Videos från Placebo 13/11

Gissa vem som har gjort er alla en tjänst ikväll? Jo, jag. Jag har äntligen lagt över de två videoklippen jag filmade under konserten med Placebo för någon vecka sedan, och ni är värda att se dem. Dock är det samma usla kvalité som de från Muse, men de är helt klart sevärda ändå, för fy fan vad Placebo var bra den kvällen!

take care / s.pehrson

Lucia Movie Night 2009

Ibland är jag en fenomenal flickvän, om jag får säga det själv. Jag bokade nyss biljetter åt mig och Lukas till Lucia Movie Night! För er som inte vet vad det är så är det en helkväll (natt, egentligen) på biografen där de förhandsvisar 3 hemliga filmer, med start klockan 23.59 den 12 December. 220 spänn per biljett, ingenting för en rik Donkenarbetare som mig! Jag längtar som en galning, det kommer bli jättemysigt! Det fick bli min tre och ett halvt års present till oss, och jag tycker det är en himla bra present, vilket Lukas också tyckte när jag ringde och talade om det. Jag är ju dålig som inte kan hålla sådant hemligt, men jag gjorde det i ett förebyggande syfte, så att han inte skulle boka in annat den helgen. Glad blev han i alla fall, och det är ju huvudsaken.

take care / s.pehrson

Imorgon

Ibland finns det dagar som inte är värda att tala om

Det har verkligen varit en synnerligen händelselös skoldag. Jag har pmsat för fullt och skrämt folk i min närhet, men förutom det så har det i princip inte hänt någonting. På matten började vi på ett nytt kapitel, på engelskan hade vi ett oförberett prov och därefter fick vi läsa i våra romaner, på mediakommunikationen skrev vi en text om vad vi anser om övervakning och sociala medier och på svenska var det åter igen repetition inför provet som äger rum på onsdag. Som sagt, inget spännande alls.

Idag måste jag råplugga inför svenskaprovet. För tillfället känns det dock som om jag kommer kicka ass på det där förbannade provet, men att plugga lite extra är nog inte helt fel. Dessutom så hinner jag ju inte plugga någonting imorgon, så lika bra att ge järnet idag.

take care / s.pehrson

PS. Min älskade vän, som jag skrev ett inlägg till häromdagen, slapp en längre visit på BUP och jag är så glad för det. Jag tror på dig, det vet du.

Kaotisk första advent

Idag är det första advent, och majoriteten av Lunds befolkning valde att spendera denna mysdag på McDonald's. Jag måste fråga; är ni idioter? Stanna hemma, ät tjock mat (hemma, inte på Donken), sätt upp ljusstakarna och längta till julafton. Det är vad jag hade gjort om jag inte hade varit tvungen att ta hand om er som kommer dit, om jag inte hade varit tvungen att måla små fula barn med enorma pannor. Ja, det har varit fruktansvärt mycket att göra idag, jag ger mig själv tillåtelse att gnälla. Innerst inne tycker jag det är roligt när det är fullt upp på jobb, men samtidigt så avundas jag dem som bara har kunnat gå hemma och mysa. Det har jag inte gjort på hur länge som helst...

Det kommer bli en helt galen vecka, jag orkar knappt tänka på den. Och jag orkar ännu mindre med plåstret som sitter på mitt fortfarande förlamade pekfinger. Visserligen är det ganska häftigt med Batman-plåster, men ändå... jobbiga grejer. Nu ska jag dö. Eller nej, jag ska se Bones först, sen kan jag dö.

take care / s.pehrsonSpindelmannen och Hello Kitty. Jag är ganska grym ändå, eller hur?

Thanks for sharing

Thanksgiving är ju ingenting vi här i Sverige sysslar särskilt aktivt med, om vi över huvud taget sysslar med det, men tack vare min farmor och "farfar" så fick jag idag vara med på en riktigt Thanksgiving-middag. De känner nämligen en amerikanska, hur de känner varandra är för mig lite oklart, men om jag ska chansa så har det förmodligen med hundar att göra, och den här amerikanskan (Quinsey heter hon) lagade då äkta amerikansk Thanksgiving-mat, med kalkon och hela köret. Hennes lillebror, Collin, som bara har bott i Sverige i ett halvår, var också med. Han var inte särskilt bra på att prata svenska, men desto bättre på att förstå. Han ville dock inte att vi skulle prata engelska med honom, för han ville höra så mycket svenska som möjligt. Det var imponerande att se hur han verkligen lyssnade och kämpade för att försöka förstå vad vi sa, men bar vi pratade långsamt så förstod han det mesta.

God mat, härlig stämning och ett par glas vin, det var en bra kväll. Quinsey berättade om hur hon hade försökt ragga på en kille då hon nästan precis kommit till Sverige, och hon hade i all nervositet sagt "Kan du inte kissa mig på munnen?" till honom. Det är svengelska när den är som roligast och absolut pinsammast! Ack ja, det blev många liknande historier under kvällens gång, men då Quinseys ena hund började fisa (det är en underdrift att kalla det för fis.. gasbomb är ett mer passande ord) bestämde vi oss för att det nog var dags att dra sig hemåt.

Jag är galet trött nu, så jag ska gå och lägga mig bums. Imorgon (idag) börjar jag jobba klockan 11, och åter igen så ska jag ansiktsmåla kids. Jag är glad att jag slipper blåsa upp ballonger imorgon, för jag har fortfarande ingen känsel i mitt vänstra pekfinger...

take care / s.pehrson

Sanne hugger in på pumpapajen, som för övrigt var syndigt god!

Jag är inte lösningen på dina problem, men jag kan vara ett steg i rätt riktning

"stort tack till dig, du snälla omtänksamma person
'någonstans mår någon sämre än mig, men inte i detta rum'

du har hjälpt mig något enormt de senaste dagarna
dina ord har fått mig att se mer positivt på framtiden
jag tackar dig."

Läste detta i en älskad väns blogg, och jag vill bara säga till dig att du är inte skyldig mig någonting. Du är en fin, riktigt fin människa. En fin människa som har haft otur. För du vet väl om att dåliga saker händer bara bra människor? Och du är en bra människa, oavsett vad du tycker och tänker om dig själv. Det har jag vetat från dag ett, trots den du då var. Du ska veta att jag tänker på dig, och tveka inte en enda sekund att ringa mig om du behöver prata, om det så är mitt i natten så kommer jag svara. För jag bryr mig om dig.

take care / s.pehrson

Ballonger kommer bli världens undergång

En lång dag på Donken är nu till ända, men det var inte vilken dag som helst. Nej, idag var det familjefest med insamling av pengar till Ronald McDonald Hus i Linköping. Jag skulle börjat 10.30, men igår hörde Emelie av sig och undrade om jag kunde börja 9 i stället ("Danne undrar om du kan börja 9 i stället för att blåsa upp ballonger"), och ja, det kunde jag väl. Så klockan 9 påbörjade jag arbetet med att blås upp ballonger till ballongvalvet som skulle sitta ovanför kassorna. Ungefär 200 ballonger, ett förlamat pekfinger (med begynnande blåsor) och en och en halv timme senare så var de två ballongvalven klara. Det blev ett med tema Harmoniska Havsfärger och ett med Härliga Höstfärger. Och ja, det är jag som kommit på dessa definitioner av olika färgkombinationer, för jag lägger ner värdefull tid på onödiga saker.

Därefter satt jag mellan halv tolv och fyra nere vid barnhörnan där jag bedrev ansiktsmålning på diverse dryga kids. Själva måleriet är väldigt skoj, men ungarna... En del av dem är okej, de som sitter still och inte dreglar, men de flesta är rena stolpskott. Jag hoppas att det är något de växer ifrån, annars kommer världen vara full av imbeciller om sisådär 20 år. Klockan fyra plockade jag undan och fick därefter gå till Statoil och köpa 12 liter mjölk. "Så mjölken är slut till kaffemaskinen igen?". Jag tror vi köper mjölk på Statoil för ofta...

Jag kan knappt skriva på grund av den synnerligen ovälkomna förlamning som drabbat mitt pekfinger. Det är helt sjukt, jag känner absolut ingenting, förutom blåsan som har spruckit. Det svider, och det sved ännu jävligare då jag fick ketchup på det. Fy fan säger jag bara. Nej, nu ska jag försöka göra mig någorlunda respektabel, för ikväll ska jag minsann på Thanksgiving-middag hemma hos min farmor. Jag ska skona farmor från min krigsmålning, men piercingarna kommer hon inte undan. Hon borde ha lärt sig nu efter alla dessa år att de för tillfället är permanenta, men hon vägrar. Ack ja, dessa gamlingar!

take care / s.pehrson

Övre bilden: Härliga Höstfärger
Nedre bilden: Harmoniska Havsfärger

Någonstans mår någon sämre än mig, men inte i detta rum

Jag cyklade till jobb, blev genomblöt och väl där får jag reda på att jag inte är uppskriven och rent tekniskt sett inte ska jobba. Jävla Marcus. Så jag fick själv betämma; antingen så stannade jag kvar och jobbade över peak eller så cyklade jag hem igen för att träffa släkten och fira min älskade lillasyster. Jag cyklade hem igen, med riktigt dåligt samvete. Visst kändes det bra att göra Sanne glad genom att vara hemma, men de hade nog behövt hjälp på jobb...

Så, nu sitter jag på mitt rum, dränkt i parfym för att inte lukta utav ångest och dåligt samvete, och väntar på att släkten ska komma. Förhoppningsvis så kommer Lukas lite senare, han kanske kan få mig på andra tankar än de som snurrar i huvudet för tillfället...

take care / s.pehrson

Vad du än tror att jag är, är jag inte

Jag har huvudvärk och är helt slut, men det är verkligen värt det, för igår skrattade jag så mycket så att jag när jag vaknade upptäckte att jag hade träningsvärk i magmusklerna. Vi somnade klockan fem, och alla utom jag och Anna skulle upp vid kvart i åtta. Jag undrar hur motiverade de var att gå till skolan då, när de bara hade fått tre timmars sömn. Men som jag sa så var det värt det, för vi hade riktigt roligt.

Just nu är jag dock bara förbannad. Jag läste precis ett mail från min fotolärare där hon i princip anklagar hela klassen för att vara lat och oengagerad. Jag blir så fruktansvärt arg. Hur mycket jävla tid har inte jag lagt ner på att sälja kakor (jag kom på andra plats över de som sålt flest burkar i klassen), jag följde med på den där festivalen i Hultsfred, jag har tillsammans med Anna startat upp ett eget litet företag där alla inkomster går direkt till fotoklassen (när vi i själva verket hade kunnat behålla allt själva) och jag har gjort mitt bästa i varenda jävla uppgift vi har fått. Fram tills nu, tills B-kursen började. Då rämnade allt och det blev bara tungt och jobbigt med foto. Jag ser numera fram emot matte mer än vad jag ser fram emot foto, och det säger en hel del... Emma verkar tycka att de som gör mycket, ändå gör för lite. Ingenting är tillräckligt. Hon verkar inte förstå att vi bara är 17 år och att vi har en jävla massa annat att göra, att vi ibland bara vill släppa allt och ta en dag till att bara finnas. Och det bara för att hon inte är sådan. Som jag sa, jag är förbannad.

Det ska bli skönt att komma iväg och jobba en stund sen, jag känner att jag behöver sysselsätta mig. Egentligen borde jag fotografera dokumentärfoto, men jag har ett par idéer som jag ska fundera vidare på. Om det bara blir som jag vill så kommer det bli jävligt bra. Jag berättar mer så fort jag känner mig redo, förmodligen senare ikväll.

take care / s.pehrson

Musikalkväll

Jag skulle bara tala om för er, kära läsare, att jag lever och mår lagom bra. För tillfället så ser jag på Rent tillsammans med Anna, Lulu, Albin och Anton, och vi har redan hunnit med att se Mamma Mia. Imorgon är jag "ledig", eller i själva verket så behöver jag inte gå till skolan. Vi ska fotografera dokumentärfoto, och det får vi göra vart vi vill, när vi vill, bara vi är redo för redovisning nästa fredag. Jag har inte en susning om vad jag ska fotografera, så jag lär inte få det gjort imorgon i alla fall. Dock ska jag jobba ett par timmar på Donken, närmare bestämt 2 och en halv timme. Ni ville veta det...

take care / s.pehrson

Skriv under här, och där, och så här...

Klockan 08.00 skulle jag vara på skolan idag, och jag kom dit kvart i, och då var det inte ens öppet! Jag fick lite svag panik, tills ett gäng spelkillar kom, då trodde jag att jag slapp stå där ensam. Men nej, de vinkade bara lite sött och sedan gick de bara förbi mig. Paniken tilltog, så jag slet upp ett av Mauritz ciggpaket och tog en cigarett för att lugna ner mig. När jag komm tilbaka in på skolgården så var det öppet, och jag travade snällt upp för trapporna och anmälde mig hos Jonas. Jag och Hugo fick sitta i en avlägsen hörna och skriva provet, tillsammans med en dammsugare. Helt okej! Provet däremot, kunde gått både bättre och sämre, men ett G är minimum.

Jag har fotolektion nu, och jag har precis suttit och skrivit avtal, faktura, offert och en del andra papper till samarbetet med Designprofilen. Det är lagom tråkigt, och nu när jag är färdig har jag ingenting att göra. Min mage kurrar, för jag föredrog att sova länge i morse framför att äta frukost, och nu protesterar kroppen. Dock är det lunch om en halvtimme, så jag överlever nog.

take care / s.pehrson

Ordbajs om min dag

På grund av min kära systers födelsedag så var jag tvungen att vakna okristligt tidigt bara för att sjunga för henne. Jag var mindre pepp på det, men jävlar vad vi sjöng! Jag och Sannes klasskamrat Malin bestämde igår att jag skulle ringa henne innan vi gick in till Sanne för att sjunga, för att ghon skulle kunna vara med via högtalare. Det var så kul, verkligen en galet bra idé! Sanne förstod först ingenting, men hon tyckte att det var en rolig överraskning. Så när presentöppnandet var över (böcker är en standardpresent i vår familj, eftersom alla är extrema bokmalar) gjorde jag mig i ordning och lite senare tog jag bussen till skolan. Jag kom i alla fall inte försent, och det kan jag väl tacka Sanne för...

Jag slapp ju matteprovet, så i stället satte jag mig i ett mysigt hörn för att plugga litteraturhistoria, men det gick käpprätt åt skogen tack vare ett gäng ettor som bestämde sig för att de minsann också fick plats i mitt mysiga hörn. Jag blev arg, gick därifrån och åkte till Victoriastadion. Lulus idrottslektion var riktigt rolig, jag tycker verkligen att hon förtjänar ett högt betyg på den, för så kul brukar i alla fall inte jag ha på idrotten, och det betyder en hel del. Tegnérs bjöd på slemmig lax, så det fick bli äcklig soppa i stället. Jag blev inte tillfredsställd av dagens lunch, tyvärr. De två sista lektionerna var förfärliga! Jag höll bokstavligt talat på att somna hela, hela tiden, och om jag inte hade uppbådat all självdisciplin jag hade inom mig så hade jag slagit huvudet i bänken. Det var helt sjukt, jag har aldrig varit så nära på att somna på en lektion. Fruktansvärt.

Efter skolan kom mamma och hämtade mig och vi åkte direkt till Nova. Där skulle det inhandlas present till Sanne, men den ursprungliga planen sprack då vi inte kunde hitta ett par hederliga, svarta Converseskor. Jag fick lite svag panik och vi yrade runt i varenda butik på Nova för att hitta något, och till slut så fick det bli en parfym, Britney Spears' Hidden Fantasy, och den luktade gott... tror jag. Jag och mamma stod ju inne på Kicks i säkert 20 minuter och sniffade på alla parfymer vi kunde hitta, så till slut var mitt luktsinne ur funktion och jag blev alldeles snurrig. Men, jag fick inhandlat en present och därefter kunde jag shoppa lite åt mig själv också. Det blev ett par jeans i modellen "boyfriend", så det ser med andra ord ut som om det är Lukas byxor. Exakt ett par sådana jeans jag har letat efter sedan i somras, så min lycka visste inga gränser då jag hittade dem! Och så blev det tre par skor... Förlåt familjen, jag lovar, från och med nu ska jag ha alla mina tretusen par på mitt eget rum och inte i hallen!

Jaha, och resten av kvällen då? Det blev tacos till Sannes ära, Lukas kom hit (han ligger för tillfället och läser i min säng), vi jagade ut grannens katt från vårt vardagsrum inte mindre än två gånger och jag är för tillfället sjukt irriterad på min idrottslärare. I vanliga fall börjar jag 10.10 imorgon, men nu måste jag börja redan klockan 08.00 för att skriva ett prov som tar en halvtimme att skriva. Då har jag alltså en och en halv timme kvar att slå ihjäl tills min skoldag börjar på riktigt! Skjut mig, jag orkar inte. Nu ska jag plugga fysiologi, det blir ingen litteraturhistoria ikväll... tyvärr, faktiskt.

take care / s.pehrson

Sannes dag, ingen annans!

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det Sannes födelsedag! Min underbara, fantastiska, enastående och jättebraiga lillasyster fyller 16 år idag och det ska firas med presenter och tacos. Jag vill inte avslöja riktigt än vad jag ska ge henne, dels för att den ena presenten är så sjukt bra, och så för att den andra presenten inte ens är inhandlad än. Det ska jag och mamma fixa idag efter skolan.

Hur som helst, grattis i mängder till dig Sanne, och jag ska se till att du får en riktigt härlig födelsedag, lita på det! Och glöm inte; jag älskar dig!

take care / s.pehrson

Jag har så bra vänner!

Det finns en chans att du dör

Nu har Lukas helt plötsligt bestämt sig för att gå och vaccinera sig, och det redan imorgon. Jag är inget big fan av den idén, för att vara helt ärlig. Jag har varit emot vaccinet ända från början, dels för att det inte finns några ordentliga tester på att det verkligen fungerar, och för att jag vägrar helt enkelt tro på något som stressats fram då man i princip bara vill dämpa hysterin angående svininfluensa, en hysteri som till största delen av orsakats utav media. Varför ska vi över huvud taget vaccineras mot mediahysteri? Jag har till och med haft den här förbannade svininfluensan, och dog jag kanske? Nej det verkar ju inte så, eller hur? Jag skrek lite på Lukas då han talade om det. Om han dör så tänker jag minsann säga "Vad var det jag sa?", och därefter kommer jag förmodligen bli ganska deprimerad. Vad i helvete ska han vaccinera sig för? Jag förstår inte...

take care / s.pehrson

Randompriset 2

Vinnare 24/11: Peder Winding
Nominering: Under vårt lövkrig på lunchen så fick Peder ett brutalt infall och började jaga en utav treorna runt i Lundagård i ett försök att kasta en näve löv på honom. André, som var Peders offer, såg ut som en stackars tomte som sprang för sitt liv, medan Peder såg ut att njuta av jakten. Det var minst sagt omotiverat!

take care / s.pehrson

Jag blir så smått en människa igen

Idag kom jag inte bara i tid till första lektionen, jag var till och med där 20 minuter innan den började! Men det var förfärligt jobbigt att ta sig ur sängen måste jag säga, det kändes inte helt okej och inombords så dog jag lite (men det kanske ni redan hade räknat ut?). Efter matten, som var vår första lektion, tog jag mod till mig och inledde ett riktigt serious talk med min lärare. Det slutade med att jag slipper göra provet imorgon, och att jag ska försöka räkna ikapp det gamla kapitlet hemma samtidigt som jag hänger med på det som vi gör i skolan, och så får jag göra provet när jag känner mig redo. Fair enough, om ni frågar mig. Det känns i alla fall hur skönt som helst att ha en sak mindre att tänka på för tillfället, för även om det ska göras så finns det ingen deadline.

Resten av skoldagen var ganska händelselös. Vi hade lövkrig på lunchen, med blöta, sliskiga löv. Det var ganska äckligt egentligen, men definitivt underhållande. Jag är dock lite besviken på Peder som bangade då vi tyckte att han skulle slänga en näve löv på vår före detta datakunskapslärare Dag. Det hade kunnat bli en succé, en legend rent ut sagt, men nej, Peder fegade ur. Vi fick sluta en halvtimme tidigare från engelskan, som var vår sista lektion, så jag var hemma redan kvart över två. Mycket härligt, om ni frågar mig.

Nu ska jag skriva en A4-sida om att wallraffa (ni vet väl vad det är? Om inte; google is your friend!) och därefter ska jag läsa lite litteraturhistoria, bita lite i boken i ren frustration över att det är så förbannat tråkigt och därefter ska jag dö framför The Sims 2. Mitt liv är komplett.

take care / s.pehrson

Studieteknik sa du...

Det där med att plugga är inte min grej, och här ser ni hur det gick för mig igår då jag skulle läsa litteraturhistoria. Jag ser måttligt road ut, eller hur?

take care / s.pehrson

PS. Jag kan ju tillägga att jag faktiskt läste alla 25 sidorna efter många om och men, så jag kan om jag vill!

Ödet har stenkoll på de med stenad koll!

När internet helt plötsligt påstår att Facebook inte längre är tillgängligt, då måste det vara något slags hot mot mig som fortfarande inte har börjat plugga. Det känns fel att internet talar om för mig att jag har dålig disciplin på mig själv. Jag menar, jag har stenkoll på vad jag gör och borde göra, men... klockan har jag kanske inte lika bra koll på. Klockan är tjugo i ett redan! Jag skyller på bion.

Imorgon ska jag ha ett seriöst snack med min mattelärare. Jag har överlevt svininfluensan och kräver särbehandling! Skämtåsido, jag behöver prata med honom, på riktigt. Läget är inte helt okej just nu.

take care / s.pehrson

Luftslottet som sprängdes

Tredje och sista delen i Stieg Larssons Millennium-trilogi har premiär på fredag, men som den bionörd jag är så såg jag den idag på en exklusiv förhandsvisning som SF så fint kallar det. Och som den boknörd jag är så håller jag fast vid att boken är alltid bättre än filmen, så även i detta fall. Filmen var suverän, trots att de två tidigare filmerna innehåller mer action och känns lite mer häftiga, så är den sista filmen ingen besvikelse. Tvärtom så blev jag imponerad över hur psykologiskt actionladdad den var, det hade de lyckats bra med! Men som sagt, boken är en ren omöjlighet att översätta till rörlig bild i perfektion, men jag är nöjd.

Nu ska jag ta mig i kragen och läsa 25 sidor litteraturhistoria, närmare bestämt litteraturhistoria rörande medeltiden. Jag kan väl erkänna att jag kunde varit mer peppad, men ett prov är ett prov och då det är 80 sidor att ta sig igenom (så mycket har jag aldrig haft att läsa inför ett prov, så det känns tungt) känns det bra att börja i tid och läsa lite varje dag. Studieteknik har egentligen aldrig varit min grej, inte plugga över huvud taget, men jag gör ett försök den här gången och så får vi se vad resultatet bli. Jag är dock imponerad över mig själv hittils, för igår satt jag minsann med den förbannade boken till klockan tre på natten, och som tack så missade jag första halvan utav mattelektionen. Dåliga saker händer bra människor, så är det bara.

take care / s.pehrson

LUGGEN!

Herregud, jag har helt glömt bort att tala om att jag har klippt lugg! Inte för att världen går under om ni inte får veta det, men jag känner ändå att jag borde informera er som inte redan har sett det. Det var en impuls jag fick under svininfluensans senare dagar, men jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag gillar det eller inte. Snyggt eller rent katastrof?

take care / s.pehrson

Randompriset

Idag kom jag och Lulu på den lysande idén att varje dag utse dagens mest omotiverade handling eller replik, och vi kallar det för Randompriset. Det är enligt mig en absolut underbar idé med tanke på att på LBS händer det/sägs en hel del random saker, och vi tycker att det borde uppmärksammas, för det är just de här oväntade sakerna som får alla att skratta och trivas så pass bra på skolan. Idag var alltså den första dagen, och vid dagens slut hade jag och Lulu en lite överläggning om vem som skulle vinna, och här får ni vinnaren och en liten förklaring till vinsten.

Vinnare 23/11: Ludvig Eriksson
Nominering: Det krävs en hel del för att lyckas trilla av en stillastående pall och i fallet dessutom dra med sig pallen, men Ludvig lyckades och därför får han det allra, allra första Randompriset.

take care / s.pehrson

Varning för dansande psykfall

Jag har alltid hyllat snooze som en utav de viktigaste och bästa uppfinningarna någonsin, men idag insåg jag att det är en ganska farlig sådan. Jag snoozade lite väl länge, och med tanke på att snoozen på egen hand stänger av sig själv efter en timme så blev det ännu värre. Klockan kvart över åtta skriker mamma på mig, men jag somnar om direkt. Kvart i nio lyckas jag ta mig ur sängen, fem minuter innan mattelektionen börjar. Bra jobbat Sara! Jag fick i alla fall skjuts av mamma, vilket minskade min försening med i alla fall ett par minuter. Det blev alltså en halv mattelektion för mig idag, och det blev inte mycket gjort på den eftersom jag i all stress hade lyckats glömma matteboken hemma. Min dag började snurrigt, minst sagt.

Resten av dagen har varit utflippad till max. På engelskan började jag helt omotiverat prata om pingvinbajs med Anna och Lulu, som inte förstod någonting. Att jag dessutom satt och gjorde min berömda happy dance fick mig ju inte att framstå som mer intelligent direkt. Hur som helst, Tégners hade bestämt sig för att servera äcklig lunch idag, så jag, Mauritz, Kasper och Nicolas åt pizza i stället. Jag är fortfarande mätt, jag rullar i princip fram. Aldrig mer pizza till lunch! Efter lunch var det mediakommunikation, och sedan svenska. David hade tagit vaccinet i lördags, så idag mådde han riktigt dåligt, så lektionen var ganska slapp. Mitt i lektionen gick vi ut allihopa och satte oss ute i uppehållsrummet och drog dåliga skämt, vilket definitivt är roligare än litteraturhistoria. En bra dag i skolan med andra ord, trots att jag ahr varit helt psykad hela dagen och skrattat konstant. Att jag sedan hade fått brev från Pliktverket där det stod att jag enligt deras bedömning inte kan tjänstgöra i Försvarsmakten gjorde det hela bara bättre. Jag skulle dock gärna vilja veta vad de baserar det beslutet på...

Ikväll är det bio som gäller tillsammans med min kära mamma. Förhandsvisning av Luftslottet som sprängdes, inte helt fel om ni frågar mig. Och i helgen blir det New Moon igen med Sofie, och det mina vänner, det kan jag absolut inte klaga på!

take care / s.pehrson

"Kan du stanna resten av ditt liv?"

Jag är medarbetaren som ständigt får jobba över, och då det är Markus som kör skift så är det i princip en regel att jag inte får gå hem när jag ska. Idag var åter igen en sådan dag. Markus körde skift, klockan blev tre och jag ville gå hem, han bad mig stanna en kvart extra så att Malin kunde gå på sin rast, jag stannade, blev överkörd i tvåan och kom inte från jobb förrän tjugo i fyra. Att han dessutom lät mig stå i kassan idag igen kommer jag aldrig att förlåta honom för, men tydligen så var jag så himla duktig där igår så jag fick slita där idag igen. Jag är trött på kassan, på riktigt. Ge mig ett headset och placera mig i ettan!

Jag ska tydligen jobba hela nästa helg. Fredag, lördag och söndag. Det där med att jag inte skulle få några pengar till jul stämmer inte särskilt bra längre. Dock är fredagspasset knappt värt att prata om; 17-19.30. Två och en halv timme, det är nästan skrattretande. Jag var tvungen att skriva upp det på mobilen för att försäkra Markus om att jag kommer ihåg det. Jag har dock aldrig glömt bort ett arbetspass, så han borde inte oroa sig.

Ikväll/inatt ska jag plugga matte och svenska. Jag dör lite inombords när jag tänker på det. Jag vill inte. Jag vill spela The Sims 2 och kränga godiset som blev över från bion i torsdags! En annan dag Sara, en annan dag...

take care / s.pehrson

En dag är en dag

12-20.30, det finns definitivt bekvämare pass, men jag överlevde. Jag har inget spektakulärt att berätta, det var en helt vanlig dag på Donken helt enkelt. Dock får jag inte vara ledig imorgon... Visserligen så slipper jag 12-21, men jag måste ändå jobba 12-15. Tre timmar, det känns okej. Men jag tänker vara uppe hela natten ändå, för tre timmar är inte särskilt ansträngande.

Nu ska jag nörda mig med mina vänner!

take care / s.pehrson

LAN

För tillfället sitter jag på mitt rum, som för övrigt är varmt som fan på grund av att fem datorer är igång samtidigt och för att vi är fyra pers som sitter här och nördar oss. Mauritz, Per och Lukas spelar diverse spel och jag spelar som vanligt The Sims 2, för jag är coolast i världen. Dock ska jag försöka sova i alla fall ett par timmar eftersom jag ska jobba imorgon, och det är ett riktigt pain in the ass-pass. 12.00-20.30 är inte att leka med. Däremot har jag lyckats bli av med mitt pass på söndag, tack vare Omid. Jag insåg att jag verkligen behöver den dagen för att kunna ägna mig åt skolarbete, så jag bytte bort den. Det kändes vettigt.

take care / s.pehrson

Ny header, whatever...

Jag råkade uppleva en minuts uttråkning och det resulterade i den här extremt fula headern. Jag kommer att göra en ny inom kort, men jag kände att den gamla hade blivit... för gammal helt enkelt, så den här får duga så länge. Men Pikachu är ju trots allt med, så den är ju inte alltför hemsk.

take care / s.pehrson

Fotoutställning på LBS - du SKA komma!

Jag tycker att ni alla som läser min blogg borde dyka upp på vår fotoställning antingen den 5;e eller 6;e december (lördag eller söndag, eller varför inte båda dagarna?). Det kostar 20 kronor i inträde, vilket i princip är lika med ingenting för er rika människor, och man kommer kunna köpa fika, bli fotograferad i studio, köpa bilder (ni borde köpa minst en utav mina bilder i alla fall, för jag är så sjukt grym...) eller så kan ni ju bara njuta av alla vackra bilder som vi ställer ut. Alla pengar går direkt till vår fotoresa, och jag vet att innerst inne så vill ni hjälpa oss mot USA!

BE THERE!

take care / s.pehrson

Jag förbannar mig själv

Jag är i skolan nu, kom nyss hit. Jag lyckades försova mig, givetvis. Jag drömde, och med tanke på vad jag gjorde igår så borde ni kunna gissa om vad, och i drömmen så snoozade jag konstant på min mobil av någon anledning, så jag förväxlade förmodligen dröm med verklighet. Tack och lov att mamma har lite koll i alla fall.

Jag är helt tom, jag har ingen aning om hur jag ska hantera alla människor omkring mig just nu. Jag är yr, vimmelkantig. Jag orkar inte riktigt.

take care / s.pehrson

Twilightkväll

Det här är inte... normalt. Man ska inte känna såhär efter att ha varit på bio, man ska inte känna att livet är ganska värdelöst egentligen eller att hela ens existens är ganska onödig. Just nu så hatar jag Twilight, samtidigt som jag älskar allt som har med det att göra. Men de där filmerna förstör mig rent mentalt, på fullt allvar. Kärlek finns inte om den inte är som i Twilight, det är så jag resonerar för tillfället, och jag lider något enormt utav detta. I bilen hem kunde jag inte låta bli att hoppas på att Jenny skulle köra av vägen och att jag faktiskt skulle dö. Det låter sjukt, men jag ljuger inte. Och allt, allt på grund utav en förbannad, jävla film! Jag vågar inte ens tänka på vad som kommer hända när jag träffar Lukas imorgon, jag gör verkligen inte det...

För att prata lite mer om filmerna så kan jag ju tala om att de först visade Twilight, och sedan klockan 00.00 så drog de igång New Moon, och det var jubel och applåder båda filmerna igenom. De filmerna innehåller några av världens absolut vackraste människor, utan tvekan. Bella är hur snygg som helst, Alice är vrålsnygg, Jasper är det sötaste som någonsin gått på två ben och Edward... ja vad ska jag säga egentligen? Han är en vandrande orgasm, så är det bara. Jag var tvungen att konstant ha en godisbit i munnen för att inte dregla över hur förbannat snygg han är, och jag tror på seriöst allvar att jag har råkat ut för en sådan där fånig kändisförälskelse. Jag hatar mig själv just nu, jag hoppas att ni verkligen förstår det kära läsare. Imorgon kommer jag inte att finnas, jag kommer gå runt som en levande död och bara... jag vet inte. Jag kommer inte vara mycket till människa.

Nu ska jag försöka sova, men innan dess ska jag tortera mig själv genom att se Twilight... igen.

take care / s.pehrson

Musiken som förstörde min sovmorgon

Jag avskyr när en sovmorgon går åt helvete, och givetvis var det precis vad som hände mig i morse, och jag tackar min käre far för det. Att börja spela musik som om det inte fanns någon morgondag redan klockan åtta på morgonen är en synd, en dödssynd, och tack vare hans förbannade musik så vaknade jag en och en halv timme tidigare än planerat, och jag kunde inte somna om. Min dag började med andra ord skitdåligt, så när jag kommer hem så kommer jag förmodligen mörda pappa med blicken eller skrika mig hes över hur jävla respektlöst han agerat under morgonen. Jag är arg, jag hoppas ni förstår det.

Nu sitter jag i skolan och dricker hemmagjord limesaft som Lulu och Danne precis tillagat. Inte helt fel! Jag har för övrigt varit med på spelklassens svenskalektion, mest för att jag har missat ett antal lektioner och så är det prov om två veckor. Det kändes givande.

Ikväll, gott folk, är det Twilightkväll på Royal i Malmö, och jag ska dit med ett härligt gäng från Donken. Det kommer bli hur grymt som helst, det är jag säker på. Dock kommer jag nog vara ganska trött imorgon, men det är värt det.

take care / s.pehrson

Fångad av en stormvind

Idag blev det en halv skoldag för mig, då jag tappert tog mig ner till skolan efter lunch för att delta på religionslektionen samt svenskan. Religionen var helt klart värd att vara med på då vi diskuterade hinduism. Dock hade jag kunnat slå ihjäl Hugo på grund av en sak han sa, och Hugo, om du läser detta så hoppas jag att du förstår hur oerhört trångsynt du kan vara ibland! Hur som helst, på svenskan fick jag se mina underbara klasskamraters dikttolkningar, som framfördes i filmformat. Jag är stolt över klassen, den är så otroligt duktig, för filmerna var grymma! Jag går i världens bästa klass, utan tvekan.

Efter skolan drog jag mig ner mot stan, för jag skulle hämta biobiljetter till mig och mamma. Jag stannade på botulfs och köpte en kebabrulle, och snubben jag handlade av var nog dagens mest random inslag. Jag bad att få en stor kebabrulle, och han frågade varför. Jag svarade att jag var hungrig, han frågade varför. Exakt allt jag sa följdes av ett varför, och efter många långsamma, förvirrade och pinsamma minuter så fick jag äntligen min förbannade kebabrulle och jag sprang, bokstavligt talat, därifrån. Jag stod utanför bion i en timme, en kall, blåsig och olidlig timme. De enda ljuspunkterna under den timmen var kebabrullen och Kajsa, en gammal kollega från Donken som jag inte har träffat på närmare ett år då hon slutade och drog till Indien. Det var kul att träffa henne, jag trodde inte hon skulle känna igen mig, meen det gjorde hon uppenbarligen. Hur som helst, jag fick biljetter till filmen, och det var värt det, för det är ju faktiskt inte vilken film som helst. Jag menar, att få gå gratis på Luftslottet som sprängdes är inte helt fel, eller hur?

På väg tillbaka till skolan tvingades jag springa, och det var absolut inte med flit, men oturligt nog hade jag medvind... i storm. Inte okej när man precis har varit svinigt sjuk och konditionen är nere på noll, men hade jag inte sprungit jämsides med vinden så hade den slagit mig till marken. Bittert men ack så sant. Väl tillbaka på skolan var det fotografering med Lulu och Jack som gällde, och det gick galet bra och det var galet roligt att vara tillbaka i fotostudion igen. Att sedan Lulu tog i alla fall en timme på sig att välja vilka bilder hon ville köpa är ju en helt annan sak...

Nu har jag och Anna parkerat oss i min säng, där vi nu sysslar med allmän bildredigering samt försöker få igång Studio Headshot's blogg. Så fort den är någorlunda igång så länkar jag!

take care / s.pehrson

Hata är ett starkt ord, men..

Jag ville bara meddela att jag är hemma från skolan. Jag suckar högt inombords över det, för jag vill inte vara hemma, men jag kan inte vara i skolan när jag mår såhär kasst. Bultande huvudvärk, en hals som känns som ett enda blödande sår och en näsa som vill att jag ska kvävas i sömnen är inte helt okej. Om jag går till skolan imorgon vet jag inte, jag tar det som det kommer. Även om jag skulle stanna hemma så kommer jag gå dit till sista lektionen. Då är det svenska och mina underbara klasskamrater ska visa upp sina dikttolkningar som de gjort då jag varit sjuk. Därefter ska jag ner till bion och hämta biljetter, och sedan är det fotografering med Lulu och Jack. Jag har fullt upp, egentligen, men jag skrev i alla fall nyss klart bokanalysen, så nu är den helt färdig. Äntligen.

Jag ska redigera lite bilder idag, så mycket jag orkar. Försöka läsa färdigt När jag hör din röst tills på torsdag också, vill gärna ha läst boken innan jag ser filmen. Och så kanske jag räknar lite matte, men det är väl det mest icketrovärdiga just nu..

take care / s.pehrson

The return of the swine flu

Idag återvände jag till skolan, och det kändes bra, i alla fall mentalt. Under dagen hade jag konstant huvudvärk, ont i halsen och en näsa som inte var duglig att andas genom. Det var hemskt, men jag genomled dagen, vilket jag är glad över. Just nu känns det lika jävligt som det har gjort hela dagen, så om det blir skola eller ej för min del imorgon återstår att se.

Jag har så mycket att ta igen också, det är sinnessjukt! Jag känner hur varenda uppgift tynger ner mig och hänger över mitt samvete som ett tjock regnmoln. Jag måste ta tag i det snarast, så fort jag får minsta lilla stund över då jag mår okej så måste jag ta tag i det. Jag orkar inte ens tänka på det...

take care / s.pehrson

Grisen är tillbaka

Jag är tillbaka på jobb, inte till 100%, men snart. Det var roligt att jobba idag, jag njöt av det faktiskt, trots att alla stup i kvarten drog svininfluensa-skämt. Verkligen alla visste om det, det var galet! Det första jag fick höra när jag kom var "Men du ser ju inte ut som en gris!", och så fortsatte det i princip hela dagen. "Akta er för Sara, hon har svininfluensan!". Jag tyckte det var skönt att kunna skratta åt det helvete som jag har befunnit mig större delen av veckan, det kändes väldigt bra.

Nu är jag dock helt slut, orkar knappt hålla upp överkroppen, så snart kommer jag landa med en duns på tangenbordet och därifrån kommer jag inte kunna komma långt. Jag borde... spela The Sims 2.

take care / s.pehrson

Stockholm under 22 timmar

Jag är nu hemma från Stockholm, och jag tänker göra en snabb sammanfattning av de 22 timmar som jag befann mig i vår vackra huvudstad.

- Väl i Stockholm hittar vi efter ett par om och men till vandrarhemmet där vi ska bo. Allt flyter på smidigt och vi klarar av tunnelbanan till Globen som om vi vore infödda 08:or.
- Konserten var makalöst bra. Under de två förbanden stod vi långt fram i mitten, men då jag började kallsvettas, skaka, må illa och riskera att svimma mitt i publikhavet gick vi längre bak där det inte var lika tätt packat med folk. Jag kunde knappt applådera, då blev jag helt matt i kroppen och var tvungen att sätta mig ner. Placebo var trots det underbara, och då de spelade Every you every me grät jag, på riktigt. Det var så vackert!
- När vi kom tillbaka till vandrarhemmet så sov alla japaner som vi delade rum med, så vi var tvungna att bädda i totalt mörker och under en kompakt tystnad.
- Onlinepizza.se räddade vår natt
- Vi vaknade av att alla japaner sprang fram och tillbaka och en utav dem lät sin sänglampa vara tänd, så vi kunde inte sova ordentligt.
- Vi checkade ut vid halv tio, därefter begav vi oss ut på stan.
- Det blev ett par timmar på stan. Vi vandrade runt hela stan, typ, och hamnade till slut på Sergels Torg och Gallerian. Jag fick en polotröja, en t-shirt och ett par benvärmare inhandlat, allt från H&M. På tal om H&M så finns det i princip varenda gathörn i Stockholm, och dessutom flera butiker på samma gata. Galet.
- På tåget hem blev jag och Lukas mordiska och planerade i tysthet hur vi skulle mörda barnen som satt bredvid oss och skrek. De tvingade även sig på Lukas när han spelade DS, så Lukas blev arg. De gav mig huvudvärk och så satt de och sjöng om sin mormors rumpa. Vart är världen på väg?

Det har varit en suverän helg och imorgon ska jag jobba. Förhoppningsvis orkar jag alla de 6 timmar som det är meningen att jag ska jobba. Förhoppningsvis så överlever jag med hjälp av en stark huvudvärkstablett och min hostmedicin som i princip bara innehåller morfin.

take care / s.pehrson

Screw you, swineflue!

Idag är den första dagen sedan jag blev grissmittad då jag kan säga att jag mår okej. Huvudvärken är borta, febern är borta men jag är fruktansvärt mör både fysiskt och psykiskt. Jag kommer imorgon trotsa min brist på ork och åka till Stockholm för att se den efterlängtade konserten med Placebo, för oj vad jag inte hade kunnat leva med att ha missat det! Dock är det åter igen ändrade planer. Pågrund av denna förbannade sjukdom så kan inte pappa följa med, så älskade Lukas följer med i stället, vilket känns bra. Dels så slipper jag åka själv och dels så känns det inte som om en massa, massa pengar bara går åt helvete, så vi slår två flugor i en smäll där.

Nu ska jag gå och lägga mig, eller nej, packa, spela The Sims och sedan gå och lägga mig. Jag kommer ändå inte kunna sova...

take care / s.pehrson

Ingen ork

Svininfluensan driver mig till vansinne. Jag orkar inte riktigt formulera mig, så det får räcka här.

take care / s.pehrson

Febrig lägesrapport

Andra dagen på min svininfluensaperiod. Egentligen har jag nog inte svininfluensan, men det är intressant hur folk reagerar då man skriver "HEJA SVININFLUENSAN" på Facebook. Jag mår extremt dåligt, verkligen. Igår kväll hade jag 39,7 i feber. Jag har visserligen inte tagit reda på vad jag har nu, men om jag bara ska gå på hur jag känner mig så är det minst lika mycket. Fy fan, varje andetag är som att ta sig igenom ett helvete och för tillfället hade jag nog mått väldigt mycket bättre om jag var död eller medvetslös eller i koma. Vilken drama queen jag lev nu... Det är nog all medicin som mamma har tryckt i mig som jävlas. På tal om mamma så fick jag sova hos henne i natt, för de ville hålla koll på mig. Det innebar att pappa satt uppe hela natten och såg på TV, bara för att jag skulle kunna sova i hans säng. Så snäll är inte din pappa, eller hur?

take care / s.pehrson

Grissjukan?

Jag förstår inte varför det alltid är jag som ska bli sjuk och behöva vara hemma från skolan och därtill få en massa ångest på grund av allt jag missar. Dock inser jag att idag hade det varit en ren omöjlighet för mig att klara av en skoldag, för jag mår verkligen inte bra. Hela kroppen är öm och att andas är rena utmaningen. Huvudet bultar konstant av en obeskrivlig smärta som gör att ljud och ljus känns extremt påfrestande. Att jag dessutom upptäckte en fästing i ryggslutet i morse (vid halv tre, då lyckades mamma väcka mig ur min feberkoma), gör inte saken bättre.

Mamma har satt mig på en specialdiet som består av två Alvedon var fjärde timme. Inget annat. Jag känner inget hunger över huvud taget, bara tanken på mat får mig att vilja gömma mig under filten och dö lite. Vem vet, jag kanske har svininfluensan? Det tycker jag dock vore väldigt onödigt med tanke på att jag ska till Stockholm på fredag. Eller ja, svininfluensan över huvud taget är väl ganska onödigt...

Jag fryser så jag skakar! Nej, nu ska jag borra ner mig i soffan och sova lite. Jag känner på mig att jag kommer vakna x antal gånger och vara alldeles kallsvettig... Story of my night.

take care / s.pehrson

Bokanalysen kan skriva sig själv

Jag har nu kämpat större delen av dagen med att försöka läsa ut min bok, trots migrän samt en kännbar attack i form av en tjock förkylning. Jag misslyckades med att läsa ut boken, jag somnade titt som tätt och fick boken rakt i ansiktet och då jag väl läste dansade orden framför mina ögon och inte ett ord fastnade. Dock har jag lyckats skriva nästan två sidor på bokanalysen, något som jag kände att jag kunde göra trots att 50 sidor utav boken återstår. Med andra ord är det bara drygt en sida kvar som kräver lite ordbajsande, och det tänker jag göra imorgon efter skolan. Yes, jag tänker stanna på skolan och jobba övertid, för just nu känner jag att jag behöver ett par timmars ordentlig sömn, annars kommer jag haverera imorgon.

take care / s.pehrson

Vad är jag annat än ett stort, jävla misslyckande?

Jag som var så pepp på att jobba, jag som inte har jobbat på två veckor och riktigt har saknat att flippa burgare och vara onödigt trevlig mot gäster, jag som älskar att jobba blev idag tvungen att gå hem efter 3 och en halv timme. Migrän och tonvis med ångest är något som man verkligen inte vill råka ut för då man ska jobba, och det var därför jag blev hemskickad. Jag ville inte ens hem, för hemma väntade tonvis med skolarbete, och att jobba är tusen gånger roligare än att skriva en bokanalys på 3 sidor, men jag var så illa tvungen, och nu när jag tänker efter så hade jag inte orkar mycket längre. Jag var slut som människa.

Så, i stället för att jobba till åtta ikväll så ska jag nu ta tag i allt detta förbannade skolarbete som tynger mitt bräckliga samvete. För skolarbetet bryr sig minsann inte om att jag har migrän och egentligen bara skulle behöva sova och kräkas lite, ack nej, skolarbetet skiter fullständigt i det! Och just det, innan jag slutar så kan jag ju tala om att det blir ingen begravning för min och pappas del på torsdag. Det går inte ihop rent ekonomiskt, så vi åker upp till Stockholm på fredag morgon i stället för på natten mellan onsdag och torsdag. Så nu vet ni det.

take care / s.pehrson

Dagen - Bakis

Rubriken säger allt. Jag borde dra mig mot Donken för att få i mig lite tjockismat, för det är ju trots allt den bästa medicinen mot bakfylla jag kan komma på i nuläget.

take care / s.pehrson

Gårdagen - Halloweenfest

Trots att det inte var så mycket Halloween inblandat, förutom Ludvigs zombielook, så var kvällen otroligt lyckad! Det var väldigt länge sedan jag hade så roligt, och jag tackar alla som kom för att de gjorde min kväll. Dock var det lite dåligt med fotograferandet under kvällen, så de enda bilder som finns är några lagom dåliga fyllebilder på min mobil. Om de någonsin får nå ut till allmänheten återstår att se.

Men som sagt; tack som fan för igår, det är definitivt dagens rejäla bakfylla!

take care / s.pehrson

Gårdagen - Malmö

Jag var lite dålig på att uppdatera denna stackars blogg igår för jag var minst sagt upptagen. Dagen började med att jag fick springa upp ur sängen i ren panik, då min mobil återigen hade vägrat att ge ifrån sig ett alarm. Jag slängde ihop mig själv på ett par minuter, och därefter åkte jag och mamma för att hämta Danne på Max. Därefter begav vi oss mot Malmö, där dagens fotolektion skulle äga rum. Vår första uppgift var att plåta Malmö FF:s A-lag under deras träning, och trots att det var så kallt så jag fick andnöd så var det ganska underhållande. Klockan elva var vi färdiga där, och då var alla utsvultna, så vi tog en buss in mot stan och letade upp en mysig liten pizzeria där vi krängde vars en pizza.

Nästa uppgift var en plåtning på två minuter med en nöjesprofil från tidningen City. Jag kan tyvärr inte komma ihåg vad hon hette, men plåtningen gick bra, trots att man bara hade två minuter på sig. Sedan var det dags för sista uppgiften, som var 6 bilder från valfri pizzeria. Jag och Anna vandrade runt en stund och hittade slutligen en jättefin pizzeria (det såg mer ut som en lyxig restaurang än en pizzeria) och vi frågade om det var okej om vi tog ett par bilder, vilket det var. Så vi knäppte lite bilder och tackade sedan för oss. Vi mötte uppe Danne och Mauritz på Centralen och där blev vi hämtade av min kära mor. Jag hade för övrigt en nära döden upplevelse i bilen på väg mot Staffanstorp. Kanel är inte att leka med, det säger jag bara...

take care / s.pehrson

Virusprogram för fejkat virusprogram

Jag har precis upplevt den allra mest ångestfyllda timme i hela mitt liv, och jag trodde ett tag att jag skulle bli tvungen att hänga mig själv från taklampan för att allt skulle bli bra igen. Orsaken? Ett virus på min dator. Ett virus som påstod sig vara ett virusprogram, och jag fick ideligen upp varningar om att jag hade typ 500 trojaner som hotade att krascha min dator och så vidare. Jag försökte installera ett virusprogram, men då jag var tvungen att starta om datorn gick allt åt helvete. Då datorn startades om var hela mitt skrivbord borta, jag kunde inte få upp aktivitetshanteraren då viruset påstod att det var ett virus och automatiskt stängde av den, jag kunde inte göra en systemåterställning, för det var tydligen också virus enligt det här jävla viruset. Jag kunde inte göra ett skit. Jag ringde Lukas, och desperat och pmsig som jag var så kunde jag inte låta bli att gråta lite, dels för att jag var så sjukt förbannad, men också för att söka lite sympati. Han hade ingen aning om vad jag skulle göra, så jag skrek på datorn och Lukas om vartannat och la på i stackars Lukas öra. Efter flera lönlösa försök så startade jag om datorn igen, och så fort jag kom in så fumlade jag upp Aktivitetshanteraren och lyckades få bort virusprocessen, och därefter kunde jag installera ett virusprogram ordentligt. Förhoppningsvis är detta helvete över nu, så att jag kan leva som vanligt igen. Jag har trots allt en liten bit av mitt liv på den här jävla laptopen!

take care / s.pehrson

15000 för 16 timmars jobb?

Nu har jag varit på ett fejkat skivbolagsmöte, där min lärare Emma representerade skivbolagsbossen. Vi har, för att göra en lång historia kort, övat på att skriva offerter, fakturor, avtal m.m. Väldigt intressant och lärorikt, men ack så mycket papper! Jag har nog aldrig skrivit mitt eget namn så många gånger under en och samma dag, helt galet.

För övrigt så är jag trött och har träningsvärk i benen efter gårdagens idrotspass. Att jag är trött beror på att jag satt uppe halva natten tillsammans med Lulu, Anna och Mauritz. Vi googlade konstiga djur, typ lämmlar och sjökor, samt lyssnade på hur en pingvin faktiskt låter. Det var spännande, helt klart.

Imorgon ska vi till Malmö och plåta pressfoto, och jag vet inteo m jag är så pepp på det egentligen, för vi måste betala resa samt lunch helt själva, vilket jag inte har råd med för tillfället. Men, det kanske bli kul, vem vet? Och så är det ju Halloweenfest hos mig på kvällen, och det är jag desto mer pepp på!

take care / s.pehrson

Stöd mig i min kamp mot för lite tid

Idag återvände jag till skolan efter två dagars ugglande hemma, och det kändes väldigt bra. Dock blev jag mindre nöjd då min mattelärare föreslog att jag skulle gå i någon slags stödgrupp för elever som har lite svårigheter med matten. Jag blev nästan arg, för att jag ligger 20 sidor back jämfört med de andra handlar inte, jag upprepar; inte, om att jag är dum i huvudet och inte fattar någonting! Nej, det handlar helt enkelt om att jag har varit sjuk en del och på så vis hamnat lite efter. Jag behöver med andra ord lite tid, inte någon jävla stödgrupp! Men visst, tack för erbjudandet...

Resten av dagen har varit bra. Svenskan var helt urflippad, vilket kanske inte är helt ovanligt för oss i MPL08a, men idag var det ganska brutalt. Jag tog väldigt illa vid mig då vår lärare David kallade marsvin för världens mest meninglösa djur. "En köttklump med fyra små ben som går jättelångsamt". Det sårade mina känslor, så jag var tvungen att påpeka att de är otroligt söta och urbra gräsklippare, vilket är väldigt sant.

Efter skolan så begav jag mig ner till spelarnas klassrum för att låta de fyra som blev fotograferade för två veckor sedan välja ut vilka bilder de ville ha. Det var varmt, svettigt och allmänt lökigt nere i det klassrummet, jag dog lite inombords när jag var tvungen att befinna mig därinne i en hel timme. Dock blev jag gladare då klockan blev fem och jag och Anna fick återvända in i fotostudion. Vi hade en plåtning med Elin från McDonald's (hon jobbar knappt längre i och för sig, för hon pluggar nu) samt hennes pojkvän Jesper. Det var lite pinsamt att träffa Jesper igen, för sist jag träffade honom (vilket även var första gången) så var jag jättefull och kräktes i deras rabatt... Mindre bra! Hur som helst så gick plåtningen bra, det blev en hel del söta bilder, ett par av dem lägger jag säkert upp här lite senare.

Nu är jag hemma tillsammans med Mauritz och Anna, och nu tvingar Mauritz oss att följa med honom till torget, och jag antar att vi inte har något annat val än att lyda...

take care / s.pehrson

Dvärg med garderobspinne

Jag kan meddela er som har varit oroliga för min hälsa att jag nu mår en smula bättre. Lite huvudvärk finns kvar, men i övrigt så mår jag ganska okej.

På fredag är det för övrigt Halloweenfest här hemma hos mig, så idag storstädade jag och Lukas mitt rum. Eller ja, Lukas städade och jag möblerade om bland mina affischer. För mig är snygga väggar minst lika viktiga som ett städat rum, så för min del var det inte så stor skillnad på vårt arbete. Jag höll dessutom på att ta livet av mig själv då jag skulle sätta upp affischer i trappan... Förbannelse över min längd säger jag bara! Hur som helst, vi passade även på att ordna min garderob, så nu kan jag äntligen hänga in kläder i den! Ni anar inte vilket frihetskänsla jag får utav den där pinnen som håller upp min galgar... Det är helt sjukt.

Nu ska jag och Lukas se Wallace & Gromit, sedan läsa (jag har läst lika mycket på två dagar som Lukas har läst på en månad, vad säger ni om det?) och sedan sova. Imorgon är det skola, samt en fotografering med Elin från jobb och hennes pojkvän.

take care / s.pehrson

Zombie

Jag är hemma från skolan ännu en dag , vilket kanske är lika bra med tanke på att jag går runt som i koma. Jag är för tillfället extremt trögtänkt, allmänt långsam och har så fruktansvärt ont i huvudet. Jag kommer förmodligen spendera dagen i en annan värld, för jag kommer troligtvis läsa större delen av detta dygn. Det blev Oliver Twist, den stod fint nere i bokhyllan i vårt allt annat än prydliga bibliotek. Men 450 sidor tills på torsdag känns just nu som lite väl mycket vatten över huvudet, men å andra sidan så är jag sådan. Om min huvudvärk släpper något så ska jag även försöka redigera lite bilder, det är ju som sagt ett par stycken kvar...

take care / s.pehrson

November

Nu är det November, och för mitt eget välmåendes skull då ska jag göra en liten lista på bra saker som kommer att hända under denna höst/vintermånad.

* En försenad Halloweenfest
* Fotograferingar med Studio Headshot (vilket i sin tur leder till sleep overs med Anna)
* Saw 6 har premiär
* Stockholm med pappa, vilket beror på en konsert med Placebo
* x antal timmars jobb på Donken, utan Jenny...
* Promenader med Jenny, oavsett väder!
* Twilightkväll i Malmö med härligt Donkenfolk
* Min älskade lillasyster fyller 16, och hon ska få en hamster av mig, så det så.

För tillfället kommer jag inte på mer, men jag är säker på att jag har glömt någonting...

take care / s.pehrson

En sjukling med sjukligt mycket att göra

Det känns ganska misslyckat att gå hem efter första lektionen, på första dagen efter två veckors praktik och en veckas lov, men jag kunde knappt stå på benen så ont i magen jag hade. Eller ja, har rättare sagt. Jag har nu parkerat mig själv i soffan med min laptop, ett tjock täcke samt en ännu tjockare katt med förhoppningar om att snart må bättre. Jag funderar på att redigera lite bilder från Studio Headshot, för det är en hel del redigeringsarbete kvar att göra, och med tanke på att vi redan har fotograferingar inbokade så vore det skönt att få undan så mycket som möjligt. Så ja, det ska jag sysselsätta mig med tills pappa vaknar, för då ska han hjälpa mig med att hitta en förbannad bok som jag kan läsa till svenskan. Galet att jag inte har börjat med det ännu, vi fick ju trots allt uppgiften för flera veckor sedan. Men å andra sidan så har jag haft skjukligt mycket att göra den senaste tiden, så det kanske inte är så konstigt egentligen..

För övrigt så är det riktigt höstväder ute; regn, vind och allt därtill. Jag är glad att jag är inomhus.

take care / s.pehrson

Hem ljuva hem

Jag tyckte att ni skulle få veta att jag är hemma och allt det där, och att Emma skällde ut en skiftledare på McDonald's, dock kommer jag inte ihåg vart det var någonstans. Det var kul, faktiskt.

take care / s.pehrson

En rookie på Rookiefestivalen, del 4

Nu är det slut på plåtningar för idag, och jag måste säga att idag har varit så mycket bättre än gårdagen, på så många vis! Bättre spelningar, bättre plåtningar, det mesta har varit bättre. Något som dock inte har förändrats sedan igår är fjortisarna. Det skulle kunna vara deras antal som stigit, men annars är de lika irriterande och fula som igår. Jag skulle verkligen vilja veta vad som pågår i huvudet på alla dessa fjortisar, om det över huvud taget finns någonting innanför skallbenet på dem och vad det i så fall skulle kunna vara. Eller när jag tänker efter, så vill jag nog inte alls veta...

Jag hamnade nästan i slagsmål med en fjortis efter att jag hade plåtat Hoffmaestro. Efter de tre första låtarna är vi fotografer tvungna att gå ut ur fotodiket och ansluta oss till publiken, och väl där tänkte jag fortsätta fotografera tills mitt minneskort var fullt (jag hade typ 10 bilder kvar att ta). Jag riktar kameran mot scenen, och precis när jag ska ta en bild så hoppar en platinablond brud fram och trycker sitt översminkade ansikte mot min stackars kamera. "Är du helt jävla dum i huvudet?" utrbrister jag, och hon kollar på mig med en blick som hade kunnat döda. Därefter dansar hon iväg men räcker mig konstant sitt långfinger i två minuters tid. Efter kanske 10 minuter så kommer hon fram till mig och börjar säga förlåt och så vidare, och då är hon hur snäll som helst! Jag förstår verkligen inte dessa humörsvängingar! Först beter hon sig som om hon ska nita mig vilken sekund som helst, och sedan kommer hon fram och pratar som om vi känt varandra hela livet. Galet...

Och så det roligaste till sist; igår plåtade jag Guldgossen, en helt okej artist med väldigt trallvänlig musik. Idag hade han en intervju med någon random journalist inne i pressrummet, och när han ska gå så får han höra när Emma säger att jag plåtade honom igår. Det hela slutar med att jag får hans mailadress! Så när jag kommer hem så ska jag maila över ett par bilder till honom, så får vi se vad han säger. Sjukt spännande, det gjorde verkligen min dag lite!

Nu ska vi pallra oss tillbaka till stugan. Imorgon bär det av hemåt, vilket känns både bra och lite tråkigt.

take care / s.pehrson