Antal timmars sömn = 2... Lagom!

När jag släckte lampan klockan tre inatt och insåg att mitt alarm skulle gå igång om knappt två timmar kände jag absolut ingenting. Varken panik, ångest eller någonting annat. För numera vet jag att det fungerar inte för mig att gå och lägga mig när jag inte är trött. Jag får hellre för lite sömn än går och lägger mig utan att ögonen går i kors, faktiskt. Och det gick faktiskt förvånansvärt lätt att rumla ur sängen vid halv sex i morse. Kom till jobbet, pigg och glad, möttes av trötta nattarbetare. Satte igång med att öppna köket och resten av morgonen rullade det bara på. Lugnt var det också. Underbart lugnt. Det var så pass lugnt så att när Kani skrivit en lång och fin to do-lista blev det nästan slagsmål mellan mig, Malin och Emilia. Mer än halva listan var gjord vid 12. Somar var mäkta nöjd när hon kom. Fick även en fin "tatuering" av Kani. Hon skrev sitt namn på min arm och sedan ritade hon ett hjärta runt om det. Den kommer gå bort i duschen, vilket innebär att hon får göra om den imorgon... Förutom det så hände det inget speciellt idag. Det var bara ännu en bra dag på jobbet, helt enkelt!

Min syster är för övrigt riktigt cool. När jag kom hem insåg jag att jag fortfarande hade kepsen på mig efter att ha stått i köket, så jag sa till Sanne att hon kunde ta med den till jobb när hon ändå ska dit ikväll. Hon tar den, sätter den på huvudet och fortsätter läsa. Hade jag varit gangster så hade jag skrivit något i stil med "respekt!", men det är jag inte, så det får räcka med ett gammalt hederligt "episkt!".

take care / s.pehrson

Det är nästan så man vill skratta lite...

Känslor på posten

Jag fick ett brev på posten idag. Jag får aldrig brev, förutom ett vykort då och då eller ett opersonligt brev från banken där de talar om vart jag slösat mina pengar sedan de hörde av sig sist. Men idag fick jag ett handskrivet brev. Jag behövde bara kolla på handstilen på kuvertet för att veta vem det var ifrån. Läste. Tänkte lite. Läste igen. Tänkte igen, men förstod ingenting. Till en början var jag bara förvånad. Sedan blev jag arg. Sedan kände jag ingenting. Jag blev helt tom. Läste det igen. Speciellt avslutet. "Jag älskar dig". Det gick inte att få in. Det tog stopp bakom ögongloberna, ville inte ta sig in till hjärnan, ner till hjärtat. Det fastnade. La undan brevet. Glömde bort det för en stund. Läste det sedan igen. Då kunde jag le lite. Inte åt brevets innehåll, men åt själva tanken på att du skrev ett brev. Till mig. Så mycket har hänt, vet inte hur jag ska kunna sortera allting. Men ett brev är en bra början, antar jag. Hoppas jag.

take care / s.pehrson

Ännu mer böcker!

Kände att min bokhylla behövde fräschas upp lite, så idag kom det 6 nya böcker på posten. Stephen King och sista delen i Twilight-serien. Love it!

take care / s.pehrson

Filmkväll någon?

Om det är någon som har undrat varför jag ett antal dagar i rad har avslutat mina blogginlägg med ett PS, och sedan skrivit något i stil med "inte idag heller", så kan jag nu avslöja att det jag har väntat på i en vecka kom idag. Min nya TV. MIN NYA 50 TUMS TV! Förstår ni hur förbannat, underbart stor den är? Det är helt galet! Jag, Sanne och Lukas har precis invigt den med Alice in Wonderland, och det var som att vara på bio, trots att jag låg i min alldeles egna säng. Helt fantastiskt! Utan tvekan det bästa köpet jag gjort på evigheter. Så, om det är någon som är sugen på filmkväll nästa helg så hojta till!

take care / s.pehrson

Måste säga att bilden gör min nya älskling ingen som helst rättvisa. Den är enorm!

Vad ska vi (jag!) göra utan Jenny?

Idag körde Jenny sitt sista skift på Fäladen. Jag var inte en del utav det, och det kändes inte helt okej. Vill inte att hon ska sluta hos oss. Kan inte ta in det. Trots att hon inte jobbat på ett par veckor nu. Kan bara inte ta in det. Vem ska nu säga åt mig att köra upp ett duracell-batteri i röven? Vem ska ni ta in mig på kontoret för att prata vett i mig när jag får mina små bittra anfall? Vem ska nu skicka små uppmuntrande bra-jobbat-sms efter skiften? Jag suckar inombords när jag tänker på allt som försvinner med Jenny. Det kommer bli tomt. Det är tomt. Kommer alltid kännas som om det fattas någonting. Men en fin tid har vi haft tillsammans på Fäladen, och om det är någon som har lärt mig något om jobbet, livet och mig själv så är det Jenny.

take care / s.pehrson

Jag har ju alltid sagt att fotboll suger...

Det finns en, och endast en, fördel med att jobba 14-23; du kan sova ut. Ni förstår verkligen inte hur mycket jag behövde den extra sömnen som jag fick av att inte börja förrän klockan 14. Den satt som ett krocketrack i revbenen. Med andra ord riktigt bra. Även om det kanske gör ont med ett krocketra.. nej, jag tror ni förstår vad jag försöker säga utan att jag ska göra en lång, icke intressant förklaring. Har jag rätt? Klart jag har.

Jag vet inte vad som har hänt med våra så kallade peakhours. De existerar inte längre. Det är meningen att vi ska sälja som mest mellan 12-14 och 17-19. Inte en jävla dag denna sommaren har vi gjort det. Det är stendött mellan de tiderna! Men ni tror inte att det smäller på som fan sedan en timme efter peak? Som ikväll. Lagom dött mellan fem och sju. Helt okej fram till tio. Vad händer då? Jo, ett jävla fotbollslag tycker att de är hungriga, plus en hel del andra randoms. Vi var fyra pers på golvet. Alla dog. Så jag stod och la bricka efter bricka med Big Mac till tonerna av We no speak americano. Det är för övrigt en förbannat dålig låt. Precis som allt annat som spelas på Donken. P3 Star kan fara och flyga. De har typ 15 låtar som de spelar om och om och om igen. Alla kan de låtarna utantill nu. Det är fruktansvärt. Jag har gjort en spellista på Spotify med de låtar som spelas, så om någon är intresserad av vad vi tvingas jobba till så är det bara att spana in den. "Hej och välkommen till McDonald's!" heter den... Hur som helst så överlevde vi det där fotbollslaget, och sedan fick jag gå hem. Jag ljuger inte när jag säger att jag sprang ut genom dörren. Hej ledig dag!

take care / s.pehrson

PS. IMORGON MELLAN 10-14! Jag tycker nog att det är en otroligt bra timing av dem; på min lediga dag!

Saxomophoooooone

Jag tycker det var ganska onödigt av mig att vakna klockan tio i elva idag när jag skulle börja jobba elva. Jävligt onödigt faktiskt. Fruktansvärt dålig start på en dag som kunde blivit bra. Jag flög ur sängen, upptäckte att jag inte hade någon känsel i ena armen då jag legat på den (?), lyckades trots det få på mig uniformen (svordomarna haglade, fråga Lukas...), kutade upp för trappan, grabbade ett par strumpor, min väska och mina skor, slängde det i cykelkorgen och cyklade snabbt som fan och dessutom barfota till jobb. Jag var där fem i elva. Jag stämplade in 11.00. Nailed it, med andra ord. När jag berättade om det för Nikolina fick jag en high-five. Den tycker jag nog att jag förtjänade!

Annars har det varit en rätt slapp dag. Kani var helknäpp och sprang runt och sa konstiga saker, så det enda jag gjorde mellan bilarna i driven var att skratta åt henne. Rubriken är ett bra exempel på vad hon delade med sig av under passet. Förutom det... inte mycket värt att skriva om. Tror jag. Jag glömmer lätt vad som hänt under dagarna på jobb när jag kommer hem, vilket resulterar i att jag inte skriver något om det i bloggen. Blir alltid lika arg varje gång jag kommer på något spännande som hänt och sedan inser att jag inte skrivit om det. Katastrof. Jag ska börja gå runt med ett litet anteckningsblock i fickan. Vart jag än går ska detta lilla block följa med. Eller.. ska det verkligen det? Tänk om jag tappar det och någon hittar mina löjliga anteckningar som ska vara underlag för ett ännu löjligare blogginlägg? Pinsamt. Jag är hellre senil än patetisk.

Enligt Facebook kommer Sofies dödsorsak vara chock. Hon kommer få reda på att hon ska bli kung, sedan dör hon av chocken. Episkt! Jag vågar inte ta reda på min. Jag har redan räknat ut ett antal alternativ själv; lungcancer (rökningen), alkoholism (ligger i släkten), fetma (McDonald's är inte direkt känt för sin hälsosamma mat...) eller självmord (livet är hårt, I tell you). Vilket alternativ som egentligen är mest troligt vet jag inte riktigt. Någon som tror sig veta?

take care / s.pehrson

PS. "Din beställning väntar på att hämtas av Posten/har hämtats av Posten." Den är i Göteborg. Vågar jag hoppas på fredag?

Malmöfestivalen? Nja, tveksamt.

Ibland önskar jag att jag vore lite mainstream. Då hade jag kanske uppskattat banden som kommer till Malmöfestivalen i år. Kollade igenom utbudet nyss och kände absolut ingenting. Jag bläddrade, bläddrade och bläddrade och hoppades på att det i alla fall skulle komma någonting som passar mig och min musiksmak. Ack nej. Förlåt, men jag har verkligen inte förstått grejen med Familjen, Maskinen, Salem Al-Fakir och så vidare. Och svensk musik i allmänhet är inte min grej. Förutom Kent och Slagsmålsklubben. Men Kent på Malmöfestivalen? Sällan eller aldrig. Och Slagsmålsklubben har ju lagt ner. Det är kört, med andra ord. Jag kan lika gärna jobba hela Malmöfestivalen, för varför ska man in dit om det inte är några bra band? För att supa? Det gör jag lika bra hemma i trädgården, faktiskt. För att träffa folk? Jo, visserligen, det kan jag gå med på, bara jag slipper tvingas stå framför en scen och lyssna på någonting som inte tilltalar mig på något sätt.

Det är svårt att inte vara mainstream. Det var det jag ville komma fram till. Och att Malmöfestivalen aldrig kommer bli detsamma utan Slagsmålsklubben på sista dagen. "FREJ, FÖD MINA BARN!". Det var en jävligt fin kväll det där.

take care / s.pehrson

Ännu en dag på jobbet

10 timmar på jobb idag. Helt okej faktiskt! Dock kan jag inte påstå att det hände något som är värt att berätta. Skrattade mycket gjorde jag idag i alla fall, så jag antar att jag har haft roligt. Jag fick utbilda Sanne på bop:en. Gick ganska bra, förutom det faktum att hon inte hörde/ignorerade när bopkvinnan pratade med henne. Med andra ord fick jag säga till henne varje gång hon fick någonting beställt, vilket inte hände särskilt ofta eftersom vi vid den tidpunkten inte hade någonting att göra. Det var efter rushen. Stendött. Jag kickades ass i tvåan idag, om någon ville veta det. Inget ovanligt, men jag känner att jag behöver boosta mitt självförtroende genom att skryta lite, så då gör jag det. Utan att skämmas.

Imorgon jobbar jag 11-20. Och på torsdag jobbar jag 14-23. På fredag är jag ledig (!). Öppningar i helgen. I mitt huvud snurrar McDonald's signaturmelodi. Håller jag på att bli galen?

take care / s.pehrson

PS. Den kom inte idag heller...

Bilder från utgången i fredags

Sami, Matilda och jag på tåget in till Malmö

Jenny och jag hemma hos Sami

Jag och Emma flashar våra skills straight from Fladden inne på KB!

Hela fina, underbara tjejgänget inne på KB! Matilda, Emma, jag, Malin och Jenny. Fett med kärlek!

Jag, Emma, Matilda och Jenny efter KB

Lukas, jag och Jenny. Misstänker att det är inne på KB...

Out of order

Idag gick jag hem från jobbet 4 timmar för tidigt. Så går det när man spyr i en papperskorg. Jag mådde så dåligt. Illamående, kallsvettades, huvudvärk, yrsel... you name it, jag hade allt. Anna, som jobbat natt och egentligen slutade klockan sex vägrade gå hem innan de skickat hem mig. Hon jobbade till och med gratis. "Jag mår mycket, mycket bättre av att jobba gratis än att se dig må såhär". Hon var så söt. Jag kommer sakna henne så jävla mycket nu när hon åker till Cypern. Vet inte ens när hon kommer tillbaka. Christian tog dock god tid på sig när det gällde att skicka hem mig. Jag klagade inte, jag spydde bara lite mer. Yrade lite mer. Dog lite mer. Till slut kom Somar. "HAR DU INTE GÅTT HEM ÄN?! GE MIG DITT HEADSET KVINNA!". Hon trodde för övrigt att jag var gravid. Eller trodde och trodde, men det var hennes teori varför jag mådde dåligt. Jag kom hem, la mig på golvet utanför mammas och pappas sovrum, grät som en barnunge och mumlade mitt mantra för dagen "jag har ingen ork, jag kan inte, jag är så matt". Sedan däckade jag i soffan. Sov nonstop i x antal timmar. Mår bättre nu. Fortfarande ganska orkeslös, men jag har inte spytt. Återvänder till jobb imorgon. Jag har inte råd att vara sjuk. Jag är dock bitter över att jag fick ställa in min biodejt med Jenny...

Och så måste jag ju berätta att vi satte GAP:en i fredags. Det är en hemlig gäst som kommer och kollar läget, skriver en rapport som vi sedan får. Tas på sjukt stort allvar. Vi fick 100%. Trots bajset. Skrattar fortfarande när jag tänker på Kanis och Emmas miner. Gjutet. Nu ska jag däcka igen. Läsa kanske. Jag tror det.

take care / s.pehrson

PS. Vem taggar inför tisdag nästa vecka? Jag gör i alla fall. Och vet ni vad? Den kom inte idag...

Gårdagen i bilder

Rebecca, jag, Fisken och Sofie hamnade i badkaret. Favorit i repris, om man säger så.

Fisken och Ludvig, mäkta taggade!

Niklas, full och glad!

Lulu och Danne mitt uppe i ett djupt samtal om något som jag inte har något som helst minne av.

Sophie och jag, heja heja!

Fisken och jag, charmigast av alla!

Eclipse

Idag, trots en svag bakfylla, så var jag och Sophie på bio. Titeln avslöjar rätt brutalt vilken film vi såg. Jag måste säga att den var bra. Riktigt bra om man jämför med Twilight och New Moon. Och nej, jag reagerade inte som en besatt liten fjortis den här gången; jag har kommit över det. Big time. Inte för att någon av de första filmerna är dåliga egentligen, men det kändes som om Eclipse höll lite högre klass än sina föregångare. Fast det kanske berodde på de gratis popcorn som jag fick av Henrik? Vad vet jag. Jag får väl se den en gång till, utan popcorn, för att avgöra den saken. Jag såg trots allt New Moon fyra gånger på bio, och jag kan ju inte vara sämre denna gången. Så, vem är sugen på en biodejt?

take care / s.pehrson

Det var en bra kväll

Jävlar vilken fin kväll det var igår. Chillkrök i min trädgård med extremt underbara människor. Det var så otroligt roligt. Och fint. Och bra. Mycket snack, allsång, lite dans och sådär. Det var en bra kväll, utan tvekan. Gick till Donken, lagom vinglig. Beställde en vegetarisk burgare med bacon. Smakade bra, faktiskt. Skämde ut mig gjorde jag säkert också. Om jag minns rätt så var jag fruktansvärt fnissig och glad. Kändes underbart. Fler sådana här kvällar! Vem är på?

take care / s.pehrson

PS. Eftersom min kamera är urladdad kommer bilder så fort den återhämtat sig, samt så fort Rebecca Landgren får tummen ur röven och lägger upp bilderna från sin kamera på Facebook.

En fin fredag

Det var en galen dag igår. Först jobb mellan 11.45-20, något som jag knappt har ett minne av, vilket kan bero på att det var ganska så dött hela dagen. Förutom den där mninirushen i driven då jag var tvungen att parkera ut typ tio bilar... Och just det, Lukas pratade svenska med en gäst som beställde på engelska. Jag tyckte det var konstigt, så jag frågade honom varför han pratade svenska med henne. Då blev han helt tyst. Han hade inte tänkt på att hon pratade engelska. Jag och Emma bröt ihop totalt. Och på tal om att bryta ihop så var det exakt vad Kani gjorde när hon upptäckte att en av toaletterna var full av bajs. Hon skrattade helt hysteriskt, så man kunde inte låta bli att stämma in, trots att jag egentligen bara visste att det handlade om bajs. Helknäppt.

Efter jobb blev det lite förfest hos Sami och sedan drog vi in till Malmö och KB. Vi lyckades till och med få med oss både Lukas och Malin! Helt otroligt, de brukar alltid banga. Synd bara att det var riktigt dålig musik på KB. Definitivt sämsta DJ:n av de gånger jag har varit där. Han spelade inte ens Kids. Besvikelse. Det bästa han hade att komma med var Nirvana, typ. Tur att jag hade ett så jävla bra sällskap, annars hade jag nog blivit lite ledsen. Träffade helt otippat Jonte mitt på dansgolvet. Sjukt roligt! Vi dansade lite och pratade om att Ludvig var tråkig som bangade KB. För så är det. Bangar man KB är man tråkig. När vi skulle gå till GAT för att käka var det ombytta roller. Sara tog hand om Jenny. Väldigt underhållande, om jag får säga det själv. Vi åt överfriterade pommes och sedan tog vi en taxi hem till Lund. Där mötte Lukas upp mig, för han åkte minsann hem lite tidigare än oss andra, och vi gick hem. Skiljdes åt på vägen för att han skulle till Sami och hämta sin cykel. Då startade jag musik på min mobil och dansade hela vägen hem. Sjöng högt gjorde jag nog också. Kändes så jävla bra. Var hemma vid sex, däckade direkt.

Vaknade med kramp i vaden. Vad är det med mig och kramp i vaden?!

take care / s.pehrson

Såhär såg jag ut när jag kom hem. På gränsen mellan full och bakis. Jag ser ut som en stirrig bäver...

Alla har dåliga dagar, och idag har jag en

Det hade varit rätt skönt att vara på jobbet hela dagen idag. Dålig stämning hemma. Pappa och Sanne är ovänner, vilket ledde till att Sanne igår packade en väska och begav sig hem till Henrik. Hon kommer dock hem idag, eftersom Henrik ska på lan. Jag orkar inte ens tänka på hur det kommer att bli. Att pappa dessutom har ont som fan gör inte saken mycket bättre. Mamma och jag är neutrala, precis som vanligt. Vi tar aldrig någons parti, för det skulle bara göra katastrofen ännu mer katastrofal. Men det tar på krafterna att försöka vara glad i en familj där hälften av medlemmarna helst av allt vill klösa ut ögonen på varandra. Det gör det verkligen. Jag har knappt börjat och känner mig redan utmattad, orkeslös. Har lyssnat på båda versionerna. Båda lika löjliga. Båda lika envisa. Lyckligtvis så kommer Lukas snart. Jag behöver bli distraherad. Om inte det lyckas så kan jag sova. Hela dagen, faktiskt. För jag är rätt trött.

På jobb idag blev det lite kaos när en propp gick och alla rostar i köket gick med den. Just då hade jag som mest att göra under hela frukosten, och tack vare detta lilla missöde så hamnade vi efter... rejält. Kom ikapp ganska okej, men vi hade inte behövt stressa, för även idag var peaken ganska tråkig och händelselös. Det märks att det är industrisemester nu, om man säger så. Lyckades bränna mig på allt jag tog mig för. Har ett litet brännmärke på ringfingret och ett ganska stort på underarmen. Vet inte hur jag lyckades. Ont i vaden har jag också. Jag har förmodligen haft kramp inatt och följden av det är nu att jag knappt kan stödja på ena benet. Lyckades även med konsstycket att vrida mitt ena knä. Det är helt enkelt inte min dag idag. Jag tror jag ska lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet...

take care / s.pehrson

Grillning med Donkenfolk

Det blev en trevlig, men ganska kort kväll, hemma hos Patrik. I alla fall kort för min och Jennys del. Jag var ganska trött efter att ha gått upp vid sex, och att jag dessutom ska upp samma tid imorgon gjorde att jag inte riktigt kunde slappna av, och Jenny ska till läkaren imorgon vid åtta, så vi båda begav oss hemåt vid halv tio. Men de få timmarna vi var där var det riktigt trevligt. Fina kollegor, det är vad jag har. Visserligen är tre av dem före detta kollegor, men det är lika fina ändå.

take care / s.pehrson

Ida och Ling

Patrik, Tonnie och Philip

Joanna, Måns och Juan. Sami, Jenny och Matilda fastnade tyvärr inte på bild...

Lite bortglömda bilder

Jenny la upp en del fina, gamla bilder på Facebook häromdagen. Jag tycker att de förtjänar en plats här på bloggen också, faktiskt.

take care / s.pehrson

Alla bilderna är för övrigt på trädgårdsfesten som jag, Jenny och Emma var på för någon månad sedan. Ni vet, den gången då jag blev lite för full? För övrigt tycker jag att jag är plågsamt blek på den översta bilden, lagom söt på den i mitten och på den nedersta bilden är jag glad att jag inte ler med synliga tänder.

Frukostköket - check!

Det var inte så fruktansvärt hemskt att börja jobba klockan halv sju i morse. Dock tackar jag mig själv för att jag vaknade vid halv sex av mig själv, trots att mobilen skulle larmat redan vid halv fem. Jag har en dålig vana att ställa mobilen 2 timmar innan jag ska börja jobba, vilket leder till att jag snoozar i en timme och ibland sover förbi alarmet. Men det är det där med att snooza... Det finns inget bättre än att trycka på knappen och veta att man kan snusa i tio minuter till. Älskar det, det är vad jag gör! Men som sagt, det var riktigt kul att börja så tidigt, och jag tror det beror på att jag idag fick lära mig frukostköket. Det påminde om USA. Smärtsamt mycket. Hela köket luktade precis som på the Eggery i San Diego. Då längtade jag tillbaka. Riktigt mycket. Jag kom att tänka på de otroliga frukostar vi åt där, omeletterna, våfflorna, och jag kunde konstatera att våra fattiga Egg McMuffin inte ens är i närheten av det. Men det var roligt att lära sig någonting nytt!

Efter in rast mådde jag illa. Så pass illa så jag trodde att jag skulle spy i en papperskorg bak i köket. Det gjorde jag inte. I stället blev jag sjukt flummig och förvirrad. Glömde bort vart jag lagt en remsa med tidsmärkningar. Kollade ovanpå ugnen, och där var de inte. Gick iväg och letade, kom tillbaka till ugnen och gissa vad som låg där? Just det, den där förbannade remsan. Jag tror att det var Christian som hittade den och la den ovanpå ugnen utan att säga någonting, bara för att jävlas. Det trodde dock inte Malin. Hon trodde på allvar att jag blivit helt snurrig. Jag kunde inte annat än skratta åt mig själv. Resten av passet gick bra, trots att lunchen var en besvikelse i mängden att göra. Alltför lite. Men klockan 13 lämnade jag, nöjd och belåten med dagens insats.

Inget stranden idag. Dels inget strandväder och sedan pallar jag inte riktigt sätta mig på bussen ut till Lomma. Jag träffar trots allt allihopa hemma hos Patrik ikväll. Ser fram emot kvällen, tror att den kommer bli riktigt fin!

take care / s.pehrson

Fet lön på ingång!

Min lediga dag har passerat och jag måste säga att jag är väldigt nöjd. Vaknade vid halv ett, var vaken ett tag, somnade om igen och klev upp på riktigt vid halv tre. Underbart! Jag möttes utav Sanne och PJ på gräsmattan. Kändes overkligt att se PJ igen, han har blivit så... vuxen! Helknäppt men jätteroligt. Vi spelade lite kort, jag slappade mest. Jublade över min lön som kommer på fredag (större än någonsin... igen!) och insåg att mina planer kommer kunna bli verklighet i nästa vecka. Ännu mer underbart! Efter middagen åkte jag ner till stan och Ariman för att träffa Jenny, Philip Och Juan. Lite senare kom även Lukas och Joel. Det var väldigt trevligt. Kändes skönt att bara få sitta ner med fint sällskap och inte direkt ha något att tänka på (förutom det faktum att jag börjar halv sju imorgon...).

Som sagt; halv sju. 06.30-13.00. Därefter blir det stranden och sedan grillning hemma hos Patrik! Kommer bli en bra dag även imorgon, med andra ord.

take care / s.pehrson

Philip & Juan

Fina Jenny

Äntligen lite ledighet i sikte!

Idag har jag varit trött. Som fan. Däckade i personalrummet på min rast, sov 20 minuter, vaknade i panik och trodde att jag hade sovit bort resten av mitt pass. Det hade jag inte, men jag hade lätt kunnat göra det. Att det sedan inte var alltför mycket att göra idag gjorde mig, och för att inte tala om tiden, ännu segare. Piggnade till lite framåt midnatt, då de blev lite att göra. Gå hem tidigare blev det dock inte, som det först pratades om. Kani behövde mig, och klart jag stannar då. Mitt pass var ju trots allt till två. Sami kom förbi och hälsade på. Planerade lite fest på fredag och sådär. Sedan cyklade jag hem tillsammans med min livvakt. Jag hade mat med hem till Sanne, så hon blev glad och bjöd på världens godaste muffins (Julia, jag tror du har konkurrens!). Vi pratade en stund, skrattade åt misslyckat sex och dåliga låtar. Och imorgon (idag) ska vi träffa PJ! Episkt.

Hittade världens finaste namnsdagspresent på min säng när jag kom ner på rummet. Ett Marabou och en fin lapp från mamma och pappa. Blev alldeles glad i magen när jag såg det. Ni är bäst, mamma och pappa, ni vet det va? Det var till och med en gäst som sa grattis till mig idag när jag stod i driven. Tyckte det var fint! Ja just det, Markus sa också grattis när han kom förbi. När han väl kom fram till luckan det vill säga. Ny bil, kanske?

Nu ska jag se film med Lukas. Imorgon är jag ledig, han jobbar, så vi får ta vara på natten så gott vi orkar. Men oj vad jag ska njuta av att vara ledig!
take care / s.pehrson

Nougatmuffins med frosting av vit choklad... mina smaklökar jublade!

Jag har fina föräldrar!

SARA!

Jag har namnsdag idag, bara så ni vet. När jag var liten brukade jag få en tjuga av min morfar på min namnsdag. Numera får jag ingenting. Känns sådär. Jämfört med ingenting är en tjuga rätt stort liksom... Dessutom glömmer folk alltid bort det, för egentligen är det ju ingen big deal, det här med namnsdagar. Men en kul grej är det väl, eller? Det kanske bara är jag som är så egenkär så jag tycker att alla ska uppmärksamma att det minsann är mitt namns dag idag? Så är det nog.

HEJA SARA!

take care / s.pehrson

PS. Jag kanske borde skriva grattis till alla andra Saror (Sara i plural låter helknäppt kom jag på nu när jag skrev det...), men... nej. Eller okej då. Grattis på er!

Sista nattpasset avklarat

Nu har jag jobbat mitt sista schemalagda nattpass för juli. Känns sådär, eftersom jag gillar att jobba nätter. Dock kändes det desto bättre att det var mycket, mycket lugnare inatt än det var igår. Tack vare det blev det en riktigt bra "stängning". Hugo kom förbi och hälsade på, ganska sliten efter Arvika. Det var fint att träffa honom igen, har saknat honom lite. Upptäckte även att en del pass i schemapärmen inte stämmer överens med mitt schema på McTime. Finner det väldigt irriterande. En dag då jag enligt McTime ska vara ledig ska jag enligt schemapärmen jobba 11.30-20.30 eller liknande. Kommer aldrig komma på fråga, för jag ska minsann följa McTime, eftersom det är vad jag har tillgång till hemma. Blir det problem så är det i varje fall inte mitt fel. Kan ju hoppas att detta korrigeras innan de passen ska jobbas. Tvivlar starkt på det. Jag kanske måste prata med Somar ändå... Typiskt Donken att krångla till det.

Klockan är tjugo i sex. Jag ska jobba 17-02 imorgon. Riktigt mördarpass efter en natt om jag får säga det själv... Rätt tråkigt att både Lukas och Sanne är lediga dessutom. Jag är ledig på tisdag. Då jobbar Lukas. Sanne är visserligen ledig. Jag tror vi ska träffa PJ. Min bortglömde lillebror, typ. Kommer bli spännande efter drygt 4 års tystnad och frånvaro. Jag ser fram emot det! Men först ett lite Stephen King och ett par timmars sömn, sedan är jag good to go igen!

take care / s.pehrson

PS. Idag såg jag världens sämsta skräckfilm; Rovdyr. En norsk skräckfilm, säger inte det rätt mycket? Den var hur som helst riktigt usel. Tyckte att jag borde varna er så ni inte slösar bort en timme och sexton minuter på den skiten. Tacka mig!

Lördagsnatten från helvetet

Igår hade jag en dejt med Sophie, som ni säkert redan vet. Fint var det. Vi satt i Linnéparken och pratade och flummade, sedan begav vi oss in mot stan för att jag skulle hitta en present till Lukas som han skulle få för att han var så duktig under sin första dag på Donken. Eftersom jag råkar vara tillsammans med en nörd så var spel det enda jag verkligen kunde komma på som skulle passa, och gud, vi hittade så många roliga spel! Naughty bear... Jag vågar knappt tänka på vad det spelet går ut på! Sophie tyckte att jag skulle köpa Lego Harry Potter till honom, men jag visste att det inte är riktigt Lukas grej. Så i stället blev det God of war III, 700 spänn. Dyr present, men Lukas var så fruktansvärt värd de pengarna. Och dessutom är det spelet det enda han har tjatat om i x antal månader, så nu kanske det tjatet kan upphöra. Nu kommer jag visserligen inte få se honom tills han klarar spelet, men med tanke på hur jag jobbar så blir det nog ingen större skillnad. Jag och Sophie hittade för övrigt en väldigt rolig lapp:


Den skrattade vi länge åt, även lappen som satt under den här, där det var någon som var trött på sin potatisnäsa och ville byta ut den mot en åttaårings (eller yngres) näsa. Jag tycker det är fint att folk tar sig tid att skriva knasiga lappar som de två. Om jag någonsin kommer på en riktigt bra grej att skriva på en lapp så ska jag göra det. Utan att över huvud taget tveka en sekund. Jag kanske ska berätta att jag motstod frestelsen att köpa ett par skor (!). Katastrof. Hur kunde jag?!

Jag och Sophie skiljdes åt vid sextiden, då Sophies sista buss hem till lilla Hofterup gick. Jag var då väldigt nöjd med dagen än så länge, och den blev bara bättre när jag kom hem och fick ge Lukas hans present. "Det är inget stort eller dyrt, bara en liten grej som jag tycker att du borde ha...". Han gick på det och fick en ungefär likadan reaktion som när jag klev ur bilen uppe i Vallsta, dock i miniversion. Jag älskar att ge folk presenter när de verkligen tycker om och uppskattar den. Att Lukas sedan konstant i ett dygn efter att han har fått fina presenter av mig säger att jag är bäst är rätt värt pengarna det också.

Sedan jobbade jag natt. Och dog. Fy fan vad mycket det var att göra. Jag trodde inte att nätter kunde vara så fruktansvärda. Vi låg 10000 back när skiftet började, och som Kani sa så säljer ingen 10000 på en natt. Jag sålde 11000... bara i kassan. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var inte kaos, vilket kan bero på att vi var fyra erfarna som jobbade, men det var inte långt ifrån. Konstant gästflöde, konstant gnällande på att maten dröjde, konstant dryga gäster som trodde att de var någonting. Jag tackar möjliga högre makter för de förstående och trevliga, roliga gäster som lyste upp den annars rätt mörka natten. Till en början var det riktigt roligt att det var mycket att göra, men när det bar fortsatte, och fortsatte och man insåg att det här kommer fan aldrig att ta slut... då var det inte roligt längre. Och när man såg matsalen bli äckligare och äckligare utan att det fanns en chans att man skulle kunna göra någonting åt saken... då dog man lite inombords. Men om det hade varit bara en färsking som jobbade så hade det kört ihop sig rejält. Men nu var det värsta dream team; jag, Kani, Malin och Omid. Vi kickade rätt mycket ass ändå. Men trött var jag när jag cyklade hem lite över sex, det är ett som är säkert. Jag hoppas att det blir lugnt inatt, för en sådan här natt till och jag säger upp mig...

Höjdpunkten på natten var utan tvekan pojken med progeria. För er som inte vet vad det är så är det en sjukdom som gör att kroppen åldras cirka 10 ggr snabbare än vanligt. Jag har sett så många dokumentärer om barn som har denna sjukdomen, och jag har alltid fascinerats över deras livsglädje, deras skämtsamma sätt och hur otroligt söta de är! För det är de, de är bland det sötaste som finns! Och så finns det bara ett hundratal fall i hela världen. Ett av dem handlade av mig på Donken igår. Jag smälte när jag såg honom.. Han var kanske 10-12 år, såg ut som 60-70 och pratade med en ljus röst, ungefär som om han svalt helium. Jag älskade honom direkt, och även om jag aldrig kommer att se honom igen, så stal han en plats i mitt hjärta direkt.

Idag däremot, söndag, har jag spenderat en liten stund med min kära vän Linda. Vi hade inte setts sedan den 6e maj, alltså över två månader sedan. Helt sjukt. Vi pratade lite och delade med oss av missad information och liknande. Nu ses vi inte på ytterligare två veckor, för nu ska hon minsann ut och bila med familjen. Bra för henne, tråkigt för mig. Men jag har ju Donken, så jag ska nig klara mig. Natt idag igen, med Kani och Malin. Hoppas som sagt att det blir lugnt så att vi kan få städa ordentligt...

take care / s.pehrson

Omvända roller

Idag var det minsann inte jag som fick rulla ur sängen i takt med mobilalarmet för att åka iväg och jobba! Ack nej, idag kunde jag ligga kvar och sova, om jag hade haft lust, men i stället packar jag ner en filt, min ipodhögtalare och en sked i en väska och drar ner till stan för en dejt med Sophie. Inatt vankas det jobb däremot. 22-06, grymt.

För övrigt har jag helt sjuka skoskav efter mina nya Donkenskor. Ni ville veta det.

take care / s.pehrson

Jag och min klan!

Efter nästan 11 timmar på jobb är jag rätt lökig, har rätt ont i fötterna och är rätt död. Men det är först nu som jag märker det, för på jobb märkte jag ingenting. Tiden sprang iväg, jag kunde nästan känna vinddraget när den bara kutade förbi, och det var dessutom riktigt roligt att jobba idag. Det var Lukas första dag, och vem tror ni fick utbilda honom i kassan? Just det, moi! Det var riktigt roligt, och jag insåg att det inte kommer bli några som helst problem att jobba med Lukas, för vi är riktigt duktiga på att bara vara kollegor och inte ett par. Men det var så synd om honom de första timmarna. Han var så fruktansvärt nervös, men jag var med hela tiden och hjälpte och förklarade, och han var så duktig! Jag berömde honom hela tiden och jag såg på honom att det behövdes, att han behövde höra att han gjorde rätt. Efter ett tag klarade han sig ganska bra själv, ett par frågor här och där bara. Då tog jag över tvåan, och vilket jävla flyt jag hade där! Jag är löjligt stolt över både mig själv och Lukas för våra insatser idag, för oj vad vi har varit duktiga! Att sedan Anna och jag var mindre duktiga på att ta in varorna i morse är ju en helt annan sak... Vi rev nästan köket. Men roligt hade vi i alla fall! Fick även höra att Sanne, Lukas och Ludvig kallas för "Saras klan" på jobbet. Jag ska inte ljuga; det känns mäkta bra!

Efter jobb cyklade jag ner och tog en falafel med Mauritz. En kort dejt bara, för han skulle på någon fest i Staffanstorp och jag var rätt slut. Så nu ska jag ta en lång, varm dusch och sedan ska jag och Lukas se film. Skräckfilm. Jag fick ett impulsryck och köpte 6 skräckfilmer på en och samma gång på vägen hem från stan. Någon som är sugen på skräckfilmsmarathon? Om drygt en vecka är ni, det lovar jag er....!

take care / s.pehrson

Karate Kid-killen!

Jag hittade bilden på mig och killen som kallade mig Karate Kid på Peace&Love, samt en mindre snygg bild på mig, men den har sin charm. Dock föredrar jag utan tvekan bilden på mig och Mr.Random, för där ser man att jag är brun (dock inte hur brun!) för det slog blixten minsann ut på den andra bilden. Taskigt.

take care / s.pehrson

Ny design

Var tvungen att prova blogspot's nya designverktyg. Blev såhär. Orkade inte riktigt sitta och pilla med det nu egentligen, så det här får duga för stunden. En ny header behövs, men för det behövs bilder. På mig. Det finns inga nya sådana. Inte som ser bra ut i alla fall. Det kan dröja länge innan ni får se en header här, men jag tror ni överlever. Jag kan kompensera er genom att skriva några extra tråkiga inlägg. Bra deal, eller hur?

take care / s.pehrson

Böcker, ja tack!

Wow. Två tegelstenar kom med posten idag. Jag slet upp paketet som ett barn på julafton. Böcker på posten är bland det finaste som finns.

take care / s.pehrson

Nya Donkenskor... I'm lovin' it!

Tredje och sista natten är nu avklarad, och et var utan tvivel den natt som gick smidigast. Kanske berodde det på mina nya, supercoola skor? Vem vet, men mina nya skor fick mig att flyga fram. Lite skoskav nu såhär dagen efter kanske, men ett par pass till och sedan kommer de sitta alldeles utmärkt. Dessutom fick man gula skosnören med. Gissa om jag ska byta! Allt för att synas, såklart. Men ni måste ju hålla med om att det är lite häftigare med gula skosnören än svarta, speciellt på svarta skor? Det är i alla fall underbart att nu ha skor som inte består utav 90% hål. Det innebär att jag kan skura golvet utan att få in en hel jävla ocean i skon. Jag är nöjd.

Som sagt, natten med Kani och Philip (nya Philip) gick snabbt och smärtfritt. Kani lärde mig hur man bankar pengar. Väldigt intressant. Och Jenny verkade nöjd när hon kom på morgonen. Så allt som allt så var det en bra natt!

Idag är jag dock ledig. Ledig, ledig, ledig! Nästa gång jag är ledig är på... tisdag. Så jag ska njuta av den här dagen och passa på att umgås med min kära lillasyster, som även hon jobbar rätt mycket. Lukas börjar jobba imorgon, då även jag jobbar. Det är väl i princip enda gången vi kommer träffa varandra nu på ett tag. Tack gud för Facebook! Eller nej, just det. Lukas använder knappt Facebook. Vi är dödens.

take care / s.pehrson

Trötthet

Satan vad jag är trött. Hade det inte varit för att jag skulle få träffa min fina Lukas idag så hade jag sovit fram tills det var dags att gå tillbaka till jobb. Min andra natt av tre var definitivt mindre dramatisk än den första. Ganska lugnt var det också. När min chef skulle gå hem så ställde hon sig och tittade på mig ett par sekunder, sedan utbrast hon "fan vad jag är glad att se dig Sara!". Jag fattade ingenting. Frågade om hon hade saknat mig och "ja, det har jag faktiskt!", svarade hon. Det levde jag på resten av natten. Joakim och Martin kom på besök, och de sa att mina Big Tasty var "jävligt goda". Dock tror jag inte att de någonsin smakar annorlunda, det är ju trots allt samma skit i dem vart man än kommer. Hade migrän större delen av natten, och det i kombination med att man svettades som fan var inte direkt okej. Men jag gnällde inte. Jobbade på som jag skulle och klockan sex tog jag mitt pick och pack och lämnade stället. Men usch vad trött jag är idag. En natt kvar, sedan ledig en dag. Jag får dessutom jobba en halvtimme med min kära syster. Kommer bli spännande!

Nu ska jag kolla vem som jobbar inatt. Hade ju varit sorgligt om jag råkade bli ensam..

take care / s.pehrson

Blandade känslor

Min återkomst till jobb blev både bra och dålig. När jag kom dit var det bara glada miner. Ludvig var där, och det kändes helknäppt att vi nu inte bara är klasskamrater och vänner, utan även kollegor (tänk då på mig och Lukas, vi är ett par, bästa vänner, klasskamrater, kollegor...). Men det var riktigt roligt att se honom i arbetskläderna. Jag blev nästan lika stolt över honom som jag blev över Sanne när jag såg henne i dem första gången. Sen blev det bara kaos. Ingen visste vem som skulle komma in och köra nattskiftet, som egentligen var Jennys men eftersom hon var sjuk så antog vi att det skulle komma någon annan. Kani försökte få tag på Somar, utan att lyckas. Vid elva hade det fortfarande inte kommit någon för att lösa Kani, och hon fick inte tag på någon som kunde hjälpa henne. Till slut bröt hon ihop totalt, och jag kände mig som världens idiot. Det gjorde ont i hjärtat på mig när jag såg hur dåligt Kani mådde, men jag hade verkligen ingen aning om vad jag skulle göra. Allt jag föreslog hade Kani redan försökt. Ute på golvet var det allmänt kaos, och stackars Ludvig fick stanna över nästan en timme. Till slut fick de tag på Anna, som utan att gnälla kom in och tog över skiftet. Därefter fortsatte natten utan några problem. Vi städade, städade och städade. Då och då kom det någon gäst, men det var rätt lugnt. Klockan 06.00 stämplade jag ut och begav mig hemåt. Väl hemma kröp jag ner i min svala, underbara säng och läste ett kapitel i min tegelsten och sedan somnade jag stenhårt.

Idag är det, hör och häpna, regnigt ute! Så länge det inte åskar så är jag nöjd. Jag är extremt rädd för åska för er som inte redan visste det. När det åskade i söndags kröp jag ihop under ett täcke och försökte gömma mig så gott jag kunde tillsammans med Urban, som verkade vara minst lika rädd som jag. Det gick dock sådär. Så, regna får det gärna göra, men åskan kan hålla sig borta. Mina planer på att åka och kvällsbada med Jenny går dock upp i rök, så vi får se vad som händer i stället. Jag jobbar ju natt även inatt, så jag har ett par timmar att slå ihjäl tills jag börjar.

take care / s.pehrson

Välkommen till regnskogen!

Jag tycker att den här så kallade "värmen" börjar bli lite för mycket nu. Det är inte värme vi snackar om, det är något tropiskt jävla klimat som hittat hit till lilla landet lagom. Varenda steg man tar resulterar i svett. Svett i mängder. Hur fräscht är det egentligen? Orken att göra någonting har smält bort, totalt. Det enda stället jag egentligen kan vistas på utan att dö är mitt eget rum. Tack gode gud för att jag fick rummet i källaren! Här är svalt och skönt, och jag är nog den enda i familjen som kan sova gott om nätterna. Av just den anledningen har jag numera en hyresgäst som campar på en madrass på golvet. Ni vet, Sanne blir så grinig om hon inte får sova... Och på tal om att sova; det finns inget bättre än att sova i sin egen säng när man har varit borta ett tag. Om den dessutom är helt nybäddad med rena lakan och Pikachu ligger ovanpå en kudde... Då är nattsömnen räddad!

Så, vad är mina planer idag, förutom att undvika att dö av denna värme/luftfuktighet? Jag ska hem till min kära Jenny och göra ett sjukbesök. Sedan ska jag jobba natt. Vem det än är som har gjort schemat så är jag den personen evigt tacksam för alla nätter jag ska jobba, för att jobba i den här värmen är allt annat än roligt.

Och just det, igår tog jag upp ett kärt beroende: The Sims 2. Jag hade inte spelat sedan februari förrän jag spelade igår. Helknäppt vad jag kan knarka det spelet. Det var vad jag gjorde igårkväll; spelade The Sims 2 och kollade finalen i fotbolls-VM. Jag hade inte sett en enda match under hela VM, men jag såg finalen. Och Spanien vann. Så jävla rätt! Och så åskade det som fan... Då låg jag under ett täcke och gnällde om att jag ville att det skulle sluta. Åskrädd. Inte helt okej.

take care / s.pehrson

Den där Jenny

Imorgon ska jag börja jobba igen. Jag skulle egentligen jobbat natt med Jenny. Men nu blir det en natt utan Jenny, för hon bestämde sig för att svimma på jobb och åka ambulans till sjukhuset. Blåsljud på hjärtat och en oregelbunden hjärtklaff. Fint ska det vara. Hon höll på att skrämma livet ur mig när hon skickade ett sms där det bara stod "på akuten". Den kvinnan är inte lite fräck, om man säger så. Och inte nog med att hon hamnar på akuten och inte kommer jobba natt med mig imorgon, hon ska dessutom sluta hos oss på Fäladen och börja ute i Staffanstorp i stället. Bra för henne, mindre bra för mig och resten av Fäladen. Som om det inte räckte med att hon försvann ett par månader då hon var utlånad till Jägerso, nu ska hon försvinna på heltid! Katastrof. Tur för henne att jag är så snäll och tycker om henne väldans mycket ändå.

take care / s.pehrson

Duktig idiot...

Det märks att det är varmt, för min hjärna har smält till en slemmig boll, utan den briljanta förmågan att tänka. Beviset? Jag drack mjölk som gick ut den 12 juni... Äckligt. Förfärligt äckligt faktiskt. Fast den stora frågan är egentligen inte varför jag drack den där mjölken, utan varför den står kvar i vårt kylskåp när den gick ut för en månad sedan? Och varför ställde jag tillbaka den i kylskåpet när jag upptäckte att den gått ut? Det är varmt.

Tänkte att ni kanske ville veta det. Nu ska jag gå och hälla ut den där mjölken, innan den gör någon annan stackare illamående...

take care / s.pehrson

Har ni saknat mig?

Egentligen är jag alldeles för speedad, alldeles för varm för att blogga, men om jag inte gör det så kommer Sophie få ett mentalt sammanbrott (jag vet hur mycket du älskar både mig och min blogg fina vän!). Och mamma också för den delen. "Du har varit dålig på att blogga tycker jag!". Jo men älskade mamma, det är inte så lätt att blogga utan internet, tyvärr.

De sista dagarna på Peace&Love var helt okej. Att jobba under festivalen kändes lite sådär, speciellt med tanke på hur förbannat varmt det var varenda dag, och ännu tråkigare blev det då man på kvällen insåg vilka bra band man hade missat under tiden som man stod och försökte ragga folk till fotostudion. Men jag fick i alla fall sett The Kooks, Kent, Mika och det finaste av allt; Mew. Jag stod längst fram och jag grät hela spelningen igenom. Det var så jävla vackert! Ringde Lukas en del gånegr så att han fick höra lite. Men det hade varit tusen gånger bättre om han varit där. Det är ju trots allt vårt band. Vårt soundtrack. Fina människor träffade jag också. Killen som kallade mig karate kid och sa att jag pratade gulligt. Mike som jobbade vid Eldorado-scenen. Killen som näckade i fotostudion. Ack ja, alla dessa människor som jag aldrig lär se igen. De har faktiskt en liten platsi mitt hjärta, tro det eller ej.

Sedan, för er som inte redan vet det, så tog jag på söndagen tåget från Borlänge till Vallsta, via Gävle, för att hälsa på min man. Min Lukas. Han hade ingen aning om det. Alla andra visste, men inte han. När jag klev ur bilen utanför stugan så stirrade han bara på mig, med en min som sa ungefär "vem fan är du och varför ser du så jävla glad ut?!", som sedan övergick i total chock. Jag har aldrig sett honom så överraskad (eller glad), och att få krama om honom och säga att jag skulle stanna en hel vecka var det bästa jag gjort i sommar. Det tog flera dagar innan han insåg att jag faktist var där och att jag skulle stanna ett tag. Det var så mysigt att bara vara där uppe. Att göra ingenting. Visserligen åkte vi in till både Ljusdal och Bollnäs, och så var vi och badade, men det var i princip somatt göra ingenting jämfört med att vara hemma och ha tider att passa på jobb och liknande. Det var den bästa överraskningen jag någonsin varit inblandad i, utan tvekan.

Nu är jag dock hemma. Kattungarna har växt som fan. Här är varmt som fan. Jag ska börja packa upp tänkte jag. Jag var tvungen att köpa en ny resväska i Bollnäs, för jag köpte så mycket böcker så jag hade aldrig kunnat ta mig hem med den träningsbag jag kom dit med. En ny, enorm resväska med lila blommor blev det. Den är fantastisk. Och när mamma hämtat mig på stationen åkte vi till Rusta. Alla köpte bordsfläktar, utom jag. Jag köpte leopardmönstrade gummistövlar. Vem vet, det kanske blir en regnig höst?

take care / s.pehrson

PS. Bilder kommer så småningom. Jag ska bara landa först.

Från Rockfotostudion!

Annika och jag bjuder på en bild från studion!

Rapport från Peace&Love, del 2

Första arbetsdagen avklarad. Ännu mer stel i nacke och axlar än igår. Raggat folk hela dagen till studion. Har gått rätt bra för det mesta. Ju fullare folk är desto enklare är det för mig att göra mitt jobb, typ. Dock är det bara jag som raggar folk. De andra är inget vidare på det. Jag vet ju hur man gör. Man har användning av skillsen från Donken även utanför Donken. Har fått jobba lite mer än vad det var tänkt, eftersom en del avbytare inte dök upp. Då fick jag stanna kvar. Missade Delphic och blev ledsen som fan. Men jag fick se the Kooks, och de var så bra så jag fick rysningar. Ringde till Sophie så att hon fick höra, och jag tror att hon fick lyssna i nästan en halvtimme. Fick ett fint tack-sms sen, lätt värt det. Och så var det ju Kent. Jag satt på en gräsmatta, omringad av tusentals andra. Kedjerökde, lyssnade och njöt. Det var fint som fan! Sedan ringde jag till min älskling. Berättade om vad jag gör om dagarna när han inte är i närheten. Jag saknar honom.

Nu vill jag typ dö. Är trött som fan och har ont överallt. Men en bra dag har det varit, och förhoppningsvis blir det lika bra imorgon.

take care / s.pehrson

The Kooks