När jag satt på bussen mot Elin kunde jag inte låta bli att skrämma upp mig själv med att tänka att jag förmodligen hade hamnat på fel buss och att jag antagligen skulle dö ensam och bortglömd ute i någon jävla håla som ingen känner till. Och i takt med att stationerna vi passerade blev fler och fler och den stationen jag skulle av på aldrig dök upp, desto mer nervös blev jag, men när det var som värst dyker min station upp, och jag hoppar lycklig av bussen. Elin kommer och möter mig, och vi går sedan hem till henne, där festen redan är i full gång.
Kvällen var hur trevlig som helst, lite sorglig dock med tanke på att det trots allt var en avskedsfest för underbara Emeli. Jag kommer verkligen sakna henne, ingen tvekan om saken! Emeli lärde mig att shota tequila, och det kanske var just den shoten som gjorde att jag blev lite för full, för plötsligt låg jag i Elins rabatt och kräktes som en katt. Jag minns att Emelie höll i mitt hår, att Elin hämtade papper och att Anna sprang runt och frågade om hon skulle ringa min mamma, eller om hon skulle ringa någon annan, att jag borde få upp allting samt hon kanske borde vara tyst. Och trots att jag låg där med ansiktet i mina egna spyor, så kändes allt bra, tack vare alla underbara människor runt omkring mig. Tro mig, bättre kollegor än jag har kan man inte hitta någonstans!
Jag minns inte mycket efter det, förutom att jag befinner mig i en taxi tillsammans med Emelie, och helt plötsligt är jag hemma hos Emelie och Danne, där Emelie bäddar åt mig på soffan och efter det så slocknar jag ganska direkt. Jag är oerhört tacksam för att jag fick sova hemma hos dem, så jag slapp ta först buss in till stan, sedan tåg hem till Lund, för så pass berusad som jag var så hade det bara kunnat sluta illa...
Men överlag så var det en fantastisk kväll, och tack till alla inblandade!
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar