Idag, när jag vaknade och såg att klockan var "oj min lektion börjar nu" insåg jag att jag har tappat lusten att gå till skolan helt och hållet. Varför? Jag har snart gått första terminen i trean, ungefär 4 månader, och jag ska vara ärlig; jag har inte lärt mig någonting. De enda lektionerna jag faktiskt lär mig någonting på är journalistiklektionerna, alla andra lektioner är riktiga besvikelser. Och besviken är vad man kan säga att jag är på den här terminen, minst sagt. Det är inte så att jag vill ha prov efter prov efter prov eller drunkna i läxor, men jag vill i alla fall LÄRA mig någonting. Är det för mycket begärt? Nej, av en skola tycker jag knappast att det är det. Varje historialektion, varje naturkunskapslektion och så vidare, sitter jag och väntar på att vi faktiskt ska komma igång. Efter fyra månader väntar jag fortfarande på den där känslan av att ha påbörjat något, av att ha lärt mig något. Tack LBS för den hittills sämsta terminen i skolan, rent läromässigt.
Jag kan lika gärna ta ut mitt jullov nu. Men då blir det väl ett jävla tjat om all frånvaro och så vidare. Inte för att det inte redan är det, men två veckors frånvaro märks knappast på varken intelligensnivån eller hur långt back man ligger jämfört med de som varit där varje dag, varje lektion. CSN kanske gnäller lite om studiebidraget, och jo, det kanske är tråkigt, men jag överlever. 1050, vad är det för en jävla summa egentligen? Inte genomtänkt, skulle jag tro, eller så föddes politikerna som bestämde det som gamla surgubbar som aldrig varit unga och fattiga.
Nej, nu är det slutkräkt för idag.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar