Har ni saknat mig?

Egentligen är jag alldeles för speedad, alldeles för varm för att blogga, men om jag inte gör det så kommer Sophie få ett mentalt sammanbrott (jag vet hur mycket du älskar både mig och min blogg fina vän!). Och mamma också för den delen. "Du har varit dålig på att blogga tycker jag!". Jo men älskade mamma, det är inte så lätt att blogga utan internet, tyvärr.

De sista dagarna på Peace&Love var helt okej. Att jobba under festivalen kändes lite sådär, speciellt med tanke på hur förbannat varmt det var varenda dag, och ännu tråkigare blev det då man på kvällen insåg vilka bra band man hade missat under tiden som man stod och försökte ragga folk till fotostudion. Men jag fick i alla fall sett The Kooks, Kent, Mika och det finaste av allt; Mew. Jag stod längst fram och jag grät hela spelningen igenom. Det var så jävla vackert! Ringde Lukas en del gånegr så att han fick höra lite. Men det hade varit tusen gånger bättre om han varit där. Det är ju trots allt vårt band. Vårt soundtrack. Fina människor träffade jag också. Killen som kallade mig karate kid och sa att jag pratade gulligt. Mike som jobbade vid Eldorado-scenen. Killen som näckade i fotostudion. Ack ja, alla dessa människor som jag aldrig lär se igen. De har faktiskt en liten platsi mitt hjärta, tro det eller ej.

Sedan, för er som inte redan vet det, så tog jag på söndagen tåget från Borlänge till Vallsta, via Gävle, för att hälsa på min man. Min Lukas. Han hade ingen aning om det. Alla andra visste, men inte han. När jag klev ur bilen utanför stugan så stirrade han bara på mig, med en min som sa ungefär "vem fan är du och varför ser du så jävla glad ut?!", som sedan övergick i total chock. Jag har aldrig sett honom så överraskad (eller glad), och att få krama om honom och säga att jag skulle stanna en hel vecka var det bästa jag gjort i sommar. Det tog flera dagar innan han insåg att jag faktist var där och att jag skulle stanna ett tag. Det var så mysigt att bara vara där uppe. Att göra ingenting. Visserligen åkte vi in till både Ljusdal och Bollnäs, och så var vi och badade, men det var i princip somatt göra ingenting jämfört med att vara hemma och ha tider att passa på jobb och liknande. Det var den bästa överraskningen jag någonsin varit inblandad i, utan tvekan.

Nu är jag dock hemma. Kattungarna har växt som fan. Här är varmt som fan. Jag ska börja packa upp tänkte jag. Jag var tvungen att köpa en ny resväska i Bollnäs, för jag köpte så mycket böcker så jag hade aldrig kunnat ta mig hem med den träningsbag jag kom dit med. En ny, enorm resväska med lila blommor blev det. Den är fantastisk. Och när mamma hämtat mig på stationen åkte vi till Rusta. Alla köpte bordsfläktar, utom jag. Jag köpte leopardmönstrade gummistövlar. Vem vet, det kanske blir en regnig höst?

take care / s.pehrson

PS. Bilder kommer så småningom. Jag ska bara landa först.