I fredags var jag som sagt på KB med ett par fina människor från Donken. Jenny, Sami, Philip, Lisa och Emma. Träffade Nickolina lite snabbt där också. När vi kom dit var det en kille som tittade jättemysko på mig, konstant. Efter en stund blev jag rädd och drog med mig Jenny ut för en panikcigg. Han var där. Med en tjejkompis. De stirrade och pratade. Sedan kom han fram till mig..."Alltså, jag måste bara säga att du är så jävla söt! Jag och min kompis står och diskuterar om man faktiskt kan vara så söt som du är." Nej, det kan man inte, jag bara låtsas... Men det var fint av honom, jag blev glad. Men sedan försökte han dansa med mig uppe på scenen, då blev jag irriterad och "spillde" cider på honom. Men han tyckte att han kunde förlåta mig för att jag var så söt. Jävla stalker. För övrigt var kvällen fin som fan. Dansade till The Rolling Stones, Muse och så min låt, Bulletproof med La Roux. Episkt.
Lördag. 11-45-21 på Donken. Tonnie skulle låna min cykel för att ta sig till Willys. Jag stod i köket och såg på tv-skärmen hur han cyklade iväg. Jag vek mig dubbel och levde på det resten av dagen. "Han ser ut som en gubbe!" sa Joanna. Och jo, något i den stilen var det nog. Annars var det rätt segt på jobb. Jag var lite bakis, Jenny var sjuk som fan och alla andra var också bakis. Inte alltför hög stämning, med andra ord. Vid sex fick vi in en skiftledare från Mårtenstorget så att Jenny kunde gå hem. Det fungerade bra, även om Kani kanske inte fick världens bästa överlämning, men vi överlevde i alla fall...
Efter jobb stack jag hem till Sofie, där det var litwe myspyskrök. Jag kom dit och snodde mat. Pratade med David Böttiger. Pratade om USA och försökte förklara för David vad grejen med Sophie och parkeringar är. Han förstod till slut, trodde han. För man kan inte förstå det. Det är lite för fint för vanligt folk att förstå, så är det bara. Begav mig hemåt ganska tidigt, för jag var trött som fan plus att jag kände mig ganska så jävla jätteförkyld. Kom hem, somnade på Lukas mage. BRa slut på en helt okej lördag!
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar