan tvekan! Det finns hopp för de med stora bröst också, det fick jag veta idag! Sedan bar det av mot Ikea. Det är alltid lika roligt att gå runt på Ikea med mamma, trots att hon idag var lite, lite bakfull. Hon var på fest igår förstår ni, och eftersom hon kom hem klockan fyra på morgonen så antar jag att det var en bra fest... Hur som helst, jag var den som stod för handlandet, för mamma köpte minsann ingenting. Jag själv däremot gjorde av med drygt 2000 kronor, och det hade kunnat bli ännu mer om min älskade, väldigt älskade fåtölj bara hade varit tillgänglig. Den var så nära, men ändå så långt borta. Fruktansvärt irriterande när det man vill ha står på en hylla ovanför en men personalen inte kan plocka ner den då de har öppet på grund av försäkringar och så vidare och så vidare. Så jag fick den inte. Idag. Men på tisdag! Får jag den inte då kommer jag nita någon på Ikea, jag lovar.

Vi åkte hem, åt och därefter påbörjade vi det som skulle visa sig bli ett två timmar långt arbete med att få ihop en byrå. En skiten byrå. Två jävla timmar. Ikea i ett nötskal, måste jag säga. Men den blev fin som fan och jag är så nöjd! Nu kanske jag äntligen kan börja få ordning på mina kläder. Dock tror jag att jag behöver en till byrå, eftersom jag har lovat Lukas att han ska få en egen låda, och jag själv behöver minst... så många som möjligt. En till får de
t nog bli.

Nu ska jag snart gå och lägga mig. Jag orkar inte ens påbörja arbetet med att fylla byrån. Jag ska dessutom gå upp vid fyra så att jag är vaken när Lukas kommer hit. Min stackars älskling jobbar till fyra på morgonen. En söndag. Begåvad schemaläggning där!

take care / s.pehrson



Fredagens shopping










Jag är nöjd!

take care / s.pehrson

Lördagsmys

Jag låter bilderna tala ganska mycket för sig själva, men jag kan väl säga som så att jag hade en skitmysig lördagskväll. Underbart sällskap, massor med godis och skräp, mycket snack och en film som kickade ass.

take care / s.pehrson



lördag 25 september 2010

Albin gästbloggar del 3

Jag är tillbaka! Ingen bryr sig. Men det är lugnt! För jag är tråkig. Men ingen fara! Jag ska nog kunna skriva något roligt ändå. Hoppas vi!

Alla tror att jag har börjat odla skägg. Jag föredrar termen "lat". Men det funkar inte för alla. Tydligen tror de att jag odlar skägg i smyg. Ganska dålig på att smyga med det i så fall kan jag tycka. Men skägg är roligt. Daniel har skägg. Han är rolig. Det vill jag också vara. Så jag börjar med skägg!

Dagens Lady Gaga säger: "Jag ska inte ljuga, jag tar droger ibland, några gånger per år. Det är inget jag vill att mina fans ska ta efter. Det slutar alltid med katastrof."

Dagens Sara Svarar På Dagens Lady Gaga: "Räcker det med om jag säger bra sagt? Starkt gjort!"

Nu kommer jag inte på mycket mer att skriva. För mitt skägg är inte så präktigt än. Får återkomma när jag har lite mer skäggrolighet.

PS. brudar som går bygg är sjukt snygga. Kan vi låtsas.

take care / a.lundahl

En sådan fredag som man kommer komma ihåg

Måste säga att det blev en väldigt lyckad fredag för min del! De få timmar jag var i skolan var helt okej, även om jag inte riktigt uppskattar att Peter älskar att ge oss tunga uppgifter på fredagseftermiddagarna. Mina axlar är uppe vid öronen varje gång vi ska sitta och skriva, så spänd är jag. "Sara, ner med axlarna!" säger Peter hela tiden. Då tar jag ner dem, tänker på att de ska stanna där nere, men rätt som det är så är de där uppe igen. Knäppt. Efter skolan blev jag upphämtad av Jenny, Emelie och Emma och vi åkte då till Max där jag åt kombinerad frukost och lunch. Sedan åkte vi vidare mot Center Syd för lite shopping, men jag måste säga att på de drygt... 8 år som jag inte har varit på Center Syd så har jag inte missat någonting. Lite av en besvikelse faktiskt, speciellt H&M. Katastrof! Så därför beslöt vi oss för att åka tillbaka till Lund och ta en tur på Nova. Sagt och gjort, en tur på Nova blev det och sedan bar det av hem mot mig. På bussen mot mig fightades Jenny med Janne (also known as Shrek, jag har pratat om honom innan, han som alltid hängde på Donken för ett tag sedan...). Han blev sur på henne för att hon hade fötterna på sätet, hon blev sur för att han över huvud taget brydde sig. Väldigt underhållande!

Resten av kvällen spenderades hemma hos mig. Fi
nt sällskap och gott äppelvin, det kan inte bli mycket bättre än så. Jag blev lagom (läs: väldigt) berusad och jag skämde säkert ut mig någon gång under kvällen, men jag behövde verkligen släppa på kontrollen lite. Jag unnade mig själv det där, verkligen. Givetvis drog vi till Donken lite senare, och om jag minns rätt så blev jag rädd och började gråta när det åskade ute, och sedan gnällde jag över att jag bränt mig på min cigarett. Svaga minnen utav det. Jag har även svaga minnen utav att någon tryckte upp en cheeseburgare i ansiktet på mig, som jag vägrade äta. De fick i alla fall i mig vatten. Sedan skildes vi åt, och jag och Lukas vandra hemåt. Någonstans på vägen, jag har inget som helst minne av var, när eller hur det hände, hamnade vi i Markus bil. Han har en jävla timing, den där Markus! Ännu en gång denna veckan kan jag säga tack för skjutsen till honom! Väl hemma pratade jag och Lukas både länge och väl om seriösa saker, så nu vet nog hela kvarteret hur mitt liv såg ut för typ fyra år sedan... Det var förmodligen jag som pratade mest... och högst. Som vanligt. Sedan satt jag och lyssnade på musik i flera timmar, och dumt nog bytte jag även lösenordet till min Spotify, vilket jag upptäckte idag när jag skulle logga in. Dock hade jag varit så pass intelligent så jag hade bytt till samma lösenord som jag har på en del andra sidor, så efter många om och men kom jag in. Underbar kväll!



Jag mådde lite illa i morse när jag vaknade, annars har jag mått finemang hela dagen, om man bortser från handen. Den blir knappast bättre, snarare tvärtom. Bara under detta blogginlägg har jag fått ta långa pauser för att det gör så ont. Jag har fått låna en skena av mamma som jag har på mig, så det begränsar rörligheten lite vilket i sin tur minskar risken för extrem smärta. Men fan, det gör ont.

Nu ska jag förbereda inför den kommande filmkvällen!

take care / s.pehrson


fredag 24 september 2010

Invalid

Igår hade jag varken tid eller ork att blogga. I skolan måste jag ha haft feber, och jag hade det definitivt när jag kom hem för då däckade jag direkt på soffan och vaknade ena stunden av att jag var varm som fan och nästa av att jag frös. Lagom roligt. Något positivt med skoldagen var i alla fall att jag och Törngren lyckades göra världens bästa löpsedlar till Kick In/off:en. Vi kombinerade våra skills, Törngren med Indesign och jag med Photoshop, och allt gick som en dans. Sedan hade jag mentorssamtal med David och där fick jag höra att jag är en ledstjärna i klassen. Det värmde. Han menade att om man klarar av att jobba häcken på sig på McDonald's och ändå klara skolan med mina riktigt bra betyg så är man typ en förebild för andra. Jag blev glad, på riktigt. Sedan pratade vi lite om stämningen i klassen och sådär. Kräkte av mig lite och David var ett bra stöd. Han är utan tvekan en riktigt bra mentor!

Sedan jobbade jag mellan 20-02. Gick sådär. Förkylningen drev mig till vansinne och sedan valde min handled att lägga av fullständigt. Kunde inte ens torka ett jävla bord utan att det gjorde ont, så jag fick ett bandage av Yessie som ett stöd, och det fungerade väl helt okej. Kom hem, hade ont som fan, vaknade, hade ont som fan så idag sitter bandaget fortfarande på. Jag kunde inte ens tända en cigarett i morse, så ont gör det. Vet inte vad det är, vet inte vad man ska göra åt det. Tills vidarfe får jag sitta här med mitt bandage...

take care / s.pehrson

onsdag 22 september 2010

Det snurrar i min skalle

För tillfället är jag lite halvt hög på grund av den extremt starka migränmedicinen jag tryckt i mig då jag för en stund sedan vaknade i soffan med en helt sinnessjuk migrän. Det är tur att jag snart ska ut och träffa Kani, så får jag lite frisk luft och ett flummigt sällskap.

Det har varit en lång, ganska bra dag i skolan. På första lektionen skällde vi i princip ut Leif för att vi inte förstår hur elever som inte vill göra ett UF-företag inte har samma chans till höga betyg som de som gör ett företag. Vi anser att det är väldigt orättvist, för som vi sa till Leif så har inte alla den tiden som behövs för att klara av det enorma projekt som det är med ett UF-företag. Han verkade inte alls begripa vad vi pratade om, han bara propagerade vidare för hur bra han tycker det är med UF och så vidare. Jag kan ju säga som så att det var minst sagt dålig stämning på lektionen. Mitt projektarbete däremot går framåt, då jag igår fick världens snilleblixt om vad jag vill göra. Det kommer bli så jävla bra! Jag berättade för Lulu och hon höll med mig om att det var en sjukt bra idé som känns väldigt Sara. Jag är väldigt taggad på att sätta igång!

Efter skolan hade jag världen flyt, då Markus kom körandes när jag stod och väntade på bussen, så jag fick minsann skjuts hem! Riktigt skönt att slippa ta bussen hem, speciellt eftersom vi idag fick våra laptops och jag inte hade någon vettig väska för den. Det där med laptops är nog inte så dumt som jag gnällde om från början, dels för att datorerna är bra och dels för att jag slipper använda min egen för att lagra en massa skolarbete på. Tror nog att det kommer bli rätt bra att bara ha skolarbetet på en dator och allt annat trams på en annan.

Jag försöker planera min helg. Jag ska försöka få in roligheter samtidigt som jag ska ha tid för lite skolarbete. På fredag är det shop til´you drop med Kani och Jenny och på kvällen kanske vi super till det lite om vi känner oss festliga, och på fredag försöker jag få ihop en mysig liten sleep over. Lördag dag och söndag får ägnas åt skolarbete. Låter... grymt!

take care / s.pehrson

En dikt om mitt liv

BB
C21H23NO5
TV
FK
PC
CF
OB
MP3
MVG
IG
LS
BDB
MCD
LBS
FB
PC
LAN
PC
400D
SHS
USA
MP


take care / s.pehrson


tisdag 21 september 2010

Den första dagen på ett tag som kan beskrivas som "helt okej"

När jag vaknade i morse och upptäckte att mobilen inte var laddad blev jag förbannad. Sedan när jag insåg att det kanske berodde på att kontakten var utdragen kände jag mig dum. Sedan blev jag rädd att batteriet inte skulle räcka över skoldagen, men jag tänkte att det får gå. När jag gick till bussen gick jag förbi katten, som då förlorat båda sina ögon till hungriga skator. Jag kämpade mot tårarna och förbannade världen lite innan jag satte mig på bussen mot skolan. En samhällskunskapslektion och en naturkunskapslektion senare var jag åter igen på bussen, då på väg hem. Jag måste säga att det märks alltför tydligt att vår lärare i naturkunskap är före detta högstadielärare, speciellt när hon ger oss ett antal frågor om rymden att svara på och sedan har vi ingen användning av det mer. Högstadiet all over again!

Katten var borta när jag kom hem. Jag blev lättad när jag såg att den rosa handduken var borta. Jag hade börjat få dåligt samvete över att jag bara lagt den där, så om den hade varit kvar när jag kom hem så hade jag tagit med den hem och ett den en ordentlig begravning. Det förtjänar den. I brevlådan hittade jag minsann ett paket som var adresserat till mig. Jag öppnade det och blev glad, för i det låg tre sprillans nya filmer. Behöver jag tala om att min 50-tummare är igång typ 24/7...?

Jag fördrev ett par timmar med att göra ingenting, för en gångs skull, unnade mig själv lite The Sims 2 (det är numera en belöning till mig själv om jag går en hel skoldag, eftersom jag har en tendens att "försova" mig...) och plötsligt hamnade det en skum varelse med blått hår i min säng. "Får jag låna din TV...?". Jag är så utnyttjad på grund av den, ni anar inte!

Men hon fick låna den, för jag är snäll. För övrigt är jag lite förvirrad för tillfället. Hoppas få konkreta svar snart.

take care / s.pehrson

Förloraren

take care / s.pehrson

måndag 20 september 2010

Mitt rum, min oas











take care / s.pehrson

Det börjar gå lite, lite för långt nu, eller hur?

take care / s.pehrson