En bira i gallerrummet

Ack ja, att jobba idag var ganska spännande, faktiskt! Jag började som sagt klockan fyra, och det flöt på bra hela kvällen, förutom mellan 18-20, då det var total kaos. Klockan 18 kommer Madde och säger att jag kan gå på rast, men så ser jag att det är på väg en hel del folk till kassan, så jag stannar och hjälper Joanna. Samtidigt så kommer det cirka en miljon bilar i driven, och stackars Ida ser helt hjälplös ut. Det fortsätter så i mer än en timme, och när det väl tar slut i kassan så slutar det givetvis i driven också. Att människan är ett flockdjur märks mer än väl på McDonald's, då alla kommer exakt samtidigt!

Resten av kvällen var det ganska lugnt, fram till kvart i elva, då Sami springer in och gormar något totalt ohörbart. Bakom honom kommer Anna och Nic, och ett par minuter senare kommer även Jenny och Philip. De hade tydligen varit på en liten fest hemma hos Sami, och skulle dra vidare in till Malmö, men blev hungriga och bestämde sig för att driva lite med oss på jobb. När jag slutade så satte jag mig med dem och åt och det blev ganska mycket prat om att jag är "liten" och inte kan följa med ut osv. När de sedan ska bege sig till Malmö så bangar Jenny, som varit onykter i drygt 36 timmar, så hon och jag bestämmer oss för att stanna på jobb och bara softa, typ. Men innan dess gick vi till Statoil och köpte halstabletter till Madde, samt cigaretter, och därefter parkerade vi oss i gallerrummet.

I gallerrummet var det varmt och mysigt, och det var så trevligt att sitta där med Jenny och bara prata, givetvis med en öl i handen och cigaretterna när till hands. Vi pratade om en hel del, inte bara jobb faktiskt, även om det blev en del sådant snack också. Jag var tydligen bara en röst ifrån att bli kvartalets medarbetare, och det känns bra att veta att folk uppskattar mig som en medarbetare och att folk faktiskt lägger märke till all den energi som jag lägger på att göra ett så bra jobb jag bara kan. Dock är en "titel" som årets medarbetare ingen stor grej enligt mig. Visst vore det kul, men för mig räcker det egentligen med att jag får lite beröm ibland som jag kan njuta av. Vi passade även på att planera både min 18-årsfest samt studentfest. Min födelsedagsfest kommer äga rum hemma hos Jenny, med massor av Donkenfolk och mina kompisar, och studenten... ja, det kommer jag faktiskt hålla hemligt tills vidare, det får stanna mellan mig och Jenny.

När klockan närmade sig ett dök även Lukas upp, och han bjöds på en öl. Sedan blev det dags att dra sig hemåt, vilket visade sig bli lite mer dramatiskt än jag hade tänkt mig. När jag ska hämta min cykel finns den inte att skåda någonstans, och det går sakta men säkert upp för mig att någon har snott den. I ren vrede smsar jag Jenny och berättar, och hon skickar ett sympatiskt sms tillbaka där det står "Ska jag döda dem?". Jag inser att jag inte kan göra mycket, så jag och Lukas börjar gå hemåt. När vi kommer över vägen ser vi en cykel, och givetvis så är det mins cykel! Vilken jävla idiot tar en cykel från McDonald's och ställer den på andra sidan vägen? Jag lär aldrig få ett bra svar på den frågan.

Nu är jag trött som en slaktad bäver (de är nog mer döda än trötta, men då förstår ni hur utmattad jag faktiskt är...), och jag ska nog sova sött ganska snart.

take care / s.pehrson