Det är alltid lika spännande då någon från jobb ringer, med panik i rösten, och ber en komma in tidigare. Man vet liksom inte vad man ska förvänta sig när man går in genom dörren; kaos eller bara kaos? När jag kom idag var mina kära kollegor i chocktillstånd, och matsalen såg ut som sju svåra år. Jag kastades in i detta. Roligt, rätt så underhållande om jag får säga det själv. Hela passet gick bra, och jag fick reda på att vi nu fått både platsombud och skyddsombud. Bättre sent än aldrig antar jag. Det känns bra att veta vem man ska prata med om det skulle dyka upp något som är värt att prata om. Heja Monique och Tonnie!
Nu ska jag ut och gå med Mauritz. Jag fattas ungefär 2300 steg. Ja, jag har en stegräknare. Ja, jag är nörd. End of story.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar