Hejdå Januari, hej Februari

Nu är klockan 23.53 och den sista dagen på årets första månad kämpar sig tappert igenom sina sista minuter. Det har varit en känslosam månad, med lika mycket skratt som tårar. Det har också blivit påtagligt hur fruktansvärt skoltrött jag är (och världstrött också, tyvärr), men någonstans i alla denna dimma lyckades jag till slut få syn på ljuset i slutet av tunneln. Jag tror minsann jag har min käre far att tacka för det.

Jag sitter för tillfället i Kanis soffa, som jag gör ibland. Den här soffan är nästan en del av mig, konstigt nog. Jag skulle förmodligen få hjärtsnörp om den brann upp, eller om en inbrottstjuv kom och tog den. Jag tycker nästan mer om den än om min egen. Vi har precis tragglat oss igenom ett antal SOC:er, så nu hoppas jag att Yessie är glad. Hon var här innan förresten. Vi åt thaimat, glass och kollade på Top Model samt Aladdin. Och så har vi skrattat åt Milo som just nu ligger och sover. Det hade jag också gjort om jag sprungit runt som en dåre så som han gjort.

För de som är intresserade har jag hittat min balklänning. Den är väldigt Sara och väldigt, väldigt snygg. 3000 riksdaler för en klänning som jag inte kommer använda fler gånger än att jag kan räkna dem på en hand. Men vad ska jag göra, Lukas köpte kostymbyxor för 100 kronor idag (hundra kronor!) så han satte lite press på mig. Om jag har tur kanske mamma kan sponsra med en tia eller så. För just nu är det väldigt mycket pengar inblandat i mitt liv; London, Prag, balen, studenten, livet... Kom att tänka på det idag under samhällslektionen att efter studenten kommer jag bara behöva bry mig om jobbet. Och det är ingenting jag behöver ta med mig hem. Inga inlämningar, tjatiga lärare (Yessie platsar visserligen i den kategorin, men det är en stor skillnad faktiskt...) eller tråkiga dagar. 128 dagar, sedan är det hejdå MPL08a och LBS och tjena verkligheten och vuxenlivet.

Imorgon ska jag till tandläkaren. Det känns sådär lagom spännande. Dessutom missar jag samhällskunskapen, vilket jag inte är helt nöjd med, eftersom vi har ett arbete som ska in om två veckor. Och det där med projektarbete... Novellsamling? Vad tänkte jag egentligen? Jag är en idiot.

take care / s.pehrson

PS. Klockan är 00.09 och Kanis grannar spikar i väggen. Välkommen till Klostergården!

Så nära!

Lite trött, lite huvudvärk och så är jag ganska arg. Det blev inget brons för våra fina handbollskillar, vi fick nöja oss med en sur fjärdeplats. Men, de har varit fantastiskt duktiga i detta mästerskap, oväntat duktiga. Men det är klart det svider. Och så med en jävla boll... Det hade varit lättare att acceptera om vi förlorat med 10 bollar. Men en, det är hårt.

Jag har för övrigt blivit utmanad, och jag har antagit utmaningen. Jenny ska lära mig laga mat, och hon har fram till slutet av mars på sig, och då ska jag tydligen planera och laga en middag till vårt gäng, på egen hand. Alltså, den där Jenny vet inte vad hon ger sig in på. Jag är oduglig i köket! Nudlar är jag mästare på, sallad också, men sen finns det inte mycket mer att skryta med, tyvärr. Jag hoppas att Jenny har tålamod! Men jag tror faktiskt att långt, långt inne i mig bor ett litet kulinariskt geni, det gäller bara att gräva fram den. Så, önska mig, och Jenny framförallt, lycka till!

take care / s.pehrson

Halvkass uppdatering

Nu har det åter igen varit ett par dagar då bloggen har fått hamna lite i skymundan, och eftersom internet hemma har valt att lägga av (tillsammans med tv och hemtelefon...) så får jag väl passa på nu när jag är hemma hos Lukas. Jag kan ju inte låta er vara utan mina vackra ord alltför länge...

I torsdags försov jag mig och missade ett besök på tingsrätten. Jag var inte alltför ledsen över det dock, jag har ju trots allt varit på tingsrätten förut och om jag minns rätt var jag inte särskilt imponerad då. Så i stället för att deppa åkte jag ner till stan och fikade med fina Polly (det skulle egentligen komma upp en jättefin bild på Polly i detta inlägg, men eftersom min kamera är hemma så får den vänta ett par dagar). Chai latte, cigg, Burger King och så mycket snack och nervositet. Nervositeten visade sig dock vara helt onödig, så då blev vi arga i stället. Åkte hem till Jenny för en utsökt middag med utsökt sällskap. Det är tur att jag har vänner som kan laga mat eftersom jag själv inte är någon talang i köket.

Fredag, igår alltså. Då pallrade jag mig i alla fall iväg till skolan, men mycket mer än att vara där gjorde jag inte. Uppgiften vi fick kändes bara som något slags hot, och jag fick ihop tre ord. Det gick inte alls med andra ord. Slutade, gick på stan med Sofie en stund, hem och fixade lite och sedan blev det förfest hemma hos mig. Taxi in till KB och ja, vad ska jag säga? Sjuk kväll! Sofie fick hooka, Linda fick hooka, jag blev irriterad på alla dryga killar som inte fattar någonting. Klockrent att Lukas var med! Jag minns att jag var jättefull, att vi var där tills de stängde, jag betalade taxi hem, mat på Donken och sedan hem och sova. Men jösses, fantastisk kväll!

Idag har det bara varit en bakisdag. Toast, One Tree Hill, Lukas... Som det ska vara med andra ord!

take care / s.pehrson

Ibland blir det rätt bra ändå

Okej, det totala antalet timmar utan sömn landade någonstans på 60. Jag tvärdäckade igår efter handbollen, som jag för övrigt såg hemma hos Lukas tillsammans med Mauritz. Lukas är inte sådär värst intresserad av handboll, så han roade sig med annat under tiden som jag och Mauritz svor i soffan. Sverige förlorade mot Danmark. Det är bara inte rätt.

För övrigt var det en bra dag igår. Förutom det att jag var antingen jättehyper eller jätteseg. Det var lite jobbigt. Samhällsprovet gick över förväntan, lunchen var helt okej och på naturkunskapen försökte jag sova, men det gick inte. Efter skolan gick jag och Lukas ner till stan, där han fick sin försenade julklapp. En biljett till Bring Me the Horizon. Han blev nöjd! Därefter träffade jag Sofie, och för att fördriva tiden innan jag skulle vara på Ungdomsmottagningen så gick vi runt och studerade affärernas utbud. Jag inhandlade en mycket snygg Stones-tröja, samt ett vitt linne. Sedan gick vi ner till Umo, där jag blev utfrågad till max och sedan fick jag en ny tid om två veckor. Då ska de kötta min arm och stoppa in en liten pinne under huden. Det ser jag fram emot! Vi avslutade eftermiddagen med en mysig fika på Espresso House, där det, precis som vanligt, blev chai latte, skitsnack och mysigheter. Fin eftermiddag med fina Sofie!

När jag kom hem bjöd lillasyster på en utsökt middag bestående av den godaste kycklinggrytan jag någonsin ätit med ris. Sedan åkte jag och Mauritz till Lukas, och nu är jag tillbaka där jag började det här inlägget.

take care / s.pehrson

Man skulle kunna tro att jag har förolämpat John Blund eller något...

Klockan är 06.51 och ännu en sömnlös natt har passerat för Sara. Hon har spenderat hela natten med att plugga inför samhällsprovet som om drygt tre timmar kommer göra livet lite jobbigare för henne (men hon har faktiskt pluggat, riktigt mycket, så det lär gå bra för henne), samt läsa och titta på hennes sjukligt snygga pojkvän när han sover. Hon har visserligen förbannat sitt liv och det faktum att hon inte kan sova, men det är egentligen inte viktigt. Hon ser ljuset i tunneln och snart är det över och hon kan börja på riktigt. Den 10 juni kommer vara något av en räddning för henne, det är ett som är säkert.

Mitt jävla samvete. Schizofreni. Jag sitter och fnissar för mig själv och jag kom nu på att jag är rätt så kissnödig. Så, kissa är vad som står näst på schemat, sedan ska jag göra nudlar. Nudlar klockan 7 på morgonen är okej. Jävligt okej. 40 timmar. Mitt liv gör kaos med mig.

take care / s.pehrson

Skulle hela världen vilja ta på sig öronproppar så jag kan skrika högt?

Klockan 08.37: Jag ligger i Kanis soffa. Kani och Milo sover, TV:n står på ljudlös och från min ipod kommer A-teens. Töntigt, ja, men så blir det när man lägger in fina spellistor från USA på ipoden. Nu tog låten slut... Nu blev det Marilyn Manson i stället. Ganska mycket bättre. Jag har inte sovit någonting. Jag har sett varenda lam tv-show på tv11 som gått sedan midnatt, ungefär. Jag har mailat Ungdomsmottagningen också. Det är knappt jag orkar bry mig om det.

Ibland önskar jag att jag kunde operera bort mina känslor. Skalpell. Eller kanske en sådan där mackapär som de har när de fettsuger... Spelar ingen roll egentligen, bara jag hade blivit av med dem hade jag varit nöjd.

Klockan 08.42: Tiden går synnerligen långsamt, och det här är ett synnerligen meningslöst blogginlägg. Fan. Jävla. Skit. Nu kom det en låt som bara är... du. Och jag. Du och jag. Orkar inte tänka. Det är väl som jag skrev i det där tomma textdokumentet nyss; jag bara överanalyserar. Undrar, missuppfattar, gråter och förlåter. Trams, det är vad det är.

Insåg precis att man kan missuppfatta det jag skrev om Ungdomsmottagningen som att jag skulle vara gravid. Om det ändå hade varit så roligt. Då hade det ju i alla fall hänt någonting! Men nej det är jag inte och nej jag tänker inte bli det. Mamma, du kan ta det lugnt.

Klockan 08.48: Alla dessa söta par på TV. Gå och dö.

take care / s.pehrson

Jag är numera stolt gudmor till världens finaste Milo

Min nya ögonsten: Kanis hund Milo. Så söt så det nästan svider i ögonen!

take care / s.pehrson

Lukas födelsedag!

Så, igår var det alltså min älsklings födelsedag, och den firade vi med allt från fika till öl. Vi började med mysigt födelsedagsfika hemma hos Michael. Alldeles för mycket tårta, bullar och té blev det, och alla hamnade i någon slags sockerkoma. Men det var väldigt trevligt! Ett par timmar senare kom ett par kompisar till Michael och då bjöds det på middag. Mycket gott och även det mycket trevligt! Därefter följde en liten diskussion om vad vi skulle göra härnäst, och till slut bestämde vi oss för att försöka få ihop ett litet gäng och dra till Spisen. Det där med att få ihop folk var ju lättare sagt än gjort, med tanke på att klockan var närmare tio på kvällen och i princip alla vi känner är så gott som panka. Vi lyckades dock få med oss Linda, Ludvig och Natti, och det blev en riktigt trevlig kväll på Spisen. Dock blev vi lite sura över de nya reglerna om att man var tvungen att hänga in jackan. Sen när en av vakterna sa åt Ludvig att ta ner sin luva för att han "inte tyckte det såg trevligt ut" tyckte vi att det blev lite för mycket, så vi gick. Fyllemat på Donken (det bör tilläggas att Lukas var den som var fullast!) och där satt jag, Lukas och Natti i typ tre timmar och hade riktigt djupa diskussioner om bland annat samhällsideal, Hitler och drömmar. Mycket, mycket intressant och underhållande! Mitt i allting dök Sofie och Rebecca Landgren upp, och då blev diskussionerna lite mindre seriösa, men inte desto mindre underhållande. Totalt satt vi nog på Donken i tre timmar, och vid halv sex drog vi oss därifrån, och jag misstänker att alla gick hem och somnade gott, för det var i alla fall vad jag och Lukas gjorde!

take care / s.pehrson

Fast i pluggträsket

Jag kan inte påstå att mitt liv är särskilt intressant för tillfället. Lite yoga här, en promenad där, sova, sova, sova, lite handboll och så lite plugg. Jag har för tillfället rätt mycket att göra då det kommer till skolan. Men det löser sig, jag har en plan. Som vanligt kommer jag antagligen inte hålla mig till den, men precis som vanligt så kommer jag klara mig utmärkt ändå. Det där med planen är liksom ren rutin; den måste göras och den bör inte följas.

Så, dagen idag ska spenderas framför skoldatorn och diverse dokument om politik, senare en kvällspromenad med Jenny och till slut tre timmar på Donken. 01-04, vilket pass på en fredag! Dock klagar jag inte eftersom jag har jobbat mitt sista schemalagda pass för januari redan och inte är helt nöjd med det. Tack och lov så har jag Yessie som har bokat in mig på lite extrapass i februari. Gjutet.

Imorgon fyller Lukas år! Och jag har inte köpt någon present, för jag är fattig! Å andra sidan så har han inte riktigt hjälpt mig på den fronten, då han mest har sagt att jag inte behöver ge honom någonting. Vadå inte ge honom någonting? Trams! Den får bara komma lite senare, men då kommer den också vara väldigt, väldigt bra! Så, eftersom det är hans födelsedag imorgon ska vi ha någon födelsedagsfika hemma hos hans pappa. Jag är bjuden, men besviken, då vi inte kommer att bjudas på Michael's utsökta morotskaka. En annan gång kanske!

Plugga, plugga, plugga... Tråkigt.

take care / s.pehrson

Norra Fäladen!

Personalfesten igår var, precis som jag trodde att den skulle vara, grym. Jag hade riktigt roligt, dansade och drack. Och givetvis var Fäladen först upp på dansgolvet och sist därifrån när det slutade klockan 1, men det är klart, vi är ju också årets bästa restaurang. Jublet när Somar/Christoffer tog emot priset... man fick nästan rysningar! Och så blev lilla Angela årets medarbetare, så himla rätt! Så tack alla för en kanonbra personalfest!

När jag kom hem la jag mig i mammas och pappas säng och väckte pappa. Då var klockan runt halv fyra och mamma var ute med tidningarna. Då var jag så trött på allt och alla att jag bara ville kräka av mig, och pappa lyssnade. Sen när mamma kom hem låg jag kvar mellan dem. Det kändes som om jag var fyra år igen och hade haft en otäck mardröm. Och lite så var det ju faktiskt, och den pågick ända från Donken och genom sömnen.

take care / s.pehrson

Lördagen är lite suddig

Ingen tid för bloggen, åter igen. Tror kanske inte att någon lider av det förutom jag själv, men man kan väl ursäkta sig ändå. I lördags jobbade jag öppning. Sov en timme och var pigg som fan ändå. Sanne var mindre nöjd. Hennes första öppning och hon var den som skulle ta skräprundan. Juan var inte där, vilket var läskigt eftersom jag drömt att han inte skulle vara där. Men vi överlevde och jag fick stå i ettan. Kämpade med dipsåserna som en dåre, men det nådde inte riktigt ända fram. Och jag får knappast en chans att ta igen det, eftersom det passet var mitt sista schemalagda pass i januari. Dumt!

På kvällen blev det partaj hos Jenny som följdes av utgång. Jag kom in på KB, trots att det var 20. Det är väldans bra att Jenny och jag är så lika! En kväll med mycket alkohol, skratt, tårar, viktiga och seriösa samtal, dans och sång. Det slutade dock inte så fint för min del. Någon gång fann jag mig själv ståendes på Botulfsplatsen. Ingen buss och jag hade ingen aning om vägen hem till fots. Gick åt ett håll som kändes okej, grät högt och försökte förtvivlat få tag på Markus. Gick inte. Fick tag på Sofie som skulle ringa tillbaka. Ringde Lukas, men det bröts. Ringde pappa och det enda jag fick ur mig var högljudda snyftningar och desperata ljud. Jag tror att jag hamnade utanför skolan, eller där någonstans, och från ingenstans kommer Sofie och hennes pappa och plockar upp mig. Försökte haspla ur mig ett tack, men hade ingen röst kvar. Det värsta med hela den upplevelsen var att jag kunde verkligen inte vägen hem. Jag hade förmodligen blivit antingen våldtagen, mördad, misshandlad eller så hade jag frusit ihjäl eller bara somnat utomhus och blivit jättesjuk om inte Sofie och hennes pappa hade kommit. Jag är dem evigt tacksamma, för den timmen jag spenderade i stan var den värsta timmen i mitt liv.

Så, dagen efter denna kaotiska fylla mådde jag allt annat än bra. Soffan och sömn var mina bästa vänner, så jag hängde med dem hela dagen och de tog bra hand om mig.

Skola idag och det var väl helt okej. Den nya matsalen är fin men alldeles för liten. Jag vet inte hur de hade tänkt att vi skulle få plats där inne. Och har man väl satt sig så kommer man inte ut om det sitter någon vid bordet bakom en. Kaos. Och jag häll dessutom på att snubbla på en sladd som de tyckte skulle hänga och dingla ett par centimeter över golvet. Intelligent. Jag hoppas de har fixat det till imorgon, annars blir jag besviken. Imorgon är det för övrigt en stor dag; årets personalfest! Det kommer bli grymt! Kommer möjligen vara en aning bakis i skolan på onsdag, men det är okej.

take care / s.pehrson

Varje dag kommer vara ett nytt äventyr

Nej, det blev ingen skola för min del idag, och inte heller någon födelsedagsmiddag för Sophia. Tråkigt men sant. Migränen är ovanligt envis den här gången. Så i stället har jag spenderat dagen i sängen, framför datorn eller i soffan. Just nu soffan, tillsammans med lite vindruvor och Let's dance. Helt okej. Även om jag hellre hade varit på den där middagen. Eller på Spisen och firat Amanda. Eller i Malmö och firat Maria. Så många valmöjligheter denna fredag som bara gick upp i rök...

Men jag hänger inte läpp över en slapp fredagkväll, speciellt inte när jag tänker på allt som händer den närmaste framtiden. Imorgon är det fest med Donkenfolket och på tisdag är det personalfest i Malmö. Längre fram i vår blir det London, Prag, bal och slutligen student... Helt sjukt. Den här våren kommer utan tvekan vara den bäst någonsin!

Och just det, har jag sagt det att jag har slutat röka? Eller i princip slutat. Feströker bara. Duktigt va?

take care / s.pehrson

Inte riktigt på topp

Alltså det här med skola går ju sådär. Fast idag var det faktiskt inte mitt fel. Jag åkte dit, var där i tid och allting, men efter en timme skickade Peter hem mig. Jävla migrän. Jag var helt borta. Höll på att missa busshållplatsen när jag skulle hem. Gick direkt ner i sängen och dog där ett antal timma. Vaknade, gick till posten och hämtade paket, dog i soffan. Arkiv X och handbolls-vm. Heja Sverige! och ja, vi vann ju. Migränen håller på att vinna den med. Jag känner för att halshugga mig själv. Det lär ju hjälpa. Men innan jag gör det ska jag försöka med en timmes yoga. En aning hälsosammare än dekapitering skulle jag tro.

Huruvida det blir skola imorgon är ännu oklart. Beror på hur det känns imorgon. Som det känns nu kommer det här aldrig gå över...

take care / s.pehrson

Det är ändå över snart

"Jag är ett svart litet regnmoln...". Nej, inte direkt, men Nalle Puh är! Skön kille, den där Puh. Jag önskar jag vore mer som honom; bry mig mer om mindre, i stället för mycket om allt. Det låter mer invecklat än vad det är, precis som alltid när det gäller mig. Nog om det...

Idag påbörjade jag min sista termin på gymnasiet. Kände ni spänningen i den meningen? Jag gjorde. Det gick liksom en stöt genom fingrarna och så in i hjärtat på mig när jag skrev den. Vart har alla år tagit vägen? Det kvittar egentligen, för man kan ju inte få tillbaka dem. Vad jag vet. En väldigt konstig sak var att min mentor visste att jag inte var sjuk i måndags och igår. Hur visste han det? Jag har ingen aning. Antingen är han sneaky och läser bloggen, eller så har någon skvallrat eller så sa han det bara för att testa mig, och i så fall failade jag. Fortfarande; väldigt underligt. Förutom det var skolan ganska så mycket som vanligt. Kul mening det där.

Efter skolan gick jag till Statoil på Fäladen och väntade. Efter en stund kom personen jag väntade på. Hej Jenny! Vi tog en promenad på en timme. Snackade, halkade, frös. Fint var det! Dock var jag jävligt frusen när jag kom hem, och kan nog påstå att det sitter i fortfarande. Jag måste säga att FFF11 går väldigt bra för min del. Visserligen har vi väl inte riktigt kommit igång med själva rapporteringsdelen, men jag har inga minus! Yoga, promenader, inget godis... Det flyter på riktigt bra! Beach 2011, det kommer gå!

Nu ska jag och Lukas se Alien 2. Spännande. Jag tror till och med att vi ska göra en smaskig frukttallrik till det, underbart!

take care / s.pehrson

My Usher, you can do it

Jag önskar att vi kunde byta plats. Inte för att jag är världens lyckligaste kanske, men jag anser mig själv vara lycklig. Bland annat för att jag har dig, och det gör ont att se dig såhär. Men det kan jag inte, men jag vet att du klarar det, du är lika stark som du är envis, och jag är så jävla stolt över dig, över hur fast besluten du är att bli bra, över varje litet steg mot lycka du tar. Så jäva stolt. Vid varje litet hinder står jag och så många andra, villiga att hjälpa dig, älska dig och stötta dig. Och vi gör det utan att tveka.

Du är värd lycka.

take care / s.pehrson

På riktigt nu va, student/beach 2011!

Första dagen i skolan och jag bangade. Stort också för den delen. Men det är okej, alla andra skolor börjar inte förrän imorgon, så då gör jag också det. Därför ska jag dygna idag (för jag lär aldrig somna i vettig tid eftersom jag inte gick upp förrän 15.55 idag...) och vara allmänt cool.

Jag sitter och jobbar på min individuella plan till Fit For Fight 2011 (även kallat FFF11). Min och Sophies grej. Jag tror definitivt det kommer bli lättare och roligare om man är två. En poäng för varje dag man
är duktig och minuspoäng om man fuskar. Vi borde ha ett straff om man fått för många minuspoäng. Ulrika föreslog att man skulle bli tvungen att se alla säsonger av Bonde söker fru, men jag känner att det kanske tar lite väl mycket tid... Förslag, någon?

Så, eftersom det är första dagen på FFF11 idag tänker jag snart göra en timmes yoga. Heja mig!

take care / s.pehrson

Det är väl egentligen nu året börjar...

Jag kan inte förstå det, eller kan kan jag, men jag orkar inte riktigt förstå det; imorgon börjar skolan igen. Vart tog lovet vägen? Kan någon snälla ge tillbaka mitt jullov? Crazy. Jag kan inte påstå att jag har någon slags dödsångest över att skolan börjar imorgon, jag bara önskar att den inte gjorde det, för de senaste två veckorna har varit alldeles utomordentligt bra. Hade gärna haft två likadana till.

Så, sista dagen på jobb jag spenderat på Donken. Var annars, egentligen? Ett helt okej pass på 4 timmar, stod i tvåan, bankade grillar, dansade lite. Ganska som vanligt, med andra ord. Men, och då menar jag ett stort men, vanligt på Donken är faktiskt jävligt bra. Jag ser fram emot personalfesten som fan, det kommer bli så jävla roligt. Fäladen kommer gå bananas!

Och nu, till dagens höjdpunkt: NEMO HAR KOMMIT HEM! Jag kan inte med ord beskriva hur lycklig jag är över att min lille rödtott har pallrat sig hem. Det känns nästan som om det där inlägget med en önskan om att han skulle komma hem har med saken att göra. Jag vill tro att det hjälpte honom hitta hem. han var hungrig, rädd men ack så kelig. Lite mager hade han väl blivit också, men det tar han igen. Fina katt!

take care / s.pehrson

547

Är det en slump att jag under 2009 skrev 547 inlägg och under 2010 skrev... 547? Eller är det jag som undermedvetet har satt en gräns vid 547 inlägg per år? Jag skrattade högt när jag upptäckte det, för det är ändå (nu är det förmodligen bara jag som tycker det, men ändå...) rätt komiskt att jag skrivit lika många inlägg båda åren. Kanske till och med lite spooky.

take care / s.pehrson

Var är du?

Jag tycker du kan komma hem nu. En vecka hemifrån är inte okej Nemo...

take care / s.pehrson

Livet är lite för kort för att bara sitta hemma

Mina planer på att sitta hemma igår och bara ta det lugnt och mysa gick rätt så mycket åt skogen. Efter många fundersamma om och men och en sväng av beslutsångest bestämde jag mig i all hast för att dra ner till Spisen, där Lukas med flera höll till. Jag ringde och väckte Sofie och tvingade henne att följa med, och till slut så åkte vi tillsammans ner till stan. På Spisen möttes vi av David, Martin, Per, Axelex, Ipsen, Ludvig och en jättefull Lukas. Till en början var det väldigt, väldigt segt, och jag och Sofie övervägde att åka hem igen. Men efter ett behövligt sms från en underbar vän kunde jag slappna av och kvällen blev faktiskt riktigt lyckad. Jag träffade till och med på en gammal arbetskamrat, Emil. Oväntat, och lite galet. Han trodde jag var Mikaela (vem?). Fel. Givetvis blev det fyllemat på Donken. Där var det stopp i toaletten och jag var sådär jättenödig så man bara vill dö. Fick låna Juans nycklar och låsa upp en av de små toaletterna. Sedan fick jag skiten för att det var stopp i den andra toaletten. Såklart. Men det var faktiskt inte mitt fel, det var så när vi kom dit, fråga Sofie.

Idag är jag lite sliten, men det börjar gå över så smått. Jag ska snart iväg och jobba lite, 20-01. Lagom!

take care / s.pehrson

Lukas och Ludvig

Jag och Sofie

Pappa goes 47

Idag fyller min pappa minsann 47 år, och precis som vanligt så firas detta med semlor. Årets första semlor äts alltid på pappas födelsedag, varken innan eller efter. Det är en fin tradition det där!

Nu ska jag snart göra mig i ordning, sedan gå hem till Sofie och därefter blir det bussen ner till stan och Spisen. Vi får väl se om jag somnar där eller om jag lyckas hålla mig ett par timmar till. Hjärnan är slime för tillfället...

take care / s.pehrson

Det här är nog den bästa bilden på pappa som finns...

Sanne är nöjd med dagens "middag"

Semlor!

Walt Disney, vilket geni!

Törnosa. Robin Hood. Dumbo. Skönheten och odjuret. Lejonkungen. Aristocats. Pocahontas. Idag luktar mitt rum pizza, vitlök och ganska unket, och min kropp är lite ur funktion efter ett dygn utan sömn, men jag måste säga att det var värt det. Så fint. Så roligt. Det kunde varit tråkigt, dötrist och... och... tråkigt, men det var alldeles underbart.

take care / s.pehrson

Emma och Sophia är sådana människor som man bara blir glad av

Fick precis finaste överraskningen av Sophia och Emma. Helt fantastiskt! Tjejer, ni är bäst! Jag kan inte sluta skratta åt videon, helt sjuk. Fina bilder har de valt också.

Puss på er Emma och Sophia, i love you!

take care / s.pehrson

What to do?

Det var en väldigt... konstig dag igår. Jag jobbade mellan 16.30-22, vilket var helt okej. Lite dålig stämning då och då, vilket jag och Sanne hanterade genom att stå och sjunga och dansa inne i köket. Jag brände mig som fan på pekfingret så då dansade jag lite till. Jävla grillar. Har världens fulaste märke nu. Det ser ut som om jag varit i slagsmål eller något, för jag har ett stort jävla rivsår på armen också. Tack för det Ketchup, tack för det.

Natten var jobbig. Tårar, oro, ångest över att inte kunna hjälpa... Fan. Pallar inte se dig må såhär. Gör så ont i mig.

Idag har jag bara slappat. Ska ta tag i mitt liv nu och städa undan det sista sedan nyår. Det är en del kvar faktiskt. Måste ju förbereda inför torsdag. Mysfaktorn måste alltså upp ett antal grader!

take care / s.pehrson

En film av Polly

Här finns en fantastisk film från nyår, tolvslaget. Jag missbrukar ordet "fantastiskt" i min intervju i slutet, men det är okej, för det ordet stämmer jävligt bra in i sammanhanget. Sedan tycker jag även att Lukas gör ett bra jobb när Polly frågar honom hur 2010 har varit! Och... pratar jag verkligen sådär?

take care / s.pehrson

Årssammanfattning 2010 del 1

Januari
Januari var en helt okej månad, men började dock ganska tråkigt med ett rejält bråk mellan mig och Mauritz. Jag grät rätt mycket den första veckan, om jag minns rätt, men i takt med att allt läste sig blev även mitt humör bättre. Vi hade ett lan på skolan, jag och Anna hade ett par plåtningar med Studio Headshot, bland annat med Albin och Sofie och Ludvig. Jag passade även på att testa mina skridskoskills, och de var näst intill obefintliga, även om jag förmodligen påstådde annat just då. Två 18-årsfester ägde rum, Amandas och Lukas, båda mycket trevliga. Jag gick på bio tre gånger, jag gick till tandläkaren en gång och skolan rullade på som vanligt, med bland annat en temavecka och en stor låtintrotävling. Vi fick även en ny chef på jobbet, och livet på Donken fortsatte även det. Som sagt, en helt okej månad!

Jag och Lulu på Lukas 18-årsfest

Februari
Det som jag främst minns från februari är helt klart min 18-årsdag och den grymma festen som hörde dagen till. Det är en dag värd att minnas! En annan sak som var ganska specifik för februari var OS, något som vi följde slaviskt här hemma. Det var då jag insåg att sport är bara roligt när det är OS, och att curling förmodligen är den mest spännande sporten i världen. Lite mer fest blev det när Ludvig firade sin födelsedag, en kväll som slutade med att Linda fick hooka. Bra grejer alltså! Annat som hände i februari var att pappa låg på sjukhus ett tag och opererades för ännu ett diskbråck. Nu i efterhand kan man fråga sig hur mycket det egentligen hjälpte, men gjort är gjort. Vår slampa till katt levererade även lite nytt blod till familjen, något som vi kanske hade kunnat klara oss utan men trots det välkomnade vi dem med öppna armar och fulla matskålar. Vi hade en fotoutställning på skolan som var lite av en flopp. Den var i alla fall inte vad vi hade hoppats på, om man säger så. Tack vare Jenny och company förlorade jag min KB-oskuld, något som var fint som fan. Jag besökte nya, gröna IKEA för första gången, samt gick på bio 5 gånger. Bra månad det där!

Mauritz, Niklas, jag och Fisken på Ludvigs 18-årsfest

Mars
Mars... det var en månad med rätt mycket ångest. Jag oroade mig över allt man kan oroa sig över, och en stor anledning till att jag var så pass rädd och orolig var det där fruktansvärda missförståndet. All denna ångest blev inte bättre av att jag fick det orange kuvertet, min allmäna pension. Därför drabbades jag även av lite åldersnoja, dock inget allvarligt. Ångesten dämpade jag en kväll med fint sällskap och två flaskor rödvin. Jag mådde som jag förtjänade dagen efter, men jag minns att kvällen var fin som fan och fylld med nostalgimusik. Och kräktes jag inte på fyllan så kräktes jag av alla mediciner som vi provade för att bli kvitt min migrän. Jag kräktes rätt mycket i mars... Jag gick en värdinnekurs med jobbet, var på KB med Sami, ljög om min ålder för snubbar på stan, träffade muffinstjuvar på Donken och praktiserade hos Lisa Wikstrand där jag lärde mig mycket om porträttfotografering. Jag betalade även min allra första räkning, vande mig vid vuxenlivet och fick se en kalasbra film om Studio Headshot. En annan fin sak var Mika på KB Hallen i Köpenhamn. Det var en bra konsert! Och just det, jag var på bio... 2 gånger.

Lisa, min praktikhandledare

2011 är igång!

Vilket nyår! Och vilken jävla bakisdag jag och Lukas hade igår. Gick från sängen till soffan och där låg vi hela dagen. Pizza, chips och South Park, helt okej sådär första dagen på året. Jag var i alla fall fruktansvärt nöjd med nyårsaftonen, den kunde inte varit finare. Eller var nöjd, jag ÄR nöjd!

Idag har jag kört mitt första arbetspass för året, och det var inget särskilt med det. Musiken på jobb är för övrigt hjärntvättande. Om jag tvingas lyssna på Raise your glass med Pink, Only girl med Rihanna eller Gubben i lådan av Daniel Adams-Ray en gång till kommer jag stoppa huvudet i en fritös. Samma låtar, om och om igen. När alla i personalen går runt och sjunger med, då är det illa. På riktigt.

Jag funderar på om jag ska ta tag i mitt liv, typ... städa efter partajet. Det värsta är redan taget, typ alla tomburkar och liknande (inte alla, men majoriteten) men det vore ju trevligt om rummet kunde återfå sin forna glans. Jag tror jag ska jobba på det nu.

take care / s.pehrson

Nyårsafton i bilder

Världens finaste nyår. Världens finaste folk. Tack som fan till er alla, ni är guld värda!

take care / s.pehrson











PS. Bilderna är lånade av David Böttiger, som var förståndig nog att ha kamera med sig. De typ 30 pers som inte syns på bilderna; ni var fantastiskt snygga!