Det har snart varit julafton i en timme, och jag blir mer och mer besviken över att jag inte är ett litet barn längre. Då hade jag inte kunnat sova vid det här laget, jag hade varit hypad och det hade pirrat i magen så jag nästan hade behövt kräkas. Så är det inte längre. Nu vet jag inte riktigt på vilket sätt jag längtar, men det finns fortfarande en längtan och någon slags förväntan, men efter vad vet jag inte riktigt.
Under granen ligger en del julklappar, och på en del av dem står det mitt namn. Jag har ingen aning om vad de innehåller, men jag har ett par gissningar. De från mamma och pappa är ganska lätta att räkna ut, men samtidigt så ger de mig det jag vill ha, så att jag i princip redan vet vad det är gör ingenting. Och så är det ju Kalle Anka, utan Arne Weise. Det är sorgligt, men man håller fast vid det trots att det är någon hajpad SVT-kändis som sitter där och önskar oss alla en god jul. Fet blir man också under julen, så pass fet så man vill banta hela nästkommande år bara för att man ska se normal ut efter nästa jul. Det är en ond cirkel som man egentligen aldrig tar sig in i, vilket kanske är bra egentligen. Jag lär ju dö fet i vilket fall som...
Men, jag älskar julen, även om det ibland känns som om det var roligare när man var liten och dum. Så, kära läsare, jag önskar er en underbar jul och jag hoppas att ni hittar det ni har önskat er i era klappar!
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar