Min återkomst till jobb blev både bra och dålig. När jag kom dit var det bara glada miner. Ludvig var där, och det kändes helknäppt att vi nu inte bara är klasskamrater och vänner, utan även kollegor (tänk då på mig och Lukas, vi är ett par, bästa vänner, klasskamrater, kollegor...). Men det var riktigt roligt att se honom i arbetskläderna. Jag blev nästan lika stolt över honom som jag blev över Sanne när jag såg henne i dem första gången. Sen blev det bara kaos. Ingen visste vem som skulle komma in och köra nattskiftet, som egentligen var Jennys men eftersom hon var sjuk så antog vi att det skulle komma någon annan. Kani försökte få tag på Somar, utan att lyckas. Vid elva hade det fortfarande inte kommit någon för att lösa Kani, och hon fick inte tag på någon som kunde hjälpa henne. Till slut bröt hon ihop totalt, och jag kände mig som världens idiot. Det gjorde ont i hjärtat på mig när jag såg hur dåligt Kani mådde, men jag hade verkligen ingen aning om vad jag skulle göra. Allt jag föreslog hade Kani redan försökt. Ute på golvet var det allmänt kaos, och stackars Ludvig fick stanna över nästan en timme. Till slut fick de tag på Anna, som utan att gnälla kom in och tog över skiftet. Därefter fortsatte natten utan några problem. Vi städade, städade och städade. Då och då kom det någon gäst, men det var rätt lugnt. Klockan 06.00 stämplade jag ut och begav mig hemåt. Väl hemma kröp jag ner i min svala, underbara säng och läste ett kapitel i min tegelsten och sedan somnade jag stenhårt.
Idag är det, hör och häpna, regnigt ute! Så länge det inte åskar så är jag nöjd. Jag är extremt rädd för åska för er som inte redan visste det. När det åskade i söndags kröp jag ihop under ett täcke och försökte gömma mig så gott jag kunde tillsammans med Urban, som verkade vara minst lika rädd som jag. Det gick dock sådär. Så, regna får det gärna göra, men åskan kan hålla sig borta. Mina planer på att åka och kvällsbada med Jenny går dock upp i rök, så vi får se vad som händer i stället. Jag jobbar ju natt även inatt, så jag har ett par timmar att slå ihjäl tills jag börjar.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar