Här i USA är det fortfarande den tredje juni, men hemma i Sverige är det den fjärde. Det är min och Lukas dag. Idag har vi varit tillsammans i fyra år. Fyra fantastiska år. Det känns i hjärtat när jag tänker på att vi har hela enorma Atlanten mellan oss, och att det är 11 dagar tills vi får ses igen. Det känns och gör ont.
Jag visste inte att kärlek kunde vara såhär stark. Jag tror inte ens jag visste vad kärlek var innan jag blev tillsammans med Lukas. Visst har jag sagt att jag varit kär förut, men aldrig på det här sättet. Det är ingenting jämfört med vad jag känner för Lukas. Ingenting. Jag önskar jag kunde beskriva det med ord, men det finns inte tillräckligt bra, starka ord, varken på svenska eller något annat språk, som skulle kunna göra det. Fantastiskt, underbart, sagolikt, övernaturligt; de orden säger mycket men ändå så lite.
Jag älskar dig Lukas, fruktansvärt mycket. Vi har fyra fina år bakom oss, och vi har så många framför oss. Du är det bästa och vackraste jag har och någonsin har haft. Glöm aldrig det, och glöm aldrig, aldrig att jag älskar dig. Jag kan säga det hur många gånger som helst, men jag menar det alltid till tusen. Jag. Älskar. Dig. Lukas.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar