Valborg i Lund

När jag kom till skolan vid 11 var Valborgsfirandet redan i full gång. Fulla studenter och hög musik fanns överallt, och till en början tyckte jag mest att det var irriterande, men efter en stund kunde jag inte annat än le och inse att det hela var rätt fint. Mitt eget Valborgsfirande kommer börja hemma och sedan kommer jag och mitt sällskap förmodligen förflytta oss till Stadsparken (något som en del har väldigt mycket emot...). Jag hoppas på en trevlig kväll!

I skolan idag hade vi besök av en mycket snygg och mycket duktig föreläsare. Han pratade mycket om retusch och visade lite trix. Väldigt intressant. Därefter fixade vi visum till USA. Kändes väldigt stort, faktiskt. Och för övrigt så står det på mitt pass att jag är 165 cm, så alla ni som har fått höra att jag bara är 164,5 cm kan slänga er i väggen!

Och så till det som gjorde min dag (se bilden, som dock inte gör bilden i sig rättvisa). Min fina, fina vän Anna har gjort den till mig, helt utan min vetskap. På baksidan har hon skrivit "glöm aldrig hur vacker du är". Jag blev så glad när jag fick den så jag nästan började gråta, men som alla vet så är jag för cool för att gråta offentligt, så jag lyckades behärska mig någorlunda. Jag har aldrig fått en finare present. Och visst är det likt mig? Helt sjukt. Du är bäst Anna, och jag älskar dig.

take care / s.pehrson

Coming up: Lady Gaga!

Nu är biljetterna till Lady Gaga i Malmö bokade och betalda! Två gånger på ett år, det är nästan löjligt roligt.

take care / s.pehrson

Bild lånad härifrån

Highlights från 29/4

- Linda fyllde 18 och bestämde sig för att hon ska köpa en fräsig käpp så att hon kan gå med stil.
- Fick höra av en kebabman på Grill Stationen att jag har fina ögon.
- Bjöds på kiwivin i kön utanför Vega. Det smakade inte kiwi, men det gav upphov till en varm, mysig känsla i hals/mage.
- Överraskades då My Passion var förband till Kill Hannah även den här gången (de var även det under Europaturnén 2008). Synd bara att jag växt ifrån deras musik.
- Mat filmade oss!
- Mat tog Sannes kamera och fotograferade sig själv med publiken i bakgrunden. Bilden blev dock sådär...
- Jag hasplade ur mig "awesome show!" då jag skulle köpa merch och insåg att det var Dan (gitarristen i Kill Hannah) som stod där.
- Uppmanades på tåget hem att se upp för mitt bagage. "Watch out for your luggage" som hon valde att uttrycka det då hon skulle förklara att vi skulle se upp för ficktjuvar.

Jag har säkert glömt något, det har varit en rätt galen och fantastisk dag.

take care / s.pehrson

KILL HANNAH @ Lille Vega, Köpenhamn

Vad ska jag säga? Jag kan säga att det här var en utav de bästa dagarna i mitt liv, att det var underbart, fantastiskt, vackert... Jag kan säga det och lite till men ni kommer fortfarande inte förstå hur det faktiskt var. Jag grät och skrattade, grät och skrattade; det var så mycket känslor i ett och samma rum, i en och samma person. Om jag älskade Kill Hannah innan så är det ingenting jämfört med vad jag gör nu. Att få se och till och med röra vid dem igen... det finns inga ord. Att få se hur Mat kryper ihop på scen efter en låt... det finns inga ord. Det finns bara ett ord som kan komma i närheten av vad jag är just nu, och det är lycklig.

take care / s.pehrson

Mat Devine; kärlek till tusentusentusen.

Idag

Bild lånad härifrån

Imorgon

Imorgon kommer bli den bästa dagen på länge. Förmodligen den bästa dagen jag kommer uppleva under 2010. De absolut snyggaste killarna i världen, det absolut bästa bandet i världen och deras absolut största fan i hela världen; det är som gjort för lycka! Jag ryser när jag tänker på det. Jag älskar det här bandet med varenda cell i min kropp, och imorgon... jag kan knappt tänka på det utan att flippa ur... KILL HANNAH I KÖPENHAMN! IMORGON! Det är, och kommer bli, helt galet, sjukt, fantastiskt, underbart!

take care / s.pehrson

The Last Song

Att en film med Miley Cyrus skulle kunna vara annat än dålig hade jag svårt att tänka mig, men den här filmen var faktiskt helt okej. Klyschig, stundtals överdrivet snyftig, men helt okej. Och som ni kanske redan har förstått så är jag inget big fan av Miley Cyrus, men hon hade sina moments i den här filmen då hon spelade riktigt bra, men det kunde definitivt funnits fler av de ögonblicken. Det här är en film som man, som Lukas sa, kanske ser en helg då man har absolut ingenting annat för sig, ett tidsfördriv med andra ord. Ett helt okej sådant, otroligt nog.

take care / s.pehrson

Alldagligt

Jag är väldigt nöjd med denna onsdag, faktiskt. Till att börja med så fick jag ett par asfeta högtalare av Kasper (jag ska visserligen köpa ett paket cigaretter åt honom som någon slags betalning, men det är ju i princip lika med gratis i det här fallet...) som kommer rädda alla framtida fester från dåligt ljud. Lunch på Donken, i solen och med fina människor var inte helt fel det heller, och skolan kändes inte alltför seg. Efter skolan for jag iväg till El-Giganten för att köpa Avatar, som idag släpptes på DVD. Det kanske låter lite väl nördigt, men den kostade faktiskt bara 99 kronor, vilket endast gällde idag, så man får ju passa på! In till stan igen för att träffa Jenny och hjälpa henne slösa lite pengar (hoppas nu du har pengar kvar till biljetten Jenny!), och därefter blev det bio. En inte alltför händelserik, men ack så trevlig dag har det med andra ord varit.

take care / s.pehrson

När jag verkligen vill träna, då är jag sjuk

Ni kommer aldrig att tro mig, men jag har en sådan sinnessjuk yoga-abstinens just nu så jag tror jag dör. Jag skulle ge vad som helst för att få stå upp och ner, göra solhälsningen eller vad som helst, men jag kan inte hitta min yoga-dvd, och dessutom är Mauritz här och han är nog inte så intresserad av att se mig sträcka och böja på mig. Fan också. Finns det inget gym här i stan som kör med yogapass? Måste kolla upp det!

take care / s.pehrson

Inga problem

Numera känns skolan mer som ett tidsfördriv än något måste. Vi gör ingenting, förutom på svenskan och religionen. Och foto såklart. Men i övrigt så är det ganska slappt, så därför åkte jag och Anna inte in till skolan förrän vid 12, lagom till engelskan. Innan dess fick jag min ersättning för de pengarna jag la ut under praktiken för att kunna åka fram och tillbaka till Helsingborg. 300 kronor som jag helt hade glömt att jag hade, fint! På engelskan pratade vi bara om det nationella provet som är på torsdag, kändes inte särskilt spännande, faktiskt.

Efter skolan gick jag och Mauritz och åt thaimat, och därefter slösade jag lite pengar på böcker och kläder. Dock anser jag att det där med kläderna var välbehövt, så att jag har någonting att ha på mig i USA. Jag kan ju inte direkt gå runt naken, eller hur? Sedan hämtade vi ut biobiljetter och åkte därefter hem.

I november ska jag och Jenny (som jag för övrigt träffade en snabbis på stan idag, halleluja!) gå och se Lady Gaga på Malmö Arena. Jag ska vara på Jenny hela veckan så att hon inte glömmer boka biljetter på fredag, för då blir jag ledsen, och förmodligen hon också. Lady Gaga två gånger på samma år, vadå bra år liksom?

take care / s.pehrson

Sådär, helt enkelt

Jag platsar definitivt inte i kategorin "bra vän". Ville bara att ni skulle veta det.

För övrigt har det varit en helt okej dag. Jag skippade hela matten och läste i stället uppe vid skåpen, mest för att bussen inte var framme förrän vid tjugo över nio och jag inte ansåg det lönt att vara med på en halvtimmes mattelektion. Engelskan var rätt lugn, lunchen var rätt god, mediakommunikationen var rätt lugn och svenskan var rätt rolig. Språksociologi klår litteraturhistoria med hästlängder, även om jag klarade litteraturhistorian ganska bra. Dock insåg jag under dagens lektion att jag pratar konstigt. På riktigt. Det är inte bara som folk säger, det är faktiskt sant. Känns sådär, men det är inget jag planerar att ändra på.

Efter skolan hade Headshot en fotografering med Sannes klasskamrat Julia och hennes lillasyster Sonia. Det blev jättefina bilder (jag kan slå vad om hela min lön om att de två knarkar Top Model på sin fritid...), men det var mindre fint när en utav blixtarna helt plötsligt började ryka. Och det var inte lite rök! Så, vi fick snabbt ut elkontakten, och konstaterade att det var något fel på blixten, så vi bytte till en annan. Därefter ville ingenting fungera, så vi fick avbryta fotograferingen. Dock var ingen särskilt ledsen, för vi hade innan detta lilla missöde lyckats skrapa ihop drygt 600 bilder. Nu återstår det bara att se hur snabbt problemet med blixtarna kan lösas, för tills dess måste Headshot ligga på is, tyvärr.

Nu sitter jag, Sanne och Anna och skrattar år Maria Montazami. Den kvinnan är charmig till max!

take care / s.pehrson

Hemlig beundrare, not so hemlig anymore

Jag upptäckte nyss att min blogg har en följare från Kalifornien. Rätt knasigt egentligen, för han lär ju inte förstå ett ord av det jag skriver. Jag undrar varför han över huvud taget följer den här för det första rätt kassa blogg och för det andra... ja, han lär ju inte förstå någonting. Google Translate kanske? Men jag undrar mest vem han är. Vore rätt kul att veta... So Seann, please leave a comment and tell me something about yourself. That would be awesome!

take care / s.pehrson

Bloggen du sitter och läser för tillfället tillhör tjejen med noll tolerans för alkohol

Wow, det är söndag idag. Vart tog min helg vägen? Dåligt med tid för den här värdelösa bloggen har jag minsann också haft, så här får ni som är intresserade en snabb summering av min gårdag: Började rätt knasigt då jag lyckades komma 45 minuter för sent till jobb, för dum som jag är så hade jag kollat på fel dag på schemat och trodde art jag skulle börja 12. Väldigt fel Sara, väldigt fel, för det var tydligen 11. Ingen större skada skedd dock, slängde på mig min slips och satte igång med ansiktsmålningen. En miljon snoriga ungar som stod i kö och flåsade mig i nacken, underbart. Slutade 19, åkte hem snabbt som fan, bytte om och begav mig sedan mot Rebeccas 18-årsfest för att säga hem. Jag och Markus var först på plats, jag hinkade i mig bål som om det vore det enda jag kunde och tack vare det blev jag onödigt full onödigt tidigt. Precis när jag började fundera på att dra vidare till Polly tog alkoholen över och jag spydde som en katt vid en lyktstolpe och jag tror minsann att Lukas nästan bar mig hem, och väl hemma fick min fina syster ta över. Men kul hade jag, den korta tid jag var någorlunda vettig. Och så var det för övrigt rätt fint att jag fick flera kramar av en vän som jag inte ens trodde skulle se åt mitt håll. Det gjorde min dag, to be honest.

Idag har jag åter igen jobbat, lagom bakfull. Jag har tyvärr inga big news från mitt korta arbetspass, förutom det att Anna lyckades tappa 2 muggar läsk på golvet inom loppet av en halvtimme. Jag var dock bara inblandad i en utav de gångerna, men hur skulle jag kunna veta att Anna planerat att gå rakt in i mig samtidigt som jag vänder mig om? Nej precis, det kunde ju inte jag veta. Det var rätt roligt dock. Annas min, den var obetalbar.

Nu är jag hos Lukas, och jag överväger på fullaste allvar att gå in och skalla hans förbannade grannar som envisas med att spela skitdålig musik på skithög volym. Nog för att 90-talet var rätt fint, men inte fan var det på grund av musiken...

take care / s.pehrson

Albin gästbloggar, del 3

Dags igen, precis som jag lovade! Idag var det dags för mer nationella i skolan. Tråkigt som vanligt. Men vi hoppas det gick bra för alla.

Alla mobbar att jag gillar Bring It On. Jag är stolt över mig själv. Jag citerar Anna:
"fy!".... Så är det. Jag har sett alla 5 filmer. Två gånger. Och ettan tre. Anna tyckte det var sjukt. Jag håller med. Sjukt AWSOME!

Idag har vi även haft picnic. Det ska bli en ny tradition. Vi är "the picnic-club".. Eller trivselgruppen, om man så vill. Känns bra att ha en "label" på vårt lilla sällskap, kändes som att det var dags. Och det känns kul att vara det nyaste tillskottet i gruppen, hoppas de andra också tycker det. Picnicen var förövrigt awsome, själv stod jag för ost och kex. Det var sjukt mycket vuxenpoäng på denna picnicen. Ost och kex, vindruvor, frukt, LÄSK PÅ GLASFLASKA (Förövrigt av det välkända märket "farbror Åkes bryggeri".. Han såg ut som en pedofil den där farbror åke.) men det kändes ändå bra. Ball att vara vuxen ibland, kan ju inte vara omogen 24/7.

Tyvärr blir det ingen dagens Lady Gaga Säger idag, för vi har inte hitta någon. Får väl sätta som regel att max en per vecka. Då funkar det.

Nu har jag inte så mycket mer att förtälja, tänkte däcka snart. Vill bara tillägga att Gorillaz är ett extremt epic band.

take care / a.lundahl

Sockerkoma

Idag var det den skriftliga delen i de nationella proven i svenska B, och jag kan inte med ord förklara hur tråkiga jag tyckte att uppgifterna vi fick att välja mellan var. Efter att ha suckat över detta ett par minuter bestämde jag mig slutligen för ämnet som löd "Slagsmål - ett sätt att umgås". Jag lyckades skrapa ihop ungefär tre sidor, och jag tror att det i alla fall är ett VG. I alla fall hoppas jag det...

Ikväll har det minsann varit picknick på mitt rum, mitt på golvet. Det har varit väldigt fint, och nu ligger alla i en slags dvala efter allt socker vi tryckt i oss. Jag känner dock att jag har en del energi kvar att göra av med innan jag skulle kunna sova, precis som vanligt. Imorgon ska jag jobba, och om jag minns rätt så är det ansiktsmålning imorgon igen, precis som förra lördagen. Förhoppningsvis är det fler barn som är intresserade av det då, så slipper jag gå runt i lobbyn och städa och se upptagen ut. Efter jobb ska jag hem och byta om snabbt som fan och sen ska jag till Pollys 18-årsfest. Det kommer bli en ganska bra dag, tror jag.

take care / s.pehrson

Albin gästbloggar, del 2

Hej igen!

Äntligen är jag tillbaka, jag vet att alla läsare har saknat mig sinnessjukt mycket! Det har dröjt alldeles för länge, men nu skall jag faktiskt vara här två dagar i rad, så ni får extra mycket som tröst.

Idag var det tal i skolan. Nationella Svenska B, som fröken Pehrson talat om innan. Nailed it! MVG som fan. Seriöst, jag är fan bäst. Det har Sara sagt. True story!

Annars går livet framåt, med min personliga Dr.Phil (Sara) som guide. Det känns bra. Något annat som känns bra är att Sara inte har haft på sig sina låtsasglasögon på länge, tacka gudarna för det!

Då är det dags för momentet alla har väntat på, dagens Lady Gaga Säger!

Lady Gaga Säger: "Alla borde gå i celibat." - kloka ord, minsann! Riktig rackabajsarcitat. Tack Fröken Gaga!

och så även en dagens Sara Säger:

Sara Säger: "Dude....." - ... osammarbetsvillig är hon....

I alla fall, det var nog allt jag hade att säga för denna gången, nu missar jag alldeles för mycket av kvällens film, Surf's Up! Men vi ses igen imorgon, och då är det picnic som gäller!

take care / a.lundahl

Nya Headshot-bilder!

Jag tycker att alla som inte redan har sett de nya bilderna på Studio Headshot's blogg ska kolla in dem direkt! Daniel och Maria är modellerna föer den här gången, och fint blev det! Eller vad säger ni?

take care / s.pehrson

Knights of Cydonia - Muse

Vår relation till fiktiva karaktärer - talet som gav mig MVG

Efter att ha fått ett litet önskemål om att få ta del av talet som jag höll i måndags så lägger jag nu upp det här. Givetvis gjordes det en del minimala ändringar under talets gång, men det här är manuset i grunden, och jag är rätt nöjd med det.

Alla har vi väl någon gång stött på en karaktär i en film eller bok, en så kallad fiktiv karaktär, som har gjort ett riktigt stort intryck på oss. Ett så pass stort intryck så att vi antingen inbillar oss att vi känner karaktären i fråga, eller ännu värre; inbillar oss att vi faktiskt har romantiska känslor för denne icke existerande person. Men hur, och varför, händer detta? För visst vet vi innerst inne att den här personen inte finns, att det är en helt omöjlig vänskap/romans som vi på något sätt inleder på egen hand, men ändå låter vi oss överrumplas utav känslor. Varför?

Därför att vi kan, vore ju ett enkelt svar, men det kan ju inte vara så lätt, det måste ju finnas en bättre anledning än så. Det har förmodligen att göra med att karaktärerna har någonting som vi inte lyckats hitta hos människorna omkring oss, en egenskap, ett utseende eller liknande. Brad Pitt har utseendet, Edward Cullen har personligheten och utseendet, de är rena rama drömkillar för vem som helst och utgör i princip ett hot mot verklighetens killar. Men vad är det då som får oss att känna så starkt för Brad Pitt, som precis som vem som helst är en helt normal människa men pågrund av att han är en kändis är han lite bättre än oss andra, och vad är det med Edward Cullen från Twilight som får hundratusentals tjejer att gråta och förbanna verkligheten? De är ouppnåeliga, och det är så vi vill ha det. Människan har alltid strävat efter det oppunåeliga, och när det som vi trodde var omöjligt inträffar, då söker vi oss genast till något nytt, något som är ännu mer omöjligt. Vi har lyckats vandra på månen, nu vill vi vandra på Mars. Och vad skulle inte kunna vara mer omöjligt än att, på riktigt, inleda en slags relation med Edward Cullen? Han är ju för det första en vampyr (helt irrelevant men ack så sant), men för det andra så är han bara en fiktiv karaktär. Han är bara en huvudkaraktär i en omåttligt populär bokserie som fått en hel värld med tonårstjejer att göra uppror mot verklighetens killar. Varför glittrar de inte när de går ut i solen? Varför vill de inte suga mitt blod? För att de är helt normala killar, de gör inte sådant. Men varför säger han aldrig till mig att det räcker att jag andas för att han ska vara lycklig? För det är sådant man inte säger till varandra, det är sådant man förstår, vet.

Det är absolut inget fel med att förälska sig i en karaktär eller kändis eller inbilla sig att man har känt dem i hela sitt liv, det tyder bara på att man har god fantasi och en förmåga att distansera sig till verkligheten, men frågan är fortfarande; varför? Varför tillåter man sig själv till en sådan sak? Det är en ren och skär flykt från verkligheten, och det är något som vi alla behöver då och då, förr eller senare. Men en liten flykt från verkligheten kan, precis som alla andra botemedel för diverse psykiska åkommor, orsaka bieffekter. De realistiska idealen försvinner, och kanske att man går in i den här verklighetsflykten med sådant engagemang att man helt och hållet glömmer bort att ta hand om sin verklighet. Författaren till Twilight, Stephenie Meyer, anser själv att Edward Cullen är perfekt (något som hon titt som tätt nämner i diverse intervjuer, bland annat för Oprah Winfrey), och tack vare henne så delar nu ett stort, väldigt stort antal tjejer samma drömkille och samma verklighetsflykt. Det är svårt att som tjej veta om man ska hata eller älska henne, för det tär sannerligen på en att inbilla sig att man har någonting ihop med någon som faktiskt inte finns, samtidigt som det som sagt erbjuder en välbehövd rymning från verkligheten. Som kille hade jag personligen (om jag nu vore kille) direkt valt att hata henne för det hon har gjort mot det manliga idealet, vilken press hon har satt på dagens killar. För hon har verkligen tagit vår relation till fiktiva karaktärer till en helt ny nivå.

Men, Brad Pitt, Edward Cullen och andra fiktiva karaktärer och kändisar i all ära, men någonstans där ute, i vår alldeles egna verklighet, finns någon som är precis lika bra (och förmodligen mycket bättre eftersom personen i fråga är verklig!) som bara väntar på vår vänskap eller kärlek. Det enda vi behöver göra är att vara uppmärksamma och inte förlora oss i våra fantasier. Fantasier är bra , men ingenting går upp emot en riktigt fin, livs levande vän.

Nå?

take care / s.pehrson

Studenten kommer bli en mardrömsliknande dröm

Jag missade de två första lektionerna idag på grund av mardrömmar. MARDRÖMMAR! Jag har inte drömt en endaste mardröm sedan jag vet inte när, men hela natten drömde jag helsjuka drömma som fick mig att vakna kallsvettig och livrädd. Efter att ha vaknat ungefär fem gånger bestämde jag mig för att sova med lampan tänd, men det hjälpte inget vidare. Dock kommer jag inte ihåg vad det var för drömmar, bara att de skrämde livet ur mig. Så, jag missade matten och idrotten tack vare detta. Fint. Vad jag däremot inte missade var religionen och svenskan, samt information om UF och profilvalet inför trean. Det blir journalistik för min del, och jag tror att det kommer bli en ganska bra kombination ihop med foto. Men trean... hjälp. Det är rätt läskigt. Ett år kvar på LBS och sedan ska man ut i stora världen och klara sig själv. Jag vill inte. Jag ska bli lärare på LBS så behöver jag inte lämna det. Jag vill inte lämna den skolan, den är alldeles för bra. Att ta studenten kommer bli bland det sorgligaste jag någonsin gjort, samtidigt som det kommer vara något av det lyckligaste. Vilken paradox.

För övrigt så har vädret haft minst lika mycket PMS idag som en helt normal tonårsbrud. Sol, regn, hagel, sol igen... Kom igen, var det inte vår nyss? På fredag måste det i alla fall vara vår, för då är det picknick som gäller, och är det inte sol och vår då så blir jag djupt besviken. Så det så.

take care / s.pehrson

Nu är det på riktigt

Jag fick nyss ett mail från Emma... Flygbiljetterna till USA är bokade! Sinnessjukt. 30 maj åker vi och kommer hem 15 juni. Det kommer bli så grymt!

take care / s.pehrson

Foucaults Pendel av Umberto Eco

"Efter stängningsdags på själva midsommarafton 1984 låter förlagsredaktören Casaubon frivilligt låsa in sig på teknikmuseét Conservatoaire des Arts et Métiers i Paris. Där begrundar han vad som fört honom dit och vad som kan ha hänt med hans vän och förlagsmedarbetare Belbo.
Tillsammans har de två roat sig med att studera några ockulta sällskap och låtsas avslöja deras plan på att ta över världsherraväldet. Undan för undan tycks förnöjelsen bli blodigaste allvar. Belbo och Casaubon har satt dunkla krafter i rörelse."

En bok som pappa valde åt mig (eftersom jag kan läsa allt och alltid får sådan beslutsångest över vad jag ska läsa så ber jag antingen mamma, pappa eller Sanne att välja en bok de tycker att jag ska läsa. När jag ska läsa en bok ur min egen bokhylla ber jag Lukas plocka en, vilken om helst. Rejäl beslutsångest, med andra ord), och jag måste erkänna att den knappast kvalar in på min topp 10 över bästa böcker jag läst. Den är svår, riktigt svår, och det fanns sidor där jag inte begrep någonting, knappt ett ord med tanke på att det titt som tätt skrivs på diverse andra språk än svenska (förstod en del då det var på franska, även om den franska jag lärt mig inte direkt har med ockulta sällskap att göra). Den här boken kan vara intressant om man vet mer om ämnet, men för mig var den mest tung. Dock hoppas jag att jag har lärt mig någonting från de 645 sidorna, eftersom mitt slutarbete i religion ska handla om ockultism. Men vad ska jag säga... 2 av 5.

take care / s.pehrson

Vad har hänt med dig? Och med mig?

Konstig dag, och inte på ett bra sätt. Åter igen känner jag mig tyngd, dock inte över skolarbete, utan av att inte veta varför en av de personer som har betytt mest för mig under större delen av mitt liv helt plötsligt inte vill prata med mig, inte vill veta av mig. Det svider i hjärtat, vet du det? Att du inte ens vill tala om vad jag har gjort för fel? Att du bara ignorerar mig? Om jag nu är så hemsk så är du inte mycket bättre själv som gör såhär, det hoppas jag att du förstår.

Jag har ingen lust att berätta om min dag. Mitt goda humör från igår är som bortblåst tack vare ovanstående problem. Och egentligen vet jag inte ens om jag borde bry mig, jag vet ju inte ens vad jag har gjort. Fine, ignorera mig, det är du som kommer må dåligt av det i slutändan.

take care / s.pehrson

Det är över, och jag klarade det

I morse vaknade jag och insåg att det var måndag och att idag var dagen då vi skulle hålla tal (nationellt delprov i svenska b), och jag bara ryckte på axlarna och somnade om. Ingen panik, inga fjärilar i magen, bara ett "jag bryr mig inte". Det är det bästa jag någonsin har varit med om, att inte bli uppstressad, känslan av att man faktiskt inte behöver bry sig. Hela dagen gick jag runt med ett självförtroende större än Anna Ankas. Jag sa till och med att det skulle bli kul att hålla tal, försökte peppa mina nervösa klasskamrater så gott det gick. Lektion efter lektion passerade, och nervositeten infann sig aldrig. Helt plötsligt, utan att jag riktigt hann tänka, stod jag framför klassen och höll mitt tal. Det gick så bra, det kändes så bra. Och alla andra! De var så duktiga! Jag blev imponerad över hur fantastiskt duktig min klass är, hu otroligt mycket vi alla har utvecklats sedan vi började på LBS, hur pass nära vi har kommit varandra. Det är helt underbart. Och det blev ett MVG, även det underbart.

Jag, min fina vän Lulu och min fina pojkvän Lukas gick efteråt ner på stan och firade med varsen ostbulle, för det blev minsann MVG för oss alla tre. Och känslan av att allt är över, att jag för en gångs skull inte behöver tänka på någonting, för en gångs skull inte behöver göra någonting skolrelaterat; den är magisk. Det är precis som om jag vore en heliumballong, och att det finns någon som håller ner på mig jorden i ett osynligt snöre, och om de skulle släppa snöret så skulle jag flyga iväg. Det är... obeskrivligt.

take care / s.pehrson

PS. Jag har visserligen saker kvar att göra, men de är inte ens i närheten lika ångestladdade som läsloggen och talet var, så de räknas inte. De finns inte på min radar för tillfället.

2 dagar är lite tid

Men tjena, det är söndag kväll och var har min helg tagit vägen? Igår jobbade jag mellan 12-19, varav större delen av passet gick åt till att måla små snoriga barn. Det var rätt kul, mina naglar är fortfarande gröna. Fick en kvart lång pratstund med en kille som pratade om att han hade vunnit en medalj (jag fick för övrigt se medaljen...) i någon fotbollscup. Jag frågade om han var nästa Zlatan, men då blev han sur och sa att han var faktiskt nästa Henke, sedan gick han. Jag kände mig brutalt dissad. När jag slutade åkte jag hem fort som satan, bytte om och cyklade sedan mot Gabriel och hans Ålderskrismiddag. Det var trevligt, men ack så mycket folk från Katte där var. Man kände sig lite som en outsider. Linda blev full som ett ägg och jag skrattade så jag fick ont i magen. Det var en fin kväll, tack för den Gabriel!

Idag har jag också jobbat, 11.30-15. Städa, städa, städa samt arrangera en helt oanvänd pysselhörna. Jag fick ett rosa streck på ett papper. Jag som trodde att dagens barn tyckte om att rita. Det gjorde vi i alla fall på den tiden då jag fortfarande var liten och söt. Jag har för övrigt förbannat förkylningen som Anna varit vänlig att dela med sig av, samt skrivit klart mitt tal. Mamma, pappa, Sanne och Lukas har läst/hört det, och de är nöjda, vilket innebär att jag är nöjd. Det kommer gå fint, men för att vara helt säker på att det gör det så ska jag nu låsa in mig på toaletten och öva lite. Gör jag inte det så kommer Mauritz och Lukas distrahera mig...

take care / s.pehrson

Avtalat

Min dag har varit över förväntan. All stress som jag igår misstänkte att jag skulle känna idag har inte vågat infinna sig, och det gör den rätt i att låta bli att göra över huvud taget, för sådant har jag minsann inte tid med. Det bästa med hela dagen har helt klart varit min, Annas och Emmas lösning så att Danne kan följa med till USA. Efter mycket trixande kom vi på hur vi kulle kunna få det att fungera, och Dannes leende var värt allt tänkande. Det kommer bli bra, bättre, bäst, det där med fotoklassen i USA! Sedan hade jag och Anna ännu en fotografering, idag med Marre. Jag vet inte vad jag ska säga, men hon visste verkligen hur man beter sig framför kameran, och det blev riktigt, riktigt snygga bilder. Jag hojtar till så fort det finns nyheter uppe på Headshot-bloggen, så kan ni se resultatet där.

Efter fotograferingen tog jag bussen till jobb, och väl där började jag en desperat jakt på en tändare. Efter många långa, röksugna minuter hittade jag en inne hos Kani på kontoret, och jag kunde då gå ut hetsröka och sedan gå in och jobba. 16-21.45. Åter igen kaos. Jag orkar inte ens berätta om det, men kaos var det. Jag fick i alla fall pratat med min chef, och jag har nu gått från ett avtal på 4 timmar i veckan till ett på 15 timmar i veckan, med start den 14 juni. Bra grejer!

take care / s.pehrson

Nihilisten - Kent

Det löser sig, det gör det alltid

Just nu känns det som att allting kommer lösa sig, och då syftar jag på skolan. Jag pratade idag med Anna, min engelskalärare samt biträdande rektor, om möjligheterna att hoppa av matte b och läsa den i trean i stället. Hon tyckte att i stället för att hoppa av kunde jag fortsätta, men utan att bry mig. Får jag ett IG kommer jag ändå läsa upp det i trean och det kommer aldrig synas någonstans. Det kändes som en helt okej lösning, att slippa bry sig om matten. Talet kommer gå skitbra, har skrivit min inledning och det känns redan helt fantastiskt. Epokuppsatsen kommer jag skriva i nästa vecka, parallellt med att jag jobbar med slutprojektet i religion. Pressfoto kommer jag redigera på nolltid, texten om islam kommer jag skriva någon gång under de kommande två veckorna, och de nationella kommer gå galant, i alla fall i svenska och engelska. Mitt självförtroende är tillbaka, efter en tur ner till botten. Det känns... underbart!

take care / s.pehrson

Hej jag är tjock

Kaos på jobb. Vem sjutton kommer in klockan tio och beställer 15 Big Mac-menyer att ta med? Jo men tjena. Då hade jag ju inte bara x antal beställningar i kassan att gå ut med, utan Christian som sprang och flåsade om att jag skulle hjälpa honom med hans parkeringar i driven. Det var rätt roligt egentligen. Men jag tycker synd om Emelie, som fick en riktigt dålig överlämning. Lobbyn var ingen vacker syn (den såg ut som sju svåra år som Kani skulle ha sagt...).

Nu ska jag skriva ett tal om... nej, det tänker jag inte säga. Någon kanske snor min idé... Typ Albin.

take care / s.pehrson

Sol, glass, fotografering; livet är bra ibland!

Idag har jag gått runt och yrat om att det är sommar, men alla jag har sagt det till har envisats med att det är vår. Kom igen, det är inte vår, inte när jag går barfota! Det är sommar, i alla fall tidig sommar. Hur som helst så har det varit en bra dag. Alla problem med pengar till fotoresan tycks lösa sig (dock är det jävligt synd att Danne inte kommer följa med, det svider lite i hjärtat) och jag och Anna har idag jagat rätt på de som ännu inte betalat till Headshot och krävt att pengarna ska vara inne så snart som möjligt. Sedan avnjöt vi vars en glass ute på skolgården, och det var det finaste jag har varit med om denna veckan. Mysigt till max, om jag får säga det själv. Efter att ha ätit oss tjocka på glass körde jag och Anna igång en fotografering med Daniel från spelklassen, en fotografering som faktiskt gick över förväntan. Bra bilder blev det och Daniel var nöjd, med andra ord är även jag och Anna nöjda!

Nu ska jag snart ta tag i mig själv, byta om och plocka bort allt metallskrot från ansiktet, för ikväll ska det minsann jobbas ett par timmar. Jag slutar halv elva, och då ska jag direkt hem för att skriva på mitt tal samt avnjuta en kopp jordgubbsté. Fint ska det vara!

take care / s.pehrson

Jag gjorde det!

Läsloggen är inlämnad! En tung börda har nu lyfts från mina axlar, även om det fortfarande återstår tusentals saker att göra innan jag kan andas ut helt och hållet. Men det här var ett steg i rätt riktning. Så jävla härligt!

take care / s.pehrson

Ångest till tusen

Dagen började rätt bra med simning, vackert väder, fina människor och liknande, men det gick ganska snabbt utför. Det svenska nationella talet kommer gå käpprätt åt helvete, för jag har ingen fritid och kommer med andra ord få vara uppe 24/7 för att hinna med att skriva det. För övrigt så känns resan till USA mest ångestladdad för tillfället. Pengar fattas, ingen vet hur de ska komma fram och så vidare. Sedan när började det bli jobbigt att leva? Alltså riktigt, jävla jobbigt? Jag har till råga på allt ställt till det för mig när det gäller personen jag älskar mest i hela världen. Hur kan jag vara så dum i huvudet? Jag orkar inte ens svara på den frågan. Den har inget svar. Allt är bara jobbigt nu.

Nu ska jag skriva färdigt min läslogg. Sedan kanske jag skriver lite på talet, eller så tröstäter jag choklad hela natten...

take care / s.pehrson

Invictus

Filmen jag såg ikväll var Invictus, en film om Nelson Mandela och rugby. Den var helt okej, dock inte en film som jag hade betalat för att se på bio. Den var inte som jag trodde, det var för mycket rugby. Men Morgan Freeman spelar riktigt bra, precis som vanligt.

take care / s.pehrson

Gräsligt

Jag lyckades försova mig i morse, så pass mycket så det inte ens var lönt att åka till skolan. Varför är det bara mitt alarm som ibland bestämmer sig för att lägga av? Vad jag vet så händer det bara mig, och det är inte helt okej. Hur som helst, så i stället har jag på egen han räknat lite matte och skrivit på min läslogg, samt lekt ute i solen med kattungarna. Idag fick de för första gången komma ut ur den skyddande låda som de har varit fångade i hela deras liv (lådan=vårt hus), och hur fantastiskt är det inte att känna gräs mellan trampdynorna? De njuter, minst sagt.

Ikväll ska jag på bio med Lukas. Bra grejer!

take care / s.pehrson

16.30-22

Det gick rätt bra att jobba idag, speciellt efter Jennys serious talk inne på kontoret. Jag tappade fokus lite ett tag, och det gick rätt mycket åt helvete då. Resten av kvällen gick det betydligt bättre, i alla fall enligt mig. Det hände dock inget sensationellt. Tyvärr.

Nu är Mauritz här och förgyller mitt liv med en massa nördiga fakta som han anser att alla borde känna till. Det är rätt fint att ha en sådan vän.

take care / s.pehrson

Planering för snickesnack är alltid lättare på morgonkvisten

Det är rätt otroligt att jag fortfarande lever, eftersom jag har varit vaken i snart 24 timmar i sträck. Jag försökte lägga mig vid tio i fyra inatt, men det gick inte, så jag låg och snurrade runt i sängen, lyssnade på när Lukas snarkade och höll tal i mitt eget huvud. Det är ju den muntliga delen i nationella Svenska B nästa vecka, så jag låg och funderade ut möjliga ämnen att prata om. Jag kom ett bra ämne, och i mitt huvud fick jag ihop ett riktigt bra tal, men det har jag glömt nu. Såklart. Nu när jag ska sitta och jobba med det. Jag ska prata om att internet gör oss fega, men för tillfället känns det väldigt mycket svårare än vad det gjorde klockan fem i morse. Det löser sig.

För övrigt tycker jag det är fantastiskt att Jenny ringer mig och frågar om jag vill stå i kassan eller i tvåan ikväll. Det var ett ganska självklart val; tvåan. Jag är så trött på kassan för tillfället. Vill ha lite action, lite spring. Jenny kommer hetsa mig till max också för den delen.

Mauritz är för tillfället sur över att hans dator inte fungerar, därav bilden. Men egentligen är det nog Mauritz som inte fungerar, eller så jävlas datorn bara med honom.

take care / s.pehrson

Fullt upp

Idag säger jag farväl till mitt liv. De senaste veckorna kommer jag att ha i princip en till två lediga dagar i veckan som jag kan undvara lite tid för sociala aktiviteter, alla andra dagar kommer bestå av skola, jobb och plugg. Jag har sex veckor på mig att göra färdigt alla de en miljon saker som ska vara gjorda innan Siesta och USA, och jag vet int hur jag ska hinna. Eller jo, det gör jag, tack vare schemat som jag precis har skrivit ner. Så, schemat för denna veckan ser ut såhär

Måndag: Skola 08.50-15.50
Jobba 16.45-22.00
Plugga 23.00 --->
Tisdag: Ger jag mig själv ledigt eftersom jag ska på bio med Lukas
Onsdag: Skola 08.50-15.30
Träffa Linda för att införskaffa present till Polly
Plugga
Torsdag: Skola mellan någon tid och någon tid, osäker med tanke på att det är eget arbete på foto
Jobba 19.00-22.30
Plugga 23.30 --->
Fredag: Skola, även där osäker på tid
Jobba 16.00-21.45
Plugga 23.00 --->
Lördag: Jobba 12.00-19.00
Gabriels Ålderskrismiddag
Söndag: Jobba 11.30-15.00

Det kommer gå fint. Skola är kul, jobba är kul, plugga är mindre kul men måste göras. Det finns ju trots allt små guldkorn den här veckan som man kan se fram emot!

take care / s.pehrson

Läslogg from hell

Den här förbannade läsloggen håller på att ta mitt liv, sakta men ack så jävla säkert. Jag är på logg tre av fem, och jag vill bara inte mer. Jag älskar att läsa böcker, men jag avskyr att behöva analysera dem för att någon annan ska få ett hum om vad de handlar om. Läs boken själv, så slipper jag sitta här och skriva sida efter sida om hur författaren beskriver miljöer och så vidare.

Ovanstående utbrott är helt irrelevant egentligen, för jag förstår precis varför jag måste skriva den här läsloggen. Innerst inne gör jag det, men för tillfället känns det bara dumt. Tre loggar kvar...

take care / s.pehrson

Uttråkning till max

Det blev ändrade planer för kvällen, så det fick bli en stillasittande hemmakväll för min del då Jenny inte pallade och jag inte orkade ta mig till Sami. Så jag har passat på att skriva lite på min läslogg som för övrigt inte kommer vara klar på evigheter än (måste vara färdig innan fredag, annars kommer Anna halshugga mig...). Har försökt umgås med min sjuka lillasyster. Gick sådär. Är ganska ensam för tillfället och jag tycker att det är ganska tråkigt. Det får bli ännu mer läslogg för min del...

take care / s.pehrson

Fredag med en touch av Frankrike

Tänkte bara tala om för er att jag igår lyckades komma till jobb en timme och en kvart för tidigt. Jag trodde att jag började fyra, kom dit halv fyra, stämplar in fyra, får reda på att jag börjar kvart i fem och stämplar ut igen. Jag tycker det var lite dumt.

Annars var min gårdag väldigt fin. Förfest hemma hos Sami med fint Donkenfolk och därefter utgång i Malmö. KB såklart. Dansade ett par timmar och försökte hålla mig undan från fransmannen som kollade konstigt på mig. Jag har så fina kollegor så man knappt tror det är sant. Tack för igår allihopa!

Ikväll ska jag hem till Jenny och kränga pizza och godis i mängder. Det tycker jag att vi behöver och förtjänar. Jag ska försöka få tag på Emelie också så att hon kan haka på, och så får vi hoppas på att Joanna kanske dyker upp en sväng också.

take care / s.pehrson

Fredagsmys

Idag är det fredag, vilket innebär att det snart är helg, och denna helgen är helt fri från jobb för en gångs skull. Min nästa lediga helg är den första helgen i maj, så jag får passa på att njuta av denna helgen lite extra. Jag har dock fuskat lite och börjat min helg lite tidigare. Vi har ju eget arbete på foto nu, och jag kan inte göra någonting eftersom Anna är i Kina, så i stället har jag varit hemma idag och skrivit lite på min läslogg.

Ikväll, eller ja, mellan 16 och 20 är det jobb som gäller för min del (precis som alla andra dagar...) och därefter ska jag hem till Tonnie tillsammans med annat fint Donkenfolk. Om jag följer med ut senare ikväll/inatt vet jag inte, men det lutar nog åt att jag inte gör det. Dels för att jag inte vill köra alltför hårt efter maginfluensan och dels för att jag har typ tusen andra saker som jag måste göra imorgon, och då orkar jag varken vara bakfull eller jättetrött. Men till Tonnie ska jag i alla fall!

take care / s.pehrson

Jenny

Jenny Lindahl är inte bara min skiftledare på McDonald's, hon är även min bästa vän och den storasyster som jag alltid har försökt vara för Sanne men kanske lyckats lite halvbra med, med undantaget att Jenny klarar det med bravur. Hur hon gör vet jag inte. Hur hon alltid kan säga rätt saker, agera rätt, veta rätt... Hon gnäller aldrig, till skillnad från mig. I vår vänskapsrelation är det jag som står för gnällandet och Jenny som står för uppläxningar, utskällningar och kloka ord. Något sådant lyckas jag aldrig med när det gäller Jenny, och det är väl just för att hon är som en storasyster för mig. Jag ser upp till henne, tror på henne och litar på henne. När jag tänker efter kan jag inte ens komma ihåg hur vi klickade, hur det hände. Det känns som att en dag så var det bara så att Sara och Jenny var det nya svarta. Jag kommer inte ens ihåg första gången vi jobbade tillsammans, men jag kommer aldrig glömma allt stöd och allt Jenny har lärt mig om jobbet. Eller om livet i allmänhet. Hon finns alltid där, dag som natt. Det är hon som smsar mig klockan tre på nätterna och tvingar mig att förklara vad jag menar med mina patetiska, psykbrytsinlägg här i bloggen. Och saken är den att när hon frågar vad som är fel har jag inget ordentligt svar. För jag borde inte ha några problem eftersom jag har Jenny.

Bästa vän, storasyster; jag älskar dig!

take care / s.pehrson

Så icke spännande det kan bli

Det gick bra att jobba idag, och mer har jag väl egentligen inte att säga om det. Det hände tyvärr inget särskilt spännande eller uppseendeväckande. Anna var lite bitter över att hon bara får jobba 60 timmar denna månaden, vilket är ganska lite jämfört med de 200 timmar hon jobbade förra månaden. Hon är insane den kvinnan. Jenny också för den delen, som kör öppning och nattskift på en och samma dag. På tal om Jenny så kommer det ett inlägg om bara henne lite senare, men innan dess ska jag se Biggest Loser avsnittet som jag missade idag (den serien är guld värd!), äta nudlar och leka Dr.Phil åt Albin. Jag är Albins rådgivare/psykolog, för er som inte visste det. Jag känner mig hedrad som fått detta uppdrag (han har inte gett mig det officiellt, men jag inbillar mig att han har det) Han tycker om mig väldigt mycket innerst inne, han vill bara inte erkänna det.

take care / s.pehrson

PS. Albin, detta inlägg kräver minst en kommentar...

Marabou i mitt tjocka hjärta

Marabou har kommit med en ny smak! Limited Edition dessutom! Passionsfrukt och chili! Jag dör lite så god den är, helt ärligt. Jag och Sophie skulle till Malmborgs för att handla våfflor till Emma, och då hittade jag denna fantastiska, nya chokladkaka. Jag är helt lyrisk! Jag köpte två stycken, mest för att det vara två stycken för 28 kronor, och slet upp pappret så fort jag kom ut från affären. Mina smaklökar fick bokstavligt talat orgasm. Jag har bjudit i princip alla jag har träffat, inklusive lärare, och alla har varit på min sida. Helt fantastiskt! Heja passionsfrukt och chili!

take care / s.pehrson

Riktlinjer, inte regler

På en månad har två av mina fina vänner konverterat till vegetarianer. Två! På en månad! Jag tror att de har ingått en pakt eller något, för man går inte bara och blir vegetarian sådär hipp som happ. Eller jo, så kanske det går till förstås, men ändå. Det är lite galet, men ganska fint av dem. Det fick mig att få lite dåligt samvete över att jag själv inte är vegetarian. Men å andra sidan så betyder det inte att bara för att jag äter kött så accepterar jag sättet som djuren behandlas eller dödas på. Så egentligen har jag nog inte dåligt samvete.

Av okänd anledning sitter jag och skriver ett mail till mig själv med nya riktlinjer för mitt liv. Ett par av punkterna är bland annat att jag måste gå hem från skolan, oavsett väderlek (om jag ska jobba efter skolan så får jag ta bussen om det inte finns tid för en promenad), 2 timmars skolarbete om dagen, varav en timme ska vara endast matte och att jag inte får äta på jobb. Jag känner mig lite pedant, men det får gå.

take care / s.pehrson

Skola och jobb och allt annat

Jag fick någon slags glädjechock idag när jag kom till skolan, vilket kanske inte är det man förväntar sig när man kommer tillbaka efter en månads frånvaro, men så var det. Träffa alla fina människor var det bästa; Sophie, Danne, Lulu, Niklas... Och ändå är det så många som jag inte har träffat än. Så, min return till skolan var varken plågsam eller hemsk, tvärtom så var den fin.

Hittills har vi bara redovisat praktiken och snackat om fotoresan. Jag är så taggad på att åka iväg nu! Jag hoppas bara att Danne lyckas få ihop alla pengar. I värsta fall får jag sponsra honom anonymt, för han vägrar ta emot hjälp. En anonym sponsor kan han däremot inte vägra, så det så. Danne, om du läser det här; du har inte läst någonting!

Nu är det eget arbete och jag kan egentligen inte göra någonting eftersom Anna är i Kina (och hon har, enligt mig och Sophie, gift sig med en kines, skaffat fyra barn varav två bor i garderoben eftersom man i Kina får ha max två barn per familj och om hon nu skulle komma hem så är det bara för att de har skiljt sig), så därför sitter jag nu här och försöker få tiden att gå. Vi tre ska jag börja gå mot jobb, för om jag minns rätt så börjar jag jobba klockan fyra. 21.15 tror jag att jag slutar. Spännande!

take care / s.pehrson

För att ni betyder

När man är sjuk så är man ganska ensam, så därför börjar man sakna en del människor, en del ganska rejält dessutom. Speciellt på nätterna, som nu, när klockan är tjugo i tre och det enda jag kan göra riktigt bra är att spy och gnälla om hur illa jag mår.

Anna - kom hem nu för i helvete. Du har varit i Kina i... en vecka. That's enough! Jag behöver dina kloka ord och någon som somnar alldeles för långt innan mig.
Sophie - jag har inte träffat dig på över en månad. Mer än en månad utan dina roliga historier och spännande idéer har gjort mig till en tråkigare människa.
Daniel - du är den som, oavsett vad, alltid kan få vem som helst att skratta. Jag behöver skratta, och då menar jag verkligen skratta, och då finns det ingen bättre än du.
Albin - min allra nördigaste vän som man kan säga de mest sjuka sakerna till utan att bli klassad som idiot. Det är bara never ending roligheter med dig, oavsett om vi gör något riktigt galet eller bara stirrar in i en vägg. Vi har kul ändå, du och jag.
Polly - varför, varför, varför ses vi i princip bara en gång i halvåret? Det är dåligt. Jag vill spendera ett par sommarkvällar med dig och en flask vin, för jävlar vad roligt vi hade haft!
Linda - my partner in every crime, always. Vi har så mycket på gång nu vännen; Lady Gaga, pyjamasparty, din födelsedag... Du livar upp min tillvaro! Jag har idéerna, du har entusiasmen, eller vad var det vi sa?
Sofie - saker förändras, men hur det än går så kommer du alltid stå mig nära. Jag önskar bara att vi sågs oftare. För mig känner mig egentligen bäst om inte du som har känt mig i mer än halva mitt liv?

Nu är jag blödig, så jag slutar här och nu. Personerna som återstår är rätt många, faktiskt. Nu ska jag gå och spy av saknad.

take care / s.pehrson

Svansen mellan benen

Det gick åt helvete, det där med att jag skulle palla jobba idag. Jag började klockan fyra i stället för fem och skulle sluta klockan tio i stället för halv tio. Kvart över nio är jag beredd att begå självmord. Jag mådde så illa så jag knappt kunde stå upp, så efter att ha varit på toaletten och tvingat tillbaka spyorna så krälade jag in i köket till Emelie och sa att jag mådde dåligt. Hon bara tittade på mig och sa "Gumman, du ska hem. Nu!". Jag såg förmodligen riktigt eländig ut. Sedan gav Jenny mig den snällaste utskällningen jag någonsin fått. Det låter konstigt, men det var så det var; en snäll utskällning.

Nu är klockan tio i två på natten. Mammas klocka kommer ringa om ungefär fem minuter. Min klocka kommer ringa vid åtta och då ska jag bestämma mig för huruvida jag orkar skola och jobb imorgon. Jag är rätt inställd på att det inte blir något av det, tyvärr. För tillfället har jag absolut ingen ork, magen vänder sig ut och in stup i kvarten och det enda jag lyckas få i mig är Proviva. Jag känner mig lagom patetisk. "Alltså, hur kan du vara sjuk så ofta?". Mauritz är inte den första som undrar. Är det inte migrän så är det en förkylning, är det inte en förkylning så är det maginfluensa. Jag är kass, så är det bara.

take care / s.pehrson

PS. Sophie, jag saknar dig också!

På bättringsvägen

Om jag hade vetat att jag skulle må så pass bra idag som jag faktiskt gör så hade jag definitivt ställt klockan för att hinna till skolan. Men å andra sidan så är det ju inte säkert att jag hade mått såhär bra utan all den sömn jag lyckades få inatt. Visserligen mår jag fortfarande lite illa, men jag kan inte riktigt avgöra om det är hunger eller faktiskt illamående. Vilket som så blir det jobb ikväll, samt skola och jobb imorgon samt resten av veckan. Jag jobbar idag, onsdag, torsdag och fredag, och så skola varje dag innan dess. Tufft kommer det bli, men jag är i alla fall ledig i helgen, så då kan jag chilla mest, som jag brukar säga.

Idag är dagen då McDonald's Norra Fäladen börjar med dygnet runt-öppet. Jag jobbar dock bara till 21.30, så jag är knappast en del av nattpatrullen, och lär inte vara det än på ett tag heller. Till sommaren är nog risken större att jag jobbar nattpass. Nu skulle det ju aldrig fungerat av ganska självklara skäl som stavas s-k-o-l-a. Jag saknar faktiskt skolan. Galet.

take care / s.pehrson

Jag känner mig lite spydig

Dålig uppdatering? Ja. Bloggtorka? Nej. Maginfluensa? Stort jävla ja. Det senaste dygnet har jag bara legat och spytt, spytt och åter spytt. Det började på jobb igår med att jag mådde illa, kallsvettades och inte riktigt kunde fokusera. Jenny sa att jag var gnällig, så jag bet ihop och klarade mig ända tills jag slutade. Efter en lång, plågsam promenad hem lägger jag mig i pappas säng och gnäller lite för mamma om hur illa jag mår. En timme senare spyr jag på toaletten, och så har det fortsatt fram tills nu. Sist jag spydde var för nästan fyra timmar sedan, men jag mår knappast bättre för det. Hela kroppen värker, jag mår illa, fryser och svettas på en och samma gång... Stackars Lukas kom hit igår. Då hade jag spytt upp allt jag ätit de senaste två dygnen (med andra ord ingenting) och låg döende i min säng. Han vågade inte röra mig, knappt prata med mig. När han sedan vaknade (jag har inte sovit alls, bara spytt och legat i någon slags koma) sa han att han aldrig sett någon spy så mycket.

Nu ska jag försöka sova en hel natt utan att spy eller vakna av att det gör ont i hela kroppen. Det blir ingen skola för mig imorgon, men förhoppningsvis är jag frisk nog att gå på onsdag.

The stängning was on fire

Det var den, faktiskt, bokstavligt talat. När klockan var lite i ett gick jag mot ettan och passerade då fritöserna. Jag ser att det brinner i en av dem, men går vidare ett par steg innan jag inser att det kanske inte är helt normalt. "Alltså... jag tror nog inte det ska brinna i fritösen va?" sa jag till Jenny och Tonnie i headsetet. Stackars Jenny kollar på mig med stora ögon och jag ser hur allt hon för tillfället tänkte på flög iväg. Efter lite vatten så fick vi släckt elden, men vad det berodde på visste ingen av oss, och givetvis så gick det inte att få tag på chefen heller, trots att hon alltid ska gå att nå. Och på tal om chefen så tycker hon att jag bokar för mycket pass. Hon får tydligen sms varje gång någon bokar ett ledigt pass på McTime, och jag brukar sitta mitt i natten och boka in på mig, så då får hon sms. Antingen är jag elak eller så får hon skylla sig själv. Eller en kombination?

Stängningen gick i alla fall lite bättre än sist. Vi var därifrån vid tio i två. Helt okej. När jag kom hem däckade jag i en fåtölj och glodde på The Osbournes med min fina lillasyster. Krängde kakor gjorde jag också. Vid fem tyckte jag det var dags att sova. Nu är klockan snart tjugo över tre på eftermiddagen och jag vaknade för en halvtimme sedan. Klockan 18 ska jag börja jobba (18-22), men har lovat Jenny att vara där redan kvart över fem, för säkerhets skull.

take care / s.pehrson

Kalifornien

Jag klickade mig precis in på min praktikhandledares blogg, och i samma stund som jag kom in på den så kom jag på att hon är i Kalifornien sedan ett par dagar tillbaka, och då slog det mig; det är knappt två månader tills vi åker! När jag såg alla bilder hon hade tagit, läste om allt roligt de fick se och uppleva, då kunde jag inte låta bli att längta lite. Det kommer bli så coolt, så stort, så inspirerande! Jag kan knappt vänta! Wow, det tog nästan andan ur mig. Jag har nog inte insett förrän nu att vi ska åka, och vart vi ska åka. Det är galet!

take care / s.pehrson

Vårpromenad med världens finaste Lukas

Underbart väder, underbart sällskap, underbara bilder. Perfekt spenderad eftermiddag!

take care / s.pehrson

Stängning 1 av 2

Min första stängning blir, som ni kanske listat ut tack vare rubriken, inte min sista, för imorgon ska jag minsann ta mig igenom ännu en stängning, och det tackar jag min fina vän och chef Jenny Lindahl. Men stängningen igår då, hur gick den? Jag har ju inte direkt mycket att jämföra med, men med tanke på att vi inte stämplade ut förrän 03.10 så kan jag nog konstatera att den kunde gått bättre. Men jag fick i alla fall fint beröm av Kani för min stängning av lobbyn, och med tanke på den träningsvärk jag har i armarna idag så tycker jag nog att jag förtjänar det.

Det kom en kille i driven som undrade om jag visste vart Max låg. Då fick Kani nog och sa att vi inte hade en aning. Och sedan fick vi skit av en kärring med 2000 barn för att vi hade stäng alla toaletter utom en. Hon tyckte vi var dumma i huvudet som lät hennes jävla ungar stå i kö för att gå på toaletten. Är det kanske vårt fel att ALLA råkar bli nödiga samtidigt? Nej, jag tror inte det. Idioter dras till McDonald's, så ä det bara.

Allt som allt så tyckte jag det var ganska fint att jobba stängning, trots allt slit. Förhoppningsvis så går det lite smidigare imorgon. Idag däremot är jag på stand by-läge. Om Jenny ringer måste jag in och jobba. Men jag klagar inte, för idag är det dubbelt OB-tillägg, så det hade suttit fint med de extra pengarna. Dock hoppas jag nog mest på att få vara ledig, eftersom jag ska jobba både imorgon och på söndag.

take care / s.pehrson

Marsvin och sånt

Jag har haft en mysig eftermiddag tillsammans med min fina vän Linda. Mycket snack och mys med de små marsvinen. Linda försökte sig på att kommunicera med stackars Cookie, och då och då gav Cookie ifrån sig ett kurrande läte. Jag kan ju dock inte påstå att Lindas försök till kurrande lät lika gulligt som då Cookie gjorde det, men hon försökte i alla fall. Nu sa jag däremot börja dra mig mot jobb, där en stängning tillsammans med Jenny och Kani väntar. Det kommer bli suveränt!

take care / s.pehrson