Jag fick ett brev på posten idag. Jag får aldrig brev, förutom ett vykort då och då eller ett opersonligt brev från banken där de talar om vart jag slösat mina pengar sedan de hörde av sig sist. Men idag fick jag ett handskrivet brev. Jag behövde bara kolla på handstilen på kuvertet för att veta vem det var ifrån. Läste. Tänkte lite. Läste igen. Tänkte igen, men förstod ingenting. Till en början var jag bara förvånad. Sedan blev jag arg. Sedan kände jag ingenting. Jag blev helt tom. Läste det igen. Speciellt avslutet. "Jag älskar dig". Det gick inte att få in. Det tog stopp bakom ögongloberna, ville inte ta sig in till hjärnan, ner till hjärtat. Det fastnade. La undan brevet. Glömde bort det för en stund. Läste det sedan igen. Då kunde jag le lite. Inte åt brevets innehåll, men åt själva tanken på att du skrev ett brev. Till mig. Så mycket har hänt, vet inte hur jag ska kunna sortera allting. Men ett brev är en bra början, antar jag. Hoppas jag.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar