Mina fötter förtjänar att se snygga ut, så det så.

Det var roligt igår, riktigt roligt, trots att min pappa lyckades supa Hugo under bordet ganska rejält. Helt plötsligt står han ute på gräsmattan och spyr, men bra mådde han om han fick säga det själv. Sedan däckade han i min säng, och vi hade kunnat släppa en atombomb bredvid honom och han hade förmodligen inte vaknat. Men det var som jag sa grymt roligt, och trots att jag var ganska berusad (och dessutom kräktes när jag vaknade) så mår jag bra.

Idag har jag jobbat, och jag kan riktigt se hur överraskade ni blir när ni läser det. För jag jovbbar ju inte särskilt ofta, eller hur? Hur som helst så var det inget spektakulärt, det var en helt vanlig dag på Donken. Efter jobb åkte jag och mamma till Nova, där det inhandlades en nyårsklänning, julklapp till Sofie samt ett par helt sjukt snygga skor. Lukas kommer döda mig för att jag har köpt ännu ett par skor, för han tycker att jag redan har alldeles för många. Skitsnack, man kan inte ha för många skor!

Ikväll kommer Lukas, Albin och Lulu hit, och vi ska... nej, just det, det får jag ju inte säga, det lovade jag Albin. Ni får veta senare, men kul kommer det bli!

take care / s.pehrson

Jag är så bra, vet ni det?

Vill ni veta en sak? Jag ska bli värdinna på Donken! Jag blev ganska chockerad då min restaurangchef frågade mig om jag var intresserad, men efter två sekunders blackout förstod jag vad han menade och sa att jag givetvis var intresserad. Det innebär en helt ny outfit som är väldigt mycket tjusigare än den jag springer runt i för tillfället, men själva uppgiften i sig går ut på att finnas till för gästerna, bjuda på kaffe och glass och liknande. Det passar mig och mitt servicesinne alldeles utmärkt, så jag är väldigt, väldigt glad! Det är väl lite som en befordran, och min allra första dessutom!

Efter jobb så blev det utflykt med mamma och Lukas, och för bar det av mot Systembolaget, där jag och Lukas agerade bärhjälp åt mamma och hennes invalida hand. Vi träffade dessutom på en knarkare/alkoholist, och han yrade om att amfetamin förmodligen förlänger livet, vilket jag tvivlar på, men om han anser det så ska han få fortsätta med det. Därefter mot Hemmakväll, där jag köpte lite filmer och sedan for vi hem. Nu är Hugo här, och ikväll blir det lite vin, Jägermeister och andra trevligheter. Spännande!

take care / s.pehrson

Super Smulan goes ledig!

Fram tills nu så har jag befunnit mig i standby för Donkens del, men nu, gott folk, är jag officiellt ledig! Danne ringde, frågade om jag kunde jobba, jag sa att ja, det kunde jag bara det inte handlade om ikväll. Han tänkte, frågade hur länge jag kunde jobba, jag svarade att jag kunde jobba till fyra, fem om det verkligen behövdes. Han tänkte lite till och sa sedan att det var chill, jag behövde inte komma. Sedan satte han upp mig på kölistan till ledighet på nyårsdagen, en lista som enligt honom är ganska lång, så chansen att jag får ledigt är ganska liten, men man kan ju hoppas. Dessutom så är jag Super Smulan, så det löser sig förmodligen bara därför. Super Smulan är för övrigt Dannes nya nickname på mig, bara för att jag är så bra.

Så, idag står det städning över hela mitt schema, eller i alla fall tills Lukas behagar komma hem. Han kommer hem idag! Idag! Idag! Jag tycker det är på tiden, för det är inte helt okej att lämna mig ensam i en hel vecka, jag behöver lite kärlek. Nu när jag tänker efter behöver mitt rum också lite kärlek, så jag tror jag ska ägna mig helt och fullt åt det nu ett par timmar!

take care / s.pehrson

Vi vill ha Jenny tillbaka, på heltid!

Idag var en sinnessjuk, hemsk, kaotisk men väldigt bra dag på McDonald's Norra Fäladen, och det som gjorde den här dagen värd att överleva var att vår älskade Jenny var tillbaka! Eller, inte tillbaka, men hon gjorde ett återbesök och körde skift hos oss idag, och jag har saknat hennes skift. Det är aldrig någonting som är luddigt eller oklart när hon kör skift, tvärtom så vet man precis vad man ska göra och hur man ska göra det, och det är så det ska vara. Det där med att dagen var sinnessjuk, hemsk och kaotisk är sant, men det var, nu när jag tänker efter, ganska roligt. Jag stod i DT2:an, och där var konstant bilar! Ett tag så hade vi säkert 10 parkerade bilar, och jag sprang ut och in ur restaurangen som en dåre, och till slut så fick jag håll (jag är fruktansvärt vältränad egentligen, men inte i juletid) men jag sprang ändå. Det var galet, och så fortsatte det i princip tills jag slutade 16.45. Då var jag helt snurrig i huvudet, och en minut till med det där headsetet på hade definitivt fått in mig på psyket ganska omedelbart.

Imorgon är jag ledig. Eller jag är "preliminärt ledig", som Jenny så fint uttryckte det. Jag är ledig såvida de inte ringer och säger att jag måste jobba, för då måste jag jobba, oavsett om jag så har vinterkräksjukan, eller blivit tvungen att amputera både armar och ben så måste jag jobba. Men det hade varit skönt att få vara ledig imorgon, för just nu känner jag att ett migränanfall ligger och lurar bakom ögonen, och det vill jag helst undvika i den mån jag kan, och att jobba är inte ett sätt att undvika det på. Så, jag vore evigt tacksam om Donken lämnar mig ifred imorgon.

Drygt ett dygn kvar, sedan kommer Lukas hem! Därför måste jag städa nu, för av någon dum anledning lovade jag honom att jag skulle ha städat mitt råtthål till rum tills han kom hem. Jag har haft en vecka på mig att göra det, men precis som vanligt, i sann Saraanda, så skjuter jag upp det till sista dagen. Heja Sara!

take care / s.pehrson

PS. Albin försöker övertala mig att färga håret blondt. Jag tvekar. Vad tycker ni?

En Sara i någorlunda ljust hår. Ja eller nej?

Nyårspeppen är igång!

Svar på Albins kommentar: Ja, det var den tröjan Mauritz visade på HM, den som han trodde att Lukas skulle gå igång på. Tänkte att jag skulle testa den teorin!

Min kväll har varit supermysig! Jag spenderade den tillsammans med Linda och Markus, precis som jag skrev i mitt förra inlägg, och vi började så smått med att se lite CSI Miami tillsammans med mina kära föräldrar. Efter att sett klart disc 2 lämnade vi min familj och isolerade oss nere på mitt rum, där vi så smått planerade lite inför nyår. Nu när vi pratade om det så blev jag så grymt taggad, och om det blir minst lika bra som jag hoppas på så kommer jag vara lycklig 2010 ut. Enligt mina "beräkningar" så kommer vi bli närmare 30 pers, vilket känns... lagom. Nu ska jag bara beta av alla arbetsdagar fram till nyår, sen smäller det! Dock måste jag försöka bli av med mitt pass på nyårsdagen, för det känns inte som om jag kommer vilja jobba då. Dessutom så sa jag att jag inte kunde jobba under nyårshelgen, vilket för mig inte innebär bara nyårsafton, utan även nyårsdagen, så imorgon ska jag klaga lite och se om jag kan lösa det på något sätt. Håll tummarna för mig!

Nu måste jag sova. Jag ska jobba imorgon, och jag tror jag börjar 12... En snabb koll på McTime innan sängen är nog en bra idé!

take care / s.pehrson

Lundaspelen och mellandagsrea är lika med kaos, visste ni det?

Innan jag börjar berätta om min dag så ska jag bara klargöra en sak; jag HATAR Lundaspelen. Jag hatar alla dessa hurtiga idrottare som kommer till Donken för att äta, och alla betalar med 500-lappar och tror att vi är gjorda av växel. De kommer dit, pratar äckligt dålig engelska (de som då är från Danmark och Tyskland, svenskarna pratar bara... äckligt), äter som grisar och struntar i att plocka undan efter sig. Lundaspelen är ett helvete för oss på Donken, och redan efter första dagen så känner jag att jag inte riktigt vill leva mer. Jag jobbade bara fyra timmar, men det var plågsamt, minsat sagt, och ändå kom det bara... ett lag tror jag. De andra 7000 människorna vet jag inte vart dek om ifrån, men på Donken skulle de tvunget äta. Imorgon kommer förmodligen vara värre. Jag vill inte påstå att jag längtar direkt. Eller jo, för det är kul att jobba då det är högt tempo, men jag står inte riktigt ut med dessa handbollsspelare/basketspelare som tror att de är något bara för att de råkar vara en del av Lundaspelen. Så det finns plus och minus, även om det är betydligt fler minus än plus.

Efter jobb bar det av mot Nova, där det blev lite intensiv shopping tillsammans med mamma och Sanne. Egentligen så åkte vi dit för att byta klänningen som Sanne fick av mig i julklapp (fel storlek, tack vare ett ton julmat), men vi passade på att spendera alla julklappspengarna också när vi ändå gjort oss besväret att åka dit. För min del blev det en t-short med Star Wars-motiv, en lång väst, en mysig tröja och en hoodie. Jag är väldigt nöjd och jag har dessutom extremt mycket pengar kvar (med extremt mycket menar jag att det är extremt mycket för att vara mig), vilket är bra, för jag har fortfarande inget jag kan ha på mig på nyår. Det får med andra ord bli ännu en tur till Nova senare i veckan.

Mina planer på att dejta Hugo ikväll har ställts in, så i stället blir det en myskväll med Linda och Markus, och inte mig emot. Det blir dock inte förrän senare, så tills dess så ska jag försöka övertyga Lukas om att han inte behöver vara så svartsjuk. Galet, men gulligt, faktiskt.

take care / s.pehrson

Dagen efter julafton är alltid lite patetisk

Det är inte ofta jag sover till klockan tre på eftermiddagen, men idag gjorde jag minsann det, och det var välbehövt. Visserligen gick jag inte tills sängs förrän vid fem i morse, så att jag sov till klockan tre är väl inget konstigt egentligen. På de knappt tre timmar jag har varit vaken har jag inte gjort mycket. Jag har spelat lite The Sims och städat lite, och det är väl i princip allt. Mauritz är, om jag förstod honom rätt, på väg hit, och bara för det var jag tvungen att plocka ner min enorma New Moon pappgrej, för som vi alla vet så avskyr Mauritz allt som har med Twilight att göra. Om jag sedan kommer ställa upp den innan nyår är en ganska bra fråga, men förmodligen så låter jag den vara nere tills hela nyårsgrejen är över. För säkerhets skull liksom...

Imorgon kommer Hugo hit, för han hade tydligen inget bättre för sig. Vad vi ska göra vet jag inte riktigt, men vi kommer säkert på något spännande. På söndag ska vi enligt honom dricka lite Jäger och sådär, och ja, det har jag ingenting emot. Någon som är sugen på att hälsa på hemma hos mig på söndag? I så fall så är det bara att höra av sig!

take care / s.pehrson

Julafton 2009 är över

Det har varit en riktigt mysig julafton. Jag vaknade vid ett, pratade med Lukas i telefon och önskade god jul och sådär, sedan blev det till att krypa upp i soffan till Kalle Anka. Först den svenska, sedan den danska, och jag måste erkänna att den danska tyvärr är bättre än den svenska. De visar klipp från Bambi, Aristocats, Peter Pan och en del andra godingar som inte den svenska versionen har. Det enda minuster är väl att man inte förstår ett dugg av vad de säger, men å andra sidan så har man sett de filmerna cirka en miljon gånger, så man vet vad de säger trots att det är på grötig danska.

Julklapparna i år var ingen besvikelse de heller. Pengar, andra säsongen av CSI Miami, böcker, choklad och en del andra trevligheter gömde sig i mina klappar, och jag är väldigt nöjd. De julklappar jag gav bort vållade en del glädjetjut, speciellt från pappas sida, och det kändes grymt. Däreftert åt vi oss feta på julmat, såg Karl Bertils jualfton och sedan blev det julgodis, äppelvin och fyra avsnitt av CSI Miami. Min julafton har varit mysig till max!

Nu är det dags att säga farväl till julafton 2009, och det är nu man ska börja se fram emot nyårssafton. Jag har inga tvivel på den punkten, det kommer bli fantastiskt! Nu däremot, ska jag och Sanne dra oss ner på mitt rum och hänga där resten av natten. The Sims och filmer, det är vad man ska ägna sig åt på nätterna då det är jullov!

Jag hoppas att ni har haft en minst lika bra julafton som jag har!

take care / s.pehrson

Julafton 2009 kan börja

Det har snart varit julafton i en timme, och jag blir mer och mer besviken över att jag inte är ett litet barn längre. Då hade jag inte kunnat sova vid det här laget, jag hade varit hypad och det hade pirrat i magen så jag nästan hade behövt kräkas. Så är det inte längre. Nu vet jag inte riktigt på vilket sätt jag längtar, men det finns fortfarande en längtan och någon slags förväntan, men efter vad vet jag inte riktigt.

Under granen ligger en del julklappar, och på en del av dem står det mitt namn. Jag har ingen aning om vad de innehåller, men jag har ett par gissningar. De från mamma och pappa är ganska lätta att räkna ut, men samtidigt så ger de mig det jag vill ha, så att jag i princip redan vet vad det är gör ingenting. Och så är det ju Kalle Anka, utan Arne Weise. Det är sorgligt, men man håller fast vid det trots att det är någon hajpad SVT-kändis som sitter där och önskar oss alla en god jul. Fet blir man också under julen, så pass fet så man vill banta hela nästkommande år bara för att man ska se normal ut efter nästa jul. Det är en ond cirkel som man egentligen aldrig tar sig in i, vilket kanske är bra egentligen. Jag lär ju dö fet i vilket fall som...

Men, jag älskar julen, även om det ibland känns som om det var roligare när man var liten och dum. Så, kära läsare, jag önskar er en underbar jul och jag hoppas att ni hittar det ni har önskat er i era klappar!

take care / s.pehrson

Förnedrad mitt i julhysterin, jag tackar och bockar för det

Vill ni veta en sak? Jag är bäst på att handla julklappar! Eller, egentligen är jag inte det, jag säger det bara för att jag är så nöjd med de jag har köpt. Jag tänker dock inte skriva vad jag har köpt här, med risk för en del nyfikna läsare (mamma och Sanne borde nu kännas sig träffade...). Hur som helst, jag har haft en bra dag på Nova tillsammans med Albin och Mauritz. Vi lyckades varva Nova cirka 500 gånger, och jag lyckades dessutom med konststycket att bli förnedrad x antal gånger, och det tack vare en jävla idiot inne på Gina tricot som inte tog bort larmet från tröjan som jag köpte. Hur kul tror ni det var när det pep öronbedövande varje gång jag gick in och ut ifrån en butik och alla råsitrrade? SVaret på den frågan är att det var mindre roligt. Så, jag gick tillbaka till Gina Tricot och skällde ut en expedit (dock inte samma som jag handlade av, för hon hade rymt...), och jag var inte snäll, vilket hon förtjänade, för hon fick det att låta som om det var mitt fel att larmet satt kvar i tröjan. Ursäkta mig, men jag trodde det var ert jobb att ta bort den när jag köper tröjan? Eller har jag fel? Jag ska skriva ett mail till Nova och klaga, så det så.

Nu väntar alla julklappar på att jag ska slå in dem, men jag fasar inför det. Alla julklappar jag har köpt är nämligen ganska otympliga, tyvärr, så det kommer bli ett hårt jobb att få det att se snyggt och proffsigt ut. Visserligen är det bara tre stycken, för jag köpte bara till mamma, pappa och Sanne idag, resten får tas i mellandagarna. Lukas är ju ändå inte hemma över jul, och de övriga som jag hade tänkt köpa till kommer jag ändå inte träffa förrän i nästa vecka, så det spelar ingen större roll. Hur som helst, nu ska jag ta mig an de julklappar jag har. Önska mig lycka till!

take care / s.pehrson

Jag är lagom snurrig i huvudet nu efter en dag på Nova, syns det?

Den trillade i golvet och dog

Ikväll höjde jag julpeppen ett par steg genom att duktigt heja på Sanne då hon klädde granen samt göra julgodis med Sofie. Jag och Sofie var riktigt duktiga, och det resulterade i chokladdränkta cornflakes som smakade underbart! Sofie gick hem vid halv ett och då pallrade jag mig in i duschen för att duscha av mig lite obehag inför alla dagar då jag måste jobba under lovet. Jag som trodde att en del av tiderna hade löst sig, men nej, sådan tur ska jag ju inte ha...

Från en tråkig sak till en annan; min externa hårddisk är död. Jag vet inte om det beror på att Sanne råkade tappa den i golvet, men sedan dess har den vägrat fungera. Datorn reagerar inte då jag kopplar in den, vilket gäller både min laptop och stationära. Förstår ni vad detta innebär? På den hårddisken har jag tusentals bilder, tusentals minnen som kommer orsaka en enorm, mental död hos mig om de försvinner. Bilder, minnen, musik, 800 spänn rätt åt helvete. Jag är allt annat än nöjd just nu, så därför ska jag sova, eller spela The Sims, jag kan inte bestämma mig.

take care / s.pehrson

Moppen, it's over!

Idag var jag tvungen att dansa med moppen konstant i två timmar, och då ljuger jag inte. Jag och moppen, som gjorde slut för ett tag sedan då vi inte riktigt kom överens, var ett idag. Hur jag än gjorde så kom jag inte undan den förbannade moppen! Jag moppade i matsalen tills jag hade kramp i armarna och efter det, och allt som allt så moppade jag som sagt i två timmar. Jag dog lite, det måste jag erkänna, men jag mådde lite bättre när jag fick hoppa in på bopen och sedan vidare till ettan. Och sedan fick jag julklapp, så då blev jag glad, men den lyckan förstörde Tonnie snabbt då han öppnade sin och avslöjade vad det var för något. Jag som hade tänkt lägga min under granen och öppna den på julafton UTAN att veta vad det var! Jag tänker dock inte tala om för er vad det var för något, jag tänker inte vara en sådan spoiler som Tonnie...

Jag slapp gå hem i snöovädret, vilket även det räddade mitt jag-hatar-att-moppa-i-två-timmar-humör. Jag fick nämligen skjuts hem av Teddy, och det tackar jag för. Jag kom alltså hem torr och lagom belåten, men absolut inte sugen på att julstäda mitt rum som var planen från början. Och vet ni varför? Fråga moppen! Så i stället ska jag leka tjockis och spela The Sims, och senare ikväll ska vi klä granen. För övrigt så kommer min mamma vara sjukskriven till slutet av mars, underbart va? Både jag och nej, faktiskt.

take care / s.pehrson

Måndagsmys

En myskväll med Markus är nu över, och vi lyckades ganska bra trots att Sofie bangade ur. Chips, godis och Män som hatar kvinnor, det är ett bra recept för en lyckad kväll faktiskt!

Imorgon ska jag jobba... igen. 11.45-16, sedan är jag ledig i tre dagar, jobbar 5 dagar, är ledig en dag, jobbar två dagar och sedan är jag ledig på obestämd tid. Mitt jullov kommer gå snabbt som satan känner jag. Jag måste lyckas klämma in lite vänner här och var. Någon frivillig?

take care / s.pehrson

Sara med h är INTE mitt namn

När jag kom hem från jobb för cirka en timme sedan hittade jag en påse med julklappar från min mormor och morfar samt från mina kusiner. Jag tar upp ett paket på måfå, och läser till min fasa "God Jul Sarah". Jag fick, utan att överdriva, kalla kårar. Min morbrors fru skrev "Sarah", och inte "Sara", som jag ju faktiskt heter. Jag blev lite ledsen i ögat. Det är inte första gången någon stavar mitt namn med h. Det händer ofta när jag har beställt grejer över internet, nu senast då jag beställde min piercingar. Jag förstår inte, är det så förbannat konstigt att heta Sara utan h att man måste lägga till det? Det händer till och med bland folk jag umgås med. Är det er det är fel på eller ska jag behöva byta namn? Fast nej, gör jag det så lär ni ju skriva "Sara" i stället för "Sarah". Ni är en besvikelse, allihopa!

take care / s.pehrson

Du tycker inte att sugmärken är lite mer för fjortonåringar än för dig som är 20?

Ett icke schemalagt pass på Donken är nu avklarat, och 11-15 är inte så farligt om jag får säga det själv. Eller nu ljög jag, för den första kvarten på passet var de absolut hemskaste minuterna jag har varit med om i min Donkenkarriär! Jag blev tvingad utav Markus (vem annars?) att klättra upp på en stege och torka av alla menytavlorna som hänger uppe i taket. Att jag fick lätt svindel var inte det största problemet, för det var att den där förbannade stegen inte var stabil för fem öre. Så fort någon gick förbi mig så skakade stegen av vinddraget från personen som gick förbi, och jag övervägde flera gånger att slänga mig ner på golvet och begå ett misslyckat självmord. Det var förfärligt, och Markus gjorde inte saken bättre då han sedan talade om att jag skulle stå i kassan idag. Jag har, utan att överdriva, fått stå i kassan varenda gång jag har jobbat de senaste två eller tre månaderna, och jag är måttligt trött på det.

"Ni ska sälja för minst 2500 i varje kassa varje timme mellan 12 och 14". Första timmen kickade jag ass och sålde för nästan 2800, vilket var det högsta för den timmen. Andra timmen hade vi knappt någonting att göra, så jag, Olof och Malin slogs om gästerna, och den där Olof är inte att lita på, för han kör med fula tricks! Vi hade kassorna bredvid varandra, och då det kom en gäst så knuffade han undan mig så att folk skulle tro att jag inte alls var kapabel att ta emot deras beställning. Det är fusk, enligt mig. Men han fick spö ändå, Olof. Han sålde för ynka 900, och jag för nästan 1900. Vi failade med vårt mission, men jag vann i alla fall över både Olof och Malin. Och just det, Markus blev duktigt mobbad för sina "brännmärken" på halsen, vilket är rätt åt honom (för er som verkligen inte förstår så pratar jag om sugmärken). Varje gång han gick förbi mig så tyckte jag att jag såg ett nytt, det var ganska sjukt. Den där Markus säger jag bara...

Nu funderar jag på att dö i ett par timmar, och sedan ska jag återuppstå likt Jesus för att jag ska kunna leka med Markus och Sofie. Så det så.

take care / s.pehrson

Jag är kanske inte lika vacker som Snövit, men jag har i alla fall mina sju dvärgar

Efter att ha botat min baksmälla med The Sims 3, fiskgratäng, godis och pizza så bestämde jag mig för att gå ut och fotografera lite. Det är ju faktiskt inte särskilt kallt ute, det är riktigt mysigt. Och så blir det så tyst när det är snö ute, det är helt otroligt. Bilderna blev väl sådär, jag får ge mig ut en runda då det är ljust också, för korta slutartider är inte att rekommendera i detta mörker.

För övrigt så har onlinepizza.se räddat mig ännu en gång. Det är en helt fantastisk uppfinning, så pass fantastisk så man skulle kunna tro att det var jag som kom på det. Nu är det ju dock inte det, men om ni vill så kan ni ju låtsas.

Imorgon lämnar Lukas Skåneland och mig för att åka till sin mormor utanför Stockholm. En vecka utan Lukas, det är inte helt lätt. Jag får dränka mina sorger i jobb, vänner och snö, då går det säkert bra. Och på tal om jobb så ska jag jobba imorgon, en dag då jag egentligen skulle varit ledig. Den här gången är det dock mitt eget fel, men fyra timmar av min dyrbara tid kan jag faktiskt offra känner jag. Därefter ska jag nog dejta Markus, om allt går som planerat.

take care / s.pehrson

En orgie i gott sällskap, alkohol och illamående

Min uppdatering denna helgen har varit under all kritik, och jag ber om ursäkt för det. Jag har inte ens haft tid att sätta mig ner och andas, men jag har haft en otroligt bra helg.

Fredag: Det blev Donkenfest för min del trots allt, så jag anlände till Sami vid nio. Det var hög musik, underbara människor och så ett otroligt gott äppelvin. Det smakade som flytande äppelkaka! Lite vaniljsås på det, det hade inte varit helt fel. Jag blev, som vanligt, ganska berusad, för det är något de där Donkenmänniskorna kan, supa mig under bordet. Och en annan sak de är bra på är att lämna mig. Vid ett så slängde de sig in i taxibilarna och for in till Malmö, och kvar stod jag, full och övergiven. Det är en utav nackdelarna med att vara yngst, man kan inte följa med ut. Jag ringde Jenny och klagade lite, och sedan kom mamma och hämtade mig, och väl hemma så däckade jag ganska ordentligt.

Lördag: Klockan kvart över elva pulsade jag iväg till jobb, till fots. Jag var ganska ordentligt bakfull, och jag trodde på fullaste allvar att jag skulle kräkas på den fina, rena, vita snön, men jag lyckades hålla mig. Hela arbetspasset var jag som en zombie, men jag lyckades trots det samarbeta med Joanna i tvåan, där det var total kaos. Bil efter bil efter förbannade bil. Och helt plötsligt så var en påse med fem cheeseburgare borta, och jag och Joanna bröt ihop. Och så skrek jag åt ett par riktiga idioter, åt jättemycket när jag hade rast i hopp om att det skulle dämpa illamåendet (fet mat=bra för bakfylla) men nej, det blev bara värre, och sedan stod jag i köket med Måns. Jag fick sluta en halvtimme tidigare, med andra ord klockan åtta, bara för att Kani är snäll. Jag bytte om och skyndade mig så gott det gick genom snön hem till Sofie. Där blev det födelsedagsfirande och det var väldigt trevligt. När klockan slog tolv sjöng vi, falsk men ack så vackert. När klockan var halv tre var jag full och skrattade åt allt och alla, så Markus och Maria bestämde att nu var det dags för mig att gå hem. Markus följde mig lite mer än halvvägs, sedan fick jag klara mig själv. Med tanke på att mina jeans var dyngsura från topp till tå så gissar jag att jag lade mig ner i snön någon gång på vägen, men jag minns inte.

Idag, gott folk, är jag åter igen bakfull och dessutom otroligt sugen på fiskgratäng. Och pizza. Och spaghetti och köttfärssås. Och en kram.

take care / s.pehrson

Jag hann njuta av jullovet i ett par timmar, sen tog McDonald's njutningen ifrån mig

Just nu så hatar jag personen som har lagt schemat på Donken. Inte nästa vecka, men nästa vecka igen, jobbar jag varenda, jävla dag förutom nyårsafton. Förlåt, men jag vill nog ha lite jullov också? Det är Lundaspelens fel, och jag kunde inte hata den där jävla turneringen mer än jag gör just nu. Hur vill de att jag ska kunna jobba på nyårsdagen och dessutom börja redan klockan 12? Jag kommer komma dit och kräkas på dem, på allt och alla, så får de skylla sig själva. För de tror väl inte att jag tänker vara nykter på självaste nyårsafton, för i så fall kan de dra dit pepparn växer. Just nu känns det inte alls lika roligt att ha jullov längre, och det känns inte alls som att det här lovet kommer kunna ägnas åt att ladda batterierna.

Förbannade Donken.

take care / s.pehrson

Första halvan av andra gymnasieåret är över...

... och det känns både bra och dåligt. Bra för att jag, och alla mina älskade vänner, behöver en rejäl paus och några av oss behöver nog tänka över våra prioriteringar. Dåligt för att jag kommer sakna alla underbara människor som finns på skolan, alla lärare och den härliga atmosfären som finn på skolan. Men jag ska inte ljuga; fy fan vad skönt det ska bli med jullov!

Idag var en typisk sista-dagen-innan-lov-dag. På fotolektionen så lekte vi, och det var roligt, trots att mitt lag förlorade ganska stort. Därefter så var det lunch och sedan visades det film i olika salar. Jag samt ett par andra valde dock att strunta i att se film och i stället sitta och mysa i uppehållsrummet. Jag passade även på att dela ut mina hemmagjorda julkort som jag gjorde igår. Dock var det en del som inte hann få sina, så jag får väl dela ut dem efter jul, även om det känns lite misslyckat. De som fick sina däremot, verkade väldigt glada, och Lulu började nästan gråta. Det fann nämligen en liten twist med de där julkorten; en personlig text som jag skrivit till var och en. Det värmde i hjärtat när jag fick stora leende och kramar tillbaka, det gjorde min dag faktiskt.

Nu är jag hos Lukas tillsammans med Danne, och de två sitter och spelar Xbox, så jag ffunderar på att spela The Sims 3. Ikväll kanske det blir Donkenfest hemma hos Sami, men som det ser ut nu så blir det nog inte så, och det på grund av vädret. Mitt enda sätt att ta mig dit på är till fots, vilket jag inte är särskilt sugen på om jag sen måste gå hem igen inatt, förmodligen berusad. Så nej, jag tror jag satsar på en mysig hemmakväll med familjen eller datorn.

take care / s.pehrson

Det är inte varje dag man ser en kostymklädd man sparka på en snödriva

Överlag så har det varit en bra dag idag, fram tills Anna bröt ihop. Vad ska man göra när ens bästa vän sitter på golvet, stirrar tomt framför sig, skakar våldsamt i hela kroppen och till slut börjar gråta hysteriskt? Jag hade ingen aning, och jag kände mig komplett värdelös när jag lite tafatt kramade Anna och sedan tog hennes hand. Jag försökte få henne att andas, för det enda hon kunde prestera var en fruktansvärd hyperventilation som skrämde livet ur mig. Jag var så otroligt nära på att själv börja gråta, men vad hade jag då varit för stöd, för vän över huvud taget? Jag tror jag misslyckades brutalt på en utav de viktigaste sakerna en bästa vän bör klara av; att trösta. Mitt samvete är nere på minus nu.

För övrigt så fick jag se en rolig sak när jag kom hem från skolan. En utav våra grannar skulle ställa in sin bil i garaget, men framför porten hade en ganska rejäl snödriva parkerat sig, vilket min käre granne inte var helt nöjd med. Han stod där, i sin förmodligen ganska dyra kostym, och sparkade på den stackars snödrivan. Inombords jublade jag av skratt, men jag insåg att det förmodligen skulle vara ganska oförskämt av mig om jag ställde mig och skrattade åt hans trots allt tappra försök att döda snön.

Och just det, fotograferingen med Hugo gick suveränt!

take care / s.pehrson

Jag är trött, helt i onödan

Så fantastiskt, otroligt onödigt att jag kom till skolan redan halv nio. För det första så var både Hugo och Anna försenade, så jag fick sitta ensam i studion och uggla tills Hugo dök upp. Vi ställde i ordning blixtarna och precis då vi skulle byta fonden så störtar Emma in med två journalistelever och yrar om att de behöver studion. Det fanns inte mycket mer vi kunde göra än att lämna studion. Fotograferingen blir av efter lunch i stället, vilket var okej för Emma.

Vår lektion börjar om en halvtimme, så tills dess sk jag gå igenom mina modefoton för typ hundraelfte gången.

take care / s.pehrson

Marabou Vinter i snöyran

Jag har fått choklad av min mamma, och min syster är avundsjuk.

Jag tyckte att ni borde veta detta.

take care / s.pehrson

Marsvin är underskattade

Mina älskade små pälsbollar förtjänar lite uppmärksamhet såhär i juletid, tycker ni inte?

Så god jul från Cookie och Coffee!

take care / s.pehrson

Är jag adopterad?

Jag sitter och redigerar de sista bilderna på Jenny, och mamma sitter bredvid och hejar på och kommenterar diverse drag jag gör i min redigering. Sedan går hon iväg, och jag byter bild till en på mig och Jenny. Jag zoomar in på mitt ansikte för att ta bort en skum fläck under mitt öga, och då kommer mamma tillbaka.

Mamma: Man skulle ju nästan kunna tro att det är du Sara!
Sara: Det är jag, mamma...

Så pass bra vet min mamma hur jag ser ut. Hon försökte dra en dålig ursäkt med att hon hade fel betraktningvinkel, men mamma, jag går inte på den, tyvärr. Du är skyldig mig ett choklad för det, du sårade mina känslor! Men jag älskar dig ändå.

take care / s.pehrson

Mer pepparkakor åt folket!

Pepparkakorna är bakade, och de ser riktigt goda ut, alla utom de som råkade befinna sig på den sista plåten. Den glömde jag och Sanne fullkomligt bort då den stod i ugnen, så de pepparkakorna är utan tvekan oätliga. Men att baka pepparkakor med remixad julmusik på hög volym är bland det mysigaste som finns, och med en underbar syster som sällskap gör det hela inte värre.

take care / s.pehrson

Sanne peppar med pepparkaksdeg

En gris, en häst, en stjärna..

De stackars julkaninerna var mindre nöjda...

Jag börjar ana julstämning

Hör och häpna, men vi kanske får en vit jul i år! Visserligen är det drygt en vecka kvar till jul, men om snön behagar att ligga kvar så skulle drömmen om en vit jul gå i uppfyllelse. För vad är en jul utan ett ton snö? En tråkig jul skulle jag nog vilja säga.

Mamma har toppat julstämningen genom att köpa toalettpapper med snögubbar på. Det tycker jag är fantastiskt! Och ännu mer julstämning ska det bli, för snart ska jag och min älskade lillasyster baka pepparkakor, något av det roligaste jag vet när det kommer till julpyssel. Dock känner jag mig lite dålig, för jag har inte köpt en enda julklapp. Jag planerar att göra det dagen innan julafton, för det är då pengarna flyttar in på mitt konto. Men om det blir en favorit i repris i år (julshopping med Mauritz) återstår att se, för som det ser ut nu så blir det nog inte så.

Nu hetsar Sanne mig, nu är det pepparkaksbak för hela slanten som gäller! Heja julen!

take care / s.person

New Moon, för tredje gången

För att svara på Sophies fråga, så vet jag inte riktigt hur många gånger jag hade planerat att se New Moon på bil, men man brukar ju säga tredje gången gillt, så det här var förmodligen den sista. Men vad vet jag, det kanske är någon annan som vill att jag ska följa med och se den? Dock får jag nog be er att betala då, för min plånbok gnäller lite för tillfället över att den är tom...

Att sitta mellan Albin och Anton på bion var minsann en spännande upplevelse. Albin valde att gnälla över att Edward glittrar i solen och att Bella inte tog av sig mer kläder när hon ska hoppa från klippan, och Anton satt och... sa saker. Jag är glad att jag hade sett filmen två gånger innan, för annars hade jag inte förstått mycket pågrund av allt snack som pågick runt omkring mig (det var till största delen Anton som satt och mumlade, men jag hörde sällan vad han sa). Men de var ett underbart sällskap, Albin och Anton, för vi hade väldigt roligt. Eller jag hade det i alla fall, men jag är ganska säker på att de hade det också.

Om någon undrar så funderar jag på att strunta i skolan imorgon, för vad jag har fått höra så är det inte lönt att gå dit, för lektionerna är helt och hållet innehållslösa. Det är sista veckan, vad kan man vänta sig? Den enda som kanske orkar göra någonting seriöst är David, men att gå dit för en lektion litteraturhistoria känns mer än onödigt. Då läser jag hellre själv i boken här hemma. Men, vi fårse hur jag gör. Oasett så ska jag dit på torsdag, för då är det foto, och det vill man inte gärna missa.

Lukas skulle ha varit här för en timme sen. Jag tror att han kommer komma snart och så kommer han använda snön som en ursäkt för att han är sen, och då kommer jag bli tvungen att gnälla, och Lukas kommer i sin tur skratta åt mig när jag gnäller. Story of my life, tyvärr. Ingen tar mig på allvar när jag gnäller, något jag inte kan förstå. Är jag inte tillräckligt seriös? Eller är det för att jag är så oerhört charmig som folk inte kan låta bli att le? Eller så blir alla så imponerande över hur grym jag är på att gnälla att de väljer att skratta i stället för att försöka agrumentera emot mig? Jag tror på en kombination.

take care / s.pehrson

Inställda lektioner

Migränen har inte gett med sig än, men trots det så tänkte jag att jag skulle gå till skolan efter lunch för att vara med på den sista lektionen. Dock visar det sig att engelskalektionen, som är den sista för dagen, är inställd eftersom Anna är sjuk, så jag behövde inte gå dit alls. Det känns tråkigt, faktiskt. Men jag måste ändå dit vid fyra, för då slutar Albin och då är det bio som gäller.

Nu ska jag följa med mamma ut på äventyr. Egentligen ska jag bara följa med henne till torget för att hämta mina piercingar som äntligen har kommit. Jag kaske inte har berättat att jag för två veckor sedan tappade kulan till en utav ringarna som jag har i läppen, och jag kunde inte hitta den. Jag fick alltså beställa en ny ring, och nu har den kommit. Jag är nöjd!

take care / s.pehrson

Jag kräker av mig, men vem bryr sig?

Jag undrar om jag kommer kunna sova inatt. Jag tror faktiskt inte det. Huvudvärken är kvar och tillsammans med den trängs en miljon tankar. Om klockan inte hade varit så mycket hade jag nog ringt Sophie. Dock inte för att gnälla, men bara för att säga att hon är en fin människa och att jag tycker om henne. Så Sophie, nu vet du att jag tycker så, och att jag hade ringt om klockan hade varit nio i stället för tolv.

Imorgon ska jag på bio, och ni vet väl alla vilken film det är jag ska se. Något ni däremot inte visste är att jag ska se den med Albin och Anton (mina fingrar vill desperat skriva Alvin i stället för Albin, men vad jag vet så är Albin ingen sjungande jordekorre, så han får heta Albin tills han börjar sjunga med pipig röst), och att jag ska sitta i mitten. Det är coolt, faktiskt. Jag tror att Albin kommer tycka att den är jättebra, och Anton kommer säkert ha en massa klagomål, men när jag har argumenterat sönder honom så kommer han erkänna att den var bra. Vad jag tycker vet ju alla redan vid det här laget, för det är ju bara tredje gången jag ser filmen på bio. Jag är galen.

För övrigt, så har jag ett meddelande till Anna: Jag har 5 nya kunder till Headshot. Jag trodde att du ville veta det. Hade jag rätt?

Jag tänker på Förintelsen och mår dåligt. Att tänka på en sådan sak då man redan är ganska körd i psyket är inte särskilt intelligent, för det gör inte saken bättre. Dock såg jag halva Schindler's List med min syster för en stund sedan, och det kan vara orsaken. På en timme och tjugo minuter så ville jag gråta tre gånger. Om jag hade kunnat vrida tillbaka tiden så hade jag gjort det, och då hade jag gett Adolf Fucking Hitler en riktig jävla smäll, sparkat honom på kulorna, spottat på honom och därefter skrattat tills luften gått ur mig. För om någon förtjänar något sådant, så är det den förbannade gubben. Sorgligt att han innerst inne var en feg usling som valde att ta livet av sig i en sunkig bunker i stället för att stå till svars inför världen. Nu kommer jag definitivt inte kunna somna, för nu är jag förbannad.

Jag tror jag ska slut här och nu, så att jag inte blir självmordsbenägen eller liknande. Det vore nästan tragiskt om jag blev det...

take care / s.pehrson

Heja Ludvig!

Det är såhär man ska använda sina bilder, gott folk! Jag tycker att alla ni som varit hos Headshot borde följa Ludvigs exempel och göra något liknande, för visst är det bra mycket roligare än att bilderna bara ligger på datorn?

take care / s.pehrson

En snigel i rullstol

Jag är hemma från skolan, vilket inte känns helt okej, men jag hade nog inte klarat av att vara där med tanke på vilken fruktansvärd migrän jag har. Och så mår jag illa och har halsbränna. Det är inte direkt vad jag har önskat mig i julklapp om man säger så...

Jag vet inte riktigt hur jag ska spendera all den tid som jag har nu när jag är hemma. Jag har så mycket jag ska göra, men det är så pass mycket att jag inte riktigt vet hur jag ska prioritera. Dessutom är klockan redan tre på eftermiddagen, vilket får mig att inse att jag har sovit bort hela dagen, utan att det har hjälpt mot migränen. Jag tror jag ska börja så smått på en portfolio faktiskt, det är på tiden. Och så ska jag försöka skärpa till mig och inte säga en massa konstiga saker till Albin över MSN. Exempelvis så har jag yrat om att jag ska åka rullstol i stället för på ett flak på min student. Han trodde att det kunde bli kul. Jo tack, det kan nog bli riktigt kul!

take care / s.pehrson

New Moon - igen

Precis innan filmen började tänkte jag bara; Fan, varför ska jag se den här filmen igen när jag blev så... suicidal efter första gången? Dock hade jag inte behövt tänka så, för den här gången upplevde jag det bara för vad det är; en film. Men jag tyckte inte att Edward var mindre snygg för det, eller att Kristen Stewart är en sämre skådis, men den här gången var det som sagt bara en film. En bra film, kan tilläggas.

Jag mår otroligt illa, av okänd anledning. Jag känner mig dessutom ganska skabbig och inbillar mig att jag lämnar någon slags snigelspår efter mig, även det av okänd anledning. Och så är jag äcklad, och det beror nog främst på människan i sig. Hur den älskar att prata om sig själv och sina problem, att inte lyssna då andra behöver hjälp eller stöd, och alltid lyckas vinkla ett samtalsämne så att det till slut handlar om henne/honom igen. Det, gott folk, får mig att vilja kräkas. Och varför är det alltid jag som ställer upp för folk när de behöver någon, men i princip aldrig får ens ett snällt ord då jag verkligen behöver det? Men jag orkar inte fundera över det mer, jag lär aldrig fundera ut ett svar på livets alla orättvisor hur mycket jag är grubblar över det. I stället ska jag snigla mig in under mitt täckte, kolla på CSI Miami och längta till tisdag, för då ska jag och Albin se New Moon.

take care / s.pehrson

Lucia Movie Night 2009

Jag var hemma tio över sju i morse. Behöver jag tala om för er att jag är helt snurrig i huvudet idag, eller det kan ni räkna ut själva? Men tro det eller ej, jag somnade inte under bion! Jag ger mig själv en applåd för det, jag anser att jag förtjänar det efter att första ha jobbat i åtta timmar och därefter sitter lika länge på en biograf utan att somna.

Den första filmen de visade hette Sin Nombre. Den var ganska brutal, folk dog till höger och vänster, men den var helt okej. Därefter fick vi en ganska äcklig macka (jag slängde mer än hälften), och så blev det rökpaus. Nästa film var en svenska film, Snabba Cash, och för att vara just en svensk film så var den bra. Dock var den onödigt lång och utdragen, det kändes som om det vara samma saker som hände om och om igen i princip. Ännu en rökpaus och sedan började den tredje och sista filmen; Old Dogs. Den var utan tvekan den sämsta utav de tre filmerna som visades. En otecknad Disney-film med bland annat John Travolta, behöver jag säga mer? Nej, det tycker jag inte. Klockan kvart i sju var det hela slut, och jag och Lukas var då ganska sega. Det blev bums i säng när vi kom hem, och jag har nog aldrig tyckt om min säng så mycket om jag gjorde i morse.

Idag har jag huvudvärk och är allmänt sliten, men trots det så ska jag på bio (igen) ikväll. Det blir New Moon med Sofie och förmodligen Ludvig (vill man träffa en av dem så följer den andre automatiskt med). Innan dess ska jag försöka sova lite till.

take care / s.pehrson

McDonald's är stället för dig som känner dig lite dummare än alla andra

En dag på Donken, och den har inte varit mer annorlunda än alla de föregående dagar som jag har spenderat på just Donken. Kassa blandat med driven, helt okej. Lyckades med skiftmålet att ligga under 45 sekunder i kassan, jag tror att jag hamnade på 36 eller liknande. Tonnie var i alla fall nöjd. På rasten så frågade Danne chans på mig... jag sa kanske. Då tyckte han att jag skulle fråga min mamma, för han vet att han ligger bra till hos henne. Skämtåsido så var det hela ett missförstånd, och jag kan ju tillägga att det var Tonnies fel.

"Hur många bitar är det i ett niopack nuggets?". Bra fråga, men jag tror att det ska vara åtta... Jag hoppas att personen som frågade skämdes när han insåg vad det verkligen var han frågade. Jag älskar idioterna som kommer till Donken, de förgyller mina arbetspass.

Nu ska jag gå och duscha och göra mig allmänt snygg (vilket är i princip omöjligt), för klockan 23.59 ska jag och Lukas på bio. Tre förhandsvisningar av hemliga filmer, det kommer bli fantastiskt. Dock lär jag vara ganska död när det är slut, vilket lär bli närmare 6 på morgonen. Men det är värt det, det är jag säker på.

take care / s.pehrson

Mitt Donken-jag

KENT TILL PEACE & LOVE!

Jag har nog inte berättat det, men jag ska jobba på festivalen Peace & Love i sommar (för Rockfoto), och vet ni vad? KENT KOMMER DIT! Jag ska göra allt jag kan för att slippa jobba under deras spelning, för den måste jag se, annars kommer jag dö.

Förutom Kent så är det än så länge inga bra band, men förhoppningsvis så dyker det upp fler. Det är ju trots allt nästan ett halvår tills festivalen...

take care / s.pehrson

Det ser ut att bli en bra festivalsommar!

Edward Cullen is in my room!

Jag har ju glömt att berätta vad jag fick i onsdags av Jennys sambo Henrik, skäms på mig! Han kom till skolan och lämnade en affisch från New Moon samt de där stora kartongversionerna som de har på biograferna. Han gjorde min dag när jag fick dem, och ännu bättre blev det när jag kom upp med det i klassrummet. En del förstod ingenting, en del var avundsjuka och en del tyckte att jag var helt dum i huvudet. Jag håller mig till fakta... jag är galen.

Så ett stort tack till Henrik!

take care / s.pehron

PS. Jag kan ju tala om att 1. jag har egentligen inte plats för kartonggrejen, den är ju 2 meter hög till att börja med... och 2. varje gång jag kommer ner för trappan skriker jag högt och tror att det står någon i hörnan, en inbrottstjuv förslagsvis. Jag undrar hur lång tid det tar att vänja sig vid att man har 3 personer i kartong på sitt rum? Och Albin, om du läser det här; jag vet att du är avundsjuk!

Det pekar bara uppåt, uppåt, uppåt för Studio Headshot!

Jag är jätteglad för tillfället! Jag loggade in på Facebook för att kolla läget, och ser att inte mindre än två personer gör reklam för Studio Headshot! Helt otroligt! Det boostade mitt humör rejält, det är ju grymt bra marknadsföring för oss!

Tack Emelie och Elin!

take care / s.pehrson

Soffpotatisen pratar om fiskgratäng

Som jag sa så blev det en ganska lugn skoldag. Vi fick information om Foto C, som börjar efter jullovet, men i princip hela den kursen är det eget arbete som gäller, och jag och Anna har ju Studio Headshot, så vi har vårt på det torra om man säger så. För övrigt så redigerade jag lite bilder, uppdaterade Studio Headshot-bloggen med lite bilder, gnällde över min huvudvärk och åt pepparkakor och drack julmust som ettorna var snälla att bjuda på. Och givetvis så hade de köpt pepparkakorna av oss i fotoklassen (något som jag tycker att ni alla borde göra!), vilket är ett stort plus. Klockan fyra så var jag assistent åt Erica när hon plåtade Filippa. Jag fick mest springa runt och ordna med blixtarna samt hålla i fläkten (som för övrigt är värdelös), men det var roligt, och Erica verkade väldigt nöjd.

Jag har skaffat mig en dålig vana som går ut på att somna på soffan så fort jag får chansen. När jag sedan vaknar ett par timmar senare får jag världens ångest över att jag har slösat bort värdefull tid på att sova. Dock insåg jag nu att det är för att smita ifrån mina problem som jag sover, vilket i längden inte är en hållbar lösning på problemen, tyvärr. Mitt liv hade varit perfekt om jag hade kunnat sova bort mina problem...

För övrigt så åt jag en fiskgratäng innan som inte var värd att kallas för fiskgratäng. Det var 60% potatismos, 30% dillsås och 10ynka% fisk. Ni förstår problemet i att den kallas "fiskgratäng" va? Jag tyckte ni borde veta det, det kändes som viktig info.

take care / s.pehrson

Migränen lurar bakom ögonen, men jag snurrar vidare och låtsas att problemen inte finns

MVG på dokumentärfotouppgiften. Jag är glad! Visserligen är det väl lite min systers förtjänst också, det var ju trots allt hon som skrev en text och sedan läste in den till bildspelet. Så tack Sanne!

På bussen till skolan så fick jag sällskap utav halva spelklassen, som haft idrott på Victoriastadion. "Vad fin du är idag Sara". Komplimanger på morgonen är bland det bästa som finns, utan tvekan.

Idag blir det lite av varje på fotolektionerna. Praktiksökning, jobba med fotoresan och liknande. Jag är inte pepp på praktik, jag vill köra Headshot hela nästa termin! Nåväl, det får väl räcka med att vi får ha det som eget arbete i Foto C.

take care / s.pehrson

Fashion

Här är två bilder från dagens modefotografering. De är inte någon av de bästa jag tog, och anledningen till att jag inte lägger upp någon av dem är att jag vill göra en ordentligt redigering av dem, så de får ni inte se förrän nästa vecka.

take care / s.pehrson

Du kan inte må dåligt på riktigt, det vet vi

"Jag förstår mig inte på Sara... att hon skulle må dåligt". Jag vet inte om jag drömde det när jag sov på soffan, eller om jag faktiskt hörde det genom dimman jag befann mig i. Det var min syster som sa det, och hon kunde lika gärna ha satt en kniv rakt i hjärtat på mig. Varför ska jag alltid behöva stå ut med folks tvivel, när jag i själva verket bara behöver deras stöd? Varför ska jag alltid behöva försvara mig själv och mina känslor, när det ändå inte spelar någon roll för någon? Och varför, varför skulle jag låtsas må såhär dåligt? Vad skulle jag tjäna på det? Absolut ingenting. Jag förstår inte vad det är folk tvivlar på, eller varför de tvivlar.

Jag orkar inte med sådant här. Det är alltid, alltid såhär när jag verkligen behöver människorna i min närhet. De tar avstånd och tror att jag är dum i huvudet. Jag vet inte vad jag ska göra för att övertyga er om att jag verkligen mår skit. Ska jag verkligen behöva gå tillbaka till gamla, självdestruktiva mönster? Ska jag verkligen behöva göra mig själv mer illa för att ni ska förstå? Men då kommer jag väl få höra att jag har gått för långt.. igen. Det är ju aldrig tillräckligt för att någon, inte ens du Sanne, ska förstå att det är på riktigt.

take care / s.pehrson

Modefoto, bra grejer!

Efter alldeles för lite sömn så var jag inte alltför pepp på att åka till skolan redan vid åtta, men väl på plats så kändes det lite bättre. Idag var det ju modefoto som gällde, och det var riktigt, riktigt roligt. Modellerna, Filippa och Shelley var assnygga och galet duktiga, så det var grymt att fotografera dem. Bilder kommer så fort jag redigerat, vilket kan ta lite tid, men håll ut! Vi blev under tiden intervjuade av ett par ettor, som tydligen håller på med något projekt om de olika profilerna här på skolan. De var duktiga, jag är imponerad över dem, och jag är imponerad över mig själv som lyckades svara på frågorna utan att säga något helt crazy. För det är ju annars väldigt typiskt mig...

När fotograferingen var över så tog jag och Anna med oss Shelley för att köpa mat. Det fick bli chinabox, vi kunde inte komma på något bättre, för kebab är verkligen uteslutet, likaså McDonald's. Det var trevligt, vi åt, pratade och lyssnade på Shelleys spännande historier. Nu är jag dock så mätt så jag skulle kunna rulla fram i ett helt år. Det är vidrigt.

På schemat nu står redigering, så det ska jag ägna mig åt den tid som är kvar av dagen.

take care / s.pehrson

Hur länge orkar man låtsas?

Det har varit en minst sagt händelserik dag. Från 08.50 till 21.50 har jag befunnit på mig skolan. Det har varit vanlig skoldag med lektioner, allvarliga samtal, lite tårar och en del flummande, och därefter så var det fotografering, filmande, intervjuer och så mycket annat. Jag är helt slut i huvudet nu, vet knappt vad jag heter.

Jag slapp göra religionsprovet idag, mycket tack vare min lärare Anna. Hon tyckte att jag skulle prioritera bort det och må bra i stället, och även om det kändes fel, så vet jag att innerst inne så gjorde jag rätt i att säga till Eva-Lotta att jag mådde så pass dåligt psykiskt att jag inte ville göra provet. Och det kändes ännu bättre när jag såg att hon förstod, och när hon sa att det var helt okej och att jag själv fick avgöra när jag kände mig redo att skriva provet. När hon sedan la sin hand på min axel och sa "Krya på dig", då ville jag bara gråta, precis som jag gråtit inne på Annas kontor bara en dryg timme innan. Varför är jag så jävla svag? Jag skämdes när Anna frågade varför jag inte gått till kuratorn igår, men jag sa som det var, att jag är feg. Och det är jag, jag är en riktig fegis. Jag vågar inte ens ta emot beröm. Inte ens när Anna visade mig uppsatsen vi skrev i engelska i början av terminen kunde jag känna mig någorlunda nöjd med mig själv, trots att det var ett solklart MVG enligt Anna. Men jag ska jobba på det, det lovade jag Anna idag... och mig själv för den delen.

Efter skolan fick jag utstå en hel del gnäll från Mauritz, som hade lyckats glömma sin påse på okänd plats. Efter att ha letat på hela skolan kom han fram till att den förmodligen fanns på kebaberian där han hade ätit efter religionsprovet. Vi gick dit, och visst var den där. Det är andra gången denna veckan han glömmer den förbannade påsen någonstans! Klockan halv sex var det fotografering med Amanda och Amanda, och det gick bra. Niklas var med och filmade, vilket han även gjorde då Linda och hennes familj kom vid halv åtta för att se på bilderna vi tog på dem förra veckan. Det slutade med att de köpte bilder för 1400 kronor, vilket är helt underbart! Inser ni att det är galet mycket pengar? Fantastiskt, verkligen. Sedan blev det intervju med Linda till dokumentären om Studio Headshot, samt en väldigt rolig intervju med mig och Anna. Halva den intervjun är trams rakt igenom, för jag kunde verkligen inte vara seriös. Jag var, och är fortfarande, trött till max, så jag flummade loss totalt. Det ska bli kul att se resultatet sen, verkligen.

Nej, nu måste jag sova, annars kommer jag dö imorgon. Vi börjar 08.30 och då ska vi köra modefoto. Jag är döende för tillfället.

take care / s.pehrson

The good old days

Det är helt otroligt hur mycket både jag och Lukas har förändrats under de år vi har varit tillsammans. Vi kollade precis på ett par ganska gamla bilder, och det är galet som vi såg ut. Dock var vi ganska söta, speciellt Lukas när han tar egobild i spegeln på toaletten. Väldigt charmigt om jag får säga det själv.

Ni kan ju se själva. Skratta och njut!

take care / s.pehrson

En galet söt Lukas för x antal år sedan.

Och en mindre söt Sara för drygt tre år sedan.

And oh my god, I don't care at all

Jag vet inte riktigt vad det har varit med mig idag, men mitt humör har verkligen åkt berg-och-dal-bana. Dels så sover jag dåligt på nätterna, vilket kan vara en utav orsakerna till mitt fruktansvärda humör samt mina problem med att ta mig ur sängen på morgonen. Att jag dessutom avskyr halva klassen gör inte direkt saken bättre. Jag överdrev nu, det är egentligen bara den kvinnliga delen av klassen som går mig på nerverna. En är megabitch, en är en riktig besserwisser och en annan är bara allmänt jobbig. För tillfället känner jag ingen som helst samhörighet med någon av dem, så jag håller mig till grabbarna. De ställer inga dumma frågor, de undrar inte om varför jag säger vissa saker. De accepterar mig som jag är, helt enkelt. Jag hoppas att det här bara är någon löjlig fas som jag går igenom, för såhär kan det ju inte hålla på. Det är ju trots allt ett och ett halvt år kvar av gymnasiet...

Och nu har jag lyckats snurra till hela veckans planering. Jag trodde det var fotografering i Studio Headshot imorgon med Amanda och hennes kompis, men tydligen så har jag skrivit torsdag till henne i de sms vi skickade, när jag i själva verket har menat onsdag, så nu är allt helt galet. Förhoppningsvis så kan Anna på torsdag ändå, annars så gör jag det själv, för det är trots allt jag som inte har klarat av kommunikationen denna gång. Fantastiskt att Anna inte svarar på sms heller...

Och en sak till; jag skolkade från kuratorn idag. Jag är en jävla fegis, faktiskt. Jag vågar inte prata om mina problem, jag vågar inte sätta ord på dem och se dem få någon slags skepnad. Jag är rädd för vad jag kan gräva fram när jag väl börjar, så jag rymmer i stället. I längden kommer jag förmodligen inte må bättre av det, men för tillfället så har jag ingen ork att ta tag i mig själv. Jag är ett vandrande vrak, även om folk har svårt att tro det.

Nu ska jag plugga religion och lugna ner mig. Ikväll ska jag sova hos Lukas för första gången på typ en månad, så han är minst sagt nöjd.

take care / s.pehrson

Jag borde lära mig att dricka kaffe

Sedan min korta men positiva uppdatering innan idag så har det inte hänt alltför mycket som kan kallas spännande. På svenskan fick vi tillbaka proven, och på mitt stod det inte ens någon poäng, bara ett stort, rött MVG. Även om jag redan visste om det så kändes det helt otroligt. Jag klarade det! En kort titt på proven och sedan började vi med en ny del i kursen, dock fortfarande litteraturhistoria. Jag har varit konstant trött hela dagen, och varje lektion har jag varit tvungen att kämpa mot sömnen. Jag vet inte vad det är med mig, jag brukar inte somna på lektioner, men på senaste tiden har det blivit allt vanligare. Jag somnar aldrig på riktigt, men ögonlocken tenderar att ständigt falla ner och jag känner mig allmänt matt. Jag tror jag sover för lite på nätterna.. eller för dåligt.

Efter skolan begav jag mig ner på stan för att hämta biljetterna till Lucia Movie Night, men eftersom bion inte öppnade förrän fem var jag tvungen att spatsera runt på stan i en hel timme, vilket kanske inte låter så hemskt, men en timme på stan utan sällskap är inte särskilt roligt. Att jag dessutom inte kunde köpa något gjorde inte saken bättre, då mitt stackars konto bara rymmer ynka 650 riksdaler för tillfället. Givetvis så hittade jag någonting jag ville ha i varenda affär jag gick in i, men jag stod emot frestelsen ända tills jag kom till Hemmakväll. Då gick 199 kronor upp i rök, och jag kom ut därifrån med säsong ett av CSI Miami. Den är helt klart den bästa utav alla de olika CSI som finns. Horatio Caine i mitt hjärta. Sedan fick jag hämtat biljetterna och mamma kom och hämtade mig. Väl hemma så somnade jag ganska omgående i soffan, och sov fram tills nu. Nu är jag inte alls trött, vilket är dumt. Jag vänder på dygnet sakta men säkert. Det är jullovet som närmar sig, så är det bara.

Nu ska jag och Lukas vara duktiga och plugga religion, för om ni inte redan visste det så kan jag ju tala om att vi har prov på onsdag. Jag hurrar inombords...

take care / s.pehrson

So far so good

Det har börjat bra. Choklad till lunch och MVG på uppgiften vi skrev i mediakommunikation förra veckan. Halleluja, I'm on fire!

take care / s.pehrson

PS. Jag ska tydligen få en dildo av Mauritz i födelsedagspresent. Spännande!

Vecka 50

Måndag:
Tisdag: Kurator
Onsdag: Religionsprov, plåtning i Studio Headshot m. Amanda + kompis
Torsdag: Modefoto, promenad med Jenny (?)
Fredag:
Lördag: Jobba 11-20, Lucia Movie Night
Söndag: Bio m. Sofie

Den här veckan kommer bli.. upp-och-ner. Utan tvekan.

take care / s.pehrson

Kaka i stället för RedBull

Jag är trött... fruktansvärt trött faktiskt. En hel helg med lan och sena nätter och så en heldag på Donken, det tar på krafterna. Och nu blev jag arg också, för jag kom nyss på att jag glömde min RedBull på jobb. RedBull-bilen var ju där idag, och så glömmer jag den på jobb! Nu står den där i tvåan, eller så har Malin druckit upp den... Jag hade behövt den nu.

Det var härligt att jobba idag, tro det eller ej. Jag tror det kan bero på att jag var sysselsatt hela tiden och inte hann tänka längre än ett par minuter framåt, jag hann inte tänka på vad som händer i veckan eller allt jag har att göra, jag hann egentligen bara tänka på den beställningen jag tog emot eller vilken beställning som skulle packas ihop till vilken bil. Och så hade vi en new guy idag, Emma. Henne har jag visserligen träffat ett par gånger förut, eftersom hon är en kompis till Jenny, så för mig var hon ju inget nytt ansikte i mer än jobbsammanhang. Hon var jätteduktig, och trots att hon stod i kassan och det var en del att göra så psykade hon inte ihop som en del andra har gjort, så cred till Emma för det! Och en sak till; jag fick gå hem I TID, trots att det var Markus som körde skift! Helt galet, jag är fortfarande i chocktillstånd!

Lukas sitter och ljuger om att han har choklad, vilket jag vet inte är sant. Det är fult att ljuga om en sådan sak, speciellt för en person som är besatt av choklad. Och nu berättar han att han hade hittat en massa gamla bilder på mig på sin gamla dator... Jag är rädd nu. Jag ska äta en kaka och bli orädd.

take care / s.pehrson

En säkerhetsnål, lite alkohol och ett värmeljus

Jag så sinnessjukt mätt, jag har nog aldrig varit såhär mätt i hela mitt liv. Fondue äter man inte alltför ofta, men då man väl äter det då äter man för flera år framöver. Lite vin till maten och sen var jag lite snurrig i huvudet, så när jag skulle pierca Per i örat så blev jag svimfärdig och kallsvettades. Men det gick bra ändå, och nu har Per en tjusig ring i vänster öra. Cred till mig som tryckte igenom den där förbannade säkerhetsnålen genom hans sega öra. Visserligen så har jag gjort det förr, dels på andra men även 7 stycken på mig själv. Jag är ganska erfaren, med andra ord. Jag funderar på att göra ett par till på mig själv, men problemet är ju, som alltid då det gäller piercingar, McDonald's. Jag får väl tejpa över det eller något...

Nu ska vi se Alice i Underlandet och tjocka oss. Livet är bra för tillfället, och jag vill egentligen inte att helgen ska ta slut. Imorgon kommer jag ha ångest igen, det vet jag, och jag ser inte fram emot det.

take care / s.pehrson

Jag överlevde natten

Att somna klockan fem på morgonen och vakna klockan två på eftermiddagen är inte helt fel. Det är aså det ska vara på helger, eller hur? Lanet fortsätter, dock är vi ett par personer mindre nu, men vi ska nog klara oss ändå. Ikväll ska det ätas fondue tills magen protesterar, och det tycker jag låter underbart.

Jag skulle väl mest tala om för er att jag lever..

take care / s.pehrson

Studio Headshot

Jag tycker att ni alla ska gå in och kolla Studio Headshot's blogg och överväga en fotografering hos oss. Jag vet att ni vill, innerst inne.

take care / s.pehrson

Jag behövde gråta, men inte på ett betygssamtal...

Eftermiddagen har varit upp-och-ner. Under mitt betygssamtal med Emma fick Anna (min engelsklärare samt biträdande rektor) rycka in, och det slutade med att jag grät floder och hyperventilerade, samtidigt som de två lärarna försökte tala om för mig att jag måste lära mig att prioritera och ta hand om mig själv. Lycka till, säger jag bara, det kommer aldrig hända. Jag kommer aldrig att lyckas varva ner, jag kommer alltid att ha den där känslan av tt det är något mer jag måste göra, verkligen måste ta itu med. Jag kommer aldrig kunna slappna av till 100%, jag är redan så pass förstörd. Så till måndag ska jag skriva en lista på allt jag måste göra som har med skolan att göra (den listan kommer bli cirka en kilometer lång...) och så ska jag, tillsammans med Anna, gör upp en plan för hur jag ska hinna med allt utan att dö. Fortsättning följer med andra ord...

Redovisningen med bilspelet som jag la upp innan gick väldigt bra. Jag fick ungefär de reaktioner som jag ville ha. Folk verkade tänka efter, en del såg nästan rädda ut. Och så sa de en del fina saker som gjorde mig glad. Det kändes väldigt bra efter det där betygssamtalet. Dock kan jag ju tala om att det finns ingenting jag kan göra för att inte få MVG i Foto B, så på så vis så var ju betygssamtalet väldigt bra.

Efter skolan var det fotografering med min kära syster som gällde, och det gick som vanligt jättebra. Niklas var där och filmade fotograferingen, för han håller på att göra en film om Studio Headshot, vilket är sjukt roligt! Suverän marknadsföring ju!

Nu sitter jag omringad utav spelnördar, och jag trivs som fisken i vattnet, så jag är glad över att de ska stanna ända till söndag. Episkt.

take care / s.pehrson

Väldigt sött, om jag får säga det själv.

Dokumentärfoto - ångest

Nu är jag äntligen, äntligen färdig med dokumentärfotouppgiften. Alla bilder är tagna, redigerade och ett bildspel med tillhörande ljud är klart. Jag är ganska nöjd, det känns bra. Deadline är om 40 minuter, och jag är klar. Halleluja, ibland flyter livet på som det ska.

Ikväll har jag och Anna en fotografering med min syster, och därefter är det lan hemma hos mig (vilket kommer hålla på hela helgen), och imorgon kommer Gunnar och då blir det fondue. Det kommer bli en bra helg, och det behöver jag efter denna fruktansvärda vecka.

take care / s.pehrson

Now Now Every Children - kärlek!

Dokumentärt, min käre Watson

Idag har vi flextid från skolan för att vi ska kunna fotografera och göra klart våra bildspel till dokumentärfotouppgiften. Jag kommer förmodligen inte bli klar... I alla fall är det så det känns för tillfället. Jag har fem av femton bilder, bilder som jag visserligen är ganska nöjd med, men det fattas ju tio bilder. Och så ska man göra ett bildspel med tillhörande ljud. Jag suckar inombords och önskar att livet vore lättare.

Anna tvingade mig att springa runt som en dåre på ett övergångsställe innan idag. Jag såg med allra största sannolikhet riktigt dum ut, så tack Anna för att du fick mig att skämma ut mig offentligt, alltid lika roligt! Lite synd bara att det inte blev någon användbar bild för Annas del...

take care / s.pehrson

En utav femton bilder.

Betyg är inte allt, men ibland kan de rädda din dag

Idag var den stora dagen, dagen vi alla har väntat på i två veckors tid. Dagen då provet i litteraturhistoria skulle äga rum. Jag lyckades försova mig, så jag missade hela matten, och jag struntade i idrotten för att jag skulle kunna plugga lite extra inför provet. Jag pluggade till och med på religionslektionen, och ändå ville jag bara dö minuterna innan provet. Jag satt och skakade, hyperventilerade, jag hörde absolut ingenting, alla ljud bara flög runt omkring mig, studsade mot mitt huvud och så bort igen. Jag är ganska säker på att folk runt omkring mig försökte prata med mig, men i så fall har jag absolut ingen aning om vad de sa eller vad de ville. Jag var helt förstörd. Väl inne i klassrummet och med provet framför mig skrev jag som en dåre. Efter första analysfrågan hade jag kramp i handen, och jag trodde på fullt allvar att jag skulle bränna hål i pappret med tanke på i vilket hastighet jag skrev. "Fan, han kommer inte kunna läsa vad jag har skrivit och dessutom så flummar jag bara iväg nu... helvete".

Efter provet var jag som en zombie. Jag fortsatte att skaka och jag hoppade på att David skulle rätta proven med detsamma. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag var så stressad och mådde så dåligt. Och så förstod jag ingenting. Jag har aldrig, aldrig reagerat såhär inför ett prov, aldrig någonsin. Nog för att jag kanske varit nervös inför prov, men aldrig på det här sättet. En stund senare kallar David in mig på sitt kontor, och då säger han att vi ska gå igenom provet tillsammans samtidigt som han rättar det. Jag satt som på nålar. "Full pott" säger David, och jag får tårar i ögonen. Alla rätt på det där förbannade provet! Jag dansade ut ur hans kontor, jag dansade ut med tårar i ögonen och talade om för alla som ville höra på att jag minsann hade fått alla rätt på provet. Jag sprang till och med ner till spelklassen för att berätta för Albin, och jag fick en high five. Jag ringde mamma också, och det är ett under att hon förstod vad jag sa, för det kändes som om jag pratade hur fort som helst. Jag lyckades, och jag är så sjukt stolt över mig själv.

Klockan halv sju hade jag och Anna en fotografering med Linda och hennes systrar Lotta och Lisa, och precis som vanligt så gick det bra. Dock hann de inte välja bilder, för de skulle iväg, så det får vi ta en annan dag, men som det ser ut just nu så kommer de välja en hel del bilder.

Jag och Anna kom nyss hem från torget, där jag till min förfäran upptäckte att de har tagit bort taket mellan de två byggnaderna (alltså mellan ICA och blomsterbutiken). Jag blev arg, chockerad och besviken. Det där taket har varit där hela mitt liv, och nu är det borta! Jag vet, det är bara ett tak, men det är trots allt viktigt med tak över huvudet, eller hur? Förlåt, jag ska sluta prata om tak. Jag ska i stället äta lite mer honungspuffar, för det förtjänar jag.

take care / s.pehrson

PARAMORE @ KB Hallen, Köpenhamn

Mina vänner, ni har missat en riktigt bra konsert (såvida du som läser inte råkar vara min syster eller Yasmina)! Paramore var riktigt ösiga live, det var ett riktigt drag rakt igenom. Och Hayley.. jag hade kunnat bli lesbisk för hennes skull, extremt snygg människa det där! Och så var hon jättesöt och pratade mycket med publiken och sa flera gånger att det här var deras bästa show på hela turnén hittills (man kan ju tillägga att det här var tredje spelningen på turnén, så huruvida man ska ta det som en bra grej eller en riktigt bra grej är lite svårt att säga).

Förbanden var lite blandade... Det första var riktigt bra (dock har jag glömt namnet, så jag ska kolla upp det imorgon så återkom då om du är intresserad), det andra var inte alls bra (vilket jag tror beror på att sångaren påminde något enormt om min mattelärare... inte helt okej!) och det tredje var hyffsat bra. Det var mer den sortens musik som jag lyssnade på för kanske ett eller två år sedan, men helt klart uthärdligt.

Så, en fantastisk kväll tillsammans med Paramore - kan det bli bättre? Inte just nu, nej.

take care / s.pehrson

PS. Imorgon lägger jag upp några videos från konserten, just nu är jag alldeles för trött för att orka syssla med sådant. Och så ska jag nog strunta i idrotten imorgon och plugga litteraturhistoria. Jag har planerat min morgondag till max!

World Aids Day

Idag upplyste vår engelsklärare oss om att det idag är World Aids Day, något som jag inte hade en susning om. Dock tycker jag det är ett väldigt bra initiativ att ge en så pass spridd sjukdom som hiv/aids en egen dag, för folk behöver påminnas om vad det innebär och hur många det faktiskt är som är drabbade. 40 miljoner människor, det är en del.

Vi fick se en föreläsning med en kvinna som varit i Zimbabwe och fotograferat folk som lever med hiv/aids, och jag var nästan på väg att gå ut ur klassrummet. Det var hemskt. Jag fick tårar i ögonen men kunde ändå inte vända bort huvudet. Alla dessa barn som är föräldralösa, alla dessa människor som dör på grund av denna sjukdom, det är fruktansvärt. Det är inget skämt, det är ett världsomfattande problem.

Man kan läsa mer på http://www.worldaidsday.org/, och där står en hel del bra saker, så jag rekomenderar att ni i alla fall går in och kollar.

take care / s.pehrson

December

Jag höll på att avlida av en synnerligen allvarlig chock då jag vaknade och såg att min mobil visade 2009-12-01. Det är den första december idag! Det är vidrigt så snabbt tiden går, och ännu vidrigare är att jag har inte lyckats åstadkomma någonting vettigt över huvud taget det senaste fyra månaderna. Jag menar, vad har jag sysslat med egentligen? Gått runt i dvala, uppenbarligen. Det är förfärligt.

Det var en lugn skoldag idag. Vår engelsklärare lyckades med konststycket att inse att hela klassen för tillfället går runt som levande döda. Och det gör vi, verkligen. Ingen har någon som helst ork till någonting, alla är deprimerade, sjuka eller stressade. Vi har absolut ingen energi kvar, någon av oss. Vissa dagar är bättre än andra, men för det mesta är vi zombies. För min egen del handlar det om ångest blandat med stress. Ångest över att tiden inte räcker till och stressad över att ha en miljon saker som borde göras, det är en klockren beskrivning utav mitt sinnestillstånd just nu. Jag vet inte riktigt hur länge jag ska orka hålla mig uppe...

Efter skolan följde Lulu med mig till banken, där jag skulle ta ut pengar somjag sedan skulle växla på Forex. När vi sitter där i en ganska bekväm soffa och väntar på att det ska bli min tur så ursäktar sig plötsligt en äldre herre och han börjar därefter ställa ett antal frågor angående mina piercingar. Det händer alltid, och då menar jag verkligen alltid, när jag är på banken eller ute på stan i största allmänhet. Fråga Lulu, hon har varit med några gånger. Det är alltid samma frågor de ställer; Gör det ont? Kan du äta utan problem? Vad säger dina föräldrar? och så vidare. Varför? Lämna mig ifred, jag klarar mig utan er uppmärksamhet. Dock bli den här gubben avbruten av en värdinna på banken, som kommer fram och frågar mig och Lulu om någon av oss är kund på Nordea. Jo, det är ju jag vilket jag talade om för henne. Hon frågade vad mitt ärende var och jag talade snällt om att jag bara skulle ta ut pengar. Därefter börjar hon gnälla om att jag förmodligen har ett kontokort som jag kan ta ut pengar på, men då jag har fått en kort med en begränsning på 1000 kr/7 dagar så kan jag inte ta ut hur mycket jag vill. Kärringen påstår därefter att unga människor inte borde få gå på banken, men att det minsann går bra om man är 100+. Världen är full av idioter, det är dagens sanning.

Nu är jag hemma, försöker tagga till inför konserten ikväll och jag tror att jag lyckas ganska bra. Dock är jag mindre taggad på att komma hem klockan fem på morgonen, vilket kan hända om vi har otur. Då tänker jag dock strunta i att gå och lägga mig och i stället plugga inför provet, och kanske att jag struntar i idrotten också, för den lär jag inte orka om jag inte fått någon sömn. Men det återstår att se hur det blir med den saken, ni lär ju få reda på det i sinom tid.

take care / s.pehrson