Snubben som uppfann migrän förtjänar ett skott i pannan

Vet ni hur mycket jag älskar att vakna på morgonen med en migrän så intensiv att man inte ens kan ta sig ur sängen? Jag älskar den inte alls. Idag var en sådan dag. Jag kunde verkligen inte ta mig ur sängen på grund av den jävla migränen. Varje rörelse fick det att svartna framför ögonen, varje tanke var ett tickande närmre en explosion. Ingen skola för mig, med andra ord, men tack vare min lilltå (also known as Emma Törngren) fick jag veta att jag inte missade någonting. Vi har ju praktik nu i två veckor, och jag tillhör den stora skara elever som inte fått praktik. Vi ska därför sitta på skolan och jobba med skolans webtidning (som än så länge är en väldigt diffus idé) och försöka roa oss med det. Lägesrapporten jag fick från lilltån löd: Det här är så jävla tråkigt.

Klockan 13 hade jag inget val, då var jag tvungen att ta mig ur sängen såvida jag inte ville kissa på mig. Jag hade då legat vaken i ungefär två timmar och förbannat mitt liv, mitt huvud och min urinblåsa. Så, efter att ha lättat på trycket åt jag en för mig stor frukost, bestående av kalaspuffar och en ostbulle samt tog en Citodon. Huvudvärken gav med sig allt eftersom, och vid fyra tyckte jag att jag var i lagom skick för att jobba. Ja, jag jobbade fast jag inte varit i skolan, men jag kan säga som så att om vi hade haft vanliga lektioner idag hade jag varit där. Utan att ens överväga att stanna hemma. Jag vet inte ens varför jag försöker försvara mina handlingar, det är trots allt upp till mig hur jag vill göra, men jag antar att jag försöker försvara mig själv inför mig själv. Kluvet.

Som tur var var det riktigt lugnt på jobb idag. Riktigt soft tempo i driven hela tiden, och ännu mer soft var det att jag kunde bossa ut Christian med parkeringar så fort jag kände för det. Nu är jag dock lite bitter, för det gick precis upp för mig att jag kommer behöva sova med lampan tänd inatt... Jävla skit.

take care / s.pehrson